Jag fick en kommentar på mitt förra inlägg från Lars: ”Finns väl inte mer att tillägga. Amen.” Men lite mer kan man nog krama ur ämnet…  🙂

Förra inlägget om ”Aktiv eller Index” fokuserade på S&P Sipa studie över 15 år (2001 till 2016), men innehöll även lite info från en annan studie om amerikanska investerares betende och resultat. Studien heter ” The Dalbar Quantitative Analysis Of Investor Behavior” och visar amerikanska investerares beteende i praktiken och hur de klarar sig på den amerikanska aktiemarknaden. Studien gäller både för aktiefonder, indexfonder och individuella aktieinvesterare.

Studien är ganska lik S&P studien Sipa men täcker en längre period (30 år) och ger också en bättre helhetsbild av den totala amerikanska aktiemarknaden.

Rapporten fokuserar på det verkliga utfallet. Hur ser verkligheten ser ut för alla amerikaner, både fondinvesterare och andra? Studien gäller för alla typer av investeringar i aktier och kan även användas som info för ”vanliga svenska aktieinvesterare”.

Resultatet visar att det är stor skillnad mellan hur aktieindex utvecklas (i teorin..) och den verkliga avkastning som vanliga aktieinvesterare uppnår långsiktigt (i praktiken…). Det vill säga, den stora skillnaden mellan teori och praktik som alltid finns på aktiemarknaden. Det gäller allt, från finansanalys till långsiktig avkastning. Det är därför som erfarenhet, både egen och andras, är så viktig för slutresultatet…. 🙂

Nu är det dags att se lite närmare på den studien, men eftersomstudien inte är inköpt, (den kostar ganska många dollar…) så blir det Lance Roberts från realinvestmentadvice.com  som får kommentera den.

Resultat och lärdomar från studien

Ett sammandrag av studien (av Lance Roberts), med mina kommentarer.

”The study showed just how poorly investors perform relative to market benchmarks over time and the reasons for that underperformance.” 

Samma sak som vi såg i förra inlägget (Aktiv eller Index, 12 maj 2017). Det är stor skillnad på vad marknaden (S&P 500) avkastar i teorin jämför med vad de flesta fondsparare och aktieinvesterare klarar av i praktiken.

”First of all, let’s dismiss the notion that it is possible for an investor to consistently “beat” an index over long periods of time. It isn’t.”

I verkligheten är det på lång sikt (nästan..) omöjligt att slå index. ”Snabba klipp” kan man kanske göra någon gång ibland, men det är svårt att göra om år efter år. Det är både psykologi (dolt inflytande från psykologiska faktorer) och ren matematik (liten sannolikheten lyckas bättre än index under flera år i rad) som gör det så otroligt svårt  att vara långsiktigt framgångsrik som ”stock picker”.

”In 2015, the 20-year annualized S&P return was 8.19% while the 20-year annualized return for the average equity mutual fund investor was only 4.67%, a gap of 3.52%.”

”For the 30-year figures the S&P return was 10.35% and the equity fund investor return was 3.66%”. (A gap of average 6.69% every year for 30 years from 1985 to 2015.)

Det vi ser här är den fantastiska börsutvecklingen från 1985 och framåt. Även om perioden innehöll tre stora börsnedgångar (hösten 1992, hösten 2002 och hösten 2008) så har börsen gått upp med mer än 10% per år under 30 års tid. Men den genomsnittlige ”aktiefondinvesteraren” har missat hela två tredjedelar  av den avkastningen varje år i hela 30 år. En ganska fantastisk skillnad i avkastning, speciellt över en så lång tid.

Om vi ser på kortare intervall så är det självklart högre genomsnittlig avkastning om investeringarna började vid ”rätt tid”, dvs bäst går börsindex om man börjar räkna från lägsta punkt i respektive börscykel. Men med en beräknad investeringstid på 30 år och med start 1985 så har man täckt in minst tre större börscykler.Det vi kan lära här är att det blir en börscykel per 10 år i snitt. Vi har inte sett den sista börscykeln än, det kommer flera. Vi vet bara inte när och hur stora de blir….!!

Ett annat fantastiskt resultat av studien är att blandfonder (Asset Allocation Funds)och räntefonder (Fixed Income Funds) ger en sämre avkastning än aktiefonder (Equity Funds) på samtliga tidsintervall från 30 år till 12 månader. Både långsiktigt och kortsiktigt ger aktieinvesteringar en bättre avkastning än andra alternativ.

En viktig orsak till detta är naturligtvis att ränteläget förändrats under de senaste 30 åren. Ränteobligationsindex (Barclays Aggregate Bond Index) har gått från 6.73% (30 år) till 0.55% (12 månader), men den genomsnittliga avkastningen på räntefonder har varit från 0.59% (30 år) till minus 3.11% (12 månader) om man räknar in USA inflationen. När inflationen och skatten räknas med så är det många som (även i Sverige….) varje år gör ren förlust på räntefonder.

Att i dagens lågräntemiljö ha sina investeringar i blandfonder eller ränteobligationer är alltså ingen bra ideé, oberoende av tidshorisont. När marknadsräntorna går upp kommer räntefonder med långa ränteobligationer att vara bland de stora förlorarna. Räntefonder med korta ränteobligationer  kommer dock att klara sig något bättre. Men om fonderna finns på ISK-konto så tar den löpande ISK-skatten det mesta av avkastningen!!

Asset classes tend to become more correlated during market corrections, somewhat muting the benefits of diversification and necessitating a downside protection strategy that goes beyond traditional diversification.”

Det studien också visar är att underliggande tillgångsslag tenderar att utvecklas koordinerat åt samma håll vid större finanskriser. Då spelar det ingen roll om man investerat i fastigheter, konst, aktier eller obligationer i sin investeringsportfölj. När finanskrisen kommer och aktiemarknaden viker så påverkas hela samhället och därmed alla typer av investeringar. Det är främst marknadens likviditet som påverkas och därmed även efterfrågan på andra former av långsiktigt sparande.

“No evidence has been found to link predictably poor investment recommendations to average investor underperformance. Analysis of the underperformance shows that investor behavior is the number one cause, with fees being the second leading cause.”

Det är inte bara oskickliga fondförvaltare eller dåliga rådgivare som gör att de flesta investerare misslyckas långsiktigt på aktiemarknade (även om det naturligtvis påverkar). Det är främst aktieinvesterarnas egna psykologiska fallgropar och höga avgifter som förstör den långsiktiga avkastningen. Det går att motverka båda orsakerna om man bara planerar och förbereder sina aktieinvesteringar lite bättre.  🙂 (Planning, Preparation and Performance som jag tidigare skrivit om (26/8 2016))

I Sverige har vi haft en stigande börs och aktiemarknad  sen tidigt 2009. Det betyder 8 år av uppgång där många (nya..!!) aktieinvesterare aldrig upplevt en rejäl marknadskorrigering eller en komplett börscykel. Vi kommer om några år åter att se många (nya och yngre..??)  aktieinvesterare som först vägrar tro på nedgången och sen säljer i panik på botten. Tyvärr, tråkigt men sant.

Men vi har också sett en fantastisk uppgång av priser på bostadsmarknaden under de senaste åren, framför allt i de större städerna. Många ”vanliga fond- och aktiesparare” sitter idag med stora skulder på sina bostäder. När räntorna så småningom börjar gå upp kommer det att drabba alla med stora bostadslån. De flesta kommer naturligtvis att prioritera boendet och därmed bli tvungna att sälja fonder och aktier. Det kommer ut mer aktier och mindre investeringskapital på aktiemarknaden.  Det blir en förstärkning av de tendenser som vi ser ovan.

” The key issue to the majority of underperformance by individual investors comes down primarily to a lack of capital to invest and psychology.”

”Nearly 80% of Americans are simply not able to participate as shown by numerous studies and statistical facts over the last few years.”

Psykologi och höga avgifter är de stora orsakerna till låg avkastning, som vi sett tidigare, men den störst orsaken till att de flesta privatpersoner inte alls investerar på aktiemarknaden är avsaknad av investeringskapital. Det gäller även i Sverige och det krävs ”en välskött privatekonomi” för att långsiktigt bygga upp ett större investeringskapital. Ganska självklart om man tänker efter, men det finns psykologiska fällor även här.

Hur får man ett bra investeringskapital? Det finns i princip två vägar, antingen regelbundet sparande eller chansa på snabba reavinster. (…eller V75, tipset, lotto, nätpoker eller nätcasino??)

Att spara lite av inkomsterna varje månad känns för många helt meningslöst. Det går för långsamt, det är bara tråkigt och det ger inga egokickar. De flesta (unga..?) aktieinvesterare satsar istället på snabba klipp och reavinster. Då kan man snabbt få ett ordentligt investeringskapital, det är kul att göra bra affärer och varje aktieklipp stärker egot och blir en stor egotrip.

Men det som också bör räknas in är riskerna med de två metoderna. Regelbundet sparande är långsiktigt och säkrare. Snabba klipp är spekulationer och går ofta fel, speciellt om man försöker med upprepade spekulationer under många år. Ibland går det bra men en enda dålig ”investering”  kan förstöra allt. Då kan man enkelt förlora större delen av investeringskapitalet.

Det finns massor med mer info i studien men det här räcker för den här gången. En avslutande kommentar från Lance.

”This is the sad history of individual investors in the financial markets, ”they are always told what to buy but never when to sell” 

Det gäller även i Sverige. Varning för alla ”aktietips”, det gäller för både aktieforum och aktiebloggare, men också för ”information” från media och finansbranschen.

En välskött privatekonomi?

Vad är ”en välskött privatekonomi”? Hur får man ”en välskött privatekonomi”? Det var en tidigare kommentar som triggade mina tankar om investeringar och privatekonomi.

En välskött privatekonomi består av en privat resultaträkning där intäkter (inkomster) och kostnader (utgifter) varje månad ger ett positivt kassaflöde med regelbundna ”vinster”. Resultaträkningen ger också långsiktig lönsamhet och likviditet (regelbundet sparande). Det sparade investeringskapitalet ger möjlighet till lönsamma investeringar. Svårare är det inte, men det gäller naturligtvis att göra ”rätt investeringar”… 🙂

En välskött privatekonomi består även av en privat balansräkning där tillgångar (gjorda investeringar), eget kapital (tidigare insatser) och skulder (begränsade lån) blir en solid balansräkning med starka finanser och hög soliditet. En stark balansräkning bidrar även till lägre kostnader och därmed lönsamare resultaträkningar, och därmed även till ”fler investeringar”….

Tyvärr är det många som i dagens  ”lågräntemiljö” skaffar sig stora skulder till låga räntor. När räntan sen går upp blir det svårt att göra ”regelbundna vinster” i den privata resultaträkningen. Det är då som det också blir svårare att göra lönsamma investeringar, när både löpande och sparat kapital behövs till ökande räntekostnader. Något att tänka på!

Det vi kan lära oss här, är att det blir enklare att göra lönsamma investeringar om man har ”en välskött privatekonomi”.…. 🙂.  Men det är inte helt enkelt att skaffa en långsiktigt  välskött privatekonomi med dagens bostadspriser och morgondagens ränteläge. (Jämför de 80% i studien ovan…)

Unshakeable

Det har kommit en ny bok (Unshakeable) om just det här med breda (index) och regelbundna (långsiktiga) investeringar.  Författaren Tony Robbins har intevjuat ett stort antal investerare och sammanfattar vilka investeringsstrategier som fungerar i volatil marknad. Det finns alltid undantag men index och långsiktighet fungerar för ”de flesta och för det mesta”. Det blir en avslutande sammanfattning av boken som också blir det tredje och sista (??) inlägget om index och långsiktiga investeringar…. 🙂

Slutsats

Det är egentligen inga större nyheter som presenteras i Dalbars QAOIB studie, bara mer siffror som visar och förklarar varför de flesta ”vanliga aktieinvesterare” inte lyckas med sina aktier på lång sikt.

Det är en övertro på den egna förmågan (smartare och kunnigare än alla andra) och diverse psykologiska fällor (Greed, Fear & Loss aversion) som ofta är den underliggande orsaken. Om man dessutom inte har koll på skatter, avgifter och utgifter så blir den långsiktiga avkastningen lidande även för defensiva och passiva indexfondsparare.

Det spelar ingen roll om man har en defensiv strategi med investering i ”säkra aktiefonder” (aktiva fonder med låg avkastning och höga avgifter), billiga indexfonder  (där man köper och säljer fondandelar vid fel tillfälle) eller en offensiv strategi  med  egna aktier (”smarta köp i fantastiska bolag med fina reavinster”).

Om man inte tänker sig för är det lätt att förlora större delen av avkastningen på psykologiska faktorer och onödiga kostnader. Det som gäller är att tänka och agera långsiktigt redan från början. Gäller för aktieinvesteringar, men även för mycket annat här i livet.

Besser

Advertisements