Det här inlägget handlar om pensionen. Många av de (aktie-…) investeringar vi gör, gör vi för att kunna få ”ett hyfsat bra liv” som pensionär. Även om man lyckas få ihop ett ordentligt pensionskapital så är det lätt hänt att det blir fel ändå om man inte tänker sig för.

Det här begreppet är något som jag stötte på för många år sen men som kan ge lite eftertanke även idag. Läs & Lär som man brukar säga…  🙂

The Retired Dentist Syndrome

Ett lite udda begrepp i amerikanska seglarkretsar och något som ibland omtalas i hamnarna i Västindien.

Ett bättre liv

Typexemplet är den framgångsrika entreprenören, i det här fallet tandläkaren från Boston på den amerikanska östkusten som tröttnar på det vardagliga och slitsamma jobbet som tandläkare. I mogen ålder och i en försenad fyrtioårskris skiljer han sig från frun och säljer villan och sin framgångsrika verksamhet, dvs tandläkarmottagningen. Han får loss massor av dollar, planerar för att segla i Västindien som han alltid drömt om, och köper en stor och fin segelbåt. Nu skall livet börja levas på riktigt.

Uppbrottet

Han har tröttnat på tråkigt vardagsliv. Han har skilt sig, sålt både företag och den fina villan för att få råd med sin stora drömbåt. Den inreds med alla bekvämligheter som man kan tänka sig, och det kostar naturligtvis en hel del. Han säger adjö till jobb, vänner och familj. De är naturligtvis alla välkomna att hälsa på när de väl kommer ner till Västindien. Men han räknar också med att få nya seglarvänner när han kommer ner till paradiset.

Drömmen blir sann

Det första året går bra och han trivs alldeles utmärkt. Det finns mycket nytt att se och uppleva. Han får nya bekantskaper bland de andra långseglarna och han hittar en ny och yngre kärlek, så livet leker igen. Även om den lilla ytan i en segelbåt gör att han aldrig kan vara helt ensam och ifred. Det görs många misstag det första åren. Både sådana som inte är så allvarliga men också några som kostar en hel del pengar. Budgeten för det första året håller inte alls. Men han har ju dollar så att han klarar sig och det innebär bara att man får dra ner lite på utgifterna de närmaste åren.

Verkligheten hinner ifatt

Efter den första tidens alla nya upplevelser blir vardagen plötsligt mer påtaglig. De nya öarna som man besöker är inte lika spännande längre, och de nya långfärdsseglarna som man träffar är inte annorlunda än alla andra. Det blir mest ytliga bekantskaper där seglingen är de enda gemensamma intresset och referensramarna. Alla seglare är inte så trevliga och man tröttnar snart på alla historier och goda råd. Det blir mest skryt där varje långfärdsseglare försöker vara värre än de andra. Det kostar fortfarande pengar att ligga i hamn. Hamnavgifterna är höga, så han och den nya partnern är mest ute på segling mellan öarna. Där blir det ännu mer nötning mot varandra och fler gräl, delvis beroende på att man inte har råd att unna sig något extra lika ofta.

Fortsättningen l

Det är lätt hänt att man blir besviken och tröttnar på livet som långfärdsseglare. Den krympande budgeten gör att man måste spara och den begränsade ekonomin tär på relationerna ombord. Att hela tiden vara tätt inpå sin partner frestar på ordentligt. Efter något år blir det åter skilsmässa, den nya partnern bryter upp ur relationen och åker hem till USA. Då är det lätt att misströsta, att åter gå in i hamn för att få lite sällskap och ta en drink för att stärka sig. Det finns alltid nya vänner om man har en drink att bjuda på.

Nya ovanor

”The Dentist” vill naturligtvis inte vara ensam och söker nytt socialt sällskap. Men det enda han har gemensamt är samma gamla seglarhistorier och känslan bland många av att vara i samma situation. Med en begränsad budget finns det inte så mycket annorlunda att göra. Det går inte att åka hem, för det finns inget jobb, ingen bostad och inga gamla vänner kvar. Värdet på båten har mer än halverats och att återvända hem vore också ett psykologiskt nederlag. Då är det lätt hänt att man åter söker sig till samma billigare hamnar som många andra långfärdsseglare. Man tar några drinkar på eftermiddagen och fortsätter med flera öl på kvällen.  Livet blir mest en enda långdragen väntan på nästa drink eller nästa öl med de andra grabbarna i hamnen.

Fortsättningen ll

Det blir inget underhåll på båten och det blir inte heller de vanliga småjobben blir gjorda. Dyngnets alla tider blir en enda lång röra där det bara finns tid att hänga med de andra seglarna, sova, äta och dricka. Båten blir allt ruffigare. Det finns inga pengar kvar för underhåll eller utbyte av trasiga delar. Den en gång så fina segelbåten blir en flytande ungkarlskvart utan städning och i allmän oordning. Det brukar inte sluta så bra för den här typen av långfärdsseglare men det kommer hela tiden nya och förhoppningsfulla seglarkompisar till hamnarna i Västindien.

”The Dentist”

Det finns ganska många människor av den här typen i Västindien. De flesta driver vidare, blir allt mer patetiska och blir mer och mer nergångna. Det blir ovårdade kläder, en nergången båt och mycket öl och alkohol. Man drar sig fram bland sina liknade vänner och försöker få ihop en slant till nästa drink. Det finns ingen plats i det vanliga samhället och man kan bara umgås med de andra i ”B-laget”. En ganska dyster framtid för en före detta framgångsrik tandläkare och egen företagare.

Hemma i Sverige

Hemma i Sverige blir det förhoppningsvis inte så många Västindien-seglare av den här sorten. I stället är det småföretagaren som säljer sitt företag och köper ett fint hus i Thailand för att börja spela golf på dagarna. Men när man spelat alla golfbanor tillräckligt många gånger, tröttnat på solen och börjat ta några drinkar till lunch, så är man på väg i samma nerförsbacke som ”The Dentist”.

Det blir mindre golf, långa sovmornar, mera billig skräpmat och man umgås mest med andra svenskar i samma situation. Det blir drinkar före lunch och några flaskor öl till maten. Under eftermiddagarna fortsätter man att värma upp inför kvällen med mera party och dricka. Det blir många drinkar och ölflaskor under kvällen. Både kropp och själ får mycket stryk.

Det här gäller även på spanska solkusten. Där finns det sedan länge både engelsmän, tyskar och skandinaver som krökat ner sig och som mest tvingas umgås med andra landsmän i samma situation. Kanske följer man livet i Sverige genom TV och media eller via internet. Det blir många timmar framför datorn varje dag när hemlängtan slår till. Har man tur och pengar kan man kanske åka hem någon gång per år och bo hos släkt eller vänner. Men det blir allt svårare för varje gång att hitta någon som vill ställa upp med gratis husrum. Att bo på hotell i Sverige kostar mer än det smakar och ofta har man inte råd med den lösningen.

Börjar man bli sjuk, skröplig och få krämpor så vill man nästan alltid åka tillbaka hem till Sverige igen. Men då finns inga pengar kvar och man blir en svensk ”fattigpensionär” som har svårt att hitta nya vänner, vettig sysselsättning och ett billigt boende.

Fortsättningen lll

För svenskar i Spanien är det lättare att återvända hem till Sverige igen. Det går kanske att skaffa ett enkelt och billigt boende långt ute på landet eller i utkanten av övriga samhället och sen leva på garantipensionen. Men det blir ett fattigt liv som pensionär och utan sociala kontakter. Bor man utan grannar blir man lätt issolerad och bor man i fel område så har man inte mycket gemensamt med de nya grannarna. Då får man hoppas på offentlig sjukvård och den kommunala långvården när alla egna tillgångar är borta.

De sista åren blir ganska besvärliga och nog inte vad man tänkt sig. De gamla vännerna är borta och kanske kan man hålla kontakten med och leva på barn och släktingar, men det är inte så lätt. De bor ofta långt borta och har alla sina egna jobb och bekymmer att ta hand om. Då finns det inte tid eller ekonomi att ta hand om och försörja ytterligare en person, som dessutom är en besvärlig fattigpensionär. Hemma i Sverige betalar vi höga skatter, då förväntas det också att man sköter sig själv och låter samhället ta hand om de som behöver hjälp.

Det finns även några allmänna frågor för framtiden. Hur mycket pengar kommer det att finnas kvar till offentlig sjukvård och åldringsvård framöver? Vilka pensionärer kommer då att prioriteras? Hur kommer den vården att vara och vilken kvalité kommer den vården att ha?

Bessers gissningar

Svensk sjukvård och äldreomsorg idag är inte vad den en gång var, och jag gissar att den inte blir bättre i framtiden. Den offentliga sektorn kräver allt högre skatter men blir bara allt ineffektivare, mest på grund av mer onödig administration och klåfingrig politisk styrning. Redan idag är det svårt att hitta kvalificerad arbetskraft till sjukvård och långvård. Det blir mycket stress och hög personalomsättning. Inte en trevlig miljö att tvingas tillbringa sina sista år.

Men en privatiserad långvård där giriga företag vinstmaximerar verksamheten gör varken livet eller arbetsmiljön bättre för ”kunder” och personal. Även här blir det hög personalomsättning och låg servicekvalite när vinsten är det som är viktigast.

Den privata, stiftelsebaserade och icke vinstdrivande, sjukvård som finns i USA saknas nästan helt i Sverige. Vi har inga privata stiftelser kvar som tar hand om sociala frågor. De institutioner som fanns tidigare har försvunnit under de senaste 100 åren när den offentliga sektorn expanderade och kvävde alla privata initiativ inom vård och omsorg. Här i Sverige är det numera mest hungriga storbolag som satsar allt mer på att ta en så stor bit som möjligt av de offentliga socialkostnaderna, och då blir det mest kortsiktig vinstmaximering som gäller.

Slutsats

Framtiden blir inte bättre bara för att du har finansiella förutsättningar till ett annat liv. Livet som pensionär blir inte bättre för att du köper en stor segelbåt och seglar till Västindien. Det finns alltid andra och viktigare ”investeringar” i livet för att få en meningsfull tillvaro som pensionär.

Med det sagt så kommer det trots allt att behövas en ganska stor ”ekonomisk buffert” för att kunna leva ett behagligt liv som pensionär även i Sverige. Det gäller att tänka långsiktigt från början och att ha en ordentlig finansiell reserv för ”oförutsedda händelser”. Kanske bör man också göra en ”Plan B” och en ”Plan C”. Den typen av planering gör att livet blir mycket enklare för de investerare och pensionssparare som redan planerar för att ha ”en välskött privatekonomi” även som pensionärer.

”Livet blir inte alltid som man tänkt sig, speciellt inte om man inte tänker sig för från början”… säger Besser  🙂

Besser

Advertisements