Det här är den tredje delen i genomgången av klassiska finansböcker. Jag tycker att alla tre böckerna är läsvärda och rekommenderar dem varmt (Richest man in Babylon, Where are the Customers Yachts? och Extraordinary Popular Delusions). De är kanske överkurs för många aktieinvesterare, men vill man få djupare perspektiv på och erfarenhet av investeringar så borde de tre böckerna vara obligatorisk läsning.

Ekonomisk historia

Besser som gillar både ekonomisk historia och bra böcker vet att allt som vi ser i finansbranschen idag också har hänt förut. Det är därför man just inom aktieinvesteringar kan lära sig av historien och andra tider.  Börscyklerna och nedgångar upprepar sig med förvånande regelbundenhet (2008,2001, 1990…..) och finansbranschen är sig fortfarande lik.

Redan år 1841 kom ” Extraordinary Popular Delusions and the Madness of Crowds” ut, skriven av Charles Mackay. En bok som idag kanske är helt bortglömd men som var tidigt ute och varnade för investeringshysteri och spekulationsbubblor.

Boken finns nu i nytryck från 2013 och finns att köpa häftad från t.ex. adlibris.com för 113 kronor. Det är en ganska tunn bok på bara 115 sidor och den är lättläst. Om man inte vill investera tid (3 tim) och pengar (113.-) så finns ett sammandrag nedan…. 🙂

Det är ganska fantastiskt att den masspsykologi som beskrevs 1841 även gäller för börsen 2018, 177 år senare. Man kan alltid lära sig något av historien.

Tre bubblor

Boken beskriver tre tidiga ”spekulationsbubblor” som orsakades masspsykos bland ”investerare” (som egentligen bara var spekulanter). Två av bubblorna var resultatet av rent bedrägeri, något som vi också sett hemma i Sverige de senaste åren.

Den första bubblan som beskrivs var ”The Mississippi Scheme” i Frankrike år 1716. Ett bluffbolag som fick exklusiva rättigheter att handla med de franska kolonierna runt Mississippi. Andelar i bolaget såldes genom ryktesspridning till allt högre priser, och bolaget svarade med att utfärda allt fler andelar. Alla som kunde köpte andelar. Alla ville vara med och bli rika. Det var främst adel och godsherrar som satsade stort, där många lånade och pantsatte delar av sin förmögenhet. När bubblan sprack så fanns det ingen vettig redovisning av andelarna, och alla pengar var borta. Varje andelssedel (aktie) var i princip värdelös. Många adelsmän flydde ut på den franska landsbygden eller utomlands för att undgå sina skulder. Det var bara början till det folkliga missnöjet med den franska adeln. Finalen kom sen den 14 juli 1789.

Den andra bubblan var av samma typ, ”The South Sea Bubble” år 1711 i England. Även detta var ett bluffföretag som fick exklusiv handels rättigheter via mutor till politiker och rätt inom myndigheter och offentlig verksamhet. Det gick något år men sen sprack bubblan. De flesta högre politiker var inblandade och det blev uppror bland folket där vanliga arbetare och småföretagare förlorat stora delar av sitt kapital. Många hade dessutom belånat sig för att kunna köpa ännu fler andelar.

I efterdyningarna, när alla politiker försökte förklara vad som hänt, så var det alltid någon annan som var skyldig. Alla skylde på andra och dokumentation och registreringar försvann. Det blev slutet för många politiker och en utrensning i parlamentet. Det engelska parlamentet överlevde, men överhuset med adeln förlorade mycket av sin makt.

Det är bara ett exempel på korruptionen inom den offentliga förvaltningen som även i våra dagar existerar . Det är samma sak som vi ser i ”Muthärvan i Göteborg” eller bygget i Stockholm av ”Nya Karolinska Sjukhuset, NKS”.

Den tredje spekulationsbubblan var den välkända (??) ”Tulpanbubblan” i Holland år 1635. Det var inte ett personligt bedrägeri utan mer ett pyramidspel där ”investerare” hoppades att det alltid fanns någon som ville betala ett högre värde i framtiden för de tulpanlökar som man köpte idag. Det var också här som många ”företagare” som på spekulation köpte hela partier med tulpanlökar för att senare levereras till köpare på beställningar till förbestämda (och höga…) priser. När marknadspriset rasade så var det få som ville lösa in sina beställningar, och hela samhället kom i gungning. Det blev långa förhandlingar i domstolar, men det civila samhället överlevde spekulationsbubblan ganska oskadat.

Det är samma sak vi ser idag när många tror att priset på bostäder, framför allt nyproducerade BRF lägenheter i storstäderna, alltid kommer att gå upp. Det finns alltid någon annan som kan låna ännu mer kapital från banken och då köpa en ännu dyrare lägenhet. Att sen allt betalas med gratis ”monopolpengar” och låga räntor gör det hela bra lättare att fortsätta ”investera” i nya och större lägenheter. Något som också alla nystartade ”fastighetsbolag” drar nytta av med ännu fler och lyxigare nyproduktion av bostäder. Kanske är även det här en svensk spekulationsbubbla?

Sammanfattning

Det är ganska fantastiskt att Charles Mackay skrev boken 1841 när de tre bubblorna var från 1635, 1711 och 1716. Anledningen är antagligen att de två senaste spekulationsbubblorna (1711 och 1716) båda påverkade både det Engelska och Franska samhället under de närmaste 100 åren.

Charles Mackay var en publicist och ”grävande journalist” av bästa sort. Han blev också senare chefredaktör för ”London Illustrated News”.  Det han har gjort i boken är att gå igenom data och domstolsprotokoll för alla inblandade. Även om individerna i de båda bubblorna kanske är ointressanta så är det nyttigt att se hur just ”Madness of Crowds” påverkat också på individnivå. Både allmänt kloka, förnuftiga och smarta människor dras med när girigheten slår till.

 Spekulation bygger på att någon annan skall betala mer än vad man själv har gjort. Då är det lätt att bli girig och dras med i ”madness of crowds”. Men spekulationsbubblor spricker alltid, förr eller senare…..!!

(Det är även idag lätt att bli girig och ryckas med i en masspsykos om man inte stannar upp, tänker till och använder ”sunt förnuft”. Vill man veta mer om investeringsbedrägerier under de senaste 100 åren så kan man läsa wikipedia under ”List_of_ Ponzi _schemes”. Det är en ganska fantastisk lista av lurade ”investerare” ända fram till våra dagar…..)

Vad händer med Eniro och Fingerprint…?

Två av mina favoritexempel på oärliga och oseriösa bolag i Sverige är just Eniro och Fingerprint. Jag har tidigare skrivit inlägg om dem, men med tanke på det här inläggets rubrik kan jag komplettera med lite mer info…

Eniro kurs låg runt 0.30 fram till november 2017 när man gick ut med info om en ny kontantemission. Kursen föll till 0.10 och sen igen till 0.05 i december 2017. Det betyder att kursen gått ner 83 % på tre månader och kursen har gått ner mer än 99 % under de senaste 3 åren. Eniro har idag 7.800 aktieägare i Avanza.

Vad beror allt det här på? Delvis en oskicklig styrelse och företagsledning. Företaget blöder kapital och intäkterna minskar hela tiden. Ett exempel på hur Eniro handskas med sin egen ekonomi är en tvist om eniro.fi  i augusti 2017. Det finska bolaget Fonecta köpte 2010 Eniros verksamhet i finland, och därmed rätten till domänen eniro.fi . (Ganska otroligt att sälja ut sitt eget varumärke i ett nordiskt grannland…!!). Eniro ville fortfarande få tillgång till trafiken under 2017 och drog Fonecta till skiljenämnd där man förlorade tvisten. Eniro fick stå för alla kostnader och notan slutade på 11.4 miljoner kronor.

För mig är det helt otroligt att Eniro först säljer ut sitt eget varumärke och sen gå in i en tvist som man med stor sannolikhet skulle förlora.  Att företaget förlorar 11.4 miljoner helt i onödan tyder på desperation och inkompetens hos företagsledningen. Ytterligare en orsak att inte köpa aktier i Eniro.

Fingerprint vinstvarnade igen den 25 januari i år (den fjärde sedan december 2016) och aktien föll 25 % till 12.50 efter nyheten. Enligt Claes Hemberg (på Avanza..) finns det idag totalt cirka 60.000 aktieägare, där 90% har köpt efter toppen i december 2015 (med kurser runt 135 kr).

Kursen är ner 75 % det senaste året och aktien har idag 33.600 aktieägare i Avanza. Snittköpet ligger kring 80 kronor, och snittförlusten på mellan 70.000 och 100.000 per aktieägare enligt Avanza.

Det betyder att det nu finns cirka 54.000 besvikna aktieägare, där de flesta förlorat stora belopp. De kommer antagligen kommer att hålla kvar sina aktier vad som än händer. Tyvärr fungerar det mänskliga psyket så. Nya och oerfarna aktieägare tror på en ”turn around” och vill inte inse sanningen att det blir en (realiserad…) förlust. Har man inte sålt aktierna, så har man fortfarande kvar hoppet att vinna tillbaka vinsten i framtiden.

Personerna i och runt Fingerprint är en speciell historia. I onsdags dömdes ”Fingerprintprofilen Crowdhater” till böter på 150.000.- för att ha manipulerat kursen på Fingerprints aktie. Han hade lagt köporder på totalt 3,5 miljarder vid 78 tillfällen utspritt under 58 dagar. Det var köporder som inte var avsedda att leda till avslut utan bara för att få upp aktiekursen. Förra året dömdes två tidigare styrelseledamöter i Fingerprint till fängelse i 1,5 år för insiderbrott. Ytterligare en rättegång påbörjas antagligen under våren, där bolagets huvudaktieägare nu är misstänkt för grovt insiderbrott. En härlig samling småskurkar… 🙂

Handeln i Fingerprint kommer antagligen att tvina bort, ingen vill sälja (säker förlust…) och inga (nya aktieägare…) vill köpa så det blir ”död aktie” på en permanent låg kursnivå. Några fonder och institutioner kommer kanske att bita i det sura äpplet och ta smällen med en reaförlust, men de allra flesta småsparare kommer att behålla sina aktier ända fram till konkursen.

Slutsats

Det gäller att skilja på ”att spekulera” och på ”att investera”. När girigheten slår till så är det lätt att ryckas med i en spekulationsbubbla. Då är sannolikheten stor att man som småsparare förlorar hela sitt ”investeringskapital”.

Det här vet många ”smarta finansmän” om. Det är därför som de flesta spekulationsbubblor också är rena finansiella bedrägerier i grunden. Det finns alltid några få som gör vinst även på spekulationsbubblor.

Eller för att citera Warren Buffett:  “When a man with money meets a man with experience, the man with experience leaves with money and the man with money leaves with experience”

Warren Buffett brukar också säga ”Turns around seldom turn” men i verkligheten så gäller ”Turns around almost never turn”. Att köpa aktier i den typen av bolag med förhoppningen att aktiekursen kommer att gå uppåt är inget som rekommenderas.

Det finns något att lära av Eniro och Fingerprint. Alla aktiekurser för alla bolag går både upp och ner. Att ”köpa bra bolag när de är billiga” är något helt annat än att ”köpa dåliga bolag som alltid är för dyra”, oberoende av deras börskurs.

Besser

Advertisements