Archives for category: Uncategorized

Förra inlägget (27/4) var lite aktieägarstatistik från SCB. Den omfattade alla noterade aktier på ”aktiebörser” (827 bolag) och ”värdet” (aktiekursen) av dessa aktier i slutet av 2017 (31.12.2017).

(Vi tar det igen, det är skillnad på ”aktiebörs” och ”marknadsplats” även om båda handlar med ”noterade” aktier och båda ligger under Finans Inspektionens tillsyn. SCB statistiken omfattar 827 aktiebolag och Euroclear statistiken omfattar 1.380 aktiebolag).

Lite Euroclear info

Euroclear har tagit fram en helt ny rapport på helår, ”Aktieägande i Sverige 2017”, som publicerades den 20 februari i år. Tidigare har man haft kvartalsrapporter men de upphörde efter andra kvartalet 2016. Rapporten är ganska kort, bara 10 sidor med lite data och text men flera bilder, och omfattar alla börsnoterade och alla ”noterade” bolag som är anslutna till Euroclears värdepappersystem. Det finns totalt 1.380 bolag  noterade på aktiebörs och marknadsplats.

Notera även att Euroclear statistiken främst omfattar antalet (unika) aktieägare, vilket inte säger något om värdet på aktieägarnas aktieportföljer. Även antalet aktier anges i Euroclear statistiken, vilket inte heller säger något om värdet på aktierna. Hela rapporten är mycket förenklad och ”mediaanpassad”. Den är mest tänkt för kortare notiser i press och media. Här kommer lite allmän info från de olika tabellerna.

Aktieägandet i Sverige 2017

Sammanfattning

”Vid utgången av 2017 fanns det totalt 2,1 miljoner unika aktieägare registrerade hos Euroclear Sweden. Majoriteten av dessa, 86 procent, är svenska privatpersoner, 12 procent är utländska ägare och 2 procent är svenska företag och institutioner.”

”Sett till marknadsvärde äger svenska institutioner den största andelen, följt av utländska ägare ochsvenska privatpersoner. Svenska institutioner ägde vid utgången av 2017 motsvarande 48 procentav det totala värdet på de aktier som finns noterade i Sverige, utländska ägare ägde 41 procentoch privatpersoner ägde 11 procent. Under 2017 tillkom totalt 20 522 nya unika aktieägare.”

Som vi ser ovan så har 86 % av aktieägarna bara 11 % av aktievärdet. Det är samma siffra som för SCB trots att Euroclear omfattar 553 fler noterade bolag. De här extra bolagen är bara småbolag med lågt värde som inte påverkar det totala marknadsvärdet på noterade aktier.

Det privata aktieägandet

”Idag äger drygt 1,8 miljoner svenskar, knappt var femte person, aktier i svenska bolag. Antalet unika aktieägare har varierat under de senaste tio åren. Mellan 2007 och 2014 minskade aktieägandet bland privatpersoner med 148 900. Därmed sjönk andelen av befolkningen som ägde aktier från 21,6 procent till 18,2 procent.

Även i slutet av 2017 var det bara 18 % av alla svenskar som var unika aktieägare. Många (de flesta…) har bara aktier i något eller några mindre förhoppningsbolag.

“Under 2017 tillkom totalt 20 522 nya unika aktieägare.”

I pressreleasen så var det här den viktigaste ”nyheten” och med i rubriken. Vad man inte talar om är i vilka bolag och till vilket värde dessa nya aktieägare placerade sitt investeringskapital. Jag gissar att det är 95 % som köpt mindre poster i små förhoppningsbolag som ligger utanför de etablerade aktiebörserna.  Det kommer alltid nya ”aktieinvesterare” när börskonjunkturen är på topp och det var över 100 IPO under 2017, nästan alla i små (och stora…) förhoppningsbolag.

”Av de drygt 1,8 miljoner privatpersoner som äger aktie i svenska aktiebolag är cirka 1,1 miljoner män och cirka 750 000 kvinnor. I procent motsvarar denna fördelning 59,6 procent män och 40,4 procent kvinnor, sett till antal. Sett till marknadsvärde äger män cirka två tredjedelar och kvinnor äger en tredjedel.”

Av de 59.6 % (antal..) män som äger aktier så anges marknadsvärdet till 66.2 %, vilket kan jämföras med SCB som anger 67.5 % av aktievärdet ägs av män på ”aktiebörserna”.

Utländskt aktieägande

”Störst procentuell andel röster tillhörandes utländska ägare har Nordea med 75,8 procent, följt av Handelsbanken med 48,5 procent och Telia med 39,8 procent.” ”Under 2017 ökade det utländska ägandet mest i SEB, till 16,8 procent.”

Det vi ser är att svenska banker är populära bland utländska fondförvaltare. Det betyder också att de aktierna blir mer volatila när börsen börjar gå neråt. (Se även förra inlägget från SCB)

Aktieportföljer

”Den genomsnittlige aktieägaren äger aktier i 3,8 svenska bolag. Knappt hälften av alla ägare äger endast aktier i ett bolag. Trenden visar att det blir allt vanligare för samma ägare att äga aktier i fler bolag.” ”Sett över en tioårsperiod har det genomsnittliga antalet bolag per ägare ökat från 2,9 till 3,8, och andelen ägare som endast äger aktier i ett bolag minskat från 50,8 till 45,6 procent.”

Det vi ser här är att antalet ”pensionärer” som för 18 år sen lurades att köpa aktier i Telia (vid en statlig IPO mitt i IT bubblan år 2000) nu börjar dö ut och att arvingarna då säljer av aktierna. Ganska fantastiskt att drygt 820.000 svenskar bara äger aktier i endast ett bolag, antingen det är Telia eller något annat förhoppningsbolag. Då inser man att risknivån är hög och att det genomsnittliga portföljvärdet inte är speciellt stort.

Bolag och aktieägare

”Det bolag som har flest aktieägare i Sverige är Telia (496 tusen)”.

Närmare en halv miljon svenskar har Telia-aktier i sin portfölj. Det motsvarar knappt en fjärdedel av alla aktieägare i Sverige och samtidigt ca 5 procent av alla svenskar. Näst flest ägare har Ericsson (434 tusen), följt av Swedbank 302 tusen), SEB (272 tusen) och H&M (268 tusen). ” Nummer tio på listan är Skanska med 110 tusen aktieägare.” (Med aktieägare menas här både privatpersoner och juridiska personer, dvs institutioner och företag).

Bara som jämförelse kan nämnas att Telia hade 529 tusen aktieägare 2013 och 515 tusen aktieägare 2015.  Bland de 25 bolag med störst antal aktieägare (alla ligger på OMXS Large Cap) så ökade antalet aktieägare i 14 bolag. Mest ökade Kinnevik, SCA och Skanska. Antalet aktieägare minskade i 11 bolag. Mest minskade Ratos, Ericsson och Tele2.

Favoritaktier för män, kvinnor och institutioner

Det här är en lite mer intressant lista. Jag har alltid hävdat att kvinnor rent generellt är klokare och mindre riskbenägna än manliga aktieinvesterare. Det visar också den här statistiken.

”Bland de 20 bolag där andelen manliga aktieägare är högst återfinns fem bolag, dvs. 25 procent, på Nasdaq Stockholm Large Cap-lista. Bland de bolag som har högst andel kvinnliga aktieägare finns 70 procent med på Large Cap-listan medan 85 procent av bolagen som är mest populära bland institutioner finns med på Large Cap-listan.”

Jämför med SCB statistiken där Investmentbolag, Pensionsbolag, Försäkringsbolag och Utländska ägare (motsvarande 54.3 % av totalt aktievärde…) alla hade minst 90 % av sitt aktievärde på OMXS LargeCap.

Sammanfattning

Euroclears årsrapport är mest övergripande och ”mediavänlig” information. Det fanns mer att hämta från de kvartalsrapporter som tidigare publicerades fram till Q2, 2016. Tyvärr anpassar sig Euroclear numera efter media och inte efter relevant och detaljerad statistik.

Aktieägare: Jämförelse Euroclear och SCB

Som vi konstaterade ovan så omfattar SCB statistiken 827 börsbolag med 1.201 tusen aktieägare som totalt äger 782 miljarder kronor. För Euroclear är samma värden 1.380 börs och marknadsbolag  (anslutna till Euroclear) med  1.806 tusen ”svenska privatpersoner” som äger ”11 % av marknadsvärdet”. (Euroclear anger inte ”marknadsvärdet” och har ganska grova procenttal).

Men om vi gissar att värdet av ”marknadsnoterade aktier” är 3 miljarder (ganska högt räknat..) så får vi följande resultat…..

Det finns 605.000 svenskar som äger aktier i 553 småbolag på övriga marknadsplatser och som har ett totalt marknadsvärde på 3.000 miljoner. Det motsvarar ett snittinnehav på cirka 5.000 kr per aktieägare och ett snittvärde på 5.5 miljoner per bolag. Inte så imponerande…

Om vi jämför med SCB (se förra inlägget) så var medianvärdet 32.000 kr, vilket innebär att ytterligare 600.000 svenskar har en aktieportfölj under det värdet. Självklart kan man inte jämföra median- och (viktade) medelvärden, men vi har 1.205.000 svenska aktieägare som har en mycket begränsad aktieportfölj. Antagligen ligger värdet för hela aktieportföljen under 32.000.- för cirka 1,2 miljoner svenska aktieägare. Åter inte så imponerande….

(Det kanske finns en anledning till detta? Mer info i kommande inlägg om ”Lessons Learned”…)

Aktieägare: Familjer och Fondbolag

Det finns naturligtvis även aktieägare som har ”lite större aktieportföljer”… :-). En undersökning från Affärsvärden i oktober 2017 get några ledtrådar till de största svenska börsinnehaven. För de större finansfamiljerna måste man räkna in både stiftelser och kusiner (Wallenberg), fru, döttrar och måg (Lundberg) och syskon med barn (H&M Persson).

Det är självklart svårt med gränsdragningen. Investmentbolag (t.ex. Investor och Lundbergs) har räknats in men inte alla mindre stiftelser och inte heller indirekt inflytande. (t.ex SEB och SHB är inte inräknade) Alla värden inom parantes är i miljarder svenska kronor.

De största Finansfamiljerna var (i oktober 2017): Wallenberg (342), Persson (182) och Lundberg (122).

De största Fondbolagen var: Swedbank Robur (224), Blackrock, USA (190), AP-fonderna (177), Vanguard (index), USA (173), SHB sfären (163), Alecta (163) och AMF (152).

Vanguard är världens största passiva fondförvaltare (indexfonder) och Blackrock, med tonvikt mot indexförvaltning, är värdens näst största fondbolag totalt. Båda de USA-baserade fondbolagen är nu större än hela ”SHB sfären” och tjänstepensions­jättarna Alecta och AMF.

Det man saknar är värdet för familjerna Söderberg (Ratos) och Stenbeck (Kinnevik). Jag gissar att även de har aktievärden på ganska många miljarder… 🙂

Även om Sverige har gott om ägare av kött och blod, och stiftelser så ökar det passiva kapitalet snabbt, vilket vi såg i förra inlägget om SCB. Utländska aktieägare ägde 40.8  % av svenska aktiebörsers totala värde den 31 december 2017.

Som jämförelse så var värdet för 30 år sen (31.12.1987) av utländskt aktievärde 6.0 %. En ganska talande förändring. En annan för ändring är att för mindre än 60 år sen (runt 1960) så ägdes 75 % av (värdet på…) svenska börsnoterade aktier av svenska privatpersoner. Nu (31.12.2017) är det 11,2 %

Det betyder att aktieägandet och värdet på privata aktieportföljer allt mer koncentreras på några få enskilda aktieinvesterande svenskar som har en ”hyfsat stor aktieportfölj”.  (Mer om det i ett kommande inlägg, ”Lite mer statistik…”.)

Aktieägare: H&Ms Årsstämma 2018

Besser var även på H&Ms årsstämma och kan därifrån meddela att av 599 deltagande personer (både juridiska och fysiska personer…) så  hade 119 fysiska aktieägare mindre än 100 aktier. Det betyder att 20 % av aktieägarna hade ett aktieinnehav (endast i H&M visserligen…) på under 15.000 kronor om vi tar aktiekursen 150.-. Det belyser också lite av det som vi ser i statistiken ovan.

(Jag gissar att 99 % av aktieägarna har ett GAV över 150.- (så även Besser..) så många har nog känt sig lite rikare förr om åren.  :-).  Men aktier har man inte till för att man skall ”känna sig rik”, aktier har man för att få avkastning som jag ser det….)

Slutsats

Statistik är naturligtvis inte hela sanningen, men man kan alltid lära sig en hel del av att läsa och tolka den statistik som finns.

De flesta svenskar, som äger aktier, har bara aktier i ett enda bolag (45.6 %). Dessutom är värdet av aktieportföljen antagligen mindre än 32.000 kronor för 65 % av alla svenska aktieägare. Ganska dystra siffror.

Om genomsnittsportföljen innehåller 3, 8 bolag i snitt så är redan det en alldeles för stor riskexponering. En riskbegränsad aktieportfölj bör innehålla minst 10 bolag och helst över 15 bolag för att vara något säkrad mot ”otrevliga överraskningar”. 

Självklart skall man inte heller köpa små förhoppningsbolag (som oftast helt saknar substans…) över huvud taget. Mer om detta i några kommande inlägg (Lessons Learned…).

Besser

Advertisements

Besser försöker hålla koll på nyheter och statistik när det gäller aktieägandet rent generellt. Men jag brukar bara göra en genomgång var annat år, det behövs inte oftare. Skillnaderna över åren är ganska små. Senast var det inlägget ”Aktieägarstatistik, igen” (04.03.2016)

Det är i huvudsak två källor som jag brukar använda. Dels Euroclear som hanterar alla svenska aktiebolag noterade på aktiebörs och marknadsplats. (Euroclear var tidigare gamla VPC (Värde Papper Centralen i Sverige)). Dels vårt stora och statliga SCB (Statistiska Central Byrån) som också gör lite statistik om aktieägare till aktiebolag noterade endast på aktiebörser på uppdrag av FI (Finans Inspektionen). Det blir ett eget inlägg om statistik från Euroclear i nästa inlägg.

Det är skillnad på ”aktiebörs” och ”marknadsplats” även om båda handlar med ”noterade” aktier och båda ligger under Finans Inspektionens tillsyn. SCB statistiken omfattar 827 aktiebolag och Euroclear statistiken omfattar 1.380 aktiebolag. (Begreppet ”noterade” aktier används lite olika, beroende på sammanhang, men även aktier som handlas på en ”marknadsplats” har ”aktiekurser” och aktierna är därmed ”noterade” som jag ser det.)

Lite om SCB

Det är ganska fantastiskt vad som kan utläsas bara genom namn på verksamheten. Vi har en statlig ”Central Byrå” som kollar upp vad medborgarna gör och sen rapporterar resultatet till den statliga ”Inspektionen”. Det känns som vi fortfarande var kvar i Östtyskland på 1970 talet med Stasi och andra angivare för att hålla koll på vad alla medborgare tycker och gör…. 🙂

Men det blir allt fler som inte litar på SCB. När SCB går ut och frågar allmänheter vad de tycker och tänker i olika frågor så är det allt fler som inte vill svara eller vara med i SCBs undersökningar. Man litar helt enkelt inte längre på statliga SCB.

Ett typexempel är den partisympatiundersökning (PSU) som SCB gör varje halvår. Vid senaste undersökningen (Q4, 2017) så var det 47.1 % som inte svarade. Några kunde man inte hitta (24 %) (trots alla resurser SCB har till sitt förfogande), några kunde inte svara (3 %) (ofta pga sjukdom..), men 20 % ville inte svara. Det är en ganska fantastisk siffra. Var 5:e svensk vill numera inte vara med i SCBs frivilliga undersökningar. Det visar också på hur vårt samhälle förändrats de senaste åren.

SCB, Aktieägarstatistik, helår 2017

Det är dock Euroclear som tillhandahåller aktieägarförteckning och bolagsregister till SCB, så de bidrar också till SCBs aktieägarstatistiken. För beräkningar av ”inkomstfördelat ägande” så ”samkörs ägardatabasen med register över taxerad förvärvs- och kapitalinkomst” som det uttrycks i SCBs rapport. Storebror SCB ser allt och vet allt.. 🙂 Vi svenskar är nog värdens mest kontrollerade folk.

(Här är ytterligare en anledning att inte skylta med sitt privata liv och sin privatekonomi. Både sociala media och myndigheter bör man undvika så långt det går. Något jag lärt mig under åren…. 🙂 )

SCB hanterar värdet av alla noterade aktier på de svenska aktiebörserna. Något att komma ihåg! Det finns massor med mindre familjebolag (och större, typ IKEA, Bonnier m.fl….) som inte är noterade alls, men som har ett verkligt värde och en lönsam verksamhet.

Observera att SCB statistiken även omfattar alla små (oseriösa…) förhoppningsbolag, som finns på de mindre aktiebörserna. Allt från OMXS SC till NMG, First North, Aktietorget och MTF.

Sammanfattning

“Aktier noterade på svensk marknadsplats värderades till 6 997 miljarder kronor vid utgången av december 2017”.

Det betyder att alla noterade aktier (från 827 aktiebolag…) hade ett värde på nästan 7.000 miljarder i slutet av 2017. Utländskt ägande ökade till 41 % av det värdet. Börsen låg fortfarande på topp, och OMXS(PI) slutade på 568.8 för 31.12.2017 (ATH var 06.11.2017 på 601.5).

Hushållen äger 11.2 % av aktievärdet vilket motsvarar 782 miljarder.  Av detta äger kvinnor cirka 30 % av aktierna och äldre (65+) var överrepresenterade bland aktieägandet. Ganska väntat…

Om vi gissar att det finns 7.82 miljoner ”vuxna” i Sverige, så motsvarar det ett värde av 100.000 kronor per svensk. Men alla äger inte aktier och fördelningen är mycket ojämnt fördelad som vi ser lite senare i statistiken.

Var fjärde svensk över 65 år var aktieägare med direkt ägda egna aktier. Nästan alla svenskar äger aktier via pensions- och fondbolag, men allt färre yngre sparar i egna, direkt ägda (”noterade”…) aktier. Synd tycker jag…

Inkomstgruppen med en sammanlagd förvärvs- och kapitalinkomst på minst en miljon äger mer än hälften av hushållens totala aktievärde. Ganska väntat igen….  Å andra sidan är ganska många svenskar miljonärer om man räknar in andra tillgångar i aktiefonder, pensionsfonder och bostäder.

Aktieägande i tabellform

Rapporten innehåller sju huvudtabeller med flera undertabeller inom sig. Om vi går in på detaljer så finns de lite mer siffror att hämta. Här är ett urval…

Tabell 1, Sektorfördelat ägande

Vilka äger de svenska, noterade aktierna? Det är en ganska bra spridning på ägandet. Så här fördelar sig några av ägarna:

”Icke finansiella bolag”: 12.4 %, Investmentbolag: 5.9 %, Investeringsfonder: 12.2 %, Försäkrings- och Pensionsbolag: 7.6 %, AP-fonderna: 2.5 %, Hushållen: 11.2 %, Utländska ägare: 40.8 %.

Nästan alla svenskar äger aktier indirekt, både via privat fondsparande, men också via pensionsbolag och de statliga AP-fonderna som hanterar den allmänna pensionen. Det är ganska fantastiskt att mer än 40 % av svenska aktiers värde ägs av utländska ägare. Det är främst amerikanska pensionsstiftelser som har köpt dessa aktier. (Jag vill inte skriva ”investerat i”, se nedan…)

Vi har sett en fantastisk utveckling på utländskt ägande de senaste 30 åren. 1987 ägde utländska ägare 6,0 % av aktievärdet, en ökning med 34 % på bara 30 år. Förra årsslutet (31.12.2016) var ägarandelen 39,6 %.

Som jag ser det kommer volatiliteten att öka på den svenska OMXS börsen när flera utländska pensionsfonder börjar sälja av sina aktier vid nästa börsnedgång. (Amerikanska pensionsfonder är inga långsiktiga aktieägare…) Då kommer andelen att gå ner igen mot cirka 35 %. Jämför med förra börsnedgången då andelen var nere på 35.4 % den 31.12.2009.

Tabell 3, Ägande fördelat på aktiebörser

En intressant iakttagelse är att se hur olika ägargrupper fördela sina aktier på aktiebörserna.  Som man kan misstänka så är institutionella placerare mer försiktiga och mindre riskbenägna än de flesta privatinvesterare.

Investmentbolag har 95.5 %, Pensions- och Försäkringsbolag 91.0 % och Utländska ägare 90.0 % av sina aktier på OMXS LC (Large Cap).

De flesta ”vanliga aktiesparare” (Hushållen…) har också sitt mesta aktieägande på OMXS LC (77.1 %), men en oroväckande stor andel finns också på First North (4.5 %), Small Cap (2.8 %) och Aktietorget (1.2 %). Med tanke på att aktiekurser och bolagsvärde på småbörserna ofta är mycket låga så är det ett mycket stort antal aktier och aktieägare som investerats i små förhoppningsbolag. (Se även nästa inlägg om Euroclear…)

Tyvärr är det antagligen en stor övervikt på riskbenägna yngre och medelålders män som gärna vill göra snabba klipp och satsat stort i enstaka förhoppningsbolag. Mycket få kommer att se sitt aktievärde öka och de flesta kommer att förlora ännu mer kapital i de kommande nyemissioner som hela tiden görs för att få småbolagen att överleva.

(Bara som jämförelse, Besser lägger 92 % på LC och 8 % på MC av sina aktieinvesteringar och investerar främst i ”stora, stabila och lönsamma aktiebolag”)

Tabell 4, Fördelning av utländskt ägande

Som jag skrev ovan så är det mest utländska pensionsfonder och pensionsstiftelser som investerar på de svenska börserna. Delvis har det att göra med global riskspridning men också med strukturen på hemmaländernas pensionssystem. Även i t.ex USA är det mycket viktigt att komplettera den allmänna pensionen med global riskspridning av tjänstepensioner och privat pensionssparande.

Av det utländska ägandet står USA för 33.5 %, UK för 24,8 % och Luxemburg för 9.0 %. Totalt står de här tre länderna för drygt 67 % av aktievärdet. (Luxemburg är centrum för flera europeiska pensionsfonder… ”SICAV under UCITS direktivet…” ni som vill veta mer får Googla… 🙂

Tabell 5, Hushållens ägande fördelat på aktiebörs, kön, ålder och inkomst

Det här är de verkligt intressanta tabellerna. Här kan vi se om mina gissningar ovan stämmer med fakta. Jag gör bara några få utdrag ur tabellerna. Först lite om ålder och kön….

Aktieägare med ålder 55 till 64 år har 17.0 %, 65 till 74 år 31.6 % och 75+ år 22.9 % av aktievärdet. Det betyder att privatpersoner över 55 år äger drygt 71 % av allt aktievärde och att pensionärer över 65 år äger drygt 54 % av allt aktievärde . Å andra sidan äger privatpersoner mellan 25 till 44 år mindre än 15 % (13.8 %) av hushållens aktievärde. Ganska självklart, det tar tid att spara ihop en bra aktieportfölj, men det gäller också (igen…) att välja ”rätt” aktier…. 🙂 .

Män äger totalt 67.5 % och kvinnor äger 32.5 % av hushållens aktier.

SCB har också lyckats hitta värdet på de totala aktieportföljer för de 11.9 % (drygt 1.201.000 personer) av alla svenskar som har en egen aktieportfölj av direkt ägda, börsnoterade aktier.

Medelvärdet på aktieportföljen var 577.000 kronor och medianvärdet 32.000 kronor.

Det betyder att hälften av alla svenskar, som har egna börsnoterade aktier, har ett totalt värde på aktieportföljen som ligger under 32.000 kronor. Det är alltså drygt 600.000 svenskar som totalt äger börsnoterade aktier för mindre än 32.000 kronor. Inte så imponerade. Jag gissar att många av dessa svenskar har “investerat” i förhoppningsbolag på småbörserna.

Det finns också ett fåtal mycket rika privatpersoner, typ Fredrik Lundberg och kusinerna Wallenberg, som har riktigt stora privata förmögenheter. Vilket gör att det viktade medelvärdet blir 18 gånger större än medianvärdet. Det visar på en ordentlig snedfördelning bland svenska aktieägare…

När det gäller fördelningen på aktiebörser så hittar vi några intressanta värden…

För de riktigt små börserna (Aktietorget, First North, MTF) så har de sina aktieägare bland medelålder personer. (35 – 44 år) 20 %, (45 – 54 år) 25 % och (55 – 64 år) 27 %. Totalt är drygt 70 % av alla aktieägare är mellan 35 och 64 år.

För de övriga småbörserna (SC och NMG) så ser vi följande siffror . (35 – 44 år) 14 %, (45 – 54 år) 38 % och (55 – 64 år) 23 %. Även här så är runt 75 % av alla aktieägare mellan 35 och 64 år.

Det är tydligen bara pensionärer (65+ år) som håller sig borta från småbolagen, men dessa pensionärer äger trots all mer än hälften (54 %) av allt privat aktievärde. Något att fundera på… 🙂

Den sista parametern är aktieägande baserat på inkomst.  Självklart spelar inkomsten en viktig roll för att kunna bygga upp en privat aktieportfölj.

(En annan viktig parameter är innehavstid. Det är därför som äldre personer (”pensionärer”, 65+ år) som haft sina aktier under många år också kan ha ordentliga aktieportföljer med höga värden även om de haft låga inkomster under många år. Självklart måste man också välja ”rätt” aktier och dessutom behålla dem. Typexempel här är ”Aktiestinsen” som avled vid 101 års ålder i mars förra året. Han fick ihop 150 miljoner i sin aktieportfölj)

Det finns drygt 1.201.000 svenskar som äger aktier och har en egen aktieportfölj. Medelvärdet på alla aktieportföljer är drygt 577.000 kronor. Om man ser till portföljvärde i relation till inkomst så har t.ex. de med en taxerad inkomst på mellan 600 till 700 tkr ett portföljvärde på 539 tkr. För inkomst 700 till 800 tkr är värdet 684 tkr, för inkomst 800 till 900 tkr är värdet 843 tkr och för inkomster mellan 900 till 1.000 tkr så är portföljvärdet 975 tkr.

Som tumregel kan man kanske säga att portföljvärdet bör vara lika stort som årsinkomsten (slutlönen) när man fyller 65 år och blir pensionär. Ett bra sparmål för alla yngre aktiesparare… 🙂

För de 73.770 svenskar som har en inkomst på över en miljon (eller ”utan fastställd inkomst”, dvs SCB har inte hittat några uppgifter…) så är det genomsnittliga portföljvärdet 4.97 miljoner.

Ett enkelt exempel: Om vi räknar med 5 % utdelning på den portföljen så får man 250.000 kronor varje år bara i utdelningar. Ligger aktierna i ett ISK konto så betalar man runt 10 % skatt på det beloppet. Det betyder 18.750 kronor (skattefritt…) varje månad som extrainkomst, helt utan aktiv handel eller något arbete. Varje månad, år ut och år in!! Om vi räknar på 30 % marginalskatt så motsvarar det en extrainkomst brutto på 26.785.- per månad. Om vi räknar med 50 % marginalskatt så motsvarar det 37.500.- i extrainkomst per månad bara genom att rulla tummarna. Ett ganska trivsamt räkneexempel. Se även inlägget ”De rikas hemlighet” från 15.09.2017)

Tabell 7, Antalet noterade bolag per aktiebörs.

Även det här är en intressant tabell. Först måste man konstatera att antalet bolag på de olika börserna inte säger något om kvalitén på bolagen. T.ex. Fingerprint noteras (än så länge..) på stora OMXS LC.

Det finns i stort sett inga kvalitetskrav alls på ”noterade bolag”, inte ens på OMXS. Alla börser (även OMXS…) lever på diverse avgifter från de noterade bolagen och vill naturligtvis att så många bolag som möjligt blir ”noterade”. Se även kommande inlägg om ”Lessons Learned”.

Det fanns 31.12.2017 totalt 827 noterade bolag på de svenska aktiebörserna. För OMXS så var det totalt 318 bolag, varav 93 bolag på Large Cap, 124 bolag på Mid Cap och 101 bolag på Small Cap.

Det betyder att det finns drygt 500 noterade förhoppningsbolag på de andra mindre aktiebörserna. Det finns därför fortfarande många möjligheter att förlora pengar på små och oseriösa bolag, trots att de är noterade på aktiebörser som regleras och godkänts av Finans Inspektionen (FI).

Några småbolag kanske är seriösa, med det är mycket få. Jag gissar att det bara är cirka 5 %. Om man inte har 100 % koll (dvs personlig kunskap, erfarenhet och relationer…) på verksamhet, med ägare, styrelse, och företagsledning bör man inte investera i den typen av bolag. Bessers goda råd är att undvika alla småbolag rakt av.….  🙂

Slutsats

I Sverige vet staten allt om medborgarnas aktieägande och SCB kan därmed göra detaljerad statistik på alla tänkbara parametrar. Är det bra eller dåligt? En enkel fråga för alla aktieägare att fundera över.

De flesta som haft sina aktier en längre tid (”pensionärer”) har också det största aktievärdet. Dels tar det tid att bygga upp en portfölj, dels ökar värdet på (bra…) aktier över tiden. När man sen slutar att jobba så blir utdelningarna ett bra komplement till pensionen.

Kanske finns det 25 noterade och seriösa småbolag på de olika småbörserna. Men det är mycket svårt att bedöma vilka de är och det kommer fortfarande att ta många år innan de (eventuellt…) blir stora, stabila och lönsamma.

Kom ihåg att även seriösa och välskötta småbolag kan misslyckas. Detta trots att de gör upprepade nyemissioner och har förhoppningsfulla aktieägare som betalar in allt mer kapital till bolaget. Varken börsnotering eller aktiekurs är en kvalitetsstämpel som vi kan se i senare inlägg (Lessons Learned…) om några veckor…

Besser

Jag gissar att de flesta som läser den här bloggen inte går på de stora börsbolagens årsstämmor. Det gör inte heller jag normalt, men ibland blir det besök på någon enstaka årsstämma. Förr om åren gick jag på flera årsstämmor, men senaste tiden har det alltså varit färre besök. Nu senast var jag på Handelsbankens årsstämma (mars 2018) och det var mycket som var sig likt. Det blir ett litet sammandrag av hur det brukar se ut på de större börsbolagens årsstämmor..… 🙂

Vilka går på årsstämma?

De stora bolagen med ”folkaktier” typ Telia och Ericsson (cirka 450.000 aktieägare) drar alltid stora skaror, ibland upp till 1.000 personer på årsstämman. (När det blir större uppståndelse för mer normala bolag, som senast på Nordea stämman var det över 1.100 personer anmälda även där.)

Men även ”vanliga” storbolag blir allt mer besökta som jag ser det. Det var 650 personer nu senast på Handelsbankens årsstämma och jag vill minnas att det var runt 400 för några år sen. Så frågan blir, Vilka och Varför går man på börsbolagens årsstämmor?

Svaret är att 90 % av alla deltagare är pensionärer som inte har något bättre för sig. Det är den äldre generationen som köpte aktier redan på 60- och 70-talen i stora svenska bolag. Många har under åren fått ihop många aktier, blivit rika och känner en stark samhörighet med bolagen. Då är årsstämman ett sätt att förstärka den samhörigheten och gemenskapen till både andra aktieägare och bolaget självt. Man är ”gift med aktien” och naturligtvis stolt över bolaget och tycker alltid att styrelse och ledning gör ett bra jobb.

Sen finns det också ett relativt stort antal ”snyltare” som kommer för att mingla och få lite tidsfördriv och dessutom få lite gratis mat, dryck och underhållning.  Det är ofta äldre pensionärer med låga pensioner som bara äger några enstaka aktier, som ser årsstämmorna som ett sätt att komma ut och få ett avbrott i vardagen. Ganska trist, men så är livet för många äldre här i Sverige.

Det finns också alltid någon eller några som bara vill få uppmärksamhet.  Det finns en person som under många år varit med på de flesta storbolags årsstämmor och som är ökänd både bland aktieägare och av bolagen.  Han heter Torvald och finns alltid med på talarlistan. Ofta har han en lång lista av rent allmänna frågor som knyter an till vad som hänt i värden det senaste året.  Det blir ganska meningslösa frågor som bara helt kort avspisas av VD eller mötesordföranden. Men det är helt oförargligt och ibland ganska roligt.

Det finns också oftast minst en ”rättshaverist” på årsstämman. Han (100 % är män) har hittat något som han anser var fel eller orätt, antingen med bolaget eller med aktieutvecklingen. Det är ofta någon med ”ovårdat hår, skägg och illasittande klädsel” (ni vet vad jag menar…) som vilt protesterar mot någon upplevd orättvisa. Men det kan också var en mer städad pensionär som vill klaga på bolaget eller ledningen. Det är ofta hårda ord som yttras men verkligheten i bolaget påverkas eller förändras inte alls.

En representant som alltid hörs på alla årsstämmor är Folksam. Så har det varit i alla år. Folksam gör politisk propaganda för allt som verkar ”modernt”  och PK för tillfället, Det är ofta saker som ”diskriminering” ”hållbarhet” och ”miljöpåverkan”.  Det är oftast en ”ung arg tjej” som läser innantill i ett halvdåligt manus. Det saknas både relevans och kunskap, det är samma person och samma text som hörs på alla årsstämmor under våren där Folksam fonder är aktieägare.  Det är bara blaskigt snömos, helt utan substans.

Jag undrar vad som uppnås? Andra aktieägare blir bara irriterade så det är ingen bra reklam för Folksam. Själv får jag bara avsmak för Folksams försök att göra reklam och politik av årsstämman. Det är samma floskler som vi hört från andra politiker. Folksam, som är ett så kallat ”folkrörelse ägt” bola,  framstår mest som en politisk megafon för det som är PK just nu.

Ytterligare en representant som är med på alla årsstämmor är Aktiespararna. Det är däremot alltid en mycket kunnig, påläst och seriös person, där varje frågeställning är helt specifik får varje bolag, årsredovisning och årsstämma. Skattebetalarna har alltid många duktiga representanter på de olika årsstämmorna, som alla tar seriöst på frågorna. Det är både ris och ros för bolaget och alltid mycket relevanta frågor baserade på en seriös och grundlig genomgång av årsredovisningen. Jag är verkligen imponerad av Aktiespararna, och deras representanter som alltid har både kunskap och kompetens.

Varför går man på årsstämma?

Ja, det finns många anledningar, se ovan. Men det finns också andra orsaker att gå på ett bolags årsstämma.

Intresse av bolag och dess verksamhet….   Det finns många med ett genuint intresse av både bolag, bransch och verksamhet. Ofta är det nuvarande eller tidigare anställda i bolaget, men det finns också seriösa och branschbevakande ekonomi journalister (några ytterst få…). Även seriösa större aktieägare och kanske även branschfolk och konkurrenter går gärna på årsstämman för att få mer information, mingla och kanske träffa ledning och styrelse lite mer privat efter årsstämman.

För att få förstahands information direkt från styrelse och VD….  Även om det mesta på årsstämman är tillrättalagt så är det en helt annan sak att få direkt och ofiltrerad information från de som leder bolaget. Det är något helt annat än att få begränsad andrahandsinformation via media. Men det kräver självklart kunskap och erfarenhet för att kunna tolka det som sägs på årsstämman. Men då kan man också bilda sig en egen uppfattning om både bolag och personer i styrelse och ledningen.

Några aktieägare tror att man kan utöva sin rösträtt och påverka bolaget…. Det är bara dumheter. Det finns inga bolag alls på börsen, inte ens de allra minsta där enskilda aktieägare eller ens Aktiespararna kan påverka utfallet av årsstämman. Allt är redan bestämt på förhand. De stora aktieägarna har redan på förhand kommit överens om hur de skall röst på de olika förslagen. (T.ex flytten av Nordea till Helsingfors klubbades igenom med 96.9 % av rösterna. Där det ”progressiva” Folksam efter mycket snack i media och på årsstämman lade ner sina röster i omröstningen.)

Som sagt, det finns många anledningar att gå på en årsstämma, men det finns också många anledningar att låta bli !! Oftast finns det bättre och viktigare saker att göra… 🙂

Handelsbanken, ett exempel från 2018

Men hur passar ovanstående in på senaste årsstämman i Handelbanken (SHB)? Allt stämde till 100 % och alla kände igen sig. Massor av pensionärer och både Torvald och ”rättshaveristen” var där.

Det var cirka 650 personer anmälda till årsstämman i Vinterträdgården på Grand Hotel i Stockholm.  En fantastisk byggnad med underbar miljö. Efter stämman serverades sedan ”en lättare förtäring” i ”Spegelsalen” och övriga festvåningen. Det var en väl tilltagen ”delikatess tallrik” med tillbehör, öl och vatten serverade av vitklädda kypare. En ganska häftig upplevelse. (gå in här det finns fler fina bilder från festvåning och lokaler att titta på…)

Men det behövs också en lite mer djupgående analys av aktieägarna. Besser gillar att analysera det mesta och här är lite fakta och siffror från årsstämman för SHB…

Handelsbanken (SHB) noterades redan 1873 på Stockholms Fondbörs och är därmed det äldsta bolaget på OMXS. Bolaget har över 115.000 aktieägare varav 75.000 (65%) har 1.000 eller färre aktier. Totalt har SHB 1.944 miljoner aktier, varav 49% ägs av utländska ägare. Ägare representerande 1.086 miljoner aktier (56%) var anmälda till årsstämman.

Så här fördelade sig aktieägarna på stämman…

Det fanns 67 aktieägare som hade färre än 100 aktier. Flera av dem hade även under 10 aktier, dvs ”snyltare”. Förutom familjen Fredrik Lundberg fanns det 6 privatpersoner med fler än 50.000 aktier. Totalt har aktieägare med fler än 20.000 aktier (2.637 aktieägare (fysiska och juridiska) som representerar 2,3 % av antalet aktieägare) 92 % av totala antalet aktierna i SHB.

 För familjen Lundberg som privat innehav av aktier, så var situationen följande: Fredrik Lundberg: 13.700.000 aktier, Anne-Marie Lundberg (fru): 75 .000 aktier, Louise Lindh (dotter): 2.400.000 aktier, Katarina Martinson (dotter): 2.400.000 aktier, Björn Martinson (måg): 108.000 aktier. Totalt har familjen Lundberg cirka 18.683.000 aktier. Om vi räknar med 7:50 i utdelning per aktie så fick familjen Lundberg utdelningar på drygt 140 miljoner bara från SHB. Ingen dålig ”inkomst av kapital”.

Men de största aktieägarna är trots allt svenska Investmentbolag (Industrivärden, 198 milj och Lundbergs 60 milj aktier), Stiftelser (Oktagonen, 197 milj aktier), Fondbolag (Robur fonder 54 milj, SHB fonder 31 milj, D&G fonder 18 milj, SEB fonder 14 milj och SPP fonder 12 milj aktier) och Pensionsbolag (Alecta 40 milj, 3:e AP fonden 14 milj, AFA 11 milj och 4:e AP 8 milj aktier). Totalt äger de 10 största svenska ägarna 47 % av aktierna. (se även nästa inlägg, om 2 veckor som vanligt..)

De utländska pensions- och fondbolagen står för 49 % av alla aktier i SHB. Det är lätt att glömma detta faktum. Det betyder också att dessa ”lättrörliga” bolag inte ser på SHB (och andra svenska storbolag….) på samma sätt som svenska privata och institutionella ägare. De har andra prioriteringar och andra riskbegränsningar. De är ofta mycket kortsiktiga och tenderar att övertolka de makropolitiska händelser som sker även utanför Sverige. Det är den här typen av aktieägare som säljer i panik när det börjar bli tal om en ”global kris”. Då kan det bli tillfälle till bra inköp av privatinvesterare med eget investeringskapital.(även här mer i nästa inlägg..)

Slutsats

Visst kan det vara intressant att någon gång gå på börsbolagens årsstämmor, men ofta är det bara slöseri med tid. Det krävs nog specialintresse för att det skall kännas meningsfullt.

Att tro att man kan påverka bolagets ledning eller verksamhet som enskild aktieägare är bara dumheter och slöseri med energi. Årsstämman är alltid väl regisserad från början och alla beslut redan avgjorda innan årsstämman börjar. Det bästa är att sitta still, lyssna och försöka lära sig något.

Men trots det så rekommenderar jag att man någon gång ibland deltar på en årsstämma. Det ger alltid lite nya erfarenheter och insikter, även om alla inte är bolags- och aktierelaterade.… 🙂

Besser

Det här inlägget är hämtat direkt från senaste ”Letter To the Shareholders” (publicerat den 24 februari 2018) som Warren Buffett skriver varje år. De är en sammanfattning över vad som hänt det senaste året (2017..) inom Berkshire Hathaway Inc., dvs det investmentbolag där Warren Buffett (WB) är både huvudägare och styrelseordförande.

Bakgrund

WB har alltid hävdat att indexfonder med låga avgifter är den bästa aktieinvesteringen för vanliga privatpersoner som sparar långsiktigt till studier, bostad, pension eller något annat. Det är tvärt emot vad WB själv gör när han själv noga väljer investeringar i sitt eget investmentbolag. Där är han en enastående duktig aktieinvesterare som lyckats bra under många (53..) år.

Många (yngre…??) aktieinvesterare tror att de kan kopiera WB´s investeringsstrategier, men det är svårare än man kan tro… :-). Det är nästan omöjligt och det krävs kunskap, erfarenhet och tålamod som mycket få personer har. Dock kan man alltid lära sig något av vad WB säger om aktieinvesteringar!

Men alla ”vanliga” kapitalförvaltare eller fondförvaltare är inte heller så skickliga som man kan tro :-). Det stora problemet med ”aktiva aktiefonder” är att mycket få fonder över längre tidsperioder lyckas bättre än index, men att avgifterna, på upp till 2,5 % årligen, ändå alltid tas hem varje år av fondbolag och finansbranschen. Enstaka år är det möjligt att slå index, men över flera år blir det nästan omöjligt. Det är fondavgifterna som betalas av de flesta svenskar som alla banker, försäkringsbolag och fondbolag lever gott av.

Redan tidigt 2007, mitt i förra högkonjunkturen, så började en livlig diskussion i amerikanska media om ”Index vs Aktiva foder”. Självklart försvarade hela finansbranschen att fondbolagen fick ta ut sina fondavgifter som ersättning för den framgångsrika investeringsanalys och fondförvaltning som man erbjöd privatinvesterare. Det är ju den kunskap, erfarenhet och kompetens som alla fondsparare betalar för.

Warren Buffett (WB) framhärdade sin synpunkt och för att sätta press på finansbranschen så gick han ut med ett fantastiskt erbjudande. Han slog vad om en million dollar mot vilket fondbolag som helst att index skulle slå valfri aktiefond på 10 års sikt. Index valdes som ”S&P 500 Index” och även hedgefonder kunde delta i vadslagningen. Ett av de största hedgefond bolagen, Protégé Partners (PP) antog utmaningen och satsade också en million dollar på att deras kombinerade ”hedgefond-pool” lätt skulle slå index över 10 år. Startdatum sattes till 17 december 2017. De tio åren blev en resa över en hel börscykel, från botten hösten 2008 till toppen våren 2017.

”Hedgefond-poolen” bestod av fem ”fond i fonder” som tillsammans investerade i över 200 underliggande hedgefonder. PP valde ut 5 av sina främsta hedgefond specialister som sen hade hjälp av ytterligare flera hundra investeringsexperter att välja rätt aktier. Det var en fantastisk samling aktieexperter, eller som WB beskrev dem….

This assemblage was an elite crew, loaded with brains, adrenaline and confidence.

Resultatet

Den 19 december 2017 var det 10 år sen vadet ingicks och resultatet var som väntat att index gav en bättre avkastning än alla fondexperter precis som WB förutsade. Index ökande med drygt 125 % medan den bästa av ”fond-i-fond” ökade med drygt 87 %. De andra fyra ökade med mellan 43 % till knappt 3 % på 10 års aktieutveckling från 2008 till och med 2017. Då har vi också nått nya ATH både i USA och i Sverige.

Det vi också ser är att börsvärdet (börsindex…) mer än fördubblades över en börscykel på 10 år. Något att komma ihåg för framtiden…  🙂

Lärdomar

Vad kan vi då lära oss av det här experimentet?  Det finns fler lärdomar som vi kanske känner igen från tidigare blogginlägg….  🙂

För det första: Fondavgifter tar stora delar av den långsiktiga avkastningen på aktiefonder.…   Även om några få fondförvaltare lyckas slå index enstaka år så är det nästan omöjligt att slå index flera år i rad. Och även om fonder följer index ganska nära så tar avgifterna cirka 2,5 % av värdeökningen varje år. Då spelar det ingen roll hur duktiga fondförvaltarna är. Det är avgifterna som är den stora inkomsten för alla banker och fondbolag. Som WB uttrycker det…

“Performance comes, performance goes. Fees never falter.”

För det andra: Aktiemarknaden är oftast rationell men ibland är den helt tokig…   Det finns alltid tillfällen då marknaden överreagerar, antingen med för höga aktiekurser (greed, våren 2017..) eller där aktiekurserna är omotiverat nedtryckta (fear, hösten 2008..). När det blir tillfällen att köpa bra aktier till låga aktiekurser så krävs det varken intelligens, djupa kunskaper i finansanalys eller kontakter på börsen för att göra lönsamma aktieinvesteringar.

Det är tvärtom så att media är de som hjälper till att sprida både girighet och rädsla, det gäller alla, från vanliga småsparare till professionella fondförvaltare. Självklart tjänar media på att förmedla rykten och spekulationer. Det är den typen av ”nyheter” som ger större uppmärksamhet och allt fler kunder och större reklaminkomster även till media. Kom ihåg det när du läser ekonominyheterna eller ser nyheterna på TV nästa gång. Men om du….   (R. Kipling: If…, (även den här texten från WB´s brev)

“If you can keep your head when all about you are losing theirs . . .

If you can wait and not be tired by waiting . . .

If you can think – and not make thoughts your aim . . .

If you can trust yourself when all men doubt you . . .

Yours is the Earth and everything that’s in it.”

För det tredje: Det är inte antalet investeringar och antalet beslut som är viktigt…    För långsiktiga aktieinvesterare  så är det naturligtvis bättre att fatta rätt beslut från början än att testa nya och oprövade investeringar för att försöka rätta till tidigare misstag. Det är just det som är så fantastiskt med aktier, det lönar sig bättre att vara passiv än att vara aktiv. Det var en av de enkla lärdomarna från det här experimentet, köp en enkel indexfond, spara regelbundet och sen behöver man bara vänta på att tiden gör sitt. Eller som WB skriver….

“Stick with big, “easy” decisions and avoid activity”

Vad hände med miljonen?

Vadet gällde alltså en million dollar och vinsten på investeringen. WB vann det vadet och PP fick betala cirka 2,22 miljoner dollar till WB. Om PP hade vunnit så hade alla partners och fondförvaltarna fått dela på pengarna. WB hade redan från början sagt att han skulle skänka insatsen och vinst till välgörande ändamål. Det blev ”Girls Inc of Omaha”, en verksamhet i WB hemstad i Nebraska som hjälper yngre flickor att få en bra start här i livet som fick hela summan.

WB själv har så att han klarar sig även om han lever ett ganska normalt liv utan överdrifter och onödig lyx. Det är kanske också en lärdom från WB. Även om du har gott om kapital, resurser och tillgångar så blir livet inte bättre än vad du gör det till. Lycka och framgång här i livet kan inte köpas för pengar. Visst är det bra att ha en välskött privatekonomi och ekonomisk frihet, men de bästa investeringarna gör man inte med aktier, det är istället ”andra investeringar” som är viktigare.

Ni som läser den här bloggen vet vad jag menar, annars kan ni läsa sista delen av förra inlägget en gång till…. 🙂

Att äga aktier…

Att äga rätt aktier ger många fördelar som man kanske inte tänker på. Eller som ”Snickarn” uttryckte det i en kommentar till förra inlägget om fördelen med att äga aktier i ”stora stabila och lönsamma bolag med starka huvudägare”…..

”Visst är det skönt att ha Sveriges samlade finansfamiljer som anställda så dom kan jobba åt en medans man ägnar sig åt att bygga ut huset, åka på semester, sova eller ta en kopp kaffe och en god cognac efter en god middag!”

Det här visar lite om skillnader mellan olika typer av investeringar. Om man äger aktier i rätt typ av bolag får man utbetalningar varje år (utdelningar). Äger man konst eller ädelmetaller får man inga betalningar alls (om man inte säljer av) och äger man aktier i förhoppningsbolag får man ofta göra regelbundna inbetalningar (nyemissioner). Det gäller att veta vad man investerar i…..

Slutsats

Det är en stor skillnad mellan att försöka kopiera vad Warren Buffett gör och att lyssna på vad han säger. Mycket få (ingen…??) kan kopiera WB vad gör, men alla kan lära sig något av det WB säger.

Det är farligt (och vanligt…) att överskatta sin egen förmåga att välja ”rätt” aktier med finansanalys och smarta kalkyler, när det i stället gäller att fatta ganska enkla beslut som med lite tålamod ger den enkla och riskbegränsade vägen till framgång.

När aktiemarknaden är ”icke rationell” och aktiekurserna är omotiverat låga så är det bra att ha ett extra investeringskapital för att ”köpa bra aktier till låga priser”. Då behövs ingen komplex finansanalys, bara investeringskapital, sunt förnuft och tålamod.

Glad Påsk tillönskas alla läsare. Nytt inlägg om 2 veckor som vanligt…..

Besser

Hur gör man för att investera i aktier? Det finns inget ”rätt svar” men det finns några tankar och erfarenheter även om det här. Besser har gedigen erfarenhet av både aktier, jobb, sparande och investeringar och dessutom synpunkter som han som vanligt gärna delar med sig av…. 🙂

Det var ”Snickarn” som inspirerade mig till det här inlägget. Hur är det? Har Besser en avslappnad inställning till jobb, investeringar och livet som helhet? Svaret är nog ja….. Det har gått bra hitintills och  jag gillar inte att jobba alltför mycket .

”Det är bättre att jobba smartare än att jobba för mycket” som jag brukar säga..  🙂

Inlägget är kanske inte så märkvärdigt, men det finns några lärdomar och insikter att ta med sig även den här gången….. (Besser som nästan alltid är en Besservisser (därav namnet…), har ofta synpunkter men också kunskap om nästan allt. Speciellt när det gäller investeringar…..  🙂 )

Den enkla sanningen är att det krävs tålamod, kunskap och erfarenhet för att lyckas med aktier.

Det finns andra alternativ…

Men det finns naturligtvis andra vägar att snabbt bli rik. Då behövs varken tålamod, kunskap eller kompetens. Här är två enkla genvägar…

Att vinna stora pengar på nätpoker eller nätcasino..…  Ett enkelt och smart (??) alternativ. Då behöver man varken kunskap eller erfarenhet. Om man spelar smart och stort så måste man vinna någon gång. Eller hur? Varför inte spela nätpoker, då vinner alltid den smartaste spelaren och att lära sig några pokertermer kan väl inte vara så svårt? Det finns alltid nya chanser att vinna stort varje dag. Det är bara att satsa hårt och köra igång direkt!

Att göra jätteklippet på aktier i små fantastiska förhoppningsbolag….  Ett smart sätt om man verkligen är duktig på finansanalys och Excel-kalkyler. Då behöver man bara leta efter rätt siffror i årsredovisningen så kan man hitta nästa globala framgångsbolag. Det har bevisligen fungerat bra förut. De som satsade stort från början i t.ex. Google och Facebook har blivit riktigt rika på sina aktieinvesteringar, eller hur. Det är bara att göra om det tricket, hur svårt kan det vara?

Work, Save, Invest

Om man läser investeringsböcker och amerikanska bloggar så beskrivs ofta den andra vägen till ”ekonomisk frihet” i begreppet ovan. Det är mer naturligt att ta hand om sin egen ekonomi i USA, speciellt behöver man spara inför studier och pensionen, men även i Sverige inser nu allt fler (både äldre med låga pensioner och yngre med dystra framtidsutsikter) att man måste ta egna initiativ för att få en bättre privatekonomi, både när man studerar, jobbar och när man blir pensionär.

Att jobba

Hur mycket skall man egentligen jobba och arbeta för att tjäna sitt uppehälle? En ganska klurig fråga. Det kräver lite eftertanke (och erfarenhet..?) innan man svarar på hur det optimala svaret skall bli. Att leva ett gott liv och ha en bra social situation, det vill nog de flesta. Speciellt de som läser den här bloggen vill gärna ha ”allt” (tror jag…??). Så hur mycket behöver man egentligen jobba för att få ”ett gott liv”?

”Att jobba för mycket” … skall man inte göra (!!), även om det är svårt att få livspusslet att gå ihop. Många jobbar alldeles för mycket idag. Det är 150% tempo som gäller när man tar med  sig jobbet hem och fortsätter även på kvällarna när barnen gått och lagt sig. Att vara duktig och ”göra karriär” blir det allra viktigaste för många. Då finns det ingen tid till vila och eftertanke. Det gör att många inte hinner planera inför framtiden, varken för sparande eller investeringar.

”Att jobba lagom mycket”…  Besser har själv alltid ”jobbat lagom mycket”, men det är en svår konst och avvägning.  Det blir en ganska avslappnad livsstil där man hellre ”jobbar smartare” än att ”jobba för mycket”. En grundläggande tanke är att hög lön är OK, men ökad lön ger stora marginaleffekter (upp till 65 % marginalskatt…). Att ”jobba åt sig själv” är både mer lönsamt och ger (ofta..?) en större tillfredställelse. Det gäller att även lägga tid på egna aktieinvesteringar, dock inte för mycket tid om man gör det smart.

”Att jobba tillräckligt mycket”…..   blir gärna en livsstil med lägre inkomster men också lägre utgifter. Helt OK för många som inte vill vara med i ”the city rat race”. Då bor man på landet och har en lugn och (förhoppningsvis..?) harmonisk livsstil. Kanske blir det inte så mycket aktieinvesteringar, men livet har också andra värden. Man kan förhoppningsvis behålla sin harmoniska livsstil också som pensionär. Men då behövs fortfarande ett kompletterande privat pensionssparande.

”Att jobba i onödan”….  Det är ganska vanligt att man prioriterar fel när det gäller ”jobbet”. Då ger arbetet inte ett ”optimalt resultat” och man blir bara besviken efteråt. Det kan bero på externa faktorer men i många fall har man inte tänkt igenom ”alternativa utfall” av sina egna beslut och andra möjligheter med sitt eget jobb. Att jobba i onödan bör man undvika i det längre perspektivet. Det är lite som att jobba för mycket, det negativa resultatet visar sig tyvärr för sent, först när man blir äldre.

”Att inte jobba alls”… Många tror att det bästa livet är då man inte behöver jobba alls. Då är man fri att göra som man vill . Men det är bara i teorin som det gäller. I verkligheten är de sociala kontakterna och självkänslan att man verkligen gör något bra som gör hela livet värt att leva. Vad man än jobbar med så finns det en anledning. Att vara en ”resurs för andra”,  dvs att göra ett bra jobb är något som känns bättre i längden. Det gäller oberoende av vilket jobb man har. Att jobba och vara en del av gemenskapen i det sociala samhället är en fantastisk förmån, oberoende av viket jobb du har.

Att spara

Hur mycket skall man (och behöver man..) spara? Även här finns det olika synpunkter. För mig är det samma typ av fråga som jobba. Lagom är bäst!  Det bästa sparandet är det som verkligen blir av, spara regelbundet, börja tidigt och tänk långsiktigt redan från början.

Svaret är olika för varje individ men man bör alltid ha ett regelbundet sparande. Bankerna säger att du bör spara 5% av din inkomst, men jag tycker nog att 10 till 25 % är mer realistiskt. Självklart beror det på utgifter och social situation. Har man barn hemma är livet tuffare, men ”innan och efter barnen” bör man nog klara upp mot 25 % och ändå ha ett bra liv.

PerPenning är ett bra exempel där livet verkar fungera bra. Han lever gott utan att snåla men kan ändå spara regelbundet. Det samma gäller för Besser där barnen (2 st) redan flyttat hemifrån men där inkomsterna fortsätter att växa. Då blir det en ordentlig sparkvot.

Det är det regelbundna sparandet som blir huvudstommen till det investeringskapital som behövs för att kunna investera framöver.

Att investera

Det finns egentligen bara två vägar att investera i aktier, antingen köpa andelar i aktiefonder eller att köpa egna aktier. Vad man väljer är en smaksak. Det funkar bra i båda fallen, men det finns några fallgropar att se upp med.

Fallet Skagen…  Skagen Fonder var ett mycket känt och framgångsrikt fondbolag för några år sen. De hade flera aktiefonder som alla gick bättre än sina index. De tre grundarna blev också ”aktiekändisar” och framträdde mycket i media. Men sen blev bolaget lite för stort. Det blev inte samma fokus, kostnaderna ökade och fondutvecklingen blev allt sämre. Under åren 2014 till 2017 tappade Skagen 76 miljarder (48%) av sitt fondkapital  och i oktober 2017 blev de helt uppköpt av norska försäkringsbolaget Storebrand. Framtiden ser inte så ljus ut för Skagen Fonder. Bolaget blir bara ytterligare ett litet, dyrt, olönsamt och misslyckat fondbolag som styrs av giriga försäkringsbolat. Ett fondbolag man helst bör undvika.

Fallet H&M…..   I centrala Stockholm finns ett litet antal fondförvaltare, som hanterar alla ”dolda indexfonder” i storbankerna, i försäkringsbolagen och i fondbolagen. Det är samma gäng av ”finansförvaltare” där alla känner varandra, ofta äter lunch ihop, går på samma seminarier och på samma fester. Ibland byter man arbetsgivare men det är samma tankar som följer med. Det gäller att aldrig riskera för stora förluster jämfört med index, då kanske man blir utbytt eller inte får ett nytt jobb. Resultatet blir en samling aktiefonder med höga avgifter som mest följer index.

Här är också anledningen till H&Ms fall hösten 2017 och vintern 2018. Det har varit ett stort utbud av aktier, men det var i stort sett bara de stora aktiefonderna som sålde av aktier. Huvudägarna, familjen Persson, har istället köpt drygt 28 miljoner aktier under andra halvan av 2017. Småspararna har både köpt och sålt aktier men det stora utbudet från fonderna har tryckt ner kursen ordentligt. Hur det verkligen går för H&M i framtiden har inget med dagens aktiekurser att göra. Skall man köpa aktier i H&M så gäller som vanligt att köpa ”lagom mycket” och att köpa till rätt pris.

Besser har just ”lagom mycket” aktier i H&M och jag bry mig inte så mycket om dagens situation. Det som är ganska fantastiskt är att familjen Persson och många andra som driver bolaget också jobbar åt mig, så att min privatekonomi hela tiden blir bättre när utdelningarna betalas ut varje år. Här är också anledningen till att antalet aktier spelar roll vilket några (yngre teoretiker…?) kanske inte inser.

Regelbundna inköp i indexfonder

Den enklaste vägen (??) att investera i aktiemarknaden är att regelbundet (och under lång tid…) köpa andelar i aktieindexfonder med låga kostnader. Det låter enkelt, men man måste fortfarande ha tålamod att alltid köpa varje månad, oberoende av börssvängningar eller privatekonomi. Och man får fortfarande med alla skräpbolag (typ Eniro och Fingerprint…) som ingår i index.

En riskbegränsad och diversifierad aktieportfölj

Den andra vägen är att själv bygga upp en bred och riskbegränsad aktieportfölj som väl speglar börsen, men som inte helt följer index. Det är vad jag försöker göra. Min ”aktiefond” innehåller bara ”stora, stabila och lönsamma bolag” och jag investerar bara på OMXS LC och MC. Min aktieportfölj är fortfarande under uppbyggnad, men den är redan stabil och ger bra (och ökande…) utdelningar varje år.

Jag vill bara ”jobba lagom mycket” så då får mina aktier istället jobba för mig. Utdelningarna kommer för varje år att bli en allt större del av mina totala inkomster.

De viktigaste investeringarna

Som jag skrivit tidigare så är ”aktieinvesteringar” bara en hobby för mig. Jag vet att jag är privilegierad när det gäller mycket här i livet, men det är också till stor del resultatet av egna beslut och ”sunt förnuft”.  Just ”investeringar” är så viktigt för mycket av det som händer i livet…. 🙂

De viktigaste och bästa investeringarna jag gjort hitintills är: investeringar i kärlek (familjen, fru o barn), investeringar i vänskap (vänner o gemenskap), investeringar i utbildning (bra o stimulerande jobb), investeringar i hälsa (välbefinnande o livskvalité) och investeringar i boende (ett trivsamt hem). Att investera i kunskap och erfarenhet är två andra investeringar som jag verkligen rekommenderar.

I relation till ovanstående blir kursutvecklingen på några enstaka aktier bara futtigt. Det gäller att alltid prioritera rätt (”sunt förnuft” igen…) här i livet.

”Life planning”

Att ”investera i själva livet” är naturligtvis viktigast. Eller annorlunda uttryckt, en bra sammanfattning som jag nyligen läste i en amerikansk blogg…

 ”But living a life of purpose and meaning isn’t something that’s likely to happen on its own. It requires desire and the discipline to pull it off. And even more important some foresight and advance planning.”        (realdealretirement.com)

Slutsats

Det finns två (relativt….) säkra vägar att bli framgångsrik på aktieinvesteringar. Vilken väg man väljer är en smaksak, men tålamod och sunt förnuft behövs alltid. Eller som Warren Buffett säger…

”Alla kan bli rika på aktier, bara man inte har för bråttom”

När det gäller jobb, sparande och investeringar så är det inte kvantiteten som är avgörande. Det som gäller är alltid kvalitet. Några viktiga frågor blir då….  Vad skall jag jobba med? Hur mycket skall jag spara? Vilka investeringar skall jag göra?

När det gäller investeringar är alltid slutresultatet som är viktigast. Vad vill du uppnå? Vad måste du göra för att uppnå målet? Vilka risker finns det för att uppnå målet? Hur gör jag i praktiken?

Just när det gäller aktieinvesteringar så är det en oväntad stor skillnad mellan teori och praktik. Se till att dina aktieinvesteringar blir framgångsrika i praktik och verkligheten.

Det är många svåra frågor, men det lönar sig att tänka till ordentligt innan man investerar, både i aktier och i allt annat här i livet.

Besser

Det blev några tankar om allmänt sparande, och framför allt långsiktigt sparande från förra inlägget. Varför är det viktigt att spara långsiktigt? En ganska enkel fråga som har ett enkelt svar: Därför att ett eget sparkapital kommer att behövas i framtiden.

Det spelar mindre roll hur du sparar (men aktieindexfonder eller en egen bred aktieportfölj är bäst…), huvudsaken är att du sparar långsiktigt, riskbegränsat, säkert och stabilt så att du har ett ordentligt eget kapital när du någon gång i framtiden blir pensionär.

Jag vet att det inte är speciellt kul att redan idag tänka på en pension som kanske ligger långt bort i framtiden, men tyvärr är det nödvändigt om du vill kunna leva lika bra i framtiden som du lever idag. I framtiden kommer det antagligen att bli mycket tuffare för de allra flesta pensionärer (oberoende av vilken inkomst de haft) rent privatekonomiskt.

Det blir en kort repetition och genomgång av hur pensionen är uppbyggd…

Pensioner

Det finns i princip tre typer av pension, 1) Allmän pension (som är beroende på beskattad inkomst under hela arbetslivet) 2) Tjänstepension (som du kan få från din arbetsgivare om det finns kollektivavtal eller annat pensionsavtal) och 3) Privat pensionssparande (som är det pensionskapital som du själv sparar ihop, oberoende om det är skattesubventionerat eller inte)

Inkomster….  Som vi såg i förra inlägget finns de många typer av ”inkomst”. Att ”jobba svart” eller att få andra obeskattade sidoinkomster är kanske skattefritt idag men ger ingen pension imorgon.

Pensionsmyndigheten uttrycker det så här. ”Om du går ner i arbetstid och tjänar mindre blir dina pensionsrätter och din framtida pension lägre. Man skulle kunna säga att pensionen är en del av lönen som du skjuter upp för att ta ut senare. Med andra ord, ju mer pengar du har betalat in under arbetslivet, desto större blir din pension.”

Det vi ser här är att din pension till mycket stor del beror på 1) hur mycket du betalar i skatt, 2) vilken arbetsgivare du har och 3) vad du själv sparar. Det betyder att du måste ha bra koll dina inkomster och dessutom betala skatt för dem.

Allmän pension….  Är beroende på hur stor inkomst du tar upp till beskattning. Det finns visserligen en maxlön för pensionsavsättning (42.000 per månad för 2018) men 18.5 % av din inkomst av tjänst går till ditt personliga pensionskonto. Av den pensionsavsättningen får du lägga 2.5 % på en eget vald premiepension. (Välj en stabil, billig och aktiebaserad fond, typ Såfa.)

Tjänstepension..  Är den pension som din arbetsgivare betalar in utöver den lön du får. Tjänstepensionen är också baserad på din lönenivå, men det är friare regler och ofta ingen maxgräns. Allt är beroende av hur arbetsgivarens pensionsavtal ser ut. Men en varning! Det finns arbetsgivare och hela branscher där det inte betalas in någon tjänstepension alls. (Undvik den typen av arbetsgivare eller byt jobb om du är i en sådan bransch.)

Privat pensionssparande…. Är idag inte skattesubventionerat, vilket gör att många inte tycker att det är något man behöver göra eller bry sig om. Helt fel! Privat pensionssparande kommer i framtiden att behövas mer än någonsin tidigare (som när vi hade IPS (Individuellt Pensions Sparande) från 1994 till 2016). Privat sparkapital är den sista, och kanske minsta delen av totalpensionen. Men är den del av pensionen som kommer att göra den stora skillnaden för de allra flesta löntagare. (Den enklaste lösningen är att ha en stående överföring varje månad till en billig aktieindexfond)

En alldeles färsk undersökning av SIFO, på uppdrag av Swedbank, visar att knappt 60 % av alla som jobbar pensionssparar. Det betyder att det kommer att bli stora problem för många framöver. Det är främst unga och lågavlönade som saknar eget pensionssparande. En sjuksköterska måste spara runt 600 kr i månaden redan som 23-åring för att nå en pension på 70 % av slutlönen enligt Swedbank. Tyvärr är det bara runt hälften av dagens unga som kommer att nå den nivån. ”Det finns skatteincitament till att låna idag, men inga incitament att spara” säger Swedbank. Två av tre anger att de skulle spara mera till pension om det var möjligt att göra skatteavdrag.

Några fällor och fallgropar

Men det finns några faror att se upp med. Delvis är de nämnda ovan men det blir en liten genomgång av vad man bör se upp med, delvis beroende av lönenivåer.

Lägre lönenivå… För de med låga löner är pensionsplaneringen antagligen allra viktigast. Med lägre lön blir det både låg allmän pension och låga tjänstepensioner. Idag är det så fantastiskt att den som har jobbat i ett låglöneyrke i 40 år bara har en dryg tusenlapp mer i månaden i allmän pension jämfört med en som inte jobbat alls och som får garantipension. (Dock måste man ha bott i Sverige i 40 år för att även få full garantipension). Ett litet men säkert sparkapital blir då ännu viktigare. Det blir också viktigt att man planerar för lägre levnadsomkostnader och boendekostnader. För många kommer ett enklare extrajobb några timmar per vecka att kunna bli en räddning.

Medelinkomst… Har man normala inkomster (medelinkomster…) så behöver man fortfarande planera för pensionen. Det finns mycket att tänka på. Om man blir uppsagd och arbetslös så betalas ingen tjänstepension in, och det blir också mycket mindre pensionsinbetalningar till den allmänna pensionen. Många med ”vanliga jobb och vanliga inkomster” får framöver räkna med flera perioder utan jobb. Det är inte bara den vanliga inkomsten som påverkas, pensionen blir också lägre. Då är det fortfarande viktigt med regelbundet privat sparande, även om det då kanske blir ett mindre belopp per månad.

Eget företag… För många är ett eget företag något man väljer och älskar eller något man tvingas till (om man inte få några andra jobb…). Många egna företag är tyvärr ofta bolag med låg omsättning och låga marginaler, där det inte finns utrymme för varken inbetalning av tjänstepension eller eget sparande. Att sälja företaget blir också svårt. Tyvärr är det svårt att få något betalt för en mindre enskild firma eller för små aktiebolag. Då blir företaget också en del av den framtida pensionen. Lösningen är att fortsätta jobba kvar i firman, kanske i lägre takt, eller att försöka avveckla bolaget, sälja av och ta ett extrajobb vid sidan om.

Högre lönenivåer…. Även med höga löner kan det bli besvärligt med pensionen. Då har man ofta skaffat sig dyra vanor med höga levnadsomkostnader och stora bostadslån. Att ha en hög lön är inte samma sak som att ha en sund privatekonomi !! När det blir dags för pension så saknas ofta sparat kapital, men lånen med både räntor och amorteringarna finns kvar. Lösningen blir att sälja av de tillgångar som finns och flytta till billigare och mindre boende. Tyvärr är lånen ofta större än tillgångarna, så pensionen blir en stor omställning för många högavlönade. Det gäller att alltid planera i tid, även för högavlönade.

Lite om skatter och skattekolumner

Ni som läser den här bloggen vet att Besser gillar att ha koll på skatter och skattelagstiftningen. Det finns mycket att hämta där även när man blir pensionär… 🙂

En stor skillnad är också att gå från lön med skatt i kolumn 1 och med fullt jobbskatteavdrag till inkomst av pension i kolumn 2 eller kolumn 6. Speciellt om man börjar ta ut pension innan 65 år så blir skatten cirka 2.000 kronor högre per månad (!!) jämfört med vanlig lön nästan oberoende av inkomst när man går från 1:an till 6:an. Gå in i valfri skattetabell och se själv…

 (Några exempel från Tabell 31, år 2018: lön 25.000 /mån ger 1.774.- i ökad skatt, lön 50.000 /mån ger 2.105.- i ökad skatt  och 75.000 /mån ger 1.395.- i ökad skatt per månad mellan 1:an och 6:an…)

Det jag kan rekommendera rent skattemässigt är alltså att undvika att ta ut ”vanlig pension” innan man har fyllt 65 år. Då är det bättre att gå ner i arbetstid, fortsätta jobba och att ta en lägre lön under några år fram till pensionen vid 65 år. Kanske kan man då också börja använda utdelningarna från sin aktieportfölj. (Här är ytterligare en bra anledning till att redan innan pensionen ha en egen aktieportfölj med stabila utdelningsaktier…. 🙂 )

Men det är också stora skillnader i skatt om man fortsätter att jobba efter 65 år. Det förutsätter dock att man inte tar ut någon ”vanlig pension” alls, utan skjuter upp den ytterligare några år. Man får naturligtvis ta ut ”privat pension” från sitt egna (icke skattesubventionerade….) privata pensionssparande (reavinster och utdelningar helt utan skatt för ISK konto och 30 % kapitalskatt för depå konto) utan att det påverkar den ”vanliga pensionen”.

Då blir det verkligen lönsamt att jobba igen. Om man fyllt 65 år innan inkomståret och har inkomst av tjänst (vanlig lön..) så skattar man i kolumn 3 med ”förhöjt grundavdrag”. Det betyder att man kan tjäna (med vanlig lön…) upp till 216.000.- per år (eller 18.000.- per månad i 12 månader) och bara betala 7.9 % i skatt (se själv enligt tabell 31, år 2018). Ganska fantastiskt!

Men våra inkomstskatter periodiseras inte per månad utan per år. Det betyder att man t.ex. kan tjäna 36.000.- månaden (och få ut netto drygt 33.100.- /mån…) under 6 månader och sen åka till Florida i 6 månader och leva på nettoinkomsten, sparkapital och ev. extraknäck (skattefritt!!) och fortfarande bara betala 8 % skatt om året på sina svenska inkomster. Som pensionär kan man få det ganska bra om man planerar och tänker till lite grand… 🙂.

Slutsats

Ett eget sparkapital kommer garanterat att behövas i framtiden, oberoende av om det används som ”privat pension” eller som investeringskapital.

Oberoende av lönenivå under arbetslivet så finns det mycket att tänka på innan man blir pensionär. Regelbundet sparande, planering, skattekunskap och sunt förnuft gäller för alla lönenivåer.

Har man koll på skatter (och skattelagstiftning…)så finns det mycket att tjäna, även som pensionär.

Besser

Det här inlägget inspirerades av PerPenning, ett av hans inlägg där just sparande och inkomster diskuterades. Hur kommer det sig att det finns kloka och förståndiga människor som ofta är stressade över sin privatekonomi och som ändå inte sparar regelbundet av sina inkomster?

Sparande…?

Själv tycker jag det är självklart att vara ”sparsam” även om jag har bra inkomster och ”en mycket stabil och välskött privatekonomi” Det blir en genomgång av några möjliga orsaker till varför många svenskar inte sparar och varken har ett buffertkapital eller ett långsiktigt privat pensionssparande.

Man har inte lärt sig att vara sparsamma hemifrån… Det här är nog den vanligaste orsaken. Det är en fråga om uppfostran och vanor.  Det har inget med att göra med hur familjens ekonomi såg ut, spara kan alla göra. Det är helt enkelt så att uppfostran och sparsamhet saknas i allt fler familjer. Jag tycker synd om alla barn och ungdomar som få en sämre start i livet, och i många fall ett svårare liv med stress och oro för skulder och dålig privatekonomi. Det som saknas är långsiktigt tänkande. Det är också den typen av personer som också drabbas av girighet och vill tjäna ”snabba cash”. Det gäller allt från spelberoende på nätkasino till att satsa allt sparkapital på små förhoppningsbolag.

Man hoppas och tror att det inte behövs någon sparande… Det är ett önsketänkande att det nog ordnar sig i framtiden. I Sverige behöver man inte ta något eget ansvar för sin ekonomi. Det finns alltid ett samhälle som tar hand om sina medborgare och det finns alltid något bidrag om det skulle behövas. Om man bara jobbar och betalar skatt så blir framtiden ljus.

Man är helt säker på att det inte behövs något sparande … Det skrivs och sägs i media och det säger också många politiker. Det behövs ingen eget sparande för våra skatter (som är ganska höga..) betalar allt som behövs för framtidens pensionärer. Så har det alltid varit i folkhemmet, för staten och samhället tar hand om oss alla när vi blir äldre och då får vi en bra pension som gör att vi inte behöver vara oroliga eller bry oss om framtiden.

Man gissar att allt löser sig i den okända framtiden…. Man behöver inte spara eller bekymra sig just nu, det är bättre att ta hand om problemen när de dyker upp. ”Kommer tid kommer råd” heter det ju och varför skall man oroa sig för framtiden? Lev i nuet och ta hand om problemen senare. Det är ingen ide att tänka på det som kan hända i framtiden just nu.

Man saknar kunskap och medvetenhet om ekonomi.… Om man inte har koll på sin privatekonomi idag, så är det nästan omöjligt att kunna förutsäga hur den blir i framtiden. Det kan vara bristande medvetenhet och intresse, allt funkar bra idag, eller bristande kunskap om hur ekonomin förändras när vi blir pensionärer. Varför skall man spara om man inte förstår varför det behövs?

Man har motstånd att ta tag i något som är tråkigt och besvärligt… Ett mycket vanligt psykologiskt motstånd att göra saker just nu. Man inser att det behövs men det blir flera tillfällen att börja spara. Varför inte vänta på ett bättre tillfälle? Kanske försvinner behovet eller löser sig problemet bara man väntar lite till. Det är samma sak här, ekonomi är tråkigt, man hoppas att problemet försvinner eller att det känns bättre att ta tag i problemet någon annan gång.

Oberoende till vilka orsaker eller anledningar till, att man skjuter upp eller helt undviker att ta tag i sparandet så är det fel. Det finns ingen rätt tid att börja spara, man måste alltid spara och det skall vara regelbundet. Men det behöver inte vara mycket, huvudsaken är att det är en vana som följer med hela livet. Man vet aldrig när ett extra buffertkapital kan behövas, och till pensionen kommer det garanterat att behövas ett privat pensionssparande.

Registrering…?

Hur vet man vilka som sparar? Och vilka inkomster och ekonomiska möjligheter som olika individer har? ”Förr i tiden” kunde man se i Taxeringskalendern vad folk tjänade, vilken ekonomi de hade och hur förmögna de var. Många (kloka och förståndiga personer som PerPenning…  🙂 ) tror fortfarande att det är så. Men tiderna förändras.

Även om allt blir mer transparent, med allt mer info på webben, så är det också många som inser att så är fallet. Då agerar man därefter för att ha sina inkomster och privatekonomi i fred, både för myndigheter och för det övriga samhället. Besser är en utpräglad sådan person. ”Fly below the radar” är en av mina främsta egenskaper.

Jag ser till att mina inkomster, min privatekonomi och mina investeringar varken synas av nyfikna grannar, av halvskumma ”finansrådgivare” eller kriminella bedragare som bara är ute efter ”snabba cash”. Man bör även se upp med vad politiker och myndigheter vet om sitt privatliv och sin privatekonomi.

Inkomster…?

Om vi börjar med offentligt registrerad inkomst och den information som skattemyndigheter och taxeringskalendern har, så består inkomsten av 4 inkomstslag. Det är också de 4 vanligaste inkomsterna som man betalar skatt för. Besser (och många andra…) vill gärna ”optimera” sina skatter… 🙂 , så här kommer några argument till varför registrerade inkomster inte alltid stämmer med verkligheten och ”sanningen”.

Inkomst av tjänst… Den inkomsten som redovisas här är den info som arbetsgivaren skickar in med kontrolluppgiften. Men inkomst av tjänst redovisar inte ”inkomst från svartjobb” eller ”inkomst av eget arbete”. Svartjobben har minskat de senaste åren men jag tror att de kommer att öka igen om några år när nästa lågkonjunktur kommer. Politikerna kommer att öka skattetrycket och fler kommer att bli arbetslösa. För många blir svartjobb och bidrag ett sätt att överleva. Det blir också allt fler ”nya svenskar” som inte kan ta kvalificerade jobb överhuvudtaget. Då blir tillfälliga svartjobb en möjlig inkomst.

”Eget arbete” är något som redan idag är mycket vanligt i Sverige, och det kommer att bli ännu mer lönsamt med stigande skatter och ”skattekilar”. De flesta svenskar fixar idag själva fönstermålning och altanspikning i stället för att lägga ut jobbet till ”vita” företag med momsredovisning, trots ROT avdrag. När ROT avdraget sen försvinner helt om några år, så blir det igen bara svartjobb och eget arbete som gäller. Många kommer också att lägga mindre tid och energi på ”beskattningsbara inkomster”. Sen har vi alla ”långtidsarbetslösa” som inte har något vanligt jobb alls. Där blir svartjobb, småjobb och bidrag räddningen.

Det betyder att registrerad ”inkomst av tjänst” inte kommer att vara hela sanningen för allt fler svenskar och det blir också större skillnader mellan beskattade och obeskattade inkomster.

Inkomst av näringsverksamhet… Numera startar många svenska egna företag och det finns också flera anledningar till det. Antingen för att man vill vara sin egen chef eller för att man tror att det är mer lönsamt än att vara anställd. (Med ett eget företag kan lönen (i teorin…) bli hur stor som helst… J) Men många gör det också för att man inte kan få några andra jobb alls. Man är inte ”anställningsbar” helt enkelt. Många ”nya svenskar” saknar grundläggande kunskap och kvalifikationer för att bli anställda i ”vanliga företag” eller i offentlig verksamhet. Ett eget företag (inom service, hantverk eller handel…) blir då den enda räddningen för många svenskar.

Med ett eget företag så kan man (både helt legalt och olagligt…) fixa och trixa med bokföring och redovisning. Både resultaträkning och balansräkning kan ”justeras med bokslutsdispositioner” så att den deklarerade inkomsten optimeras. (Ofta vill företagare bara ha så låg registrerad inkomst som möjligt, men då glömmer man att både allmän pension och tjänstepension är beroende av den beskattade och registrerade lönen.)

Har man ”inkomst av näringsverksamhet” så har man stora möjligheter att justera den registrerade inkomsten så att den passar den nettoinkomst man själv vill ha ut.

Inkomst av kapital….  Numera har vi ingen förmögenhetsskatt och allt fler har sina aktier och fonder på ISK konto. Därmed finns det ingen anledning alls att visa om man har några ”inkomster av kapital”. Både utdelningar och reavinster är på ISK konto schablonbeskattas och är därmed inte heller redovisade i deklarationer eller i taxeringskalendern. ISK konto är en av anledningarna till att många svenskar inte skyltar med sina aktieinvesteringar eller sina förmögenheter.

Den enda anledningen att ta upp inkomst av kapital är när man har skulder, dvs ”negativ inkomst av kapital”. Då är det helt OK ta up räntor och göra avdrag på skatten. (Egentligen är det ganska fantastiskt att vi har 30% skatteavdrag för skuldräntor samtidigt som samma person kan ha stora inkomster från aktieutdelningar och reavinster som är lågt beskattade på ett ISK konto.)

Inkomst av kapital är numera bara något som används för att göra skatteavdrag för räntor i deklarationen. De flesta svenskar med ”vanliga kapitalinkomster” har kapitalet på ISK konto eller undviker att registrera affärerna överhuvudtaget (t.ex. reavinst på lös egendom….).

Inkomst av fastighet…. Det är också fantastiskt att om man har en fastighet så anses man också ha en inkomst av den. Därmed tvingas man också betala skatt på den ”fiktiva” inkomsten. Numera har fastighetsskatten (kommunal fastighetsavgift…) sen några år tillbaka begränsats (till max 7.812.-  för år 2018) men det krävs bara några pennstreck så kan politiker höja även den skatten. Alla fastigheter måste registreras med lagfart hos lantmäteriet och därmed är det enkelt för skatteverket att veta vem som äger en villa, ett radhus eller en sommarstuga som kan beskattas Det är nära nog omöjligt att undvika fastighetsskatten om man har registrerad fast egendom.

Det fantastiska är att allt annat boende, som äldre, stora och centrala hyreslägenheter (med låga hyror…) eller stora och dyra bostadsrätter (med stora realvärden…) inte är registrerade på samma sätt och inte heller anses ge en ”inkomst” i samma utsträckning.

Inkomst av fastighet gäller bara för boende i egna fastigheter (fast egendom…) helt oberoende av värdet på boendet. Bor man i hyresrätt (med fiktivt värde, svartkontrakt) eller bostadsrätt (med realt värde, reavinst) så betalar man ingen avgift på inkomst av fastighet.

Inkomst av fastighet och taxeringsvärdet säger inget om värdet på boendet för de flesta svenskar. Bostadsrätter kan vara lika dyra som villor och radhus.

Fly below the radar…

Hur är det med Bessers beskattningsbara inkomster? Besser är sparsam, men inte snål och han har en bra beskattningsbar inkomst av tjänst (utan att behöva jobba allt för mycket :-)). Men jag är också händig och behöver oftast inte anlita hantverkare, varken med vit betalning eller som svartjobbare. Det blir en del skattefritt ”eget arbete”.  Jag har inget eget företag och därmed ingen inkomst från näringsverksamhet, men inte heller något administrativt jobb med firman eller någon offentlig registrering av verksamhet.

Besser har inga skulder alls, och därmed inga amorteringar eller avdrag för räntor. Men jag har en hel del övriga tillgångar (en stark balansräkning…. :-)) och har hyfsat stora aktieutdelningar på ett ISK konto. Det blir ingen inkomst av kapital och ingen avkastning eller ekonomiska tillgångar som syns i deklarationen eller i taxeringskalendern.

Besser har ingen inkomst av fastighet (ingen fast egendom…) men har en stor, dyr och central bostadsrätt och en mycket fint belägen (arrenderad…) sommarstuga. Jag betalar ingen fastighetsskatt och har alltså ingen registrerad fast egendom eller taxeringsvärde.

Det här gäller inte bara offentliga register och skattemyndigheten utan också banker och finansinstitut. Jag har mina tillgångar, mitt sparande, mina aktieinvesteringar och mina vanliga bankärenden (lön, kreditkort och betalningar) i olika banker. Då blir det svårt för utomstående banker och finansbolag att få grepp om min privatekonomi och det blir det färre ”rådgivare” som ringer upp och vill ”hjälpa till” med min privatekonomi. ”Fly below the radar” gäller även här.… 🙂.

Slutsats

Regelbundet sparande är grunden till en välskött privatekonomi. Det spelar mindre roll hur mycket man sparar i absoluta tal men sparkvoten bör nog ligga på minst mellan 10 till 25 % beroende på den egna situationen. Antagligen ganska självklart för de som läser den här bloggen… 🙂

Man bör undvika att registrera och visa upp allt för mycket av sin privatekonomi. Det gäller både för politiker, myndigheter, grannar, vänner och på sociala medier. Det kan bli otrevliga överraskningar både i form av onödiga skatter, halvskumma rådgivare och rena bedrägerier.

När det gäller ”inkomster” så är det stora skillnader på de inkomster som beskattas och de inkomster som är netto redan från början. Tyvärr kommer den skillnaden att öka i framtiden, så det gäller att tänka till redan idag. Det hjälper att ha bra koll på skattelagstiftningen… 🙂. (Lite skattetips kommer även i nästa inlägg…)

Besser