Tidigare i våras kom en uppmärksammad studie (Spiva, från Standard & Poor (S&P)) som visade att de flesta ”aktiva” aktiefonder inte överträffar avkastningen över en börscykel jämfört med indexfonder. En intressant iaktagelse som kräver en lite noggrannare undersökning.  🙂

Spiva

Det var nyhetsbyrån Direkt som rapporterade att  inte mindre än 92 av 100 aktivt handlade amerikanska Large Cap aktiefonder misslyckades med att nå sina jämförelseindex under perioden 2001-2016.

”Det skriver Wall Street Journal med hänvisning till den färska undersökningen S&P Indices Versus Active (Spiva), som för första gången omfattar 15 år.

“Vi får ofta höra från aktiva förvaltare att de bör utvärderas över längre perioder, men nu ser vi att även i en fullständig marknadscykel med toppar och bottnar utvecklas en majoritet av de aktiva fonderna ogynnsamt jämfört med index”, kommenterar Aye Soe, analyschef vid S&P Dow Jones indicies.

Sedan millennieskiftet har aktivt handlade fonder tappat mark som investeringsobjekt, medan passiva indexfonder ökat i popularitet. Sedan 2007 har sparare minskat sina investeringar i aktiva fonder i USA med 1.200 miljarder dollar, och satsat nästan lika mycket, 1.100 miljarder dollar, i passiva fonder, rapporterar Wall Street Journal.”

Om man läser Spiva rapporten lite noggrannare så var resultatet för LC fonder 92.15%, för MC fonder 95.40% och för SM fonder 93.21% som alla misslyckades att slå sina index. Det gick alltså ännu sämre för fonder som investerade i små och medelstora bolag.

Det är mer generellt en fråga om aktiva contra passiva aktieinvesteringar, något som jag skrivit om tidigare. Både aktiva och passiva investerare kan lära sig något av den här studien…  🙂

Det som också var fantastiskt är att 58% av alla amerikanska aktiefonder antingen var sammanslagna eller helt avslutade efter 15 år. Det visar hur svårt det är att hålla uppe avkastningen under lång tid. Om fonden har negativ avkastning jmf index under flera år så är det enklare för fondbolaget att börja om med en sammanslagning eller avsluta och börja om med en ny fond igen.  Så sker med många av storbanksfonderna även i Sverige. Det bara talas inte mycket om det. Finansbranschen  har många trix för att lura godtrogna fondsparare och göra stora vinster.

De som lyckas?

Men det finns trots allt några fondförvaltare som lyckas bättre. Finns det några gemensamma nämnare som man kan lära sig något av? I rapporten finns inga slutsatser men det finns andra som har synpunkter.
Tidskriften Money hade en artikel med rubriken…. ”Most Stock Pickers Stink. Here’s a Smarter Way to Invest” där man drar några slutsatser om just framgångsrika fondförvaltare. Där har Vanguard , ett av de större fondbolagen i USA (med fler än 100 ”Mutual Funds”) i en studie undersökt alla aktiva fonder med mer än 15 års track record. De hittade bara 14 fonder som gått bättre än S&P 500 (ackumulerat) under de senaste 15 åren.
De aktiefonder som lyckats har två saker gemensamt. Deras avgifter ligger långt under genomsnittet och fondförvaltningen är konsistent och gruppbaserad.
 Vad kan vi lära här? 1) Åter igen, höga avgifter tar större delen av avkastningen. Inga  avgifter alls eller låga skatter, avgifter och kostnader är alltid bäst. 2) Det finns (nästan..) inga fantastiska enskilda ”stock pickers”, inte ens bland alla proffs. Att tro att man som amatör kan hitta aktier som inte ens proffsen hittar är bara dumt. Lämna ditt ego utanför dina aktieinvesteringar och ha en långsiktigt genomtänkt investeringsstrategi.

 

Börsen och verkligheten

Det finns många fantastiska hemligheter inom investeringar och investeringspsykologi. Ett av de vanligaste misstagen (och jag har gjort det själv..) är att inte följa sina egna investeringsregler. Det är så otroligt svårt att göra det som man borde göra (behålla portföljen…?) när marknaden förändras, då är det lätt att drabbas av ”greed” och ta hem fina reavinster.

Det gäller även för börsnedgångar. När de stora nedgångarna på börsen kommer, som de gjorde 2001 och 2008, då är det lätt att ryckas med om man inte har förberett sig.

Det finns ännu en intressant studie, från Dalbar Inc. (Boston, USA) som visar den stora skillnaden mellan vad börsen avkastar och vad vanliga investerare avkastar. Det spelar ingen roll om det är egna aktieportföljer, aktiva aktiefonder eller lågpris indexfonder. Nästan alla drabbas ändå av de här investeringspsykologiska effekterna.

Enligt Dalbar var den genomsnittliga avkastningen på S&P 500 under åren 1985 till 2015 på 10.28%. Det betyder en fördubbling av kapitalet på 7 år.  Genom att bara äga en vanlig indexfond så  hade man gjort fantastiska vinster. Med en investering på 50.000 dollar år 1985 så hade resultatet av återinvesterad avkastning gjort att kapitlet efter 30 år vuxit till 940.000 dollar år 2015.

Men den genomsnittlige aktieinvesteraren i USA ha bara fått en avkastning på 3.66% under samma period. Med en investering på 50.000 dollar år 1985 så blir det ett kapital på 147.000 dollar år 2015. Skillnaden är fantasiska 793.000 dollar som  kunde använts till pensionen 30 år senare. Nästan 85% av pensionssparandet har försvunnit bara pågrund av  investeringspsykologi.

Vad är det som har hänt? Enligt Dalbar är det två huvudorsaker till att ”vanliga investerare” inte lyckas med avkastningen på långsiktiga investeringar.

För det första, ett vanligt psykologiskt betende som ”Greed & Fear”…..  Många (de flesta…) ”vanliga aktiesparare” som vill köpa när börsen går mot toppen och media skriver om alla ”fantastiska aktier”. Då vill många vara med och bli rika (Greed).  När börsen sen vänder och går neråt så väntar man och hoppas  att det skall vända (Loss aversion) ända tills börsen verkligen når botten och rädslan gör att allt säljs av (Fear).

Det blir det klassiska ”Buy high, sell low”. En vanlig tabbe om man inte tänker sig för och planerar sina investeringar.

För det andra så är det finansbranschen och alla  avgifter. Det finns massor med kostnader  som måste betalas för aktiva aktiefonder. Några kostnader är dolda, många kostnader är höga och flera kostnader är onödiga. Men det är avgifterna som finansbranschen lever gott av. Det är svårt att beräkna utfallet efter alla avgifter.

Men det gäller även för den som har egna aktier. Om man är aktiv och har frekvent handel så blir även transaktionskostnaderna höga. (Det är courtage och avgifter som t.ex. Avanza lever gott av….)

Specilellt på några års sikt, så tar avgifterna en allt större del av den långsiktiga avkastningen. I Sverigen har vi också höga skatter om man inte tänker sig för. (… och nej, ISK konto är inte skattefritt, speciellt inte på lång sikt!)

Ett typexempel

Det här gäller även enskilda bolag där kursen oväntat går upp. Typexempel är Fingerprint. Då är det många som köper när kursen rusar uppåt och som sen väntar på  att kursen skall fortsätta att stiga allt högre (Greed). När kursen sen börjar gå neråt vill man inte ta en första förlust, och man väntar fortfarande på bättre utfall (Loss aversion). De flesta säljer antagligen först om några år när botten är nådd  och paniken är nära (Fear).

Enligt Avanza så låg 77% av alla deras Fingerprint ägare på minus redan  i slutet av april. Det betyder att mer än 39.000 småsparare ligger back bara på Avanza. På Nordnet är det antagligen cirka 10.000 aktieägare i samma situation. Totalt blir det över 50.000 aktieägare som redan idag ligger back på ett bolag som Fingerprint. (Det kommer över åren antagligen att bli ännu fler som förlorar pengar på det bolaget…)

Hur går det för Besser?

Jag fick en spydig kommentar från ”Jochen” igen. Hur är det med Besser? Mycket snack och liten verkstad? Bäst att göra en redovisning av senaste årets track record….  🙂

Jag gjorde en tabbe och gick ur för tidigt, något som jag tidigare skrivit om. Jag sålde nästan ”allt”, aktiefonder, småbolagsaktier och hela min ”storbolagsportfölj” under våren 2014 (efter utdelningarna!). Sen blev det ATH våren 2015, och nu ATH igen våren 2017, så jag missade 3 års uppgång och utdelningar. Men det är ingen katastrof. Jag sålde allt med en ordentlig reavinst och jag har nu ett väl tilltaget investeringskapital som väntar på rätt tillfälle.

Men jag har fortsatt med regelbundet sparande och även regelbundna aktieinköp. Under 2016 så ökade mitt investeringskapital med 287.000 och jag köpte aktier för 111.000. För 2017 kommer mitt investeringskapital att öka med en liknade siffra, men jag kommer nog att dubbla mina inköp. En av fördelarna med att separera investeringskapital från investeringar är just att kunna köpa aktier när, var och hur man själv önskar. Jag räknar med att fördubbla både mina inköp och mina utdelningar  under de närmaste åren.

(En av Warrens Buffetts mer okända (??) aktiestrategier är just att ha ett större investeringskapital redo när det blir tillfälle till bra aktieinköp. ”Load the gun…”)

Även 2001 och 2008 började jag köpa lite i nerförsbacken men det mesta köptes på botten av respektive börscykel. Det var nog mer tur än skicklighet och jag behöll alla aktier fram till 2014. Vilket naturligtvis är förklaringen till en mycket bra reavinst våren 2014. Den här gången blir det inga aktiefonder och inga småbolag. Mina (planerade…) aktieportföljer speglar ganska väl index på OMXS LC med undantag av de bolag som jag inte tror på långsiktigt.

De aktiva portföljerna (som naturligtvis kan ses som en enda aktieportfölj..) kommer att omfatta 42.000 aktier ojämt fördelade på 35 bolag varav 16 inom OMXS30, 16 övriga på LC och 3 på MC när de är fullinvesterade. Hitintills har jag köpt 3.500 aktier inom portföljerna och 600 utanför de planerade portföljer.  Mitt investeringskapital täcker idag cirka 85% av planerade investeringar.

Även inom ”enkla index”  (som OMXS30) finns det dåliga bolag. Typexempel även här är Fingerprint, som också ingår i alla indexfonder, som t.ex. Avanza Zero . Genom att ”följa börsen” ( index) men undvika de allra sämsta bolagen så borde den långsiktiga avkastningen bli helt OK. Framför allt som jag vill ha min avkastning i form av regelbundna utdelningar.

Jag började köpa mindre poster per kvartal ett drygt halvår efter förra ATH (Q4, 2015) . Nu är det våren 2017 med ny ATH och jag köper fortfarande för mindre belopp (cirka 1 % av kapitalet) per kvartal. Vi får väl se när nergången börjar. Jag har inte bråttom och känner ingen stress. Mina aktieinvesteringar är trots allt bara en hobby bland flera andra.

Sammanfattning

En kort sammanfattning av några av mina något defensiva ”investeringsstrategier” skulle kunna vara….

”Kunskap, erfarenhet och investeringskapital är allt som behövs för att lyckas med aktieinvesteringar”.

”En sund investeringsprocess bygger på ”Planning, Preparation and Performance” där kunskap och erfarehetär grundförutsättningar”.

”Utan investeringskapital blir det  inga investeringar alls”

” Det är bättre att investera i stora, välskötta och lönsamma företag än i små, misskötta eller olönsamma företag.”

Genom att följa den här bloggen så får man lite ( men inte allt…) av den kunskap som behövs. Jag delar med mig av mina erfarenheter, men några erfarenheter måste man göra själv (dock inte allt för stora tabbar…). När det gäller investeringskapital så kommer det mer i nästa inlägg.

Slutsats

Det är inte lätt att investera i aktier. Det finns många fällor och fallgropar att ramla  i om man inte tänker sig för.

Att vara en framgångsrik ”stock picker” är alltid svårt, framför allt i ett längre perspektiv över flera börscykler. Det gäller både för proffs och amatörer. Att långsiktigt slå börsen är svårare än man kan tro. Lämna ditt ego utanför dina aktieinvesteringar.

En viktig parameter som också spelar in är de avgifter som skall betalas för aktieinvesteringarna. Det gäller både fondavgifter för aktiva aktiefonder eller courtage och avgifter för egen, aktiv handel med aktier. Undvik alltid skatter, avgifter och kostnader.   

Men den vanligaste fällan är nog att ge efter för ”Greed & Fear” som kombineras med ”Loss aversion”. Då spelar det ingen roll om man har aktiva aktiefonder,  indexfonder eller en egen aktieportfölj. (Mer om detta i nästa inlägg…)

Genom ”Buy high, sell low” så kommer många att alltid förlora större delen av den långsiktiga avkastningen……  

Besser

Advertisements