Det här inlägget är delvis en fortsättning på förra inlägget som handlade om pensioner (och också ett avslutande inlägg om pensioner…) Nu handlar det om ”uttagsfasen”, dvs hur man gör när man skall ta ut privat pension från sina aktieinvesteringar eller sitt pensionssparande. Det är delvis samma fråga som hur och i vilken form man vill ha avkastning från sina aktier.

Men om man fokuserar på uttagsfasen så blir det mycket klarare hur helt olika avkastningen på aktier kan utvecklas.

Det var ett inlägg från z2036 (Stefan Thelenius) som triggade mina tankar. Rubriken var ”Uttagsfasen” och frågan var hur man beräknar ett ”optimal uttag”, dvs hur pensionskapitalet skall räcka hela tiden fram till dess att man dör. Jag skrev en kommentar till inlägget.

”En intressant aspekt på “uttagsfasen” är hur man gör uttagen…

A) Genom att sälja aktier med reavinst (??) och kontinuerligt minska kapitalbasen. Till slut finns inga aktier kvar. Men man väljer själv hur stort uttaget blir fram till dess.

B) Genom regelbundna utdelningar. Då finns hela kapitalbasen kvar över tiden. Men uttagen begränsas av bolagens och aktiernas utdelningar.

Den bästa lösningen (som jag ser det..) är att ha så stor portfölj av utdelningsaktier att utdelningarna överskrider konsumtionsbehovet (som komplement till olika (allmänna, tjänste och privata…) pensioner). Då kommer en del av utdelningarna att kunna återinvesteras och därmed fortfarande öka kapitalbasen.

Utdelningarna blir då ett enkelt och effektivt tillskott till pensionen som aldrig kommer att ta slut.”

90 % av alla pensionssparare

Det fantastiska är att 90 % av alla pensionssparare och aktieinvesterare väljer att ta ut sitt privata pensionskapital enligt ”Modell A”. Besser tycker som vanligt tvärt om och kör enligt ”Modell B”

”Modell A” är också den modell som alla pensionsbolag använder. Pensionsbolag försöker alltid bedöma och matcha beräknad återstående livslängd med utbetalningar av enskilda pensionsbelopp.

Men för säkerhets skull så tar man i ordentligt när det gäller ”beräknad återstående livslängd”. Det är så pensionsbolagen skapar sina vinster och betalar sina kostnader, löner, bonusar och arvoden till pensionsbolagens anställda, ledning och styrelse. Vem tror du annars betalar allt det här i slutändan?

Även pensionsbolagen och försäkringsbranschen liknar finansbranschen där det mest går ut på att ge dyra och dåliga tjänster till de småsparare som inte förstår bättre. Det är alla godtrogna småsparare som pensionssparar i pensionsbolag och pensionsfonder som är de stora förlorarna. Visst finns det några kända skräckexempel, typ Allra, men även de allra flesta ”vanliga pensionsbolag” är mest ruffel & båg. Något att tänka på för alla som har pensionssparande i ”vanliga pensionsbolag”.

Allmän pension

När det gäller statliga Pensionsmyndigheten så gör man en ny beräkning varje år och bestämmer därefter hur stor den allmänna pensionen blir kommande år baserat på genomsnittlig inkomstutveckling och beräknad medellivslängd. Det är inget som vanliga pensionärer kan påverka. Pensionen blir helt enkelt vad Pensionsmyndigheten bestämmer. Men de här beräkningarna med genomsnittlig inkomst och livslängd gäller bara för stora tal (statistik…) och inte för enskilda individer som själva kan planera och bestämma uttag av sitt eget privata pensionssparande.

(Det är inte heller politiker som bestämmer hur stor den allmänna pensionen blir varje år, vilket många i media verkar tro med stora rubriker. Det som politiker kan påverka är bara skatterna på pensioner. ”Skatter är alltid viktigt, men en bra pensionsplanering är viktigare”….. tycker Besser  🙂

Pensionsmyndigheten

I slutet av september kom en ny rapport från Pensionsmyndigheten om senaste beräknad livslängd och uttag av allmän pension.  Nu räcker inte pengarna längre till vanlig pension vid 65 år.

Så här sammanfattar TT rapporten: Dagens 35-åringar bör sikta på att arbeta till 70 för att få en dräglig pension. Och de som föds i dag måste jobba ännu längre.”

”Bakgrunden är den högre medellivslängden som gör att pensionen sjunker om vi går i pension vid 65, säger Pensionsmyndighetens analyschef Ole Settergren.”

”Pensionsmyndigheten har på regeringens uppdrag beräknat den så kallade riktåldern som innebär att pensionsåldern anpassas till att vi förväntas leva allt längre. I dag presenteras förslaget på hur riktåldern ska beräknas. Den så kallade riktåldern för varje årskull ska enligt förslaget fastställas vid 60 års ålder.”

”För dem födda mellan 1958 och 1960 blir riktåldern 66 år, för att sedan stiga till 67 år för dem födda mellan 1961 och 1963. Sedan stiger riktåldern stadigt till 72 år för dem födda senaste åren.”

Som vi ser stiger ”riktåldern” för allmän pension ganska snabbt framöver. Det blir ytterligare en anledning att skaffa ett eget privat pensionssparande om man inte vill tvingas jobba till 70 år.

Pensionsbolag

När det gäller pensionssparande i ”vanliga pensionsbolag” så blir det alltså en stor varning. Det är samma sak där med ”beräknad återstående livslängd”, men det skall det också bli ordentliga vinster över till bolagen när kundernas pensionsutbetalningar är gjorda som vi såg ovan.

Lösningen för pensionsbolagen blir att alltid beräkna och fördela utbetalningen av det sparade pensionskapitalet på så många år som möjligt. De flesta pensionssparare som tar ut sin pension vid 65 år får en beräknad återstående livslängd till runt 95 år….. !!

Om du börjar ta ut pensionen vid 65 år så fördelas alltså ditt sparade pensionskapital på 25 till 30 år. Om du inte lever till 95 år (vilket inte alla gör…) så blir restkapitalet (överskottet…) ren vinst för pensionsbolaget.

I Sparrebellen Nr 121 från Spiltan skrev PH Börjesson (VD i Spiltan) så här:

”Ett gammalt skämt i pensionsbranschen är att fråga ”om du talar om när du skall dö tar vi fram en perfekt pensionsplan”. Problemet är att ingen av oss vet hur mycket tid vi har kvar, men den glada nyheten är att vi lever allt längre så det gäller att planera sina pensionsuttag så att pengarna inte tar slut för tidigt.”

Men allmän pension och tjänstepension ger en grundtrygghet för hela livet för de flesta som jobbat och betalat skatt under ett helt arbetsliv.  Där behöver man inte bry sig om ”beräknad återstående livslängd”. (Med undantag av några mindre varianter av tjänstepensionen.)

Att försöka räkna ut när man själv skall dö och hur mycket pension man behöver under de sista åren, och därmed försöka planera och förutsäga när det privata pensionskapitalet tar slut är bara dumheter.  Den huvudsakliga pensionen skall alltid vara ”livslång”. Det gäller både allmän pension och tjänstepensioner som är grunden för alla framtida pensionsinkomster.

Privat pension

Det privata pensionssparandet är ofta mer begränsat och ger bara en mindre del av den totala pensionen, men du bestämmer själv hur du vill göra utbetalningarna i uttagsfasen.

Även normalt kloka och förnuftiga personer faller i den här fällan och tror att man skall försöka ”beräkna återstående livslängd” för att ”optimera sina framtida privata pensionsutbetalningar”. Det gäller även många bloggare….  🙂

Besser har alltid framhållit att det behövs (och kommer att behövas…) ett eget privat pensionssparande som komplement om man vill ha ”en hyfsat bra levnadsstandard” även som pensionär, så det gäller som vanligt att tänka till redan från början hur man vill ha det.  🙂

För privat pensionssparande finns det många vägar att välja, allt från egna aktier i en ”reavinstportfölj”, till aktiefonder, blandfonder och indexfonder. Det finns också några vanliga fällor man bör undvika, som ”onoterade förhoppningsbolag”, ”oseriösa IPOs” och ”oärliga pensionsfonder och opålitliga pensionsbolag”.

Även om vi undviker de vanligaste fällorna, så kräver ovanstående pensionssparande att man måste ta ett aktivt beslut att sälja av (reavinst eller reaförlust (??)…)någon del av sparandet för att få en utbetalning.

Modell B

Besser väljer Modell B (med aktieutdelningar…)och har några enkla krav på hur han vill ha sina framtida uttag av privat pension.

Bessers privata pension skall…..

  • Utbetalas regelbundet… Det behöver inte vara varje månad, och det spelar ingen roll om utdelningarna bara utbetalas varje år. Den största delen av pensionen (allmän och tjänste) betalas ut varje månad och att själv lägga upp ett eget buffertkonto med periodisering och extra utbetalning varje månad är en enkel sak. Den privata pensionen utbetalas från ett eget bankkonto med fasta utbetalningar varje månad.
  • Vara stabil eller ökande över åren…. Med en stor och stabil utdelningsportfölj så kommer utdelningarna aldrig att ta slut eller minska. Även om några bolag minskar sina utdelningar så kommer de flesta bolagen i aktieportföljen att öka sina utdelningar för varje år. Den privata pensionen kommer helt enkelt aldrig att ta slut oberoende av livstid.
  • Utbetalas med automatik…. Det skall inte behövas några egna aktiviteter eller egna beslut för att bestämma hur stor den privata pensionen blir. Det blir en enkel hantering där jag aldrig behöver oroa mig över att ta svåra beslut om försäljning av aktier eller eventuella reaförluster. Den privata pensionen kommer alltid att utbetalas utan att jag själv behöver göra något alls.
  • Utbetalas kontant på konto… Det behövs inga teoretiska beräkningar av aktiers värde eller hur stort värde det finns kvar i pensionssparandet. Jag kan helt strunta i värdet på min aktieportfölj för det är inte relevant för mina pensionsutbetalningar. Den privata pensionen betalas alltid ut direkt, kontant i kronor, på mitt bankkonto.

Om man väljer ”Modell B”, som Besser ovan, så behöver man inte bry sig alls om egen eller andras livslängd. Mina privata pensionsutbetalningar blir både regelbundna, stabila, passiva och realiserade utan att jag behöver bry mig om olika beräkningar eller nya beslut.

Slutord från MarketWatch

Besser läser också en hel del internationellt om investeringar (och pensioner…). Från en bra sammanfattning om pensionssparandet i USA (av MarketWatch i oktober 2017) så kommenterades ”uttagsfasen” så här: (en liten läsövning.…  🙂

“There’s also conflicting advice about retirement-income withdrawal strategies. Some espouse the floor-and-upside approach, some recommend guardrails, others espouse time segmentation, buckets and ladders, and still others espouse a four-box approach. There’s no best practice; what you get is all a matter of a particular adviser’s training and education, regulatory environment, business model, and biases and preferences.”

Det finns många sätt att ta ut sin privata pension på som vi ser ovan. Välj ett sätt som passar just din situation, men tänk till ordentligt och välj något som är fungerar i verkligheten.

”Enkelt är ofta Effektivt” som Besser brukar säga. ”Komplexa lösningar har ofta höga kostnader och dolda risker” är ett annat av Bessers favoritordspråk… 🙂

Nu blir det inte mer inlägg om pensioner på ett tag. Läs gärna förra inlägget (den 28 september, och även inlägget den 2 mars 2018 om pensionssparande…) en gång till för att få en mer heltäckande bild av hur framtiden som pensionär kan bli (om man vet hur man gör)……  🙂

Slutsats

Var mycket skeptisk till alla pensionsbolag som ”vill hjälpa dig att få en bra pension” . Det mesta inom pensionsbranschen (liksom finansbranschen…) är bara ruffel & båg. Det är bara säljare som genom att sälja dyra lösningar vill maximera sin egen lön och bonus på lättlurade pensionssparares bekostnad.

Du vet aldrig när tiden tar slut och hur länge du lever som pensionär. Därför bör alltid den större delen av den totala pensionen vara ”livslång”. Det gäller även den privata pensionen.

Det finns många komplexa metoder att ta ut sin pension på (se t. ex. MarketWatch ovan), men ”Komplexa lösningar är inte samma sak som effektiva eller lönsamma lösningar”. Det gäller både för pensioner och för aktieinvesteringar. (kloka ord igen från Besser…. 🙂

Om du tror att ”någon annan” skall ta hand om dina investeringar (finansbranschen…) eller din pension (försäkringsbranschen…) så kommer du att få stora besvikelser framöver. Det bästa är alltid att göra jobbet själv. Resultatet blir bäst så. Men det kräver naturligtvis både kunskap och erfarenhet. Något som man får t.ex. genom att läsa den här bloggen…  🙂

Besser

Advertisements

De senaste inläggen om ”Balansakten”(21 juni) och ”Lite mer statistik” (17 aug) gav insikter om hur viktigt det är att spara till en ”hyfsad pension” någon gång i framtiden. Det kommer att behövas både en ordentlig tjänstepension och ett bra privat pensionssparande om man i framtiden skall kunna leva gott som pensionär.

En snabb repetition

Pensionen består i huvudsak av tre delar, 1) Allmän inkomstpension, 2) Tjänstepension och 3) Privat pensionssparande. Alla tre delarna är nödvändiga för att någon gång i framtiden få en pension som man kan leva gott av. Om man inte har järnkoll på sin egen pension så är det enklast är att logga in på minpension.se och se efter hur det ser ut just nu.

Hur stor blir pensionen?

En svår fråga. På individnivå är det kanske lite lättare att beräkna hur pensionen blir om man har koll på både tjänstepension och eget privat pensionssparande. Men vad blir den allmänna inkomstpensionen på individnivå och hur kommer den att utvecklas de kommande åren fram till pensionen?

Självklart är även den allmänna pensionen beroende på inkomstnivåer under hela arbetslivet, men bara upp till maxvärdet för ”pensionsgrundande inkomst”. För år 2018 går gränsen på 39.000 kr per månad. Allt man tjänar ovanför detta belopp gå bara in i ”det stora svarta hålet”, dvs alla skatteintäkter som politiker älskar att spendera och leka med.

Besser som idag har en mycket bra inkomst, har naturligtvis redan planerat för en hyfsad pension. Mina investeringar i min ”aktiefond” kommer också att ge ytterligare utdelningar och regelbundna inkomster till mina olika pensioner.

Men hur ser det ut framöver rent allmänt? De som läser den här bloggen vet vad jag tycker, men nu blir det några utdrag från en rapport från Swedbank som får ge sin syn på framtiden. Rapporten heter ”Vad vet du om din pension?” och är utgiven i juni 2017.

Sista kapitlet heter ”Svenska Pensionssystemet – vad innebär det för svensk ekonomi långsiktigt?” och är skrivet av Swedbanks chefsekonom Anna Breman. (Är man allmänt intresserad av pensioner så rekommenderas att man läser hela rapporten på 23 sidor)

Några utdrag..

Det finns många kloka ord i slutordet. Jag väljer några enkla utdrag med kommentarer…

”Det svenska pensionssystemet är alltså självfinansierat ur ett makroperspektiv men inte ur ett mikroperspektiv. Det innebär att om du har förväntningar på att få t ex. 50 procent i pension utifrån din slutlön kan verkligheten visa sig bli en annan. Om vissa typer av externa faktorer slår till mot Sverige och ger en betydligt lägre tillväxt under många år samtidigt som t.ex. kostnader för arbetslösheten skjuter i höjden kommer bromsen att slå till och pensionerna minska.”

För några år sen räknade Pensionsmyndigheten att de flesta svenskar skulle få cirka 65 % av sin slutlön i pension. Numera räknar man kanske med 50 % i pension på löner under ”pensionsgrundande inkomst” och om man har tjänstepension. Tjänar man mer blir pensionen (mycket..?) lägre relativt sett. För stora grupper kan vi nu räkna med 35 % av slutlönen i allmän pension.

Men de verkliga förlorarna blir alla som haft låga löner (t.ex. inom inom handel och tjänste-företagen) och som dessutom saknar tjänstepension. (Cirka 12 % av alla svenskar som har jobb saknar idag tjänstepension) Även de som haft låg lön med tjänstepension (t. ex. inom vård och offentlig verksamhet) kommer i många fall att få pension strax över garantinivån. Till exempel kommer en undersköterska med 40 år av hårt arbete att få några hundralappar mer i pension jämfört med garantipensionen. Många av dagens ungdomar får en tuff framtid som pensionärer.

”Oron för en negativ utveckling intensifieras av undersökningar som visar att hälften av företagarna inte sparar till sin pension. Man ser även orosmoln i att den yngre generationen idag har en mycket hög skuldsättningsgrad. En demografisk och samhällsekonomisk förändring som innebär lägre pensioner skulle innebära att framtida pensionärer riskerar att vara högt skuldsatta men ha en lägre pension än vad man väntat sig.”

Om man inte har eget privat pensionssparande och fortfarande har höga skulder när man går i pension så spelar det ingen roll hur höga löner man haft. Pensionen kommer inte att räcka till mycket annat än det allra nödvändigaste, dvs  boende,  mat, räntor och amorteringar. Inte ett så kul framtidsscenario. Det blir ingen ”guldkant” på tillvaron och många kommer att tvingas flytta till mindre och billigare boende när de blir äldre, trots många år med höga löner.

”De senaste årens stora migrationsströmmar till Sverige samtidigt som vi får en åldrande befolkning kommer att innebära utmaningar. Det är troligt att invandrade inledningsvis får lägre inkomster än övriga medborgare vilket sätter press på medelinkomsten. Eftersom pensionerna räknas om varje år med inkomstutvecklingen innebär det att pensionerna får en lägre ökningstakt”

Det här är inget som våra politiker vågar prata om. Om staten ger ut mera bidrag (högre kostnader…) och får in mindre inbetalning av skatt (lägre intäkter…) så kommer det i slutändan även ge lägre allmänna pensioner (sämre resultat…) till alla. Ganska självklart egentligen.

Självklart kan våra politiker försöka höja skatterna ännu mer, (både nya skatter och högre skatter) men statens totala skatteintäkt kommer inte att öka. Vi har redan passerat max på Lafflerkurvan för nästan alla inkomstslag, så högre skatter leder bara till ändrade vanor och beteende för att undvika de nya skatteeffekterna. (Jmf den höga skatten på sprit som gör att mer än 50 % av all sprit som konsumeras i Sverige inte beskattas, Det är både laglig införsel, smuggling och hembränning som är den största delen.)

”Detta i kombination med en hög skuldsättning innebär att den aggregerade efterfrågan i samhället minskar eftersom man får mindre att leva på och därmed drar ned på konsumtionen. Ett högre sparande och en lägre privatkonsumtion kommer att sätta press på tillväxten och få stora effekter på svensk ekonomi i framtiden.”

Ganska självklart igen, om många svenskar (de allra flesta…) har (väsentligt…) mindre pengar över, så blir det mindre privat konsumtion och fler företag som kommer att göra förluster eller gå i konkurs. Därmed behövs färre anställda (eller inga anställda alls…). De som fortfarande har jobb och en bra lön kommer att spara allt mer av lönen (för en osäker framtid…) i stället för att konsumera och ge vinster till företagen och skatt (t. ex. 25 % moms och spritskatt….) till staten.

Det här kommer att påverka alla delar av både offentlig verksamhet (mindre skatter som betalas in…) och svenskt näringsliv (mindre försäljning och lägre vinster). Har vi otur blir det en negativ spiral neråt. Det ser inte så kul ut framöver…

Slutsats

”Vi vet inte vad som händer i framtiden, men man kan alltid gissa.” som Besser brukar säga 🙂

En kvalificerad gissning är att det behövs mer långsiktigt privat pensionssparande. Hur man ”pensionssparar” är mindre viktigt. Det kan vara amorteringar på boendelån, inköp av korta räntefonder eller investeringar i billiga aktieindexfonder. Huvudsaken är att sparandet är regelbundet och långsiktigt, att risknivån är låg och att fasta och löpande avgifter är låga.

Ett annat alternativ är att bygga upp en egen aktieportfölj av ”stora, stabila och lönsamma bolag”, gärna bolag med ”långsiktiga huvudägare och en stark balansräkning”. Det är alternativet som Besser använder sig av. Det blir ett jämnt kassaflöde av utdelningar varje år som kan återinvesteras eller tas ut som privat pension. Hur det går för Bessers aktiefond och aktieportfölj kan man se i avstämningarna varje halvår… 🙂

Besser

Det var en kort artikel i Affärsvärden i våras om Warren Buffett (WB) som triggade det här inlägget. Det finns många olika vägar till att investera i aktier. Den här artikeln tog upp grunderna i WB investeringsstrategi, men det finns flera andra alternativ och många olika strategier för att investera i aktier… 🙂

Det blir en snabb genomgång av 4 olika investeringsstrateger. Först och främst ”Buffetts aktiestrategi”, men också ”Bessers aktiestrategi”, ”Indexstrategin” och till sist ”Förhoppningsstrategin” som de flesta (90 % ??) av ”vanliga aktieinvesterare” och många ”värdebloggare” använder.  Men först, här är en kopia på texten från Affärsvärden. Läs & Lär… 🙂

”Buffetts tre bästa tips för att tjäna en miljon på aktier”

”Med en förmögenhet på 80 miljarder dollar borde Warren Buffett kunna ett och annat om hur man tjänar pengar på aktier.

Till skillnad från många andra fondförvaltare, traders och investerare har finansmannen Warren Buffett byggt sin förmögenhet genom en relativt enkel strategi. Han köper bra kvalitetsaktier till låga priser, och behåller dem i flera decennier. Här är hans bästa tips:

Placera långsiktigt

Buffetts långsiktiga perspektiv är förmodligen det som ger honom ett betydande övertag gentemot resten av marknaden. Medan andra investerare funderar på vad som kan hända under nästa decennium fokuserar Buffett på vad som komma skall de nästa 20, 30 eller till och med 40 kommande åren.

”Idag sitter någon i skuggan för att någon planterade ett träd för längesen”, har han tidigare sagt för att beskriva sin strategi.

Genom att tänka flera decennier i förväg och inte jaga investeringstrender har Buffett kunnat slå marknaden. Han har klarat sig undan tunga förluster under de största marknadskrascherna de senaste 50 åren då han bara investerar i företag som han tror kommer finnas kvar under hans livstid. Det gör att han inte behöver oroa sig om aktierna tar stryk under ett par dåliga år.

Tid är din bästa vän

Warren Buffett har räknat med ränta-på-ränta-effekt, compounding return, sedan han började investera vid 18 års ålder. Ett enkelt exempel på en sådan typ av investeringsstrategi är om man investerar 250 kronor i månaden mot en avkastning på 7,5 procent. Efter 50 år har man tjänat 1,6 miljoner kronor.

Förlora inte pengar

Så, om man vill tjäna en miljon på aktier så lönar det sig att följa Warren Buffetts råd och ha en placeringshorisont på flera decennier. Men det är också viktigt att fokusera på risk. Även om man lyckas få en hög årlig avkastning kan en stor förlust rubba vägen till miljonen. Warren Buffett har alltid investerat i aktier där risken för en total kapitalförlust är lika med noll.”

Fyra investeringsstrategier

Det blir alltså en enkel redovisning av några ”vanliga” strategier för att investera i aktier. Läs & Lär en gång till…. 🙂

Första strategin: ”Warren Buffetts investeringsstrategi”

Det är ganska enkelt att investera i aktier enligt Warren Buffett.

Placera långsiktigt redan från början. Men det krävs tålamod att både skapa och behålla en aktieportfölj under många år.

Återinvestera avkastning och utdelningarna. Compounding är en mycket stark värdehöjare.

Riskbegränsa både i vilka aktier och antal bolag i portföljen.  Förlora aldrig pengar på chansningar och förhoppningsbolag. Svårare än så är det inte…. 🙂

Andra strategin: ”Bessers investeringsstrategi”

Den är mycket lik WB strategi, men kanske med en annan vinkel. Den kallas också ”3P”, (Planning, Preparation & Performance) och inkluderar även operativa delar. Här är en sammanfattning:

Planning… Planera långsiktigt redan från början för både för anskaffning av investeringskapital och hur aktieportföljen skall se ut. Skapa en fiktiv ”målportfölj” som fylls på med regelbundna inköp varje kvartal.  Köp bara aktier i ”stora, stabila och lönsamma bolag”, och helst bolag med ”långsiktiga huvudägare och en stark balansräkning”. Resultatet blir en omfattande och diversifierad aktieportfölj som automatiskt ger en bra riskbegränsning.

Preparation… Grunden till att bygga upp ett bra investeringskapital är regelbundet sparande. Utan investeringskapital blir det inga aktieinvesteringar alls. Ganska självklart. Den enkla lösningen är att ha mindre kostnader än intäkter varje månad och att alltid spara minst 10 % av lönen redan från början av månaden. Långsiktiga aktieinvesteringar kräver ett långsiktigt sparande.

Performance… Inköp av aktier görs regelbundet varje kvartal för att få en ökande och säker avkastning. Som riskbegränsad avkastning räknas bara aktieutdelningar, och alla utdelningar återförs till investeringskapitalet. Investeringskapitalet skall alltid öka mer än inköpen och skapa en buffert även för framtida inköp. Både sparande, inköp och all avkastning dokumenteras för regelbunden uppföljning. ”Utdelningar och investeringar i praktiken är viktigare än alla teorier”

Även ”Bessers” strategi är ganska enkel att följa… 🙂

Tredje strategin: ”Indexstrategin”

Det här är kanske den enklaste investeringsstrategin, åtminstone i teorin. .. J ”Köp regelbundet andelar i en billig indexfond varje månad för samma belopp under en lång tid” Jag har skrivit många inlägg om den här strategin. Det är en bra strategi och den ser mycket enkel ut vid första anblick. Sätt in 1.000 kronor (eller annat värde..) varje månad i minst 20 (helst 30…) år i en billig (gratis..) indexfond (t.ex. Avanza Zero…). Hur svårt kan det vara?

Metoden kallas också i USA för DCA (Dollar Cost Averaging). Tanken är att inköp av börsens medelvärde ger ett bra resultat över en lång investeringstid med flera börscykler. Men, för att få ett bra resultat behövs det minst 20 år (3 börscykler?) och, som sagt ovan, helst 30 år (4 börscykler?). Det blir främst ett långsiktigt pensionssparande för att ha ett ordentligt kapital som komplement till den framtida pensionen.

Problemet är att man måste fortsätta betala in varje månad i minst 20 år, oberoende om man förlorar jobbet och blir arbetslös, oberoende av om man förlorar hela sin övriga privatekonomi vid t.ex. en skilsmässa eller sjukdom, eller oberoende om räntan på boendelånen går upp till 6 % (eller mer….) och avdragsrätten försvinner. Du måste vara mentalt förberedd och fortsätta att betala in varje månad även om börsen kraschar och hela samhällsekonomin går åt helvete.

Det är ganska svårt i praktiken, de flesta ”vanliga indexinvesterare” klarar inte av det. Nästan alla svenskar får panik när börsen kraschar (då man kan köpa bra aktier för låga börskurser… 🙂 ). Vilket visats av stora uttag från de flesta aktiefonderna (och även indexfonder…) under börsnedgångarna hösten 2002 och hösten 2008.

Det är svårare än man tror att ”sitta still i båten”. Speciellt om man är orutinerad och okunnig fondsparare. Först blir man lite orolig, sen ordentligt skrämd och till slut säljer man alla fondandelar i panik när börsen når botten. Då är det lätt att förlora stora belopp även med indexfonder..!!!

Fjärde strategin: ”Förhoppningsstrategin”

Det här är den vanligaste investeringsstrategin. Jag gissar att 90 % av alla ”vanliga aktieinvesterare” använder den här strategin, även de flesta ”aktiebloggare” och ”värdeinvesterare” kör den här vägen. Förhoppningsstrategin bygger även den på tre grundstenar…

Girighet… Om man vill bli rik gäller det att alltid göra stora vinster. Det gör man enklast genom att köpa många aktier billigt och sen sälja dem dyrt. Satsa allt, ju fler aktier man köper desto större blir vinsten. Ganska självklart. Även om man har ett litet investeringskapital från början så skall man självklart satsa hela kapitalet, göra stora vinster och bli riktigt rik med smarta aktieaffärer.

Otålighet… Alla värdeökningar skall naturligtvis gå snabbt.  Självklart vill man bli rik utan att behöva vänta i flera år. Då är det enklast att satsa stort redan från början. Att redan idag köpa mer aktier i smarta bolag som blir riktiga kursraketer är den snabbaste vägen till att bli riktigt rik.

Önsketänkande… Om man bara köper aktier i bolag som blir framtidens snabbväxare med fantastisk kommersiell utveckling, så blir man en säker vinnare.  Med ”smart värdeanalys” hittar man bolag med unika och fantastiska produkter eller tjänster som blir nästa globala framgångshistoria. Det har hänt förut och kan lätt göras igen. Med några excel-ark och överlägsen finansanalys är det lätt att hitta morgondagens vinnare bland småbolagen på eller utanför börsen, om man bara är påläst och smart.

Problem med ”Förhoppningsstrategin”?

Vad finns det för problem med ”Förhoppningsstrategin”? Varför är den så vanlig, även bland normalt kloka, förståndiga och duktiga personer?

Om vi tar det i ordning med vad problemen är först, så är det enkla svaret att den här strategin aldrig fungerar som man tror. Felet är att riskerna är för stora, tidsperspektivet för kort och att den egna kompetensen överskattas. Ganska vanligt. Tråkigt men sant.

Så, varför faller även kloka, smarta och allmänt framgångsrika personer i den här fällan? Det är några helt vanliga psykologiska orsaker som gör att intelligenta personer (ofta utan djupare aktieerfarenhet…) väljer den ”smarta” vägen till aktieinvesteringar. Vi tar dem i ordning…

Girighet… Det är tyvärr så att de flesta svenskar saknar sparkapital över huvud taget. Speciellt många yngre som har ett litet investeringskapital och som inte nöjer sig med låg och långsam tillväxt. Många investerare vill se stora värdeökningar och då gör man också chansningar och tar stora risker.

Otålighet… Att allt går snabbt är numera en norm i samhället. All information och alla svar kan man Googla fram direkt i mobilen. Tålamod har blivit allt ovanligare och för de flesta gäller ”instant gratification” för alla önskningar och även för aktiesparande. Många investerare saknar helt enkelt tålamod och förmågan att vänta in ett framtida långsiktigt resultat.

Önsketänkande… Det är ibland svårt att förstå hur verkligheten ser ut. Men det kan också vara bristande kunskap och erfarenhet som gör att man tror på sina egna förhoppningar eller på vad andra säger och skriver. Allt från stora helsidesannonser för IPOs och aktiebloggar om fantastiska framtidsbolag till VD-ord eller resultaträkningar i börsnoterade bolags årsredovisningar.  Många investerare är godtrogna och överskattar sin egen förmåga att hitta ”framtidens vinnare” baserat både på vad andra tycker, säger och skriver eller eget önsketänkande.

”Många investerare.…”

Det är lätt att vara sarkastisk (som Besser…) när man skriver om aktieinvesteringar i bloggen. Men den dystra verkligheten är att ”många investerare” faller för just ”Förhoppningsstrategin”.

Det är mest yngre, men även ”många äldre (blåögda, naiva, lättlurade och godtrogna… J ) investerare” gör sämre aktieinvesteringar när att girighet, otålighet och önsketänkande slår till med ogenomtänkta beslut.

”Många investerare” har en övertro på sin egen förmåga och tycker att man är smartare än alla andra. ”Just därför är det farligt att överskatta intelligens men underskatta kunskap och erfarenhet….” säger Besser 🙂

Slutsats

Det finns många strategier för att investera i aktier. Några är mer framgångsrika än andra… 🙂

Kunskap och erfarenhet är grundläggande för alla aktieinvesteringar, men man behöver inte utveckla en egen investeringsstrategi för att bli framgångsrik med aktier. Gör som Buffett (eller Bessser, det är en smaksak…) så blir sannolikheten att lyckas med aktier större.

Att satsa på indexfonder med låga avgifter under lång tid är en bra strategi i teorin, men mycket svårare att genomföra i praktiken. ”Det gäller att ha tålamod, inte drabbas av panik och veta vad man gör. Något som alltid gäller för alla investeringar i aktier” …kloka ord från Besser…. 🙂

”Investeringsstrategier baserade på girighet, otålighet och önsketänkande är något man alltid bör undvika” ….fler kloka ord från Besser…. 🙂

Besser

 

Det var några kommentarer till inlägget på min halvårsavstämning som triggade det här inlägget. Den kände bloggprofilen ”Lars” kommenterade så här: ”Läsvärt som alltid. Kul att du tar dig tid att skriva.”

Mitt svar var både om varför jag skriver och lite om mina begränsningar… ”Skrivandet är mest som terapi för mina egna investeringar och också ett sätt att “strukturera mina tankar”.

”Eftersom jag har en “begränsad intellektuell kapacitet” så måste jag tyvärr själv skriva ner vad jag vill komma ihåg. Det gäller både att strukturera och analysera mina tankar om investeringar.”

”Enkelt är Effektivt”…

Besser har alltså en begränsad intellektuell kapacitet. Japp, så är det. Kanske är det åren (jag är inte så speciellt gammal… :-)) men tycker att jag har svårare för nytänkande och lite sämre minne. Kanske är det bara lathet… 🙂

Så är det nog. Jag har alltid också varit mycket lat. Varför anstränga sig i onödan när man kan göra saker enkelt och effektivt? Det har varit min livsfilosofi redan från början. Att uppnå sina egna (och andras (chefens…) önskade..) resultat och mål utan att göra onödigt arbete. (Det har ibland inneburit både hårt och långt arbete, men inte onödigt arbete. Att jobba effektivt är inte samma sak som att smita från jobbet….)

Det har fungerat i både arbetsliv och privat med ganska (mycket ..!!) goda resultat. Vilket kanske framgår av bloggen…  🙂

Att ”Enkelt är Effektivt” gäller också för mina investeringar och aktiesparande. Många av mina inlägg handlar på ett eller annat sätt om just den filosofin.

”Strukturera, Analysera, Dokumentera”

Lätt att säga men svårt att göra? Nej så är det faktiskt inte. Oberoende av vilken uppgift eller vilket problem man ställs inför så är det några enkla steg man bör följa för att få ett bra slutresultat. För mig är det här inget som jag behöver tänka på. Det är en ren reflex och bara en enkel och naturlig följd av steg som jag alltid gör innan jag startar ett projekt eller en uppgift. Det spelar ingen roll om den är privat eller i jobbet, om det är en stor eller liten uppgift eller om det är ett komplext eller enkelt problem.

Strukturera… Det gäller att rensa bland informationsöverflödet och bland olika synpunkter och önskemål. Vad är viktigt och i vilken ordning skall saker göras?

Analysera… Vad är effektivaste sätt att få ett bra resultat? Det gäller naturligtvis att jämföra olika alternativa lösningar och deras för och nackdelar. Att välja rätt lösning och rätt väg framåt är mycket beroende på egen kunskap och erfarenhet. Därför är det viktigt att alltid fortsätta att bygga upp båda dessa delar.

Dokumentera…. Självklart skall man alltid dokumentera sitt arbete, sina slutsatser och sina resultat. Dels för att få en andra möjlighet att själv kontrollera att både grundvärden, struktur och analys är rätt. Men också för att senare kunna gå tillbaka och lära sig av utfall och resultat. Sen är det naturligtvis också bra att kunna visa andra (chefen..?) hur man tänkt och hur resultatet blev. (om det verkligen behövs….)

Om man har gjort struktur och analys rätt så är risken för onödigt arbete ganska liten. Och om man sen dokumenterar allt så går jobbet både snabbare och enklare nästa gång…  🙂

Logiska resonemang…

Ytterligare en kommentar på inlägget om halvårsavstämningen var från ”Micke”: …”Har för mig att du som jag är ingenjör med dina logiska resonemang.”

Jag svarade… ”…. du har rätt om mina mer logiska resonemang. Jag är civilingenjör i botten men har också läst avancerad finansanalys på universitetsnivå. Dock tycker jag numera att praktik och erfarenhet är viktigare än teoretisk finansanalys…  🙂

Intelligens, kunskap och erfarenhet…

”Besser är inte speciellt intelligent, men ganska smart och mycket analytisk” (tycker han åtminstone själv…  🙂 ). Logiskt tänkande är delvis en fråga om både kunskap och erfarenhet så det borde gå att lära sig att tänka logiskt, även om några har lättare för det än andra.

Intelligens… behövs bara till en viss del. Det gäller att kunna klara sina studier men mer behövs egentligen inte. Intelligens är ofta överskattat… 🙂

Smartness… är en lagom kombination av kunskap och erfarenhet som kombineras med aktivt handlande. Det är också förmågan att göra rätt sak vid rätt tillfälle.

Analytisk… är förmågan att tänka både strukturellt och logiskt i flera steg. Det gäller att se hela bilden och hitta en optimal lösning.

Det här gäller även för investeringar i aktier. Jag skickar som vanligt med ett citat från Warren Buffett… . “Success in investing doesn’t correlate with IQ. ….once you have ordinary intelligence, what you need is the temperament to control the urges that get other people into trouble in investing.”

Besser anser att “the temperament” också är en fråga om “kunskap och erfarenhet”.  Tålamod och långsiktighet kan faktiskt läras in över tiden, även om det tar längre tid för några än för andra. Bäst är naturligtvis om man får lära sig det redan från början när man växer upp.

Problemanalys

Sunt förnuft och logiska resonemang är användbart även för aktieinvesteringar… 🙂. Men jag använder logiskt tänkande även för mer allmän problemanalys. Jag har en egen struktur som jag (försöker…!) använder för mer generella problem. Själv tycker jag att metoden är ganska bra och heltäckande.

Analysen innehåller sex enkla, logiska och sekventiella steg som täcker upp för de flesta typer av problem.

Att strukturera ett problem i 6 logiska steg enligt Besser…..

1)Medvetenhet, Har vi ett problem?

Om man inte är medveten om att man har ett problem så kan man aldrig göra något åt det. Att många inte ens inser att det finns ett problem gäller nog minst 50 % av alla case.

2)Definition, Vad är problemet?

Det gäller att skilja på orsak och verkan, vilket är mycket svårare än man tror. Om man inte vet vad som är det verkliga problemet så kan man aldrig hitta den bästa lösningen. Även här försöker nog minst 50 % av alla kvarvarande case lösa fel problem.

3)Analys, Varför har vi ett problem?

Vad är orsaken till vårt problem? Är det ett inbillat problem eller ett verkligt problem? Vad är resultatet och vilka konsekvenser får vi av problemet? De klassiska frågorna att besvara är När? Var? Hur? Vem? och Varför? De svaren ger ofta en bra och heltäckande analys av situationen.

4)Lösning, Vad skall vi göra?

Vad kan man göra? och Vad bör man göra? Är lösningen i proportion till problemet, och åtgärdar vi hela problemet? Finns det tid och resurser att genomföra lösningen?

5)Utförande, Hur gör man?

Planera både tid och resurser som behövs. Se till att det finns klara ansvarsområden och en tidplan. Det behövs både kunskap, erfarenhet, beslutsamhet och uppföljning för att verkligen genomföra en optimal lösning.

6)Erfarenhet, Vad har vi lärt oss?

Att lära sig av sina misstag är viktigt. Det gäller för sig själv men också återmatning till andra berörda med kunskap och erfarenhet för att lära sig till nästa gång. Att dokumentera alla delar från problem till analys, lösning och genomförande är också en del av problemhanteringen.

Viktiga frågor…

Det behöver inte bara vara problem som struktureras. Den här strukturen går att använda på de flesta större frågor i livet. Måste jag skaffa ny bostad? Behöver jag byta jobb? Hur skall jag investera i aktier.? Varför skall jag starta pensionssparande? Ovanstående är en kort och enkel checklista på att man verkligen tänker på allt för lite större (och även mindre…) frågor innan man börjar med jobbet. En kort sammanfattning skulle kunna vara: ”Tänk efter, före”… 🙂

Att göra rätt från början…

Om man inte är medveten om, eller inser att det finns, ett problem, och sen inte förstår vad som är det verkliga problemet och då försöker lösa fel problem så blir det inte ”en optimal lösning”.  Och om man inte gör rätt från början så blir det ofta onödigt jobb. När det gäller aktieinvesteringar så blir det i stället onödiga förluster. En kort sammanfattning igen skulle kunna vara: ”Investigate before you invest”….  🙂

Det är därför som det är så viktigt att göra rätt från början. Inte lätt alls, det är jag medveten om, men om man strukturerar och analyserar så blir chansen att lyckas större.

Slutsats

En Enkel lösning är ofta Effektiv och Effektivt arbete är ofta Enkelt. Så enkelt är det….  🙂

Har man en (enkel eller komplex…) uppgift att göra så hjälper det att först strukturera och sen analyser uppgiften innan man börjar jobbet. Om man också dokumenterar struktur, analys och resultat så blir jobbet mycket enklare nästa gång…  🙂

Att investera i aktier kan upplevas som ett ganska komplext problem. Då hjälper det att göra en ordentlig problemanalys innan man väljer investeringsstrategi. Även här gäller att enkelt ofta är effektivt….. 🙂 (Mer om det i ett senare inlägg…)

Besser

Välkomna tillbaka efter sommaren till en annorlunda investeringsblogg. Nu blir det nya friska tag med lite fler udda inlägg… 🙂

Det här inlägget är en fortsättning på inlägg om Balansakten (21 juni 2018) och är baserad på den andra boken, ”Radhusproletärer och ombudskapitalister” av Dick Kling (2007, 210 sid, 46.- på adlibris.com). De flesta siffror och data är inte aktuella längre men jag skall försöka kommentera några områden.

”Radhusproletärer”

Sverige är ett rikt land men många svenskar har en fattig privatekonomi. Det är fortfarande samma problem idag som för mer än 10 år sen när boken kom ut. Baksidestexten beskriver situationen så här:

”I slutet av månaden blir det stilla i klädbutikerna och tyst i taxiväxlarna. Generösa bidragssystem har krävt höga skatter som gjort det näst intill omöjligt att spara. Tryggheten har köpts till priset av otrygghet att vara helt beroende av löpande inkomster och politiska beslut”

Tyvärr är det så även hösten 2018 när vi står på toppen av en utdragen högkonjunktur. Även om allt fler har både jobb och ägt boende, så finns det många som inte har något kvar i slutet av månaden till långsiktigt sparande. Skillnaden är att numera handlar många fler på kreditkort och bygger upp skulder från flera mindre kreditgivare. Sen omvandlas små kreditkortsskulder till en större och längre konsumentkredit (men med lägre månadskostnad…) som blir ännu svårare att bli av med. Allt fler svenskar ser bara till lönen och de löpande månadskostnaderna, och förstår inte att överblicka hela sin låne- och skuldsituation. Lite som Lyxfällan för allt fler svenskar. Det kanske fungerar i dagens lågräntemiljö men när räntan ökar (om något år…) blir det ordentligt mycket kärvare.

”Vår finska granne är dubbelt så rik som svensken, och italienaren är sex gånger så rik. Förmögenhetsfördelningen i Sverige är ojämnare än i USA.”

Det här gällde 2007 och gäller även 2018, men det är inget som man läser om i tidningar eller ser på TV. Sverige har en hoppressad lönestruktur och höga skatter, så många svenskar saknar helt utrymme för ett eget, privat sparkapital.  Har man tur så äger man sin bostad och kan betala räntor och amorteringar, men något eget kapital på banken finns det oftast inte privatekonomiskt utrymme för. Även för många med fast jobb och fast bostad. Det lilla som blir över av lönen går till konsumtion och nöjen. Varför spara när sparräntan på banken ligger på noll  %?

På TV och i media är det mest reklam för snabblån, betting, nätpoker eller nätcasino. Antingen skall man bli rik genom att vinna snabba pengar på spel och vadslagning eller så skall man låna pengar från dyra finansbolag. Allt från snabblån till konsumtion till att slå ihop kreditkortsskulder till långa och dyra finanslån.

Många svenskar satsar även på aktier i ”spännande bolag” för att göra snabba klipp och bli rika, men girighet, otålighet och önsketänkande (även bland aktieinvesteringar …) leder bara till reaförluster (eller nyemissioner..) så att man förlorar allt mer av det investeringskapital som satsats.

Att långsiktigt spara ihop ett eget investeringskapital och göra seriösa investeringar är det ingen som gör reklam för eller ens tar upp i vanliga media. Det är inte heller något man får lära sig i skolan.

Får man inte med sig den kunskapen hemifrån så blir livet så mycket svårare när man väl börjar jobba, är mitt i livet eller som pensionär. (Det är därför man bör läsa den här bloggen, tycker Besser…. 🙂 )

Förmögenheter?

Finns det förmögenheter bland vanliga svenskar? Det beror naturligtvis på vad vi menar med 1) ”förmögenheter” och vad vi menar med 2) ”vanliga svenskar”.

Om vi börjar med ”förmögenheter” så har vi ingen förmögenhetsskatt sen 2007 och därmed finns ingen kunskap eller statistik från SCB och skatteverket. Men även år 2007 fanns det inga register över ”lös egendom” typ möbler, konst, smycken och ädelstenar. Inte heller fanns någon information om vilket kapital som fanns i utlandet, och inte heller värdet på ”onoterade aktier” (typ familjebolag) var med i statistiken och förmögenhetsskatten.

Fram till 2007 var det många ”lite rikare svenskar” som investerade i ”icke registreringsbara tillgångar” för att just undvika förmögenhetsskatten. Avskaffandet av förmögenhetsskatten är också en orsak till att nytt kapital sökt sig till börsen de senaste tio åren.

När det gäller ”svenska privatpersoners” innehav av ”börs- och marknadsnoterade aktier” så finns fortfarande detaljerad statistik från både SCB och Euroclear. Den har jag redan redovisat i två inlägg (27 april och 10 maj, 2018), men det finns fortfarande mer info att hämta från SCB.

Vanliga svenskar?

Det finns alltså ingen förmögenhetsskatt och därmed ingen aktuell ”förmögenhetsstatistik”, men SCB har på senare år (mars 2017) gjort en detaljerad bearbetning av den sista ”förmögenhetsstatistiken” från 2007. Vi kan nog anta att det fortfarande ser lika illa ut 10 år senare (hösten 2018…) för ”vanliga svenskar”.

Det som har hänt de senaste 10 åren är bara att de svenskar som hade en ”förmögenhet” år 2007 har en lite större förmögenhet år 2018. De svenskar som inte hade något sparande eller några tillgångar år 2007 har det antagligen lika illa 2018. Klyftorna har bara växt de senaste 10 åren, och de kommer antagligen att fortsätta växa under de närmaste 10 åren. Det gäller att välja vilken sida man vill vara på så snabbt som möjligt. Det bästa är att läsa den här bloggen och ”göra rätt från början”….. 🙂

SCB, Förmögenhetsstatistik 2007 (från mars 2017)

Det märks att SCB är frustrerade över att numera inte veta något om svenskars ”förmögenheter”. SCB är vana vid att ”veta allt om alla”, men numera får man nöja sig med att gissa. Det är kanske därför man tio år senare(mars 2017) gör en detaljerad analys av den gamla statistiken av svenskars förmögenheter från 2007.

Det blev totalt 20 detaljerade statistiktabeller med info om ”förmögenheter” både på längden och tvären, men det mesta är ganska ointressant. Statistiken innehåller mycket info baserat på ”antal individer” och medelvärden vilket också är ointressant. (”Förmögenheterna” är extremt ojämnt fördelade i Sverige, t.ex. för ”börsnoterade aktier” är medelvärdet 18 gånger större än medianvärdet för 2017… !!) Fortfarande innehåller statistiken ingen info om ”icke registreringsbar lös egendom”, så ta den här statistiken med en nypa salt. Här är några utdrag….

Tabell 1, tillgångar och skulder, alla svenskar, 2007

44 % av alla svenskar har reala tillgångar (villa, radhus, bostadsrätt, fritidshus, jordbruk, hyreshus och tomtmark) med medianvärde 909 tkr. 77 % har finansiella tillgångar (bankkonto, fonder, aktier, obligationer och livförsäkringar) med ett medianvärde på 71 tkr. Av dessa har 20 % börsnoterade aktier med ett medianvärde på 29 tkr. 53 % har skulder med ett medianvärde på 222 tkr.

Det betyder att 56 % av alla svenskar saknade ägd bostad eller fastighet och 23 % saknade vanligt banksparande! Hälften av alla fastigheter var värda mindre än 909 tkr och hälften av allt sparande var mindre än 71 tkr. Men 53 % av alla svenskar hade skulder, där hälften hade mer än 222 tkr i skuld. Inte så imponerande.

Tabell 2, tillgångar och skulder, topp 10 %, 2007

Topp 10 % inom varje kategori har t.ex. 64 % av (värdet på) villor och radhus, 98 % av bostadsrätter och 100 % av fritidshus, jordbruk, hyreshus och tomtmark. Topp 10 % har också 69 % av (värdet på) bankkonton, 98 % av räntefonder, 82 % av bland- och aktiefonder, 99 % av börsnoterade aktier och 100 % av obligationer och livförsäkringar. Topp 10 % av svenskarna har bara 55 % av samtliga skulder men 95 % av studieskulderna.

Vi ser att mycket av värdet både på reala och finansiella tillgångar ägs av ”Topp 10 %” inom varje kategori. Det blir en ganska liten total del av befolkningen. De som är med i den här gruppen har ofta studerat vidare (95 % av studieskulder), äger sitt boende (64 % och 98 % värde på boende) och har en hyfsat bra privatekonomi (t.ex. 69 % av värdet på bankkonton). Det kanske tar några år att få upp en hyfsad privatekonomi, men det lönar sig att göra rätt val och vara långsiktig redan från början….  🙂

Tabell 4, förändringar av värde, 1999 till 2007

Värdet på villor o radhus har ökat med 102 %, bostadsrätter med 283 % och fritidshus med 121 % under de 8 åren. Värdet på börsaktier har minskat med 10 % och på obligationer med 12 % under samma tid.

Det vi ser här är att ägt boende lönar sig i längden. Att bostadsrätter ökat så mycket beror på att bankerna öppnade upp lånemöjligheterna sen slutet av 1990-talet. (OBS, bostadsrätter är fortfarande, även idag ”lös egendom” men numera är de både belåningsbara och registrerade av skattemyndigheterna.) Värdet på börsnoterade aktier har naturligtvis gått ner från toppen av IT-bubblan våren 2000 till börsnedgången hösten 2008.

(Tidigare ATH för OMXS var mars 2000 på 414 och juli 2007 på 427. Botten nåddes oktober 2002 på 126 (minus 69 %) och oktober 2008 på 177 (minus 59 %). Senaste ATH var 9 augusti 2018 på 603,21. När nästa botten kommer vet vi inte, eller hur stor den blir, men vi kan nog vara säkra på att den kommer…)

Även den här gången kommer aktievärdet att gå neråt under nästa börscykel. Värdet på bostäder kommer också att gå ner ordentligt när räntorna går upp om några år. Något att tänka på inför privat skuldsättningen framöver…

Tabell 12, förmögenhetsstruktur i deciler, 2007

Tre lägsta deciler (30 %) av alla svenskar har 0 eller negativ nettoförmögenhet.

Ganska fantastiskt. Nästan var tredje svensk hade noll tillgångar netto eller mer skulder än totala tillgångar (inklusive ev. boende och bankkonto…). Som vi såg ovan hade 53 % av alla svenskar skulder och mer än hälften av dem har negativt netto. Ganska dystra siffror.

Tabell 17, tillgångar o skulder, medianvärden, 2007

Medianvärdet på reala tillgångar (fastigheter o bostadsrätter) var 1.345 tkr. Medianvärdet på finansiella tillgångar var 166 tkr, varav för börsnoterade aktier 29 tkr.

För de svenskar som äger reala tillgångar (44 % enligt tabell 1) så var (taxerings-…) värdet för hälften av dessa fastigheter och boende mindre än 1.35 miljoner. Medelvärdet var samtidigt 909 tkr, så det fanns många mindre fastigheter med låga (taxerings-  ) värden ute på landet. För de svenskar som 2007 ägde börsnoterade aktier (20 %) så var medianvärdet 29 tkr.

Om vi jämför med senaste värden från SCB så hade 11,2 % av svenskarna börsnoterade aktier med ett medianvärde på 32 tkr i slutet av 2017. En minskning av aktieägande med 45 % och en ökning i medianvärde på bara 10 % de senaste 10 åren. Ganska dystra siffror.

SCB, Hushållens finansiella ställning (för Q4, 2017)

Men SCB har inte helt gett upp att kolla hur mycket vi har kvar efter skatt och hur ”vanliga svenskars finansiella ställning” är. Det finns ingen info längre om ”förmögenheter” men det mesta av våra ekonomiska transaktioner och vår finansiella privatekonomi är fortfarande både kontrollerad och registrerad. Det SCB gör är att sammanställa alla finansiella register som finns och presentera en sammanställning av den statistiken.

Det ser först ut som att Sverige är ett rikt land med stora finansiella tillgångar, men bryter man ner på individnivå och medianvärden ser det inte så ljust ut.

Det finns bara totalbelopp för alla poster i den här statistiken men om man för enkelhetens skull dividerar med de 8,5 miljoner svenskar som har inkomst (lön, pension, kapital mm….) och som därmed deklarerar, så får man medelvärden som ger en bättre uppfattning om den genomsnittliga storleken per svensk. Självklart är även ”hushållens finansiella ställning” mycket ojämnt fördelad. Om vi gissar att medianvärdet generellt ligger på 10 % av medelvärdet så får man en bättre uppfattning av hur ”vanliga svenskars” privatekonomi ser ut.  Alla värden är avrundade.

(Det går att jämföra med svenska privatpersoners innehav av börsnoterade aktier där medelvärdet var 18 gånger större än medianvärdet i slutet av 2017. (Se inlägg om SCB den 27 april) Det betyder att medianvärdet ligger på 5.55 % av medelvärdet på svenskars börsnoterade aktieinnehav för Q4 2017, bara som jämförelse på ojämn privatekonomi.)

Medelvärden, tillgångar och skulder, Q4 2017 (per person räknat på 8,5 miljoner svenskar)

Sedlar o mynt: 5.300.-,  Inlåning: 208.700.-, Obligationer: 14.350.-, Direktägda aktier:  256.350.-, Fondandelar: 137.500.-,Bostadsrättsandelar: 298.600:-, Privat försäkring: 126.800.-, Tjänstepensioner: 324.200.-, Premiepensioner: 137.500:-, Övriga avsättningar: 37.900:-

Skulder, totalt: 489.500:-

Några kommentarer:

1) Om vi gissar att medianvärdet är 10 % av de medelvärdena så får vi följande siffror:

Medianvärde (tillgångar, Q4 2017, per person räknat på 10 % och 8,5 miljoner ”vanliga svenskar”)

Sedlar o mynt: 530.-, Inlåning: 20.870.-, Obligationer: 1.435.-, Direktägda aktier:  25.635.-, Fondandelar: 13.750.-,Bostadsrättsandelar: 29.860:-, Privat försäkring: 12.680.-, Tjänstepensioner: 32.420.-, Premiepensioner: 13.750:-, Övriga avsättningar: 3.790:-

Inga imponerande siffror, även om de bra är gissningar.

2) Om vi gissar att medianvärde är 50 % jämnare fördelat för alla direktägda aktier jämfört med alla börsnoterade aktier (1,50 x 5,55 % = 8,33 %) så blir medianportföljvärdet cirka 21.350:- för hälften av alla svenska aktieägare. Enligt SCB så är medianvärdet för 827 börsnoterade aktier 32.000:- och Euroclear anger inget värde alls för 553 marknadsnoterade aktier, så det verkar vara OK att hälften av alla svenska aktieägare har ett värde under 22.000 kronor.

Återigen, inte imponerande, men det är trots allt bara gissningar….  🙂

3) Värdet på fondandelar och premiepensioner är nästan lika stora. ”Nästan alla svenskar” har olika typer av aktiefonder (tjänstepensioner…?) och (allmänna…) premiepensioner. Jag gissar att spridningen är mycket jämnare för de tillgångarna och att medianen kanske ligger på 50 till 75 % av medelvärdet.

(Den samlade svenska fondförmögenheten slog rekord Q2 ,2018 med totalt 4.238 miljarder varav 2.520 miljarder (59 %) var i aktiefonder enligt Fondhandlarföreningen. Räknat på 8,5 miljoner ”vuxna svenskar” blir medelvärdet 498 tkr resp. 296 tkr per person. OBS, siffrorna inkluderar även tjänstepensioner och företagens fondinnehav.)

4) Det sägs inget om tillgång på ”fast egendom” (dvs villor, radhus, fritidshus och fastigheter), men bostadsrätter räknas som ”finansiell tillgång” eftersom de klassas som lös egendom. Bostadsrätter kan både belånas och är numera registrerade men de ingår inte i fastighetsregistret. (Men själva bostadsrättsföreningen är en fastighetsägare och ingår i fastighetsregistret…).  Det finns mycket att tänka på, även inom statistiken…  🙂

Dock är värdet på bostadsrätter i den här statistiken baserat på inköp av nyproducerade bostadsrätter och föreningens taxeringsvärde och respektive bostadsrätts andelstal i föreningen. SCB statistiken säger naturligtvis inget om marknadsvärdet på alla bostadsrätter.

Framtiden?

”Om framtiden vet vi inget men man kan alltid gissa” som Besser brukar säga. Desto mer man vet om historia och nutid (kunskap..), desto bättre kan man förutsäga och påverka framtiden. Ganska självklart tycker jag.

Det vi lär oss av statistiken ovan är att det är stora skillnader bland ”vanliga svenskars” förmögenheter och tillgångar. Men som individ går allt att påverka. Börjar man tidigare så blir resultatet ofta bättre. ”Att göra rätt från början”, när det gäller att långsiktigt bygga upp tillgångar (t.ex. både rätt bostad och rätt börsaktier till rätt pris) gör att man slipper oväntade och dryga förluster och att framtiden ser lite ljusare ut. (Även om Besser tror att det lönar sig att vänta några år för de riktigt stora investeringarna. Men då måste man fortfarande ha ett ordentligt investeringskapital….)

Det kommer tyvärr att behövas substantiella privata tillgångar också för de som i framtiden kommer att gå i pension. Det blir antagligen bara allt svårare med åren att få en hyfsad ekonomi som pensionär. ”Börja spara regelbundet och investera långsiktigt redan idag”, ett gott råd från Besser…  🙂  (som är lite besserwisser som vanligt…  🙂 )

Statistik?

Ni vet vad man säger om statistik. Lögn, Förbannad lögn och Statistik. Så är det tyvärr. Man kan visa nästan vad som helst med statistik. Och man kan inte heller lita på SCB. Det finns för många felkällor och för många egna urval för att okritiskt tro på SCBs statistik. Men även med ofullständig statistik och gissningar så blir ovanstående siffror om aktieägande och förmögenheter något att tänka på.

Med det här inlägget avslutar vi allt snack om statistik för ett tag framåt, även om Besser tycker att det är kul att gissa och tycka runt all form av statistik. Men det är trots allt bara gissningar och statistik….  🙂

Slutsats

Det vi ser är att det finns stora privatekonomiska klyftor i Sverige och antagligen kommer klyftorna att öka framöver. Men det fantastiska är att man kan påverka sin egen situation och sin egen framtid. Sparsamhet, långsiktighet och riskbegränsningar är något som alltid rekommenderas av Besser  🙂

Vi vet inte vad som händer i framtiden, men man kan alltid gissa. Vi är hösten 2018 (efter drygt 10 år…) åter på toppen av en högkonjunktur med höga priser på t.ex boende och börsaktier. Vi har också haft låga låneräntor och nollräntor på sparande under de senaste fyra åren och den privata skuldsättningen har ökat ordentligt.

Så kommer det inte att kunna fortsätta framöver. När det blir kärvare tider, kommer det att krävas mer egna initiativ och eget ansvar för att kunna ha drägligt liv. Det är ytterligare en anledning att börja spara och investera långsiktigt redan idag för att bli (mer…) oberoende av politiska beslut (som bidrag och skatter…) i framtiden.

Gissningar och statistik skall man inte ta på alltför stort allvar, men det finns alltid något man kan lära sig. Klyftorna kommer att fortsätta växa i Sverige så se till att hamna på rätt sida av medianvärdena (och helst på medelvärdena…) när det gäller allt från boende till pensionssparande och aktieägande. Livet blir så mycket enklare då…  🙂

Nu blir det inte mer statistik på ett bra tag i den här bloggen. Men det blir fortfarande många kloka ord och oväntade kunskaper…  🙂

Besser

Det blir en som vanligt en avstämning för första halvåret 2018. Jag gör bara avstämning varje halvår, det behövs inte oftare än så om man är en ”långsiktig aktieinvesterare”.  Men man måste trots allt göra en genomgång av investeringarna ibland för att få en klar bild av vad som har hänt den senaste tiden.

Det är då man kan se trenderna och de långsiktiga förändringarna i sina aktieinvesteringar.  ”Track Record” är också ett bra sätt att visa på trenden för aktieinvesteringar över åren och att kunna göra ”kvalificerade gissningar” om framtida utfall… 🙂

Jag fick en spydig kommentar från ”Jochen” tidigare i våras. Så här skrev han.. ”Du kan väl knappast ha några utdelningar att prata om som legat likvid sedan 2014?!”. Så här svarade jag: ”Well…. Vi får väl se när det blir halvårsavstämning i början av juli hur det gick. Då redovisas även track record för åren 2015 till 2018. Kan bli en överraskning  🙂 ”.  Det blir en redovisning lite längre ner, men jag kan redan nu avslöja att det ser helt OK ut, både bakåt och framåt i tiden… 🙂

Det är bara 4 delar av aktieinvesteringar som jag tycker är intressanta: 1) Finansiering (kapital till aktier), 2) Investering (inköp av aktier), 3) Avkastning (intäkter från aktier) och 4) Skatter och utgifter (kostnader för aktier).

Jag är mindre intresserad av värdeökningen på aktier. Jag räknar bara med ”passiv, regelbunden, riskbegränsad och realiserad avkastning” dvs jag handlar inte med aktier och får bara avkastning i form av de utdelningar som utbetalas regelbundet varje år.

Jag vill varje år ha ett regelbundet och stabilt kassaflöde med ”säkra pengar i handen” utan att själv behöva vara aktiv. ”In Cash We Trust” eller ”Dividends don’t lie” är andra sätt att se på saken…. 🙂

Finansiering

Under de första sex månaderna har mitt investeringskapital ökat med 155 tkr. Det är helt i linje med förväntningarna och jag räknar med att det blir totalt cirka 250 tkr för helåret 2018. Jag har hyfsat höga inkomster och relativt små (fasta…) utgifter. Det finns inga lån, räntor eller amorteringar.  Då blir det en hel del över varje månad trots att jag lever mycket gott utan att behöva snåla. Det hjälper förstås också att ha en högavlönad fru som bidrar till hushållets kostnader och att barnen (= stora kostnader…) flyttat hemifrån. Delar av finansieringen är också ränta, utdelningarna och andra ”oplanerade och oregelbundna inkomster” som läggs till investeringskapitalet.

Investeringar

Hitintills i år har jag gjort 10 inköp av totalt 5.050 aktier till en kostnad av 610 tkr. Det har varit 4 inköp av 2.000 aktier inom min planerade ”Aktiefond” (sex aktieportföljer) och 6 inköp av 3.050 aktier inom ”Övriga aktier”. Jag räknar med att det blir färre inköp av aktier under andra halvan av året. Naturligtvis förutsatt att inget oväntat inträffar och det blir ett kursras på någon av mina potentiella aktier.

Avkastning

Avkastning i form av utdelningar har hitintills varit 43.200 kr. Det blir några ytterligare utdelningar under hösten och jag vet redan nu att den totala avkastningen 2018 blir 62.600 kronor med en YOC på 5.24 %. Ett helt OK resultat.

Avkastningen på mina aktier blir bara i form av utdelningar eftersom jag inte tänker sälja några aktier. Skulle något bolag få långsiktiga problem (som inte kan avhjälpas…) så slutar jag bara att köpa de aktierna.  Jag planerar att ha aktier i totalt 32 bolag på LC och 3 bolag på MC i min ”Aktiefond”, så det blir en låg total risk och en begränsad påverkan av varje enskilt bolag totalt sett. Sannolikheten och risken är dock mycket låg för att det kommer att hända. Jag köper bara aktier i ”stora, stabila och lönsamma bolag”.

Skatter och avgifter

Totalt har jag betalat 2.352 kr i skatt (ISK) och 553 kr i courtage för mina 10 inköp. Det blir en relativ totalkostnad på 6,7 % av avkastningen (halvår). Skatter och kostnader är viktigt så det gäller att planera väl. Totalt har jag betalat 0.09 % av mina inköp i courtage och avgifter (till SEB) och varje inköp har legat under 0.50 % i kostnader, helt enligt mina egna regler. (SEB har numera bara 0.09 % i courtage för aktieaffärer över 22.500.- och jag gör mest inköp över det beloppet)

Jag gissar att skatten drygt kommer att fördubblas till cirka 6.000.- för helåret, men att det kanske inte blir så mycket mer inköp resten av året. Vi får väl se vid nästa avstämning i januari nästa år.

Track Record

Det som är viktigt är att alltid hålla koll på sitt eget ”Track Record”. Det är också därför det är så viktigt att dokumentera allt som görs vid varje aktieinköp. Hur skall man annars kunna veta vad som gick bra och vad som gick mindre bra? Det är mest erfarenhet från egna investeringar som gör att man (förhoppningsvis..)  inte gör om tidigare misstag.

”Investeringsperioder”

Min första investeringsperiod var 2008 fram till våren 2014, då jag gick ur börsen och konsoliderade mitt investeringskapital.  Jag rensade ut många bankkonton och sålde av det mesta av aktiefonder, onoterade aktier, optioner och annat ”finansiellt skräp”. Det investeringskapitalet (på räntekonto i Santander) är nu grundkapitalet för mina framtida investeringar. Jag började köpa så smått igen hösten 2015, och har fortsatt sen dess med mindre, regelbundna inköp. Det betyder att jag missat en del av de senaste årens uppgång på börsen, men också att jag strukturerat upp och rensat ut mycket skräp från min privatekonomi. Kanske har jag förlorat avkastning de senaste åren, men på lång sikt så känns det bra att ha renodlat mina investeringar. Aktieinvesteringar är för mig bara en hobby. Jag har även andra, bättre och kanske ännu mer framgångsrika investeringar, typ familjen, vänner, hälsa, kunskap, erfarenhet och vår bostad.

Sen jag började min ”andra investeringsperiod” våren 2015 så har jag följande Track Record för de senaste 4 åren.

Finansiering… Sen 2015 har jag ökat mitt investeringskapital med: 260 tkr (2015), 288 tkr (2016), 231 tkr (2017) och 250 tkr (prel. 2018). Siffrorna inkluderar både försäljning av några överblivna fondandelar, regelbundet sparande, ränta, utdelningar och ”övriga oplanerade inkomster”. Numera finns det inga fonder eller annat ”skräp” kvar att sälja, men utdelningarna kommer att öka ordentligt under kommande år. Jag kommer antagligen att ligga kvar på samma finansieringsnivå de närmaste åren.

Investeringar… Under samma år så har jag gjort följande investeringar: 57 tkr (2015), 111 tkr (2016), 393 tkr (2017) och 750 tkr (prel. 2018). Det är främst befintligt investeringskapital som använts och det har varit några få bolag (med tillfälliga problem…) som inköpts. De större inköpen kommer först när hela börsen kommer ner på lägre nivå. Vi vet inte när det händer, men då finns det både kapital och förberedelser. Om inte börsen går ner ordentligt så kommer jag antagligen att ligga kvar med investeringar på cirka 250 tkr per år de närmaste åren.

Avkastning… Utdelningarna har under de senaste åren blivit: 1.625 kr (2015), 5.800 kr (2016), 16.095 kr (2017) och 62.600 kr (totalt 2018). Det har blivit en dryg fördubbling varje år men framöver kommer ökningarna att bli lägre.  Dels kan det bli utdelningssänkningar i några fall och dels kommer kanske antalet aktier inte att öka så snabbt. Jag gissar dock att utdelningarna kommer att ligga runt 80 tkr nästa år och runt 100 tkr år 2020.

Här ser vi en stor fördel av att planera sina investeringar i en stor och stabil aktieportfölj (eller egen privat ”aktiefond”) och att ta ut avkastningen i form av utdelningar. Det blir inga större överraskningar över åren, den sammanlagda utdelningen kommer in på mitt ISK-konto varje år utan att jag behöver vara aktiv, även om både utdelningar och aktiekurser för de enskilda aktierna kan variera år från år.

Skatt och avgifter… Skatten på mitt ISK-konto har de senaste åren varit 110 kr (2015), 518 kr (2016), 1.567 kr (2017) och 6.000 kr (prel. 2018). Skatten på ISK konton kommer att öka, både med högre skattesats när räntorna börjar gå upp och dels när det totala kapitalunderlaget (”underlag för beskattning”) kommer att öka. Totalt räknar jag med skatter på cirka 7.000.- per år de närmaste åren. Utfallet kommer att bero allt mer på mina utdelningar och min egen avkastning.

Min målsättning är fortfarande att ha en relativ beskattning på avkastningen på under 15 %. Vi får väl se om det lyckas.

Tur eller Skicklighet?

De som läser den här bloggen vet att Besser funderar mycket på fundamentala delar av livet. (Det gäller även aktieinvesteringar. ..) Hur är det med allt annat som vi uppnått hitintills, både privat (t.ex. familj och boende) och publikt (t.ex. jobb och karriär)? Vad är tur (och tillfälligheter)? och Vad är skicklighet (och hårt arbete)? Svåra frågor som kanske bör ge lite funderingar…..

Gör gärna en egen uppskattning av vad som hänt dig i livet hitintills, både privat och publikt. Hur är fördelningen Tur/Skicklighet?  Är det 10/90, 25/75 eller 33/67, eller kanske 50/50? Tål att tänkas på….

När det gäller livet som helhet bör man vara ödmjuk. Mycket av det som händer i livet under åren, både privat och publikt, är tur och tillfälligheter. Men när det gäller aktieinvesteringar och avkastning på aktier skall man inte ägna sig åt önsketänkande och lita på turen. Då gäller det i stället att planera, finansiera, diversifiera och riskbegränsa. Det är först då som man med större sannolikhet kan förutsäga (dvs göra kvalificerade gissningar för…) resultatet och avkastningen från sina aktieinvesteringar.

Slutsats

Det viktiga är att man gör en avstämning på sin aktieportfölj någon gång ibland. Men det bör inte ske för ofta. Då tappar man fokus på den långsiktiga utvecklingen och kan lura sig själv att ändra inköp och strategi bara för att börsen reagerar kortsiktigt och volatilt.

Avstämning bör göras både i absoluta tal och i relativa tal. Det viktigaste är dock att ha en sund absolut avkastning. Det är bara realiserade och absoluta avkastningar som man kan användas i praktik och verklighet.

Men man behöver inte använda realiserad avkastning till konsumtion. Att återinvestera utdelningarna eller öka sparande och passivt investeringskapital är också bra alternativ.

För de flesta är det kanske bäst att vänta med att ta ut avkastningen som konsumtion till en tid då den bättre behövs, t.ex som komplement till minskad arbetstid eller till pensionen framöver.

Att ha ett stabilt kassaflöde och en säker kapitalinkomst som komplement till lönen eller den vanliga pensionen är alltid en bra ide oberoende av när och hur den används… 🙂

Med det här inlägget så avslutas bloggen inför semestern. Besser önskar alla läsare en skön och trivsam sommar. Till hösten, i slutet av augusti, så blir det nya inlägg med fler udda tankar och oväntade kunskaper och erfarenheter…. 🙂

Besser

Besser har läst många böcker i sin dag och några kommer han ihåg bättre än andra. Men efter de senaste inläggen om ”Aktieägarstatistik” (SCB och Euroclear, 27/4 och 11/5) var det nu dags att läsa om två böcker för att fräscha upp minnet. Mer om det nedan.

Det vi såg i aktieägarinläggen var att de flesta aktieägare hade begränsade portföljer med låga aktievärden. Varför är det så? Det finns många förklaringar och jag skall gå igenom några orsaker. Kanske kan några läsare av den här bloggen lära sig något….. 🙂 

Även Egon Investor tyckte att det var något dystert att portföljvärdena var så låga, men påpekade att många också har sparande i aktiefonder, både privat (tjänstepensioner och eget fondpensionssparande) och statligt (Premiepensionsfonderna). Det stämmer, men som vi ser nedan så är det ekonomiskt kärvt för många ”vanliga svenskar”. (Det blir ett eget inlägg om ”Hushållens finansiella ställning” med ”lite mer statistik” från SCB senare i höst.)

Aktieägare

Om vi sammanfattar resultatet av hur det privata och direkta aktieägandet i Sverige ser ut från de 2 inläggen så blir bilden följande….

Det finns 1.806.000 svenska privatpersoner som äger ”noterade” aktier i 1.380 aktiebolag till ett sammanlagt värde av 785 miljarder kronor. Men 605.000 svenskar äger bara aktier i 553 småbolag (på ”noterade marknadsplatser”) med ett uppskattat medelvärde på aktieportföljen på cirka 10.000 kronor. Dessutom finns det 600.000 svenskar som äger aktier i övriga 827 (större..) aktiebolag (”noterade på aktiebörser”) med ett genomsnittligt portföljvärde under 32.000 kronor.

Totalt finns det 823.000 aktieägare som bara äger aktier i ett noterat (aktiebörs och marknadsplats) bolag, och cirka 1.200.000 aktieägare har ett portföljvärde under 32.000 kronor.

Det betyder att bara 33 % av alla ”svenska aktieägare” har ett portföljvärde på över 32 tkr och att endast 55 % har 2 eller fler aktier i aktieportföljen. Totalt finns det 3,8 bolag per aktieportfölj i snitt för alla 1,8 miljoner aktieägare.

Det är en ganska dyster bild av svenskt aktieägande som träder fram. Hur kunde det bli så här?

Det finns naturligtvis inget ”rätt svar” men Besser är ganska duktig på att gissa så det blir några ”kvalificerade gissningar”… :-). Det är i huvudsak två anledningar till att många inte lyckas med aktier. Dels val av investeringsstrategier och dels tillgång till investeringskapital.

Investeringsstrategier

Om vi börjar med ”investeringsstrategierna” så finns det tre vanliga men felaktiga vägar att investera i aktier. Tyvärr är det mycket vanliga tabbar som även många erfarna och duktiga aktieinvesterare gör. Det är lätt att förlora större delen av sitt investeringskapital om man ”gör fel från början”.

De tre vanligaste investeringstabbarna är…

Att basera sina investeringar på girighet… Det är viljan att göra de stora vinsterna, genom att försöka köpa udda aktier i småbolag eller IPO till låga priser som sen skall öka i värde och då sälja dem dyrt, som gör att man tar alldeles för stora risker. Det kan kanske lyckas en eller två gånger men i långa loppet förlorar man det mesta av sitt investeringskapital. Man måste acceptera att långsiktiga aktieinvesteringar oftast ger små men stabila vinster över tiden.

Att basera sina investeringar på otålighetAtt alltid ha bråttom för att nå sina mål kan vara bra ibland. Men att tro att det också fungerar med aktieinvesteringar är ett säkert sätt att förlora sitt investeringskapital. Det är nästan omöjligt att göra snabba och upprepade reavinster på aktier. Man måste lära sig att ha tålamod och planera sina aktieinvesteringar över lång tid.

Att basera sina investeringar på önsketänkandeDet man hoppas på är att köpa aktier i ”unika och fantastiska bolag” och att aktiekursen i just de egna bolagen kommer att utveckla sig exceptionellt mycket bättre än alla andra bolag på börsen.  Det är också ett önsketänkande att just de här bolagen skall lyckas på den globala marknaden eller utveckla fantastiska produkter. Man måste vara realist och acceptera att de flesta småbolag aldrig utvecklas som man tror eller önskar.

”Girighet, otålighet och önsketänkande är ingen bra kombo när det gäller aktieinvesteringar” som Besser brukar säga…. 🙂

Bessers 10-regel…

Men som vi skrev ovan så är det motsatsen till stora (girighet), snabba (otålighet) och enkla (önsketänkande) vinster som gäller om man vill lyckas med aktieinvesteringar.

En bättre och mer riskbegränsad regel är den så kallade ”10-regeln”, en liten uppfinning från Besser…  🙂

Så här lyder den: Skaffa en egen aktieportfölj med max 10 % avkastning i minst 10 år och med minst 10 bolag.

Satsa på ”stora, stabila och lönsamma” bolag som ger en avkastning (utdelning..) på max 10 % per år. Behåll alla aktier i minst 10 år och sprid riskerna på minst 10 bolag i en egen aktieportfölj. Ganska enkelt att genomföra för de allra flesta. ”Alla kan bli rika på aktier, bara man inte har bråttom” som Warren Buffett brukar säga…

Om du gör rätt från början så spelar det i stort sett ingen roll hur mycket du investerar (investeringskapital) eller vilka bolag du köper (stora, stabila och lönsamma), du kommer ändå att tillhöra de 33 % av alla svenska aktieägare som har en aktieportfölj värd minst 32.000 kronor efter 10 år. Antagligen är den värd mer än 320.000 kronor om du regelbundet lägger in lite mer kapital. Om du startar tidigt och väntar ännu lite längre så borde 3,2 miljoner inte vara omöjligt efter ytterligare många år när det är dags för pensionen.

(Hur mycket måste man spara per månad för att få 320.000 kronor efter 10 år med 5 % utdelningar? Svaret är 2.130.- i månaden. Inte helt omöjlig. Efter 20 eller 30 år med compounding är det ännu mycket, mycket mer… 🙂

Privata (onoterade) aktiebolag

Det finns massor av bolag som inte har ”noterade” aktier och där det inte förekommer någon handel med aktierna. Några få av dessa bolag skulle det vara kul att vara aktieägare i, som IKEA eller Bonnier, men 99 % av den här typen av bolag bör man helt undvika.

(Nästan alla svenskar skulle nog vilja äga aktier i IKEA, men det finns en anledning till att ingen gör det. Familjen Kamprad behöver inget extra kapitaltillskott och vill inte släppa in utomstående.  Därmed slipper man ökad insyn och minskat inflytande i bolaget. Ganska enkelt. Det finns också många andra mindre familjebolag där man inte släpper in utomstående aktieägare. Det är stabila och lönsamma familjebolag sen lång tid. Där blir det utdelningar i stället för nyemissioner. Ofta har man även hembud på aktierna för att de inte skall hamna utanför familjen.)

Alla andra privata och onoterade (små..) aktiebolag bör man helt undvika. Den enda anledningen till att dessa bolag gör nyemissioner och bjuder in allmänheten är att bolaget gör stora förluster och att några andra (de nya aktieägarna) skall betala för driften, inklusive höga löner och bonusar till styrelse och företagsledning. Ofta målar man upp en bild i stora annonser med expansion och snara ”genombrott”, men allt är bara ruffel och båg.(Läs mer i inläggen om ”Lessons Learned”)

Har man en gång köpt aktier i ett sådant onoterat bolag kan man inte bli av med dem. Det finns ingen börs eller marknadsplats, det finns inga officiella aktiekurser och det finns ingen som vill köpa aktierna. Fällan har slagit igen och du har blivit av med hela investeringskapitalet. Men ofta vill bolaget ha ännu mer kapital genom flera nyemissioner. Gå inte in i den nya fällan, du förlorar bara ännu mer av ditt investeringskapital.

”Don´t throw good money after bad” är ett bra talesätt att tänka på. (Även här är det förvånansvärt hur många normalt kloka och förståndiga aktieinvesterare som fortsätter att förlora allt mer av sitt investeringskapital…..)

Investeringskapital

Den andra viktiga parametern är ”tillgång till investeringskapital.” Som vi såg ovan så krävs det lång tid och regelbundet sparande för att få ihop ett vettigt investeringskapital. Men hur mycket måste man spara och under hur många år?

Det finns inget enkelt svar på de frågorna. Tyvärr har många svenskar stora problem att spara även ett litet kapital varje månad över huvud taget. Det är temat i två böcker som jag läste om för några veckor sen.

Den första var ”Balansakten” av Philip Lerulf (2013, 96 sid, 52.- på adlibris.com) och den andra var ”Radhusproletärer och ombudskapitalister” av Dick Kling (2007, 210 sid, 46.- på adlibris.com).

Det är en ganska dyster bild som målas upp. Många svenskar har det ordentligt tufft med sin privatekonomi. Visserligen har båda böckerna några år på nacken, men situationen är inte bättre nu år 2018. Den kommer antagligen inte heller att bli bättre under de närmaste åren. Snarare kommer det att gå allt sämre för många svenskar när räntorna går upp och lågkonjunkturen kommer. Det är inget positivt framtidsscenario vi har framför oss de närmaste åren.

Balansakten

Varför är det så? Åter så finns det inga ”rätta svar”.  För många svenskar är det redan idag en balansakt att hålla sin privatekonomi flytande. Då finns det inte utrymme för att spara varken till pensionen eller till något annat. Höga skatter tar det mesta av våra inkomster, men vi får fortfarande betala själva för mycket av det som behövs av livets nödtorft. Båda böckerna tar upp beskrivningar och bakgrund till detta.

Som jag ser det är det också tre andra grundläggande orsaker till en dålig privatekonomi: 1) För små inkomster, 2) För stora utgifter och 3) Felaktig periodisering.

För små inkomster… Det är både för låga löner (för de som är anställda) och för små och osäkra inkomster för de som inte har fasta jobb. Bästa rådet är att byta jobb och få en ”fast” anställning med bättre lön. Det finns massor av enkla jobb som ger en fast anställning (både med ”deltid”, ”övertid” och tjänstepension) och hyfsad lön. Allt från brevbärare och busschaufför till lärare, tågförare och väktare. Det är alltid bättre att ha ett fast jobb, även med deltid, och sen komplettera med frilansuppdrag eller extra jobb med eget företag, än att hela tiden bara ha små och osäkra inkomster från eget företag och egen verksamhet.

För stora utgifter… För många är det svårt att rätta mun efter matsäcken. Det finns många prylar man vill ha och många saker man vill göra. Mitt enkla råd är att skaffa ett billigare boende, gör en tuff budget, och hålla den varje månad. Det man också skall rensa ut är onödiga och dyra abonnemang och dåliga vanor. Det betyder kanske en billigare mobil och mindre fika på stan. Det är enkla råd men svårare att genomföra, det är jag medveten om. Det gäller att rensa bland både stora och små utgifter. Det här är svårare för några än för andra, men det är ett måste för en hyfsad privatekonomi och långsiktigt pensionssparande.

Felaktig periodisering..  Det här är en ekonomisk term som kan tolkas lite olika. Hur länge skall en inkomst (t.ex. lönen) räcka? Hur länge skall en utgift (t.ex inköp av bil) räcka? Det gäller både inkomster (som periodiseras till intäkter) och utgifter (som periodiseras till kostnader). Typexempel är att lönen skall periodiseras både till alla kostnader för hela månaden och till olika former av sparande.  Det kan t.ex. också vara hur ofta man byter bil. Skall man byta bil var 3:e år, var 5:e år eller var 10:e år? Det blir stora skillnader i bilens löpande kostnader beroende på periodiseringen och avskrivning av bilköpet.

Även här gäller det som skrevs om investeringar. Girighet, otålighet och önsketänkande är ingen bra kombo även när det gäller att bygga investeringskapital!!

Slutsats

Välj en klok och riskbegränsad investeringsstrategi, använd gärna Bessers ”10-regel”. Då blir det enkelt att bygga en bra aktieportfölj, som antagligen blir värd långt över 320.000 kronor.

Att basera sina aktieinvesteringar på fria fantasier (önsketänkande…) om snabba (otålighet…) och stora (girighet…) reavinster är ingen lyckad strategi. Då försvinner investeringskapitalet snabbt och värdet på aktieportföljen kan till slut hamna långt under 32.000 kronor.

Investeringskapital är självklart också viktigt. Regelbundet sparande är den enkla vägen framåt. Men det förutsätter ofta fasta inkomster med sparsamhet och låga levnadsomkostnader.

Därmed önskar Besser alla läsare en bra och trevlig midsommar. Nästa inlägg kommer som vanligt om två veckor i början av juli och sen blir det sommaruppehåll till slutet av augusti.

Besser