Det blir en som vanligt en avstämning för första halvåret 2018. Jag gör bara avstämning varje halvår, det behövs inte oftare än så om man är en ”långsiktig aktieinvesterare”.  Men man måste trots allt göra en genomgång av investeringarna ibland för att få en klar bild av vad som har hänt den senaste tiden.

Det är då man kan se trenderna och de långsiktiga förändringarna i sina aktieinvesteringar.  ”Track Record” är också ett bra sätt att visa på trenden för aktieinvesteringar över åren och att kunna göra ”kvalificerade gissningar” om framtida utfall… 🙂

Jag fick en spydig kommentar från ”Jochen” tidigare i våras. Så här skrev han.. ”Du kan väl knappast ha några utdelningar att prata om som legat likvid sedan 2014?!”. Så här svarade jag: ”Well…. Vi får väl se när det blir halvårsavstämning i början av juli hur det gick. Då redovisas även track record för åren 2015 till 2018. Kan bli en överraskning  🙂 ”.  Det blir en redovisning lite längre ner, men jag kan redan nu avslöja att det ser helt OK ut, både bakåt och framåt i tiden… 🙂

Det är bara 4 delar av aktieinvesteringar som jag tycker är intressanta: 1) Finansiering (kapital till aktier), 2) Investering (inköp av aktier), 3) Avkastning (intäkter från aktier) och 4) Skatter och utgifter (kostnader för aktier).

Jag är mindre intresserad av värdeökningen på aktier. Jag räknar bara med ”passiv, regelbunden, riskbegränsad och realiserad avkastning” dvs jag handlar inte med aktier och får bara avkastning i form av de utdelningar som utbetalas regelbundet varje år.

Jag vill varje år ha ett regelbundet och stabilt kassaflöde med ”säkra pengar i handen” utan att själv behöva vara aktiv. ”In Cash We Trust” eller ”Dividends don’t lie” är andra sätt att se på saken…. 🙂

Finansiering

Under de första sex månaderna har mitt investeringskapital ökat med 155 tkr. Det är helt i linje med förväntningarna och jag räknar med att det blir totalt cirka 250 tkr för helåret 2018. Jag har hyfsat höga inkomster och relativt små (fasta…) utgifter. Det finns inga lån, räntor eller amorteringar.  Då blir det en hel del över varje månad trots att jag lever mycket gott utan att behöva snåla. Det hjälper förstås också att ha en högavlönad fru som bidrar till hushållets kostnader och att barnen (= stora kostnader…) flyttat hemifrån. Delar av finansieringen är också ränta, utdelningarna och andra ”oplanerade och oregelbundna inkomster” som läggs till investeringskapitalet.

Investeringar

Hitintills i år har jag gjort 10 inköp av totalt 5.050 aktier till en kostnad av 610 tkr. Det har varit 4 inköp av 2.000 aktier inom min planerade ”Aktiefond” (sex aktieportföljer) och 6 inköp av 3.050 aktier inom ”Övriga aktier”. Jag räknar med att det blir färre inköp av aktier under andra halvan av året. Naturligtvis förutsatt att inget oväntat inträffar och det blir ett kursras på någon av mina potentiella aktier.

Avkastning

Avkastning i form av utdelningar har hitintills varit 43.200 kr. Det blir några ytterligare utdelningar under hösten och jag vet redan nu att den totala avkastningen 2018 blir 62.600 kronor med en YOC på 5.24 %. Ett helt OK resultat.

Avkastningen på mina aktier blir bara i form av utdelningar eftersom jag inte tänker sälja några aktier. Skulle något bolag få långsiktiga problem (som inte kan avhjälpas…) så slutar jag bara att köpa de aktierna.  Jag planerar att ha aktier i totalt 32 bolag på LC och 3 bolag på MC i min ”Aktiefond”, så det blir en låg total risk och en begränsad påverkan av varje enskilt bolag totalt sett. Sannolikheten och risken är dock mycket låg för att det kommer att hända. Jag köper bara aktier i ”stora, stabila och lönsamma bolag”.

Skatter och avgifter

Totalt har jag betalat 2.352 kr i skatt (ISK) och 553 kr i courtage för mina 10 inköp. Det blir en relativ totalkostnad på 6,7 % av avkastningen (halvår). Skatter och kostnader är viktigt så det gäller att planera väl. Totalt har jag betalat 0.09 % av mina inköp i courtage och avgifter (till SEB) och varje inköp har legat under 0.50 % i kostnader, helt enligt mina egna regler. (SEB har numera bara 0.09 % i courtage för aktieaffärer över 22.500.- och jag gör mest inköp över det beloppet)

Jag gissar att skatten drygt kommer att fördubblas till cirka 6.000.- för helåret, men att det kanske inte blir så mycket mer inköp resten av året. Vi får väl se vid nästa avstämning i januari nästa år.

Track Record

Det som är viktigt är att alltid hålla koll på sitt eget ”Track Record”. Det är också därför det är så viktigt att dokumentera allt som görs vid varje aktieinköp. Hur skall man annars kunna veta vad som gick bra och vad som gick mindre bra? Det är mest erfarenhet från egna investeringar som gör att man (förhoppningsvis..)  inte gör om tidigare misstag.

”Investeringsperioder”

Min första investeringsperiod var 2008 fram till våren 2014, då jag gick ur börsen och konsoliderade mitt investeringskapital.  Jag rensade ut många bankkonton och sålde av det mesta av aktiefonder, onoterade aktier, optioner och annat ”finansiellt skräp”. Det investeringskapitalet (på räntekonto i Santander) är nu grundkapitalet för mina framtida investeringar. Jag började köpa så smått igen hösten 2015, och har fortsatt sen dess med mindre, regelbundna inköp. Det betyder att jag missat en del av de senaste årens uppgång på börsen, men också att jag strukturerat upp och rensat ut mycket skräp från min privatekonomi. Kanske har jag förlorat avkastning de senaste åren, men på lång sikt så känns det bra att ha renodlat mina investeringar. Aktieinvesteringar är för mig bara en hobby. Jag har även andra, bättre och kanske ännu mer framgångsrika investeringar, typ familjen, vänner, hälsa, kunskap, erfarenhet och vår bostad.

Sen jag började min ”andra investeringsperiod” våren 2015 så har jag följande Track Record för de senaste 4 åren.

Finansiering… Sen 2015 har jag ökat mitt investeringskapital med: 260 tkr (2015), 288 tkr (2016), 231 tkr (2017) och 250 tkr (prel. 2018). Siffrorna inkluderar både försäljning av några överblivna fondandelar, regelbundet sparande, ränta, utdelningar och ”övriga oplanerade inkomster”. Numera finns det inga fonder eller annat ”skräp” kvar att sälja, men utdelningarna kommer att öka ordentligt under kommande år. Jag kommer antagligen att ligga kvar på samma finansieringsnivå de närmaste åren.

Investeringar… Under samma år så har jag gjort följande investeringar: 57 tkr (2015), 111 tkr (2016), 393 tkr (2017) och 750 tkr (prel. 2018). Det är främst befintligt investeringskapital som använts och det har varit några få bolag (med tillfälliga problem…) som inköpts. De större inköpen kommer först när hela börsen kommer ner på lägre nivå. Vi vet inte när det händer, men då finns det både kapital och förberedelser. Om inte börsen går ner ordentligt så kommer jag antagligen att ligga kvar med investeringar på cirka 250 tkr per år de närmaste åren.

Avkastning… Utdelningarna har under de senaste åren blivit: 1.625 kr (2015), 5.800 kr (2016), 16.095 kr (2017) och 62.600 kr (totalt 2018). Det har blivit en dryg fördubbling varje år men framöver kommer ökningarna att bli lägre.  Dels kan det bli utdelningssänkningar i några fall och dels kommer kanske antalet aktier inte att öka så snabbt. Jag gissar dock att utdelningarna kommer att ligga runt 80 tkr nästa år och runt 100 tkr år 2020.

Här ser vi en stor fördel av att planera sina investeringar i en stor och stabil aktieportfölj (eller egen privat ”aktiefond”) och att ta ut avkastningen i form av utdelningar. Det blir inga större överraskningar över åren, den sammanlagda utdelningen kommer in på mitt ISK-konto varje år utan att jag behöver vara aktiv, även om både utdelningar och aktiekurser för de enskilda aktierna kan variera år från år.

Skatt och avgifter… Skatten på mitt ISK-konto har de senaste åren varit 110 kr (2015), 518 kr (2016), 1.567 kr (2017) och 6.000 kr (prel. 2018). Skatten på ISK konton kommer att öka, både med högre skattesats när räntorna börjar gå upp och dels när det totala kapitalunderlaget (”underlag för beskattning”) kommer att öka. Totalt räknar jag med skatter på cirka 7.000.- per år de närmaste åren. Utfallet kommer att bero allt mer på mina utdelningar och min egen avkastning.

Min målsättning är fortfarande att ha en relativ beskattning på avkastningen på under 15 %. Vi får väl se om det lyckas.

Tur eller Skicklighet?

De som läser den här bloggen vet att Besser funderar mycket på fundamentala delar av livet. (Det gäller även aktieinvesteringar. ..) Hur är det med allt annat som vi uppnått hitintills, både privat (t.ex. familj och boende) och publikt (t.ex. jobb och karriär)? Vad är tur (och tillfälligheter)? och Vad är skicklighet (och hårt arbete)? Svåra frågor som kanske bör ge lite funderingar…..

Gör gärna en egen uppskattning av vad som hänt dig i livet hitintills, både privat och publikt. Hur är fördelningen Tur/Skicklighet?  Är det 10/90, 25/75 eller 33/67, eller kanske 50/50? Tål att tänkas på….

När det gäller livet som helhet bör man vara ödmjuk. Mycket av det som händer i livet under åren, både privat och publikt, är tur och tillfälligheter. Men när det gäller aktieinvesteringar och avkastning på aktier skall man inte ägna sig åt önsketänkande och lita på turen. Då gäller det i stället att planera, finansiera, diversifiera och riskbegränsa. Det är först då som man med större sannolikhet kan förutsäga (dvs göra kvalificerade gissningar för…) resultatet och avkastningen från sina aktieinvesteringar.

Slutsats

Det viktiga är att man gör en avstämning på sin aktieportfölj någon gång ibland. Men det bör inte ske för ofta. Då tappar man fokus på den långsiktiga utvecklingen och kan lura sig själv att ändra inköp och strategi bara för att börsen reagerar kortsiktigt och volatilt.

Avstämning bör göras både i absoluta tal och i relativa tal. Det viktigaste är dock att ha en sund absolut avkastning. Det är bara realiserade och absoluta avkastningar som man kan användas i praktik och verklighet.

Men man behöver inte använda realiserad avkastning till konsumtion. Att återinvestera utdelningarna eller öka sparande och passivt investeringskapital är också bra alternativ.

För de flesta är det kanske bäst att vänta med att ta ut avkastningen som konsumtion till en tid då den bättre behövs, t.ex som komplement till minskad arbetstid eller till pensionen framöver.

Att ha ett stabilt kassaflöde och en säker kapitalinkomst som komplement till lönen eller den vanliga pensionen är alltid en bra ide oberoende av när och hur den används… 🙂

Med det här inlägget så avslutas bloggen inför semestern. Besser önskar alla läsare en skön och trivsam sommar. Till hösten, i slutet av augusti, så blir det nya inlägg med fler udda tankar och oväntade kunskaper och erfarenheter…. 🙂

Besser

Advertisements

Besser har läst många böcker i sin dag och några kommer han ihåg bättre än andra. Men efter de senaste inläggen om ”Aktieägarstatistik” (SCB och Euroclear, 27/4 och 11/5) var det nu dags att läsa om två böcker för att fräscha upp minnet. Mer om det nedan.

Det vi såg i aktieägarinläggen var att de flesta aktieägare hade begränsade portföljer med låga aktievärden. Varför är det så? Det finns många förklaringar och jag skall gå igenom några orsaker. Kanske kan några läsare av den här bloggen lära sig något….. 🙂 

Även Egon Investor tyckte att det var något dystert att portföljvärdena var så låga, men påpekade att många också har sparande i aktiefonder, både privat (tjänstepensioner och eget fondpensionssparande) och statligt (Premiepensionsfonderna). Det stämmer, men som vi ser nedan så är det ekonomiskt kärvt för många ”vanliga svenskar”. (Det blir ett eget inlägg om ”Hushållens finansiella ställning” med ”lite mer statistik” från SCB senare i höst.)

Aktieägare

Om vi sammanfattar resultatet av hur det privata och direkta aktieägandet i Sverige ser ut från de 2 inläggen så blir bilden följande….

Det finns 1.806.000 svenska privatpersoner som äger ”noterade” aktier i 1.380 aktiebolag till ett sammanlagt värde av 785 miljarder kronor. Men 605.000 svenskar äger bara aktier i 553 småbolag (på ”noterade marknadsplatser”) med ett uppskattat medelvärde på aktieportföljen på cirka 10.000 kronor. Dessutom finns det 600.000 svenskar som äger aktier i övriga 827 (större..) aktiebolag (”noterade på aktiebörser”) med ett genomsnittligt portföljvärde under 32.000 kronor.

Totalt finns det 823.000 aktieägare som bara äger aktier i ett noterat (aktiebörs och marknadsplats) bolag, och cirka 1.200.000 aktieägare har ett portföljvärde under 32.000 kronor.

Det betyder att bara 33 % av alla ”svenska aktieägare” har ett portföljvärde på över 32 tkr och att endast 55 % har 2 eller fler aktier i aktieportföljen. Totalt finns det 3,8 bolag per aktieportfölj i snitt för alla 1,8 miljoner aktieägare.

Det är en ganska dyster bild av svenskt aktieägande som träder fram. Hur kunde det bli så här?

Det finns naturligtvis inget ”rätt svar” men Besser är ganska duktig på att gissa så det blir några ”kvalificerade gissningar”… :-). Det är i huvudsak två anledningar till att många inte lyckas med aktier. Dels val av investeringsstrategier och dels tillgång till investeringskapital.

Investeringsstrategier

Om vi börjar med ”investeringsstrategierna” så finns det tre vanliga men felaktiga vägar att investera i aktier. Tyvärr är det mycket vanliga tabbar som även många erfarna och duktiga aktieinvesterare gör. Det är lätt att förlora större delen av sitt investeringskapital om man ”gör fel från början”.

De tre vanligaste investeringstabbarna är…

Att basera sina investeringar på girighet… Det är viljan att göra de stora vinsterna, genom att försöka köpa udda aktier i småbolag eller IPO till låga priser som sen skall öka i värde och då sälja dem dyrt, som gör att man tar alldeles för stora risker. Det kan kanske lyckas en eller två gånger men i långa loppet förlorar man det mesta av sitt investeringskapital. Man måste acceptera att långsiktiga aktieinvesteringar oftast ger små men stabila vinster över tiden.

Att basera sina investeringar på otålighetAtt alltid ha bråttom för att nå sina mål kan vara bra ibland. Men att tro att det också fungerar med aktieinvesteringar är ett säkert sätt att förlora sitt investeringskapital. Det är nästan omöjligt att göra snabba och upprepade reavinster på aktier. Man måste lära sig att ha tålamod och planera sina aktieinvesteringar över lång tid.

Att basera sina investeringar på önsketänkandeDet man hoppas på är att köpa aktier i ”unika och fantastiska bolag” och att aktiekursen i just de egna bolagen kommer att utveckla sig exceptionellt mycket bättre än alla andra bolag på börsen.  Det är också ett önsketänkande att just de här bolagen skall lyckas på den globala marknaden eller utveckla fantastiska produkter. Man måste vara realist och acceptera att de flesta småbolag aldrig utvecklas som man tror eller önskar.

”Girighet, otålighet och önsketänkande är ingen bra kombo när det gäller aktieinvesteringar” som Besser brukar säga…. 🙂

Bessers 10-regel…

Men som vi skrev ovan så är det motsatsen till stora (girighet), snabba (otålighet) och enkla (önsketänkande) vinster som gäller om man vill lyckas med aktieinvesteringar.

En bättre och mer riskbegränsad regel är den så kallade ”10-regeln”, en liten uppfinning från Besser…  🙂

Så här lyder den: Skaffa en egen aktieportfölj med max 10 % avkastning i minst 10 år och med minst 10 bolag.

Satsa på ”stora, stabila och lönsamma” bolag som ger en avkastning (utdelning..) på max 10 % per år. Behåll alla aktier i minst 10 år och sprid riskerna på minst 10 bolag i en egen aktieportfölj. Ganska enkelt att genomföra för de allra flesta. ”Alla kan bli rika på aktier, bara man inte har bråttom” som Warren Buffett brukar säga…

Om du gör rätt från början så spelar det i stort sett ingen roll hur mycket du investerar (investeringskapital) eller vilka bolag du köper (stora, stabila och lönsamma), du kommer ändå att tillhöra de 33 % av alla svenska aktieägare som har en aktieportfölj värd minst 32.000 kronor efter 10 år. Antagligen är den värd mer än 320.000 kronor om du regelbundet lägger in lite mer kapital. Om du startar tidigt och väntar ännu lite längre så borde 3,2 miljoner inte vara omöjligt efter ytterligare många år när det är dags för pensionen.

(Hur mycket måste man spara per månad för att få 320.000 kronor efter 10 år med 5 % utdelningar? Svaret är 2.130.- i månaden. Inte helt omöjlig. Efter 20 eller 30 år med compounding är det ännu mycket, mycket mer… 🙂

Privata (onoterade) aktiebolag

Det finns massor av bolag som inte har ”noterade” aktier och där det inte förekommer någon handel med aktierna. Några få av dessa bolag skulle det vara kul att vara aktieägare i, som IKEA eller Bonnier, men 99 % av den här typen av bolag bör man helt undvika.

(Nästan alla svenskar skulle nog vilja äga aktier i IKEA, men det finns en anledning till att ingen gör det. Familjen Kamprad behöver inget extra kapitaltillskott och vill inte släppa in utomstående.  Därmed slipper man ökad insyn och minskat inflytande i bolaget. Ganska enkelt. Det finns också många andra mindre familjebolag där man inte släpper in utomstående aktieägare. Det är stabila och lönsamma familjebolag sen lång tid. Där blir det utdelningar i stället för nyemissioner. Ofta har man även hembud på aktierna för att de inte skall hamna utanför familjen.)

Alla andra privata och onoterade (små..) aktiebolag bör man helt undvika. Den enda anledningen till att dessa bolag gör nyemissioner och bjuder in allmänheten är att bolaget gör stora förluster och att några andra (de nya aktieägarna) skall betala för driften, inklusive höga löner och bonusar till styrelse och företagsledning. Ofta målar man upp en bild i stora annonser med expansion och snara ”genombrott”, men allt är bara ruffel och båg.(Läs mer i inläggen om ”Lessons Learned”)

Har man en gång köpt aktier i ett sådant onoterat bolag kan man inte bli av med dem. Det finns ingen börs eller marknadsplats, det finns inga officiella aktiekurser och det finns ingen som vill köpa aktierna. Fällan har slagit igen och du har blivit av med hela investeringskapitalet. Men ofta vill bolaget ha ännu mer kapital genom flera nyemissioner. Gå inte in i den nya fällan, du förlorar bara ännu mer av ditt investeringskapital.

”Don´t throw good money after bad” är ett bra talesätt att tänka på. (Även här är det förvånansvärt hur många normalt kloka och förståndiga aktieinvesterare som fortsätter att förlora allt mer av sitt investeringskapital…..)

Investeringskapital

Den andra viktiga parametern är ”tillgång till investeringskapital.” Som vi såg ovan så krävs det lång tid och regelbundet sparande för att få ihop ett vettigt investeringskapital. Men hur mycket måste man spara och under hur många år?

Det finns inget enkelt svar på de frågorna. Tyvärr har många svenskar stora problem att spara även ett litet kapital varje månad över huvud taget. Det är temat i två böcker som jag läste om för några veckor sen.

Den första var ”Balansakten” av Philip Lerulf (2013, 96 sid, 52.- på adlibris.com) och den andra var ”Radhusproletärer och ombudskapitalister” av Dick Kling (2007, 210 sid, 46.- på adlibris.com).

Det är en ganska dyster bild som målas upp. Många svenskar har det ordentligt tufft med sin privatekonomi. Visserligen har båda böckerna några år på nacken, men situationen är inte bättre nu år 2018. Den kommer antagligen inte heller att bli bättre under de närmaste åren. Snarare kommer det att gå allt sämre för många svenskar när räntorna går upp och lågkonjunkturen kommer. Det är inget positivt framtidsscenario vi har framför oss de närmaste åren.

Balansakten

Varför är det så? Åter så finns det inga ”rätta svar”.  För många svenskar är det redan idag en balansakt att hålla sin privatekonomi flytande. Då finns det inte utrymme för att spara varken till pensionen eller till något annat. Höga skatter tar det mesta av våra inkomster, men vi får fortfarande betala själva för mycket av det som behövs av livets nödtorft. Båda böckerna tar upp beskrivningar och bakgrund till detta.

Som jag ser det är det också tre andra grundläggande orsaker till en dålig privatekonomi: 1) För små inkomster, 2) För stora utgifter och 3) Felaktig periodisering.

För små inkomster… Det är både för låga löner (för de som är anställda) och för små och osäkra inkomster för de som inte har fasta jobb. Bästa rådet är att byta jobb och få en ”fast” anställning med bättre lön. Det finns massor av enkla jobb som ger en fast anställning (både med ”deltid”, ”övertid” och tjänstepension) och hyfsad lön. Allt från brevbärare och busschaufför till lärare, tågförare och väktare. Det är alltid bättre att ha ett fast jobb, även med deltid, och sen komplettera med frilansuppdrag eller extra jobb med eget företag, än att hela tiden bara ha små och osäkra inkomster från eget företag och egen verksamhet.

För stora utgifter… För många är det svårt att rätta mun efter matsäcken. Det finns många prylar man vill ha och många saker man vill göra. Mitt enkla råd är att skaffa ett billigare boende, gör en tuff budget, och hålla den varje månad. Det man också skall rensa ut är onödiga och dyra abonnemang och dåliga vanor. Det betyder kanske en billigare mobil och mindre fika på stan. Det är enkla råd men svårare att genomföra, det är jag medveten om. Det gäller att rensa bland både stora och små utgifter. Det här är svårare för några än för andra, men det är ett måste för en hyfsad privatekonomi och långsiktigt pensionssparande.

Felaktig periodisering..  Det här är en ekonomisk term som kan tolkas lite olika. Hur länge skall en inkomst (t.ex. lönen) räcka? Hur länge skall en utgift (t.ex inköp av bil) räcka? Det gäller både inkomster (som periodiseras till intäkter) och utgifter (som periodiseras till kostnader). Typexempel är att lönen skall periodiseras både till alla kostnader för hela månaden och till olika former av sparande.  Det kan t.ex. också vara hur ofta man byter bil. Skall man byta bil var 3:e år, var 5:e år eller var 10:e år? Det blir stora skillnader i bilens löpande kostnader beroende på periodiseringen och avskrivning av bilköpet.

Även här gäller det som skrevs om investeringar. Girighet, otålighet och önsketänkande är ingen bra kombo även när det gäller att bygga investeringskapital!!

Slutsats

Välj en klok och riskbegränsad investeringsstrategi, använd gärna Bessers ”10-regel”. Då blir det enkelt att bygga en bra aktieportfölj, som antagligen blir värd långt över 320.000 kronor.

Att basera sina aktieinvesteringar på fria fantasier (önsketänkande…) om snabba (otålighet…) och stora (girighet…) reavinster är ingen lyckad strategi. Då försvinner investeringskapitalet snabbt och värdet på aktieportföljen kan till slut hamna långt under 32.000 kronor.

Investeringskapital är självklart också viktigt. Regelbundet sparande är den enkla vägen framåt. Men det förutsätter ofta fasta inkomster med sparsamhet och låga levnadsomkostnader.

Därmed önskar Besser alla läsare en bra och trevlig midsommar. Nästa inlägg kommer som vanligt om två veckor i början av juli och sen blir det sommaruppehåll till slutet av augusti.

Besser

En av mina huvudteser när det gäller aktieinvesteringar är att både kunskap och erfarenhet är viktigt för att lyckas med aktier. Men det fantastiska med ”erfarenhet” är att man inte behöver skaffa den genom att göra egna misstag. Det är naturligtvis bättre att lära sig av andras misstag. Speciellt när det gäller den egna privatekonomin och det egna investeringskapitalet…. 🙂

Som jag skrev i förra inlägget så har jag under åren sparat några egna historier och exempel på misslyckade aktieinvesteringar (som andra har gjort..!!) som jag brukar läsa på när minnet behöver friskas upp. Det är inte bara erfarenheter, om det är bra skrivet så är det också bra underhållning.

Dock inte det här exemplet. Den här texten är bara ett trist exempel på att man inte skall lita på s.k. ”experter”, varken media (Aktiespararen…) eller ”värdebloggare”. Det här inlägget visar också varför man kanske inte bör vara medlem i Aktiespararna.

Lesson Learned: Nordic Mines…

Så här skrev Aktiespararen i en längre artikel om just Nordic Mines…

”Den försiktige placeraren kan sluta läsa nu, eftersom ovanstående beskrivning är tillräcklig för att man ska avstå ifrån att köpa Nordic Mines. Den som letar potentiella kursdubblare, däremot, måste vara beredd att acceptera risker, och då kan dagens nedpressade Nordic Mines faktiskt vara en köpkandidat.

Bolaget har trots allt, enligt oberoende experter, 27 ton guld i sin gruva i Laiva i Finland. Guldpriset har återigen tagit fart under sommaren och står nu i omkring 350.000 kronor per kilo- gram, vilket betyder att Nordic Mines har guld i backen till ett värde av runt 10 miljarder kronor. Företagsvärdet inräknat finansiella skulder är i dag drygt 1 miljard kronor.

De stora frågetecknen är när och till vilken kostnad Nordic Mines lyckas bärga guldet. Bolagets senaste förhoppning är att det ska ske i en takt av 8 kilogram per dag under tio års tid. Når bolaget detta kan aktien stiga till 40–50 kronor från dagens 8 kronor.

För närvarande uppgår produktionen till 3 kilo per dag, och skulle den öka med de 5 kilo bolaget hoppas ska ske under sensommaren är en kursdubbling möjlig. Chansen/risken är dock stor. I det här läget gör den kloke rätt i att vänta och se och få siffrorna på bordet innan han eller hon trycker på köpknappen. ”

Kan man lita på experter och media?

Kan man lita på tidningen ”Aktiespararen”?  Trots många negativa synpunkter och uppmaningar att avstå från aktieköp, så skriver man också positivt om aktien. Kanske för att försöka vara neutral i sin bedömning men det som skrivs är bara bluff. Det är ord som ”potentiella kursdubblare” och ”köpkandidat”.  Gruvan har 27 ton guld ”enligt oberoende experter”. Det är naturligtvis bara dumheter, det finns inga ”oberoende experter”. Nordic Mines har helt enkelt köpt en egen utredning från ett oseriöst värderingsbolag. Bara ett av många bedrägerier från Nordic Mines under årens lopp.

Läs en gång till ovan…. ”kan aktien stiga till 40–50 kronor från dagens 8 kronor.”  Hur kan man tro på den kursutvecklingen när hela bolaget bara är en stor bluff redan från början? Varför skriver man om möjligt positiva utsikter för den här typen av skräpbolag? Det är inte första gången vi ser positiva utsagor för rena bluffbolag i Aktiespararen.  Mycket beror på att de journalister som skriver i tidningen får betalt för att skriva om just ”spännande bolag”.  Det är också så att många av de som läser tidningen gärna vill göra ”det stora aktieklippet”, och tror på vad ”experterna” skriver. De läsare av Aktiespararen som letar efter ”fantastiska värdeökningar” och ”kursdubblare” blir nästan alltid besvikna.

Önsketänkande och girighet

Det som ofta är en gemensam faktor för dessa ”analyser” är önsketänkande. Läs en gång till…. ”skulle den öka med de 5 kilo… är en kursdubbling möjlig””. Självklart kommer inte ett bolag som Nordic Mines att öka produktionen av guld när hela upplägget är ett stort bedrägeri. Men Aktiespararen har antagligen triggat girigheten hos några läsare, som då köper fler aktier i Nordic Mines.

”Beware of falling knives” säger Besser…

Det enkla rådet är att helt undvika ”aktieexperterna” och inte lita på media när det gäller oseriösa småbolag. Det bästa är att inte alls läsa ”Aktiespararen” eller de ”uppdragsanalyser” som publiceras i deras bilaga ”Analysguiden”. (Besser är inte medlem i Aktiespararna just av den anledningen..)

Lite mer om Nordic Mines…

Vad har hänt sen dess? Här kommer mer info…

Nordic Mines är bara ett exempel på de bluffbolag som jag skrivit om många gånger under de senaste åren. Till och med Nasdaq OMXS tröttnade på företagets slarv och nonchalans. Bolaget avnoterades från börsen (OMXS) från den 7 september 2017.

Men då skall man veta att Nasdaq (OMXS) lever på att locka så många småbolag som möjligt till börsen. Det är medlemsavgifterna till OMXS och handel av aktier som Nasdaq lever på och som genererar deras vinster. Det brukar inte vara något problem att få in även oseriösa och halvskumma bolag på småbörserna på OMXS, bara formalia är OK (dvs att man fyllt i blanketterna rätt…. J). (Notera att OMXS aldrig gör någon kvalitet granskning av nya bolag och IPOs. Det är därför det blir en stor varning för alla bolag på OMXS SC och smålistorna.)

Vad har då hänt med Nordic Mines aktiekurs under åren? Det var som vanligt många bloggare som skrev hyllningsinlägg när bolaget började sin uppgång under 2009 (runt 75.- i mars 2009). Det blev en ”kursraket” som många småsparare (och bloggare..!!) hoppade på under resan upp till kurser runt 500 kr (520.- i mars 2011). Sen var det stor aktivitet både i media, med pressreleaser och blogginlägg under något år där kursen höll sig något stabil på höga nivåer (runt 470.- i februari 2012).

Men sen kom verkligheten ifatt. Det blev som vanligt ett snabbt kursfall. De flesta vanliga aktiesparare och privatinvesterare som köpt aktier under 2011 (runt 500.- på flera ”värdebloggares” rekommendationer (??)) hann inte med i svängarna. Kursen rasade till 83.- i juni 2012. Några trodde att botten var nådd, kursen stabiliserades och många bloggare och ”smarta värdeinvesterare” köpte mer aktier. Under några månader låg kursen runt 80.- (87.- i oktober 2012) men sen fortsatte kursfallet, som det brukar göra med ”förhoppningsbolag”. Redan i november 2012 var kursen nere på 20.- och juli 2013 var den nere på 3.50. Sen har den i stort sett gått neråt sen dess. Sista noteringen var i juli 2017 på 28 öre.

Kursutvecklingen

Att kursen rasar från 500 kr till 28 öre på några år är egentligen ganska fantastiskt. Det som är än mer fantastiskt är att bolaget fick in 80 miljoner i en företrädesemission i november 2015 då antalet aktier ökade till 566 miljoner aktier. Vid halvårsrapporten för Q2 i september 2017 (mindre än 2 år senare…) så hade bolaget kvar 4,8 miljoner i likvida medel, intäkterna blev 0,0 miljoner och bolaget gjorde en förlust på 4,5 miljoner för Q2. Men då var bolaget redan handelsstoppat på börsen.

När en aktie inte finns ”noterad” på en marknadsplats eller aktiebörs så är det nästa omöjligt att sälja aktierna. Det är i stort sett omöjligt för köpare och säljare att hitta varandra, och vem vill köpa aktier i ett bolag som Nordic Mines? (Om man inte kan sälja sina förlustaktier så kan man heller inte göra förlustavdrag……)

Det är inte första gången det går så här för råvaru- och gruvbolag. Några andra exempel på misslyckade gruvbolag är Dala Djupgas, Northland Resourses, PA Resourses, Scanmines, Wiking Minerals och Dannemora Mineral. (Jag har skrivit om dem i i mina tidigare blogginlägg. Ni kan alltid Googla för mer info hur de bolagen slutade…)

Nordic Mines årsstämma 2018

Men det blev faktiskt en årsstämma även i februari 2018. Så här skriver e59.5.se om den årsstämman…

”Kaosartad stämma i Nordic Mines vill att ny styrelse synar villkoren bakom kritiserad gruvaffär.”

”När Nordic Mines höll extrastämma på måndagen i Stockholm fanns varken någon från styrelsen, med advokaten Fredrik Zettergren i spetsen, eller någon annan från bolaget på plats. Bolagets ir-konsult sågs lägga fram stämmohandlingar innan mötet, men försvann sen från lokalen.

De närvarande aktieägarna fick själva dra igång stämman med stöttning från Aktiespararnas representant Åsa Wesshagen, en minst sagt ovanlig händelse i ett publikt bolag med över 10 000 aktieägare.

Av handlingarna som presenterades vid stämman framgick att balansräkningen sjönk ihop som en sufflé under 2017. Samtidigt uppgick leverantörsskulderna till nästan 11 miljoner kronor vid årsskiftet. I kassan fanns däremot bara en halv miljon kronor.”

Kanske inte ett välskött bolag som man bör investera i, om man säger så….  🙂 (Notera att 4,3 miljoner i kassan (likvida medel…) försvann på bara 6 månader från Q2 till Q4 2017. Vart tog de pengarna vägen? Gissa själva… 🙂  )

Lessons Learned…

Det är två viktiga erfarenheter som vi kan lära oss här…

Köp inte aktier i nybildade prospekterings- och råvarubolag, oberoende om det är gruvor (järn, silver, guld eller annat..) eller oljebolag (eller gas eller….) med ”fantastiska fyndigheter”. Det spelar ingen roll hur bra framtiden ser ut. De flesta (alla eller 99%..??) är bara fria fantasier där några få insiders tjänar grova pengar på allt från höga styrelsearvoden till överbetalda företagsledningar. (Man kan jämföra historien t.ex. med Northland Resources som gick i konkurs i december 2014 där i stort sett samma sak hände uppe i Pajala.)

Köp inte aktier som hårdsäljs av media och aktiebloggare. Det spelar ingen roll om det är journalister som anser sig vara ”aktieexperter” eller om det är ”värdeinvesteringsbloggare” med överlägsen finansanalytisk kompetens. Det är bara önsketänkande i bästa fall eller ren korruption och marknadspåverkan i sämsta fall. Många aktiebloggare (de flesta…!!) försöker skriva upp värdet på de förhoppningsbolag de själva äger aktier i. Det finns alltid några nybörjare som tror att framtiden kan förutsägas med bolagsrapporter, pressreleaser och finansanalys och köper aktier på andra bloggares rekommendationer. De som på slutet sitter med ”Svarte Petter” är många ”vanliga aktiesparare” som saknar både kunskap (om bransch och företag…) och erfarenhet (av investeringar och förhoppningsbolag…), eller som drivs av önsketänkande, ren spekulation och girighet (Greed…).

Det fanns minst 13.700 aktieägare i Nordic Mines när bolaget avnoterades den 7 september 2017, och det blir antagligen svårt att sälja aktier ens för 28 öre styck i framtiden. Hur mycket varje aktieägare har förlorat är naturligtvis beroende på antal aktier och inköpskurs (GAV), men det är nog ganska betydande belopp för de allra flesta. Tag varning !!

Undvik att bli lurad…

Hur gör man för att undvika att bli lurad? Det är ganska enkelt! A) Googla företaget för att hitta missnöjda investerare och kunder. Även om det bara finns något enstaka missnöje så undvik aktien. B) Sen googlar man alla namn bland: 1) huvudägare, 2) styrelse och 3) företagsledning i bolaget. Det blir kanske många namn men det är mödan värt. Har man varit med bland tidigare bolag? Hur har det gått för de bolagen? Oseriösa personer fortsätter alltid att vara oseriösa. Även om det bara finns det några oklarheter eller tidigare skumma aktiviteter hos någon person i historiken, så avstå från att köpa aktien. Svårare är det inte…  🙂

Eller som man säger i USA, ”Investigate before you invest”.

Slutsats

Köp inte aktier i nybildade gruvbolag. (Eller i andra ”förhoppningsbolag” som gör en IPO på någon av börsens smålistor.)

Köp inte aktier efter rekommendationer från ”experter” och bloggare. (Eller på info från bolaget själv, media eller pressreleaser.) Lita inte på eget eller andras önsketänkande . (Att köpa aktier baserat på önsketänkande är inte en investeringsstrategi som Besser rekommenderar… 🙂  )

Bäst är att helt undvika alla oseriösa och opålitliga rekommendationer från tidningen Aktiespararen över huvud taget. Det finns heller ingen anledning att vara med i Aktiespararna som jag ser det. Deras huvudintresse verkar numera vara att sälja på sina medlemmar aktier i många opålitliga och oseriösa småbolag med betalda ”aktieanalyser”.

Besser

Jag bruka roa mig (??) med att samla texter och information om misslyckade bolag och deras aktieutveckling. Jag kallar varje ”Investment Case” för ”Lessons Learned” och samlar dem under en speciell flik bland mina övriga dokument om aktieinvesteringar. Det är ofta samlingar av copy & paste från bra artiklar i finanspressen, i huvudsak från tidningen Affärsvärden (Afv), som har flera kompetenta ekonomijournalister.

Lessons Learned är mest för att ha som referenser, påminnelse och en av mina käpphästar igen. Det är bättre att lära sig av andras misstag än att behöva göra dem själv… 🙂

Karolinska Development (KD)

Jag skulle själv aldrig komma på tanken att investera i förhoppningsbolag av typ KD, oberoende av hur fantastiskt duktiga och smarta produkter bolaget har i sin produktportfölj. (Jag investerar bara i stora, stabila och lönsamma bolag…) Men det är alltid både givande och nyttigt att följa bolagets utveckling under åren, speciellt om texterna är skrivna av kunniga och erfarna ekonomijournalister.

Utvecklingen i KD…

Nedanstående 3 utdrag och texter är alltså kopierat rakt av från Affärsvärden. En fantastisk historia, bara från det senaste året. Läs & Lär….. 🙂

”Experimentet som gick fel” (mars 2017)

”Läkemedelsbolaget Karolinska Development satte sprätt på över 2 miljarder kronor. Nu blir aktieägarna av med mer än halva bolaget.

När börsintroduktionen av Karolinska Development gjordes, för i dagarna sex år sedan, var tiderna i finansbranschen fortfarande dystra efter Lehman Brothers-kraschen. Men med hjälp av Bjerkes imponerande cv, Alfred Nobels guldmedaljskimmer och SEB Enskilda som bas över horder av konsulter lyckades Karolinska Development ro sin notering i hamn.

SEB Enskilda var inte ensamma som finansiella rådgivare. På listan märktes också Norges största finanskoncern DNB Nor (numera DNB), nederländska Kempen & Co samt brittiska corp-boutiquen Singer Capital Markets.

En imponerande samling finansmarknadsbolag ställde upp för det lilla svenska forskningsbolaget. Ändå skulle det gå så snett. Börsvärdet har gått från över 2 miljarder kronor till 300 miljoner kronor på sex år.

En genomgång av den senaste bokslutskommunikén från årsskiftet 2016/2017 ger vid handen att huvuddelen av det egna kapitalet gått förlorat. Den långsiktiga betalningsförmågan, soliditeten, uppgick efter fjolårets nedskrivningar till 7 procent, vilket är krisnivåer hur man än räknar.”

”Krisen fördjupas” (april 2017)

”Både vd och styrelseordförande lämnar Karolinska Development. Till bolagets finansiella kris fogas därmed nu också en ledningskris.

Krisen i investmentbolaget Karolinska Development, som investerar och äger forskningsbolag inom läkemedelsbranschen, fördjupas.

För några veckor sedan misslyckades bolaget med en finansiell rekonstruktion när ägare till konvertibler vägrade att växla in sina konvertibla skuldebrev mot nytryckta aktier.

Ledningen hade satsat allt på ett kort och inför den extrastämma där konverteringsbeslutet slogs fast uttalade styrelsen att manövern var ”nödvändig” för att minska på bolagets skuldsättning:

”Styrelsen har bedömt att en minskning av Bolagets konvertibelskuld är ett viktigt nästa steg för Karolinska Development. Detta skulle leda till en nödvändig förstärkning av Bolagets egna kapital”, hette det i ett pressmeddelande 6 februari.

När resultatet av konverteringen summerades i början av april i år visade det sig att endast konvertibelinnehavare motsvarande 67 miljoner kronor hade tecknat sig för nya aktier. Samtidigt hade innehavare med ett skuldinnehav på 329 miljoner kronor valt att behålla sina skuldebrev och inte växla in dem till aktier.

I ett pressmeddelande på torsdagen tar ledningen konsekvenserna av att ha misslyckats med sitt räddningsprojekt.

Bolagets ordförande, Bo Jesper Hansen, meddelar att han inte ställer upp till omval när den ordinarie stämman ska välja styrelse om cirka en månad, 24 maj. Han tog uppdraget 2013.

Samtidigt avgår VD Jim van Heusden och lämnar sin post 1 juni i år. Han har haft jobbet i 1,5 år.

Till ny vd har utsetts Viktor Drvota, som idag är bolagets finanschef. Till ny styrelseordförande föreslås Niklas Adler, som idag är styrelseledamot. Nomineringen av Adler är inte helt oproblematisk eftersom han är ordförande i bolagets nomineringskommitté, vars viktigaste uppgift är just att skaka fram en ordförande.

Det hör till ovanligheterna att VD och styrelseordföranden i börsnoterade bolag lämnar sina uppdrag samtidigt och fenomenet är ett säkert tecken på att det råder oenighet om framtiden för bolaget i toppen. 

Till bolagets tidigare finansiella kris har företaget därmed också fått en ledningskris på halsen.

På börsen drog investerarna konsekvensen av den ökade osäkerheten i bolaget. Kursen var vid 9.30- tiden ner knappt 3 procent. Handeln i aktien var dock liten.”

”Chefen gick med 11 miljoner” (mars 2018)

”Karolinska Developments aktiekurs har fallit med 50 procent på två år. Ändå har VD plockat ut miljoner i bonus.

Börsbolaget Karolinska Developments förre vd avslutade sin anställning med närapå dubbel lön. Det framgår av den färska årsredovisningen. Aktien har backat under hela hans ledarskap.

Karolinska Development, läkemedelsinvesteringsföretaget i Stockholm som sett aktiekursen falla från 40 kronors nivån vid börsintroduktionen för i dagarna sju år sedan till drygt 5 kronor idag, bytte VD under fjolåret. Av den färska årsredovisningen för 2017 kan man utläsa vad han kostade företaget. Jim van Heusten började på VD-jobbet i mars 2015 och lämnade VD -rollen i bolaget i maj 2017 när han sade upp sig själv. Under de här tre åren fick han enligt årsredovisningarna ihop en ”total ersättning ” på 2,61 miljoner för de nio månader han jobbade under 2015, ytterligare 4,45 miljoner för helåret 2016 och slutligen 4,51 miljoner kronor för 2017.

Det betyder att hans sammantagna ersättning, lön, bonus och pensioner, per månad under det tredje året var dubbelt så hög som under hans första år. Affärsvärlden räknar här inledningsvis med att han under fjolåret i praktiken drog in mest pengar under de första fem månaderna, när han var vd. Men han var alltså anställd till och med 18 oktober, alltså 9,5 månader. Räknat på den längre tidsperioden var totalersättningen under fjolåret 63 procent högre per månad än vad han fick i lönekuvertet två år tidigare.

Aktieägarna har under samma tid inte haft en lika god utdelning. Kursen har fallit från 11,50 kronor 1 april 2015 till 5,50 kronor i slutet av maj 2017. Nedgången är därmed 52 procent.”

Lite kompletterande info

Karolinska Development gjorde en IPO i april 2011 med en teckningskurs på 40 kronor per B-aktie. På bara sju år har kursen gått ner med 85 % räknat på 6 kronor. Så sent som juli 2015 låg kursen runt 12 kronor, men sen har det gått nerför. Det senaste dryga året (från januari 2017) så har kursen i huvudsak pendlat mellan 6 till 4 kronor. (Just nu ligger kursen runt 6.40)

Totalt finns idag drygt 64.000.000 aktier (fördelade på 3.925 aktieägare (varav cirka 3.700 (??) privatpersoner, varav lite drygt 2.000 aktieägare finns på Avanza….)  med ett kvarvarande aktiekapital på 600.000 kronor (dvs med kvotvärde på 0.01 kronor per aktie) och med en rapporterad försäljning under 2017 på 2.5 miljoner (dvs cirka 0.04 kronor per aktie).

Min enkla fråga blir då: Skall man verkligen köpa en aktie för 6 kronor (per aktie…) om bolagets aktiekapital uppgår till 0,01 kronor och bolagets försäljning uppgår till 0,04 kronor per aktie?

Lite mer info från Årsredovisningen 2017

Bland de större aktieägarna hittar vi följande institutioner…

3:e AP-fonden (12.0 % av kapital), Östersjöstiftelsen (6.1 %), Avanza Pension (2.5 %) och FAM  (Familjen Wallenbergs privata ägarbolag) (2.1 %).

Kanske inte några av de smartaste investerarna. Jag tycker synd om alla vanliga svenskar (AP fonderna..) och alla de som skänkt pengar (via stora annonser…) till Östersjöstiftelsen och de pensionssparare som satsat på Avanza Pension. Familjen Wallenberg klarar sig nog ändå…  🙂

Så sent som i november 2017 har de två största ägarna sålt av aktier för att komma under gränsen för rapportering krav. 3:e AP-fonden har nu 9.99 % av rösterna och Östersjöstiftelsen har 4.99 % av rösterna. Ganska talande, Karolinska Development är inget innehav man vill skylta med utåt.

Dessutom finns ett konvertibellån på minst 484 miljoner (31.12.2017) som skall betalas den 31 december 2019. Det är bara drygt ett och ett halvt år till dess. Hur och vem skall betala de pengarna…?

Jag gissar att KD försöker med en nyemission i slutet av 2018 för att få in några av de miljoner som skall betalas ut 31.12.2019. Det kommer antagligen inte att gå speciellt bra. Nyemissionen kommer att misslyckas och aktiekursen kommer att dyka ännu mer under 2019 när återbetalning av lånen kommer allt närmare.

Det man också kan göra är att fortsätta sälja av egna bolag i portföljen. Vad blir då kvar av bolaget?

Notera att konvertibellånet som var 329 miljoner i april 2017 (med en konvertibelkurs på 22.00 per aktie) har växt till 484 miljoner i ”återbetalningsbelopp” per 31.12.2017. Hur stora blir skulderna till 31.12.2018? Hur stora blir skulderna till 31.12.2019? Vi kan bara gissa, men det är nog mer än 500 miljoner som måste betalas ut de närmaste åren.

Kassakris i 357 börsbolag

Det är naturligtvis inte bara Karolinska Development som har problem. Enligt Peter Benson (PB i SvD 30/4) så finns det 357 svenska börsbolag (av totalt 827…) som de senaste 4 kvartalen redovisat både nettoförlust och negativt fritt kassaflöde. Det är minst 100 av dessa bolag som behöver(måste …??!!) göra en nyemission inom ett år med ett kapitalbehov på totalt 4,1 miljarder. Vilka skall betala de insatserna? Var finns de pengarna? Som vanligt kommer många aktieägare att betala in mer kapital till förhoppningsbolagen.

Men det är inte bara ”krisbolag” som behöver mer pengar. Enligt PB är det ”gissningsvis långt fler än 100…” små börsbolag som kommer att göra nyemissioner det närmaste året. När konjunkturen vänder och räntorna ökar kan det bli svårt att hitta investerare som både kan och vill gå in med nytt kapital i misskötta småbolag.

Vad kan vi lära oss här?

Det blir några ganska enkla lärdomar…..

Att eliten (??) av kapitalförvaltare, både på den privata och statliga sidan (familjen Wallenberg och 3:e AP-fonden) går in som huvudägare vid en IPO är ingen garanti för att bolaget blir framgångsrikt och lönsamt.

Forskningsbolag och medicinska utvecklingsprojekt tar ofta längre tid att få lönsamma än man tror från början. Även erfarna och kompetenta huvudägare och investerare är ofta tidsoptimister.

Även ett ”seriöst” förhoppningsbolag (med seriösa huvudägare…??) har ofta stora kostnader för att driva verksamheten framåt. Den typen av bolag drar också åt sig dyr personal och blir dyr i drift. Bolaget är mest lönsamt för de giriga personer som sitter i företagsledning och styrelse.

En hög aktiekurs vid börsnoteringen (IPO) är inte en kvalitetsstämpel eller garanti för att bolaget blir framgångsrikt framöver.

”En svag balansräkning med stora skulder och begränsat eget kapital är inte en bra förutsättning för bolagets framtida drift och verksamhet.” (säger Besser…. 🙂  …dagens understatement ??)

Optimala aktieportföljer??

Som vi såg i SCB statistiken så låg medianvärdet för privatpersoners aktieportföljer av börsnoterade aktier på 32.000 kronor. Inte så imponerande…. En orsak till att många aktieinvesterares aktieportföljer inte tar fart och ökar mer i värde (trots att man har en vettig aktieportfölj med många bra bolag…) är just att man ofta lägger in en förhoppningsaktie som ”krydda” i portföljen. KD är en typisk sådan aktie.

Det vi också såg i Euroclear statistiken är att den genomsnittliga aktieportföljen för privatpersoner består av 3,8 bolag. Inte så imponerande. Här är ytterligare en orsak. Problemet är att även en enda förhoppningsaktie kan förstöra en hel aktieportfölj om portföljen är för liten.

Som vanligt har Warren Buffett ett bra uttryck för det här. “My two rules of investing: Rule one – never lose money. Rule two – never forget rule one.”.

Slutsats

Det finns många orsaker till att inte investera i förhoppningsbolag och IPOs, oberoende av vilka (SEB och familjen Wallenberg) som står bakom introduktionen och hur stor medieexponering bolaget får.

Man kan alltid lära sig av andras misstag. Karolinska Development har nästan inget kvar av aktiekapitalet men har stora och växande skulder, och dessutom stora kostnader (löner, bonus och räntor) men små intäkter (liten försäljning och obetydliga vinster).

Det är tyvärr en ganska vanlig, men ohållbar, situation för de flesta av förhoppningsbolagen på börsen. Det kan endast sluta på ett sätt. Frågan är egentligen bara när det händer.

Jag gissar att det finns minst 3.000 aktieägare som förlorat stora delar av sitt investeringskapital i Karolinska Development. Det här bolaget är bara ett exempel på hur många (de flesta…?) aktieinvesterare hela tiden förlorar pengar på förhoppningsbolag och att deras aktieportfölj därmed aldrig tar fart och växer.(65 % av alla aktieinvesterare har en aktieportfölj på under 32.000 kronor som vi såg i förra inlägget….)

I nästa inlägg så visar vi hur det kan gå för ett bolag som kommit lite längre i den här processen. Även det blir en nyttig läsning med användbara erfarenheter….  🙂

Besser

 

Förra inlägget (27/4) var lite aktieägarstatistik från SCB. Den omfattade alla noterade aktier på ”aktiebörser” (827 bolag) och ”värdet” (aktiekursen) av dessa aktier i slutet av 2017 (31.12.2017).

(Vi tar det igen, det är skillnad på ”aktiebörs” och ”marknadsplats” även om båda handlar med ”noterade” aktier och båda ligger under Finans Inspektionens tillsyn. SCB statistiken omfattar 827 aktiebolag och Euroclear statistiken omfattar 1.380 aktiebolag).

Lite Euroclear info

Euroclear har tagit fram en helt ny rapport på helår, ”Aktieägande i Sverige 2017”, som publicerades den 20 februari i år. Tidigare har man haft kvartalsrapporter men de upphörde efter andra kvartalet 2016. Rapporten är ganska kort, bara 10 sidor med lite data och text men flera bilder, och omfattar alla börsnoterade och alla ”noterade” bolag som är anslutna till Euroclears värdepappersystem. Det finns totalt 1.380 bolag  noterade på aktiebörs och marknadsplats.

Notera även att Euroclear statistiken främst omfattar antalet (unika) aktieägare, vilket inte säger något om värdet på aktieägarnas aktieportföljer. Även antalet aktier anges i Euroclear statistiken, vilket inte heller säger något om värdet på aktierna. Hela rapporten är mycket förenklad och ”mediaanpassad”. Den är mest tänkt för kortare notiser i press och media. Här kommer lite allmän info från de olika tabellerna.

Aktieägandet i Sverige 2017

Sammanfattning

”Vid utgången av 2017 fanns det totalt 2,1 miljoner unika aktieägare registrerade hos Euroclear Sweden. Majoriteten av dessa, 86 procent, är svenska privatpersoner, 12 procent är utländska ägare och 2 procent är svenska företag och institutioner.”

”Sett till marknadsvärde äger svenska institutioner den största andelen, följt av utländska ägare ochsvenska privatpersoner. Svenska institutioner ägde vid utgången av 2017 motsvarande 48 procentav det totala värdet på de aktier som finns noterade i Sverige, utländska ägare ägde 41 procentoch privatpersoner ägde 11 procent. Under 2017 tillkom totalt 20 522 nya unika aktieägare.”

Som vi ser ovan så har 86 % av aktieägarna bara 11 % av aktievärdet. Det är samma siffra som för SCB trots att Euroclear omfattar 553 fler noterade bolag. De här extra bolagen är bara småbolag med lågt värde som inte påverkar det totala marknadsvärdet på noterade aktier.

Det privata aktieägandet

”Idag äger drygt 1,8 miljoner svenskar, knappt var femte person, aktier i svenska bolag. Antalet unika aktieägare har varierat under de senaste tio åren. Mellan 2007 och 2014 minskade aktieägandet bland privatpersoner med 148 900. Därmed sjönk andelen av befolkningen som ägde aktier från 21,6 procent till 18,2 procent.

Även i slutet av 2017 var det bara 18 % av alla svenskar som var unika aktieägare. Många (de flesta…) har bara aktier i något eller några mindre förhoppningsbolag.

“Under 2017 tillkom totalt 20 522 nya unika aktieägare.”

I pressreleasen så var det här den viktigaste ”nyheten” och med i rubriken. Vad man inte talar om är i vilka bolag och till vilket värde dessa nya aktieägare placerade sitt investeringskapital. Jag gissar att det är 95 % som köpt mindre poster i små förhoppningsbolag som ligger utanför de etablerade aktiebörserna.  Det kommer alltid nya ”aktieinvesterare” när börskonjunkturen är på topp och det var över 100 IPO under 2017, nästan alla i små (och stora…) förhoppningsbolag.

”Av de drygt 1,8 miljoner privatpersoner som äger aktie i svenska aktiebolag är cirka 1,1 miljoner män och cirka 750 000 kvinnor. I procent motsvarar denna fördelning 59,6 procent män och 40,4 procent kvinnor, sett till antal. Sett till marknadsvärde äger män cirka två tredjedelar och kvinnor äger en tredjedel.”

Av de 59.6 % (antal..) män som äger aktier så anges marknadsvärdet till 66.2 %, vilket kan jämföras med SCB som anger 67.5 % av aktievärdet ägs av män på ”aktiebörserna”.

Utländskt aktieägande

”Störst procentuell andel röster tillhörandes utländska ägare har Nordea med 75,8 procent, följt av Handelsbanken med 48,5 procent och Telia med 39,8 procent.” ”Under 2017 ökade det utländska ägandet mest i SEB, till 16,8 procent.”

Det vi ser är att svenska banker är populära bland utländska fondförvaltare. Det betyder också att de aktierna blir mer volatila när börsen börjar gå neråt. (Se även förra inlägget från SCB)

Aktieportföljer

”Den genomsnittlige aktieägaren äger aktier i 3,8 svenska bolag. Knappt hälften av alla ägare äger endast aktier i ett bolag. Trenden visar att det blir allt vanligare för samma ägare att äga aktier i fler bolag.” ”Sett över en tioårsperiod har det genomsnittliga antalet bolag per ägare ökat från 2,9 till 3,8, och andelen ägare som endast äger aktier i ett bolag minskat från 50,8 till 45,6 procent.”

Det vi ser här är att antalet ”pensionärer” som för 18 år sen lurades att köpa aktier i Telia (vid en statlig IPO mitt i IT bubblan år 2000) nu börjar dö ut och att arvingarna då säljer av aktierna. Ganska fantastiskt att drygt 820.000 svenskar bara äger aktier i endast ett bolag, antingen det är Telia eller något annat förhoppningsbolag. Då inser man att risknivån är hög och att det genomsnittliga portföljvärdet inte är speciellt stort.

Bolag och aktieägare

”Det bolag som har flest aktieägare i Sverige är Telia (496 tusen)”.

Närmare en halv miljon svenskar har Telia-aktier i sin portfölj. Det motsvarar knappt en fjärdedel av alla aktieägare i Sverige och samtidigt ca 5 procent av alla svenskar. Näst flest ägare har Ericsson (434 tusen), följt av Swedbank 302 tusen), SEB (272 tusen) och H&M (268 tusen). ” Nummer tio på listan är Skanska med 110 tusen aktieägare.” (Med aktieägare menas här både privatpersoner och juridiska personer, dvs institutioner och företag).

Bara som jämförelse kan nämnas att Telia hade 529 tusen aktieägare 2013 och 515 tusen aktieägare 2015.  Bland de 25 bolag med störst antal aktieägare (alla ligger på OMXS Large Cap) så ökade antalet aktieägare i 14 bolag. Mest ökade Kinnevik, SCA och Skanska. Antalet aktieägare minskade i 11 bolag. Mest minskade Ratos, Ericsson och Tele2.

Favoritaktier för män, kvinnor och institutioner

Det här är en lite mer intressant lista. Jag har alltid hävdat att kvinnor rent generellt är klokare och mindre riskbenägna än manliga aktieinvesterare. Det visar också den här statistiken.

”Bland de 20 bolag där andelen manliga aktieägare är högst återfinns fem bolag, dvs. 25 procent, på Nasdaq Stockholm Large Cap-lista. Bland de bolag som har högst andel kvinnliga aktieägare finns 70 procent med på Large Cap-listan medan 85 procent av bolagen som är mest populära bland institutioner finns med på Large Cap-listan.”

Jämför med SCB statistiken där Investmentbolag, Pensionsbolag, Försäkringsbolag och Utländska ägare (motsvarande 54.3 % av totalt aktievärde…) alla hade minst 90 % av sitt aktievärde på OMXS LargeCap.

Sammanfattning

Euroclears årsrapport är mest övergripande och ”mediavänlig” information. Det fanns mer att hämta från de kvartalsrapporter som tidigare publicerades fram till Q2, 2016. Tyvärr anpassar sig Euroclear numera efter media och inte efter relevant och detaljerad statistik.

Aktieägare: Jämförelse Euroclear och SCB

Som vi konstaterade ovan så omfattar SCB statistiken 827 börsbolag med 1.201 tusen aktieägare som totalt äger 782 miljarder kronor. För Euroclear är samma värden 1.380 börs och marknadsbolag  (anslutna till Euroclear) med  1.806 tusen ”svenska privatpersoner” som äger ”11 % av marknadsvärdet”. (Euroclear anger inte ”marknadsvärdet” och har ganska grova procenttal).

Men om vi gissar att värdet av ”marknadsnoterade aktier” är 3 miljarder (ganska högt räknat..) så får vi följande resultat…..

Det finns 605.000 svenskar som äger aktier i 553 småbolag på övriga marknadsplatser och som har ett totalt marknadsvärde på 3.000 miljoner. Det motsvarar ett snittinnehav på cirka 5.000 kr per aktieägare och ett snittvärde på 5.5 miljoner per bolag. Inte så imponerande…

Om vi jämför med SCB (se förra inlägget) så var medianvärdet 32.000 kr, vilket innebär att ytterligare 600.000 svenskar har en aktieportfölj under det värdet. Självklart kan man inte jämföra median- och (viktade) medelvärden, men vi har 1.205.000 svenska aktieägare som har en mycket begränsad aktieportfölj. Antagligen ligger värdet för hela aktieportföljen under 32.000.- för cirka 1,2 miljoner svenska aktieägare. Åter inte så imponerande….

(Det kanske finns en anledning till detta? Mer info i kommande inlägg om ”Lessons Learned”…)

Aktieägare: Familjer och Fondbolag

Det finns naturligtvis även aktieägare som har ”lite större aktieportföljer”… :-). En undersökning från Affärsvärden i oktober 2017 get några ledtrådar till de största svenska börsinnehaven. För de större finansfamiljerna måste man räkna in både stiftelser och kusiner (Wallenberg), fru, döttrar och måg (Lundberg) och syskon med barn (H&M Persson).

Det är självklart svårt med gränsdragningen. Investmentbolag (t.ex. Investor och Lundbergs) har räknats in men inte alla mindre stiftelser och inte heller indirekt inflytande. (t.ex SEB och SHB är inte inräknade) Alla värden inom parantes är i miljarder svenska kronor.

De största Finansfamiljerna var (i oktober 2017): Wallenberg (342), Persson (182) och Lundberg (122).

De största Fondbolagen var: Swedbank Robur (224), Blackrock, USA (190), AP-fonderna (177), Vanguard (index), USA (173), SHB sfären (163), Alecta (163) och AMF (152).

Vanguard är världens största passiva fondförvaltare (indexfonder) och Blackrock, med tonvikt mot indexförvaltning, är värdens näst största fondbolag totalt. Båda de USA-baserade fondbolagen är nu större än hela ”SHB sfären” och tjänstepensions­jättarna Alecta och AMF.

Det man saknar är värdet för familjerna Söderberg (Ratos) och Stenbeck (Kinnevik). Jag gissar att även de har aktievärden på ganska många miljarder… 🙂

Även om Sverige har gott om ägare av kött och blod, och stiftelser så ökar det passiva kapitalet snabbt, vilket vi såg i förra inlägget om SCB. Utländska aktieägare ägde 40.8  % av svenska aktiebörsers totala värde den 31 december 2017.

Som jämförelse så var värdet för 30 år sen (31.12.1987) av utländskt aktievärde 6.0 %. En ganska talande förändring. En annan för ändring är att för mindre än 60 år sen (runt 1960) så ägdes 75 % av (värdet på…) svenska börsnoterade aktier av svenska privatpersoner. Nu (31.12.2017) är det 11,2 %

Det betyder att aktieägandet och värdet på privata aktieportföljer allt mer koncentreras på några få enskilda aktieinvesterande svenskar som har en ”hyfsat stor aktieportfölj”.  (Mer om det i ett kommande inlägg, ”Lite mer statistik…”.)

Aktieägare: H&Ms Årsstämma 2018

Besser var även på H&Ms årsstämma och kan därifrån meddela att av 599 deltagande personer (både juridiska och fysiska personer…) så  hade 119 fysiska aktieägare mindre än 100 aktier. Det betyder att 20 % av aktieägarna hade ett aktieinnehav (endast i H&M visserligen…) på under 15.000 kronor om vi tar aktiekursen 150.-. Det belyser också lite av det som vi ser i statistiken ovan.

(Jag gissar att 99 % av aktieägarna har ett GAV över 150.- (så även Besser..) så många har nog känt sig lite rikare förr om åren.  :-).  Men aktier har man inte till för att man skall ”känna sig rik”, aktier har man för att få avkastning som jag ser det….)

Slutsats

Statistik är naturligtvis inte hela sanningen, men man kan alltid lära sig en hel del av att läsa och tolka den statistik som finns.

De flesta svenskar, som äger aktier, har bara aktier i ett enda bolag (45.6 %). Dessutom är värdet av aktieportföljen antagligen mindre än 32.000 kronor för 65 % av alla svenska aktieägare. Ganska dystra siffror.

Om genomsnittsportföljen innehåller 3, 8 bolag i snitt så är redan det en alldeles för stor riskexponering. En riskbegränsad aktieportfölj bör innehålla minst 10 bolag och helst över 15 bolag för att vara något säkrad mot ”otrevliga överraskningar”. 

Självklart skall man inte heller köpa små förhoppningsbolag (som oftast helt saknar substans…) över huvud taget. Mer om detta i några kommande inlägg (Lessons Learned…).

Besser

Besser försöker hålla koll på nyheter och statistik när det gäller aktieägandet rent generellt. Men jag brukar bara göra en genomgång var annat år, det behövs inte oftare. Skillnaderna över åren är ganska små. Senast var det inlägget ”Aktieägarstatistik, igen” (04.03.2016)

Det är i huvudsak två källor som jag brukar använda. Dels Euroclear som hanterar alla svenska aktiebolag noterade på aktiebörs och marknadsplats. (Euroclear var tidigare gamla VPC (Värde Papper Centralen i Sverige)). Dels vårt stora och statliga SCB (Statistiska Central Byrån) som också gör lite statistik om aktieägare till aktiebolag noterade endast på aktiebörser på uppdrag av FI (Finans Inspektionen). Det blir ett eget inlägg om statistik från Euroclear i nästa inlägg.

Det är skillnad på ”aktiebörs” och ”marknadsplats” även om båda handlar med ”noterade” aktier och båda ligger under Finans Inspektionens tillsyn. SCB statistiken omfattar 827 aktiebolag och Euroclear statistiken omfattar 1.380 aktiebolag. (Begreppet ”noterade” aktier används lite olika, beroende på sammanhang, men även aktier som handlas på en ”marknadsplats” har ”aktiekurser” och aktierna är därmed ”noterade” som jag ser det.)

Lite om SCB

Det är ganska fantastiskt vad som kan utläsas bara genom namn på verksamheten. Vi har en statlig ”Central Byrå” som kollar upp vad medborgarna gör och sen rapporterar resultatet till den statliga ”Inspektionen”. Det känns som vi fortfarande var kvar i Östtyskland på 1970 talet med Stasi och andra angivare för att hålla koll på vad alla medborgare tycker och gör…. 🙂

Men det blir allt fler som inte litar på SCB. När SCB går ut och frågar allmänheter vad de tycker och tänker i olika frågor så är det allt fler som inte vill svara eller vara med i SCBs undersökningar. Man litar helt enkelt inte längre på statliga SCB.

Ett typexempel är den partisympatiundersökning (PSU) som SCB gör varje halvår. Vid senaste undersökningen (Q4, 2017) så var det 47.1 % som inte svarade. Några kunde man inte hitta (24 %) (trots alla resurser SCB har till sitt förfogande), några kunde inte svara (3 %) (ofta pga sjukdom..), men 20 % ville inte svara. Det är en ganska fantastisk siffra. Var 5:e svensk vill numera inte vara med i SCBs frivilliga undersökningar. Det visar också på hur vårt samhälle förändrats de senaste åren.

SCB, Aktieägarstatistik, helår 2017

Det är dock Euroclear som tillhandahåller aktieägarförteckning och bolagsregister till SCB, så de bidrar också till SCBs aktieägarstatistiken. För beräkningar av ”inkomstfördelat ägande” så ”samkörs ägardatabasen med register över taxerad förvärvs- och kapitalinkomst” som det uttrycks i SCBs rapport. Storebror SCB ser allt och vet allt.. 🙂 Vi svenskar är nog värdens mest kontrollerade folk.

(Här är ytterligare en anledning att inte skylta med sitt privata liv och sin privatekonomi. Både sociala media och myndigheter bör man undvika så långt det går. Något jag lärt mig under åren…. 🙂 )

SCB hanterar värdet av alla noterade aktier på de svenska aktiebörserna. Något att komma ihåg! Det finns massor med mindre familjebolag (och större, typ IKEA, Bonnier m.fl….) som inte är noterade alls, men som har ett verkligt värde och en lönsam verksamhet.

Observera att SCB statistiken även omfattar alla små (oseriösa…) förhoppningsbolag, som finns på de mindre aktiebörserna. Allt från OMXS SC till NMG, First North, Aktietorget och MTF.

Sammanfattning

“Aktier noterade på svensk marknadsplats värderades till 6 997 miljarder kronor vid utgången av december 2017”.

Det betyder att alla noterade aktier (från 827 aktiebolag…) hade ett värde på nästan 7.000 miljarder i slutet av 2017. Utländskt ägande ökade till 41 % av det värdet. Börsen låg fortfarande på topp, och OMXS(PI) slutade på 568.8 för 31.12.2017 (ATH var 06.11.2017 på 601.5).

Hushållen äger 11.2 % av aktievärdet vilket motsvarar 782 miljarder.  Av detta äger kvinnor cirka 30 % av aktierna och äldre (65+) var överrepresenterade bland aktieägandet. Ganska väntat…

Om vi gissar att det finns 7.82 miljoner ”vuxna” i Sverige, så motsvarar det ett värde av 100.000 kronor per svensk. Men alla äger inte aktier och fördelningen är mycket ojämnt fördelad som vi ser lite senare i statistiken.

Var fjärde svensk över 65 år var aktieägare med direkt ägda egna aktier. Nästan alla svenskar äger aktier via pensions- och fondbolag, men allt färre yngre sparar i egna, direkt ägda (”noterade”…) aktier. Synd tycker jag…

Inkomstgruppen med en sammanlagd förvärvs- och kapitalinkomst på minst en miljon äger mer än hälften av hushållens totala aktievärde. Ganska väntat igen….  Å andra sidan är ganska många svenskar miljonärer om man räknar in andra tillgångar i aktiefonder, pensionsfonder och bostäder.

Aktieägande i tabellform

Rapporten innehåller sju huvudtabeller med flera undertabeller inom sig. Om vi går in på detaljer så finns de lite mer siffror att hämta. Här är ett urval…

Tabell 1, Sektorfördelat ägande

Vilka äger de svenska, noterade aktierna? Det är en ganska bra spridning på ägandet. Så här fördelar sig några av ägarna:

”Icke finansiella bolag”: 12.4 %, Investmentbolag: 5.9 %, Investeringsfonder: 12.2 %, Försäkrings- och Pensionsbolag: 7.6 %, AP-fonderna: 2.5 %, Hushållen: 11.2 %, Utländska ägare: 40.8 %.

Nästan alla svenskar äger aktier indirekt, både via privat fondsparande, men också via pensionsbolag och de statliga AP-fonderna som hanterar den allmänna pensionen. Det är ganska fantastiskt att mer än 40 % av svenska aktiers värde ägs av utländska ägare. Det är främst amerikanska pensionsstiftelser som har köpt dessa aktier. (Jag vill inte skriva ”investerat i”, se nedan…)

Vi har sett en fantastisk utveckling på utländskt ägande de senaste 30 åren. 1987 ägde utländska ägare 6,0 % av aktievärdet, en ökning med 34 % på bara 30 år. Förra årsslutet (31.12.2016) var ägarandelen 39,6 %.

Som jag ser det kommer volatiliteten att öka på den svenska OMXS börsen när flera utländska pensionsfonder börjar sälja av sina aktier vid nästa börsnedgång. (Amerikanska pensionsfonder är inga långsiktiga aktieägare…) Då kommer andelen att gå ner igen mot cirka 35 %. Jämför med förra börsnedgången då andelen var nere på 35.4 % den 31.12.2009.

Tabell 3, Ägande fördelat på aktiebörser

En intressant iakttagelse är att se hur olika ägargrupper fördela sina aktier på aktiebörserna.  Som man kan misstänka så är institutionella placerare mer försiktiga och mindre riskbenägna än de flesta privatinvesterare.

Investmentbolag har 95.5 %, Pensions- och Försäkringsbolag 91.0 % och Utländska ägare 90.0 % av sina aktier på OMXS LC (Large Cap).

De flesta ”vanliga aktiesparare” (Hushållen…) har också sitt mesta aktieägande på OMXS LC (77.1 %), men en oroväckande stor andel finns också på First North (4.5 %), Small Cap (2.8 %) och Aktietorget (1.2 %). Med tanke på att aktiekurser och bolagsvärde på småbörserna ofta är mycket låga så är det ett mycket stort antal aktier och aktieägare som investerats i små förhoppningsbolag. (Se även nästa inlägg om Euroclear…)

Tyvärr är det antagligen en stor övervikt på riskbenägna yngre och medelålders män som gärna vill göra snabba klipp och satsat stort i enstaka förhoppningsbolag. Mycket få kommer att se sitt aktievärde öka och de flesta kommer att förlora ännu mer kapital i de kommande nyemissioner som hela tiden görs för att få småbolagen att överleva.

(Bara som jämförelse, Besser lägger 92 % på LC och 8 % på MC av sina aktieinvesteringar och investerar främst i ”stora, stabila och lönsamma aktiebolag”)

Tabell 4, Fördelning av utländskt ägande

Som jag skrev ovan så är det mest utländska pensionsfonder och pensionsstiftelser som investerar på de svenska börserna. Delvis har det att göra med global riskspridning men också med strukturen på hemmaländernas pensionssystem. Även i t.ex USA är det mycket viktigt att komplettera den allmänna pensionen med global riskspridning av tjänstepensioner och privat pensionssparande.

Av det utländska ägandet står USA för 33.5 %, UK för 24,8 % och Luxemburg för 9.0 %. Totalt står de här tre länderna för drygt 67 % av aktievärdet. (Luxemburg är centrum för flera europeiska pensionsfonder… ”SICAV under UCITS direktivet…” ni som vill veta mer får Googla… 🙂

Tabell 5, Hushållens ägande fördelat på aktiebörs, kön, ålder och inkomst

Det här är de verkligt intressanta tabellerna. Här kan vi se om mina gissningar ovan stämmer med fakta. Jag gör bara några få utdrag ur tabellerna. Först lite om ålder och kön….

Aktieägare med ålder 55 till 64 år har 17.0 %, 65 till 74 år 31.6 % och 75+ år 22.9 % av aktievärdet. Det betyder att privatpersoner över 55 år äger drygt 71 % av allt aktievärde och att pensionärer över 65 år äger drygt 54 % av allt aktievärde . Å andra sidan äger privatpersoner mellan 25 till 44 år mindre än 15 % (13.8 %) av hushållens aktievärde. Ganska självklart, det tar tid att spara ihop en bra aktieportfölj, men det gäller också (igen…) att välja ”rätt” aktier…. 🙂 .

Män äger totalt 67.5 % och kvinnor äger 32.5 % av hushållens aktier.

SCB har också lyckats hitta värdet på de totala aktieportföljer för de 11.9 % (drygt 1.201.000 personer) av alla svenskar som har en egen aktieportfölj av direkt ägda, börsnoterade aktier.

Medelvärdet på aktieportföljen var 577.000 kronor och medianvärdet 32.000 kronor.

Det betyder att hälften av alla svenskar, som har egna börsnoterade aktier, har ett totalt värde på aktieportföljen som ligger under 32.000 kronor. Det är alltså drygt 600.000 svenskar som totalt äger börsnoterade aktier för mindre än 32.000 kronor. Inte så imponerade. Jag gissar att många av dessa svenskar har “investerat” i förhoppningsbolag på småbörserna.

Det finns också ett fåtal mycket rika privatpersoner, typ Fredrik Lundberg och kusinerna Wallenberg, som har riktigt stora privata förmögenheter. Vilket gör att det viktade medelvärdet blir 18 gånger större än medianvärdet. Det visar på en ordentlig snedfördelning bland svenska aktieägare…

När det gäller fördelningen på aktiebörser så hittar vi några intressanta värden…

För de riktigt små börserna (Aktietorget, First North, MTF) så har de sina aktieägare bland medelålder personer. (35 – 44 år) 20 %, (45 – 54 år) 25 % och (55 – 64 år) 27 %. Totalt är drygt 70 % av alla aktieägare är mellan 35 och 64 år.

För de övriga småbörserna (SC och NMG) så ser vi följande siffror . (35 – 44 år) 14 %, (45 – 54 år) 38 % och (55 – 64 år) 23 %. Även här så är runt 75 % av alla aktieägare mellan 35 och 64 år.

Det är tydligen bara pensionärer (65+ år) som håller sig borta från småbolagen, men dessa pensionärer äger trots all mer än hälften (54 %) av allt privat aktievärde. Något att fundera på… 🙂

Den sista parametern är aktieägande baserat på inkomst.  Självklart spelar inkomsten en viktig roll för att kunna bygga upp en privat aktieportfölj.

(En annan viktig parameter är innehavstid. Det är därför som äldre personer (”pensionärer”, 65+ år) som haft sina aktier under många år också kan ha ordentliga aktieportföljer med höga värden även om de haft låga inkomster under många år. Självklart måste man också välja ”rätt” aktier och dessutom behålla dem. Typexempel här är ”Aktiestinsen” som avled vid 101 års ålder i mars förra året. Han fick ihop 150 miljoner i sin aktieportfölj)

Det finns drygt 1.201.000 svenskar som äger aktier och har en egen aktieportfölj. Medelvärdet på alla aktieportföljer är drygt 577.000 kronor. Om man ser till portföljvärde i relation till inkomst så har t.ex. de med en taxerad inkomst på mellan 600 till 700 tkr ett portföljvärde på 539 tkr. För inkomst 700 till 800 tkr är värdet 684 tkr, för inkomst 800 till 900 tkr är värdet 843 tkr och för inkomster mellan 900 till 1.000 tkr så är portföljvärdet 975 tkr.

Som tumregel kan man kanske säga att portföljvärdet bör vara lika stort som årsinkomsten (slutlönen) när man fyller 65 år och blir pensionär. Ett bra sparmål för alla yngre aktiesparare… 🙂

För de 73.770 svenskar som har en inkomst på över en miljon (eller ”utan fastställd inkomst”, dvs SCB har inte hittat några uppgifter…) så är det genomsnittliga portföljvärdet 4.97 miljoner.

Ett enkelt exempel: Om vi räknar med 5 % utdelning på den portföljen så får man 250.000 kronor varje år bara i utdelningar. Ligger aktierna i ett ISK konto så betalar man runt 10 % skatt på det beloppet. Det betyder 18.750 kronor (skattefritt…) varje månad som extrainkomst, helt utan aktiv handel eller något arbete. Varje månad, år ut och år in!! Om vi räknar på 30 % marginalskatt så motsvarar det en extrainkomst brutto på 26.785.- per månad. Om vi räknar med 50 % marginalskatt så motsvarar det 37.500.- i extrainkomst per månad bara genom att rulla tummarna. Ett ganska trivsamt räkneexempel. Se även inlägget ”De rikas hemlighet” från 15.09.2017)

Tabell 7, Antalet noterade bolag per aktiebörs.

Även det här är en intressant tabell. Först måste man konstatera att antalet bolag på de olika börserna inte säger något om kvalitén på bolagen. T.ex. Fingerprint noteras (än så länge..) på stora OMXS LC.

Det finns i stort sett inga kvalitetskrav alls på ”noterade bolag”, inte ens på OMXS. Alla börser (även OMXS…) lever på diverse avgifter från de noterade bolagen och vill naturligtvis att så många bolag som möjligt blir ”noterade”. Se även kommande inlägg om ”Lessons Learned”.

Det fanns 31.12.2017 totalt 827 noterade bolag på de svenska aktiebörserna. För OMXS så var det totalt 318 bolag, varav 93 bolag på Large Cap, 124 bolag på Mid Cap och 101 bolag på Small Cap.

Det betyder att det finns drygt 500 noterade förhoppningsbolag på de andra mindre aktiebörserna. Det finns därför fortfarande många möjligheter att förlora pengar på små och oseriösa bolag, trots att de är noterade på aktiebörser som regleras och godkänts av Finans Inspektionen (FI).

Några småbolag kanske är seriösa, med det är mycket få. Jag gissar att det bara är cirka 5 %. Om man inte har 100 % koll (dvs personlig kunskap, erfarenhet och relationer…) på verksamhet, med ägare, styrelse, och företagsledning bör man inte investera i den typen av bolag. Bessers goda råd är att undvika alla småbolag rakt av.….  🙂

Slutsats

I Sverige vet staten allt om medborgarnas aktieägande och SCB kan därmed göra detaljerad statistik på alla tänkbara parametrar. Är det bra eller dåligt? En enkel fråga för alla aktieägare att fundera över.

De flesta som haft sina aktier en längre tid (”pensionärer”) har också det största aktievärdet. Dels tar det tid att bygga upp en portfölj, dels ökar värdet på (bra…) aktier över tiden. När man sen slutar att jobba så blir utdelningarna ett bra komplement till pensionen.

Kanske finns det 25 noterade och seriösa småbolag på de olika småbörserna. Men det är mycket svårt att bedöma vilka de är och det kommer fortfarande att ta många år innan de (eventuellt…) blir stora, stabila och lönsamma.

Kom ihåg att även seriösa och välskötta småbolag kan misslyckas. Detta trots att de gör upprepade nyemissioner och har förhoppningsfulla aktieägare som betalar in allt mer kapital till bolaget. Varken börsnotering eller aktiekurs är en kvalitetsstämpel som vi kan se i senare inlägg (Lessons Learned…) om några veckor…

Besser

Jag gissar att de flesta som läser den här bloggen inte går på de stora börsbolagens årsstämmor. Det gör inte heller jag normalt, men ibland blir det besök på någon enstaka årsstämma. Förr om åren gick jag på flera årsstämmor, men senaste tiden har det alltså varit färre besök. Nu senast var jag på Handelsbankens årsstämma (mars 2018) och det var mycket som var sig likt. Det blir ett litet sammandrag av hur det brukar se ut på de större börsbolagens årsstämmor..… 🙂

Vilka går på årsstämma?

De stora bolagen med ”folkaktier” typ Telia och Ericsson (cirka 450.000 aktieägare) drar alltid stora skaror, ibland upp till 1.000 personer på årsstämman. (När det blir större uppståndelse för mer normala bolag, som senast på Nordea stämman var det över 1.100 personer anmälda även där.)

Men även ”vanliga” storbolag blir allt mer besökta som jag ser det. Det var 650 personer nu senast på Handelsbankens årsstämma och jag vill minnas att det var runt 400 för några år sen. Så frågan blir, Vilka och Varför går man på börsbolagens årsstämmor?

Svaret är att 90 % av alla deltagare är pensionärer som inte har något bättre för sig. Det är den äldre generationen som köpte aktier redan på 60- och 70-talen i stora svenska bolag. Många har under åren fått ihop många aktier, blivit rika och känner en stark samhörighet med bolagen. Då är årsstämman ett sätt att förstärka den samhörigheten och gemenskapen till både andra aktieägare och bolaget självt. Man är ”gift med aktien” och naturligtvis stolt över bolaget och tycker alltid att styrelse och ledning gör ett bra jobb.

Sen finns det också ett relativt stort antal ”snyltare” som kommer för att mingla och få lite tidsfördriv och dessutom få lite gratis mat, dryck och underhållning.  Det är ofta äldre pensionärer med låga pensioner som bara äger några enstaka aktier, som ser årsstämmorna som ett sätt att komma ut och få ett avbrott i vardagen. Ganska trist, men så är livet för många äldre här i Sverige.

Det finns också alltid någon eller några som bara vill få uppmärksamhet.  Det finns en person som under många år varit med på de flesta storbolags årsstämmor och som är ökänd både bland aktieägare och av bolagen.  Han heter Torvald och finns alltid med på talarlistan. Ofta har han en lång lista av rent allmänna frågor som knyter an till vad som hänt i värden det senaste året.  Det blir ganska meningslösa frågor som bara helt kort avspisas av VD eller mötesordföranden. Men det är helt oförargligt och ibland ganska roligt.

Det finns också oftast minst en ”rättshaverist” på årsstämman. Han (100 % är män) har hittat något som han anser var fel eller orätt, antingen med bolaget eller med aktieutvecklingen. Det är ofta någon med ”ovårdat hår, skägg och illasittande klädsel” (ni vet vad jag menar…) som vilt protesterar mot någon upplevd orättvisa. Men det kan också var en mer städad pensionär som vill klaga på bolaget eller ledningen. Det är ofta hårda ord som yttras men verkligheten i bolaget påverkas eller förändras inte alls.

En representant som alltid hörs på alla årsstämmor är Folksam. Så har det varit i alla år. Folksam gör politisk propaganda för allt som verkar ”modernt”  och PK för tillfället, Det är ofta saker som ”diskriminering” ”hållbarhet” och ”miljöpåverkan”.  Det är oftast en ”ung arg tjej” som läser innantill i ett halvdåligt manus. Det saknas både relevans och kunskap, det är samma person och samma text som hörs på alla årsstämmor under våren där Folksam fonder är aktieägare.  Det är bara blaskigt snömos, helt utan substans.

Jag undrar vad som uppnås? Andra aktieägare blir bara irriterade så det är ingen bra reklam för Folksam. Själv får jag bara avsmak för Folksams försök att göra reklam och politik av årsstämman. Det är samma floskler som vi hört från andra politiker. Folksam, som är ett så kallat ”folkrörelse ägt” bola,  framstår mest som en politisk megafon för det som är PK just nu.

Ytterligare en representant som är med på alla årsstämmor är Aktiespararna. Det är däremot alltid en mycket kunnig, påläst och seriös person, där varje frågeställning är helt specifik får varje bolag, årsredovisning och årsstämma. Skattebetalarna har alltid många duktiga representanter på de olika årsstämmorna, som alla tar seriöst på frågorna. Det är både ris och ros för bolaget och alltid mycket relevanta frågor baserade på en seriös och grundlig genomgång av årsredovisningen. Jag är verkligen imponerad av Aktiespararna, och deras representanter som alltid har både kunskap och kompetens.

Varför går man på årsstämma?

Ja, det finns många anledningar, se ovan. Men det finns också andra orsaker att gå på ett bolags årsstämma.

Intresse av bolag och dess verksamhet….   Det finns många med ett genuint intresse av både bolag, bransch och verksamhet. Ofta är det nuvarande eller tidigare anställda i bolaget, men det finns också seriösa och branschbevakande ekonomi journalister (några ytterst få…). Även seriösa större aktieägare och kanske även branschfolk och konkurrenter går gärna på årsstämman för att få mer information, mingla och kanske träffa ledning och styrelse lite mer privat efter årsstämman.

För att få förstahands information direkt från styrelse och VD….  Även om det mesta på årsstämman är tillrättalagt så är det en helt annan sak att få direkt och ofiltrerad information från de som leder bolaget. Det är något helt annat än att få begränsad andrahandsinformation via media. Men det kräver självklart kunskap och erfarenhet för att kunna tolka det som sägs på årsstämman. Men då kan man också bilda sig en egen uppfattning om både bolag och personer i styrelse och ledningen.

Några aktieägare tror att man kan utöva sin rösträtt och påverka bolaget…. Det är bara dumheter. Det finns inga bolag alls på börsen, inte ens de allra minsta där enskilda aktieägare eller ens Aktiespararna kan påverka utfallet av årsstämman. Allt är redan bestämt på förhand. De stora aktieägarna har redan på förhand kommit överens om hur de skall röst på de olika förslagen. (T.ex flytten av Nordea till Helsingfors klubbades igenom med 96.9 % av rösterna. Där det ”progressiva” Folksam efter mycket snack i media och på årsstämman lade ner sina röster i omröstningen.)

Som sagt, det finns många anledningar att gå på en årsstämma, men det finns också många anledningar att låta bli !! Oftast finns det bättre och viktigare saker att göra… 🙂

Handelsbanken, ett exempel från 2018

Men hur passar ovanstående in på senaste årsstämman i Handelbanken (SHB)? Allt stämde till 100 % och alla kände igen sig. Massor av pensionärer och både Torvald och ”rättshaveristen” var där.

Det var cirka 650 personer anmälda till årsstämman i Vinterträdgården på Grand Hotel i Stockholm.  En fantastisk byggnad med underbar miljö. Efter stämman serverades sedan ”en lättare förtäring” i ”Spegelsalen” och övriga festvåningen. Det var en väl tilltagen ”delikatess tallrik” med tillbehör, öl och vatten serverade av vitklädda kypare. En ganska häftig upplevelse. (gå in här det finns fler fina bilder från festvåning och lokaler att titta på…)

Men det behövs också en lite mer djupgående analys av aktieägarna. Besser gillar att analysera det mesta och här är lite fakta och siffror från årsstämman för SHB…

Handelsbanken (SHB) noterades redan 1873 på Stockholms Fondbörs och är därmed det äldsta bolaget på OMXS. Bolaget har över 115.000 aktieägare varav 75.000 (65%) har 1.000 eller färre aktier. Totalt har SHB 1.944 miljoner aktier, varav 49% ägs av utländska ägare. Ägare representerande 1.086 miljoner aktier (56%) var anmälda till årsstämman.

Så här fördelade sig aktieägarna på stämman…

Det fanns 67 aktieägare som hade färre än 100 aktier. Flera av dem hade även under 10 aktier, dvs ”snyltare”. Förutom familjen Fredrik Lundberg fanns det 6 privatpersoner med fler än 50.000 aktier. Totalt har aktieägare med fler än 20.000 aktier (2.637 aktieägare (fysiska och juridiska) som representerar 2,3 % av antalet aktieägare) 92 % av totala antalet aktierna i SHB.

 För familjen Lundberg som privat innehav av aktier, så var situationen följande: Fredrik Lundberg: 13.700.000 aktier, Anne-Marie Lundberg (fru): 75 .000 aktier, Louise Lindh (dotter): 2.400.000 aktier, Katarina Martinson (dotter): 2.400.000 aktier, Björn Martinson (måg): 108.000 aktier. Totalt har familjen Lundberg cirka 18.683.000 aktier. Om vi räknar med 7:50 i utdelning per aktie så fick familjen Lundberg utdelningar på drygt 140 miljoner bara från SHB. Ingen dålig ”inkomst av kapital”.

Men de största aktieägarna är trots allt svenska Investmentbolag (Industrivärden, 198 milj och Lundbergs 60 milj aktier), Stiftelser (Oktagonen, 197 milj aktier), Fondbolag (Robur fonder 54 milj, SHB fonder 31 milj, D&G fonder 18 milj, SEB fonder 14 milj och SPP fonder 12 milj aktier) och Pensionsbolag (Alecta 40 milj, 3:e AP fonden 14 milj, AFA 11 milj och 4:e AP 8 milj aktier). Totalt äger de 10 största svenska ägarna 47 % av aktierna. (se även nästa inlägg, om 2 veckor som vanligt..)

De utländska pensions- och fondbolagen står för 49 % av alla aktier i SHB. Det är lätt att glömma detta faktum. Det betyder också att dessa ”lättrörliga” bolag inte ser på SHB (och andra svenska storbolag….) på samma sätt som svenska privata och institutionella ägare. De har andra prioriteringar och andra riskbegränsningar. De är ofta mycket kortsiktiga och tenderar att övertolka de makropolitiska händelser som sker även utanför Sverige. Det är den här typen av aktieägare som säljer i panik när det börjar bli tal om en ”global kris”. Då kan det bli tillfälle till bra inköp av privatinvesterare med eget investeringskapital.(även här mer i nästa inlägg..)

Slutsats

Visst kan det vara intressant att någon gång gå på börsbolagens årsstämmor, men ofta är det bara slöseri med tid. Det krävs nog specialintresse för att det skall kännas meningsfullt.

Att tro att man kan påverka bolagets ledning eller verksamhet som enskild aktieägare är bara dumheter och slöseri med energi. Årsstämman är alltid väl regisserad från början och alla beslut redan avgjorda innan årsstämman börjar. Det bästa är att sitta still, lyssna och försöka lära sig något.

Men trots det så rekommenderar jag att man någon gång ibland deltar på en årsstämma. Det ger alltid lite nya erfarenheter och insikter, även om alla inte är bolags- och aktierelaterade.… 🙂

Besser