Ibland bör man gå tillbaka till grunderna för att se om de fortfarande håller. Det här inlägget blir en (lite väl… ?) teoretisk genomgång av mina grundstrategier för aktieinvesteringar att jämföra med vad jag gjort och tänkt under de senaste åren.  Inlägget är mest ett fundamentalt och teoretiskt resonemang om mina investeringar, och kanske inte intressant för alla, så nu är ni varnade…. 🙂

(Och jag är en mycket annorlunda aktieinvesterare så alla ni andra fantastiska ”swing traders” som vill göra stora, snabba och enkla vinster kan sluta läsa direkt…)

Tre personliga livsfilosofier….

När det gäller livet i allmänhet och aktieinvesteringar i synnerlighet så har jag tre grundläggande filosofiska tankar över hur jag lever och investerar. Min investeringsfilosofi bygger på följande delar….

Sparsamhet…. Jag lever ett gott liv och unnar mig mycket men jag undviker onödiga kostnader och slösar aldrig med pengar. Jag är i grunden en sparsam person men är inte snål mot mig själv, mot min familj, mina vänner eller andra.

Långsiktighet….. Jag tänker långsiktigt och planerar för framtiden. Framtiden blir inte alltid som man tänkt eller vill, men jag planerar och förbereder mig för risker, möjligheter och olika utfall. Det lönar sig alltid att vara långsiktig även om man får välja en ”Plan B” ibland.

Självständighet…. Jag tar egna beslut och har gott självförtroende för de beslut jag fattar. Jag har både kunskap och erfarenhet som grund för mina beslut. Jag ökar min kunskap kontinuerligt och får mer erfarenheter för varje år som går.

Det tar några år att inse hur man vill ha det, men det gäller också att formulera och dokumentera sina egna personligheter.  Mycket av vår livsfilosofi grundläggs genom uppfostran i tidiga åldrar men kan också utvecklas med åren. Framför allt genom att bygga på med mer kunskap och erfarenhet inom livets olika delar, där ”aktieinvesteringar” bara är ett (men ett viktigt….) område.

Tre strategiska principer….

Jag har bara tre strategiska principer som jag skall följa när det gäller mina aktieinvesteringar. De bygger på mina personliga livsfilosofier och är ganska enkla att förstå och tillämpa. De har hängt med sen jag började med aktier för många år sen. De kommer här….

Buy&Hold…. Jag köper aktier och behåller dem. Jag samlar alltså på aktier. Ganska enkelt.

Contrarian…. Jag köper aktier tvärt emot marknaden. Jag köper mest när andra vill sälja. Enkelt igen.

Compounding…. Jag återinvesterar avkastningen på mina aktier.  Jag tar inte ut något kapital från mina aktieinvesteringar. Hur enkelt som helst.

Problemet med de här grundprinciperna (strategiska principer…) är att de inte säger något alls om hur man skall göra i praktiken för att lyckas. Det behövs både mer planering och tillämpningar (taktiska tillämpningar…) och handgripliga råd och regler (operativa regler…) för att man i verkligheten skall få ett ”optimalt slutresultat” av sina aktieinvesteringar….

Sex klassiska frågor….

För att få lite mer kött på benen till grundprinciperna så måste man besvara 6 enkla (eller svåra….?) frågor. De kommer här…

När skall jag köpa aktier? Var skall jag köpa aktier? Hur skall jag köpa aktier? Vem skall välja och köpa aktierna? Vilka aktier skall jag köpa? Varför skall jag köpa aktier?

Man måste bestämma principer, tillämpningar och regler redan från början för att nå ett bra slutresultat. Det är svaren på de sex klassiska frågorna som bildar underlag för både taktiska tillämpningar och operativa regler.

Tre taktiska tillämpningar…

Jag har också tre taktiska tillämpningar på de grundläggande strategierna. Jag har tidigare lite slarvigt beskrivit dem (3P) som ”min investeringsstrategi” men det är (i teorin…) egentligen bara ”taktiska tillämpningar” av mina övergripande ”strategiska principer”. Ni har hört dem förut men här blir det en kort repetition av ”3P”…

Planning….. Jag planerar långsiktigt redan från början vilka aktier och hur många aktier jag skall köpa till min aktiefond. Det blir en fiktiv och riskbegränsad aktiefond som bara behöver fyllas på med mina utvalda aktier. Jag har också en extra aktieportfölj med lite friare placeringsregler.

Preparation….. Jag förbereder och planerar för det investeringskapital som behövs för att göra inköpen. Jag har ett regelbundet sparande som varje månad bygger upp mitt investeringskapital. Ibland får jag oplanerade inkomster, de och alla utdelningar återförs också till investeringskapitalet.

Performance…. Jag köper aktier regelbundet varje kvartal, men också oregelbundet när det blir tillfällen att köpa ”bra aktier till bra priser”. Alla aktier behålls och som avkastning räknas bara utdelningar. Alla inköp, utdelningar, sparande, skatter och avgifter dokumenteras löpande.

Det blir fortfarande inga detaljerade svar på de sex klassiska frågorna men med de taktiska tillämpningarna är lite mer konkreta mina än strategiska principer…

Sex operativa regler

Det är först med operativa regler som det blir det mer detaljerade svar på ”de sex klassiska frågorna”.  Jag går igenom frågorna och mina svar, som också är de operativa regler som jag följer.

När köper jag aktier? Jag köper regelbundet aktier till min förbestämda ”aktiefond”, en eller flera gånger per kvartal. Det är ofta runt 200 till 250 aktier per inköp, oberoende av inköpskurs och jag väljer alltid en aktie som tillfälligt har en låg inköpskurs. Jag köper också oregelbundet aktier till min aktieportfölj när ”bra bolag har bra aktiekurser” men jag köper bara max 1.000 aktier i varje bolag.

Var köper jag aktier? Jag köper bara aktier på Stockholmsbörsen (OMXS) och bara på Large Cap (LC) eller Mid Cap (MC). Jag köper aldrig utländska aktier, onoterade aktier eller aktier på någon av småbörserna. Det blir mindre risk med aktier i ”stora, stabila och lönsamma bolag”.

Hur köper jag aktier? Jag köper bara aktier med befintligt investeringskapital och jag lånar aldrig kapital och belånar aldrig mina aktier. Jag har ett separat investeringskapital redo för köp och behöver aldrig riskera tvångsförsäljning och reaförluster av mina aktier vid en eventuell börsnedgång.

Vem köper mina aktier? Jag väljer själv ut och köper själv de aktier jag vill investera i. Jag har fullt ansvar för alla inköp och jag lämnar inte över det ansvaret eller den uppgiften till någon utomstående fondförvaltare eller någon annan”rådgivare” inom finansbranschen.

Vilka aktier köper jag? Jag köper bara aktier i bolag som är ”stora, stabila och lönsamma”. Helst skall bolagen också ha ”långsiktiga huvudägare” och ”en stark balansräkning”. Då blir det automatiskt långsiktiga och riskbegränsade aktieinvesteringar över tiden .

Varför köper jag aktier? Jag vill ha ett långsiktigt, stabilt och ökande kassaflöde av utdelningar varje år.  Mina aktier skall ge en extra inkomst av kapital och vara en del av mina privata pensionsinkomster någon gång i framtiden.

Hitintills har jag faktiskt klarat av att följa alla mina operativa regler så mina aktieinvesteringar är ”både enkla och effektiva”.  🙂

Några fördelar…

Att ha enkla och klara principer, tillämpningar och regler för mina aktieinvesteringar ger mig också flera ordentliga fördelar. Här är några av dem…

Jag behöver inte bry mig om aktiers värde. ”Värde” är bara en teoretisk beräkning som inte betyder något i praktiken. Mina krav på avkastning gäller bara för mina aktiers realiserade utdelningar.

Jag behöver inte ta några svåra säljbeslut eller riskera att göra reaförluster på mina aktier. Jag samlar på aktier och behåller alltid alla aktier jag köper.

Jag behöver inte lägga tid på att vara aktiv och kontinuerligt följa börsen. Jag köper bara aktier någon eller några gånger varje kvartal och då enligt min tidigare planering.

Jag behöver inte lägga tid och energi på att hitta komplexa formler eller teorier. Jag har enkla och klara regler för mina aktieinvesteringar som inte kräver onödig tid eller tankemöda.

Jag är inte beroende av andra och tar själv ansvar för mina aktieinvesteringar. Jag är mer noggrann innan jag investerar, undviker onödiga kostnader och bygger upp både kunskap och erfarenhet under tiden.

Jag får aldrig bekymmer eller dåligt samveta av mina aktier. Mina aktieinvesteringar är bara en lönsam hobby, och jag belånar aldrig mina aktier, investerar bara på lång sikt och endast med investeringskapital som kan undvaras.

Track Record….

Hur har jag följt mina egna principer, tillämpningar och regler under de senaste åren? Jag tycker att det har gått ganska bra.  Sen jag gjorde en ”nystart” med aktieinvesteringarna under 2015 så har resultatet blivit följande:

Personliga livsfilosofier…. Mina personliga livsfilosofier är grunden till min personlighet och till den person jag är idag. Jag följer alltid mina egna livsfilosofier.

Strategiska principer…. Jag följer alla principerna mycket väl, även om det ibland har varit svårt att pricka in lägsta inköpspris under ”Contrarian” till min aktieportfölj.

Taktiska tillämpningar…. Även här följer jag mina tillämpningarna ganska väl. Men jag startat för några år sen också en oplanerad aktieportfölj med oregelbundna inköp som ett komplement till min fiktiva och planerade aktiefond.  Den blir lite som en säkerhetsventil med övriga aktieköp.

Operativa regler…. Jag har faktiskt följt mina 6 grundregler fullt ut hitintills. Det är ganska enkla och effektiva regler som inte behöver några förändringar.

Enkel portföljteori…

Det gäller inte bara att investera i aktier, man bör också samla dem i en aktieportfölj. Även här är Besser ganska basic. Jag har bara tre grundregler för min aktiefond och min aktieportfölj….

Jag köper aktier i många bolag. Det blir mindre risk om man har många olika bolag i portföljen.

Jag köper många aktier i varje bolag. Det blir större absolut avkastning om man har många aktier i varje bolag.

Jag köper bara aktier i bra bolag. Det blir både mindre risk och större avkastning om man bara köper aktier i bra (”stora, stabila och lönsamma”…) bolag.

Åter igen ganska enkelt och effektivt. Att bygga en lönsam och långsiktig aktieportfölj kräver inte heller några komplexa finansteorier…. 🙂

Några av er tycker kanske att ovanstående är ganska självklart, men så är det inte för de allra flesta svenska aktiesparare. Genomsnittlig portföljstorlek är 3,8 bolag och 46 % (=  820.000 aktiesparare) äger bara aktier i ett enda bolag.  Medianvärdet för alla svenska aktieportföljer är 32.000 kronor och det finns över 65.000 förhoppningsfulla, godtrogna och lättlurade aktieägare bara i Fingerprint. I Telia finns det idag kanske 350.000 aktieägare som fastnade i ”IPO fällan” och har förluster sedan Telias IPO i i juni år 2000. Ganska dystra siffror….

(btw, Det finns fortfarande kvar drygt 15.700 aktieägare i Eniro, och bland de 10 största aktieägarna finns både Avanza pension (2:a) och Nordnet pension (8:a). Det blir som vanligt en stor varning för pensionsfonder och pensionsbolag, se även mitt inlägg ”Uttagsfasen” från 12 oktober 2018)

Komplexa portföljteorier…

Det finns naturligtvis också många komplexa portföljteorier. De flesta kan man strunta i, men om man vill ha lite mer detaljerade anvisningar än ”Bessers enkla portföljteori” så rekommenderar jag de regler för aktiefonder enligt UCITS som gäller för banker och fondbolag inom EU.

En aktiefond får enligt UCITS placera högst 10 % av fondkapitalet i ett bolag, samt att de bolag som var och en representerar 5 % eller mer av fondkapitalet, tillsammans inte får utgöra mer än 40 % av det totala fondkapitalet.

Om man räknar på ovanstående så ser man att det krävs minst 17 bolag i en aktiefond för att uppfylla kraven enligt UCITS, men i verkligheten krävs det naturligtvis många fler bolag för att det skall bli en vettig aktiefond. Även en normalt ”koncentrerad aktiefond” innehåller alltid minst 35 bolag.

De klassiska frågorna igen…

De klassiska frågorna kan användas i många sammanhang där man planerar för framtiden. Om man tar sig tid och svarar uppriktigt, så är de här frågorna ett bra hjälpmedel att ”göra rätt från början”.

Vi tar ett enkelt exempel: Du skall söka ett nytt jobb. Då bör du kunna svara på följande frågor innan du börjar leta efter det nya jobbet…

När skall du söka nytt jobb? Var skall du söka nytt jobb? Hur skall du söka nytt jobb? Vem skall hjälpa dig söka det nya jobbet? Vilka nya jobb skall du söka? och Varför skall du söka nytt jobb?

Man börjar lämpligen med den sista frågan. Varför söka nytt jobb? Det är en svår fråga som kräver eftertanke och planering. Tänk till ordentligt! Ta fram ett blankt papper och skriv ner de sex frågorna på höger sida. Sen är det bara att svara på varje fråga med en eller två meningar. Det blir ett viktigt dokument för framtiden…

Om du har ”rätt svar” på alla sex frågorna så blir sannolikheten mycket större att du verkligen lyckas hitta ett bra jobb som du trivs med, och då kan Besser verkligen säga: Grattis till det nya jobbet!

(Vad är ”rätt svar” på de sex frågorna? Det vet du bara själv, men om du inte har ett svar på någon av frågorna så kommer du att garanterat få problem…. )

Slutsats

Oberoende av vilken personlig livsfilosofi, långsiktiga principer, kortsiktiga tillämpningar och operativa regler du har för dina aktieinvesteringar så bör de vara en kedja av tankar som håller ihop hela vägen från din personlighet fram till det verkliga aktieinköpet.

Att tänka till ordentligt innan man köper aktier på börsen är naturligtvis viktigt. Oberoende av vilken aktiestrategi eller vilka tillämpningar du använder så gäller det att alltid kunna svara på de sex klassiska frågorna redan innan man börjar investera i aktier.

Att säga att man har en aktiestrategi utan att veta vad det verkligen betyder är ganska vanligt. Även Besser har gjort den tabben. Det gäller att komplettera strategi och principer med taktik och tillämpningar och även operativa regler för att slutresultatet skall bli bra.

Att bygga en bra aktieportfölj är inte heller så svårt. Att planera för framtiden med en lagom stor, diversifierad och riskbegränsad aktieportfölj är alltid en bra målsättning att börja med….  🙂

Besser

Advertisements

Besser läser många böcker om investeringar och även en hel del andra artiklar och inlägg både i media och på webben. Det finns bara några få bra journalister i svenska media men flera bra och kloka skribenter på webben, speciellt i USA.

En av mina absoluta favoriter är Morgan Housel. Han var mer aktiv med inlägg fram till 2016 då han jobbade på The Motley Fool (fool.com). Numera jobbar han på en ny Investment fond och har tyvärr slutat med inläggen. Han skriver (skrev…) både enkelt och smart om investeringar och investeringspsykologi. På fool.com finns fortfarande alla inlägg kvar i kronologisk ordning. Det är bara att börja läsa där.

Det var en kommentar nyligen på en av mina blogg grannarnas inlägg där han åter citerades, och det fick mig att söka efter fler av hans texter. Jag får tacka ”Kalle 56” som för flera år sen fick mig att upptäcka Morgan Housel och för mig är han är lika aktuell än i dag.

För er som inte tidigare läst Morgan Housel så kommer här en klassiker, ”Iron Rules of Money”. För er andra blir det en nyttig repris och repetition…   🙂

Iron Rules of Money 

“No matter who you are, how much you earn, or how you invest, a few truths apply to you and your money.”

1)“Spending money to show people how much money you have is the surest way to have less money.”

Singer Rihanna earns tens of millions of dollars, but found herself “effectively bankrupt” in 2009. She sued her financial adviser for not doing his job. He offered a legendary response: “Was it really necessary to tell her that if you spend money on things you will end up with the things and not the money?”

“The first iron rule of money is that wealth is the stuff you don’t see. It’s the cars not purchased, the clothes not bought, the jewelry forgone. Money buys things, but wealth — assets such as cash, stocks, bonds, in the bank, unspent — buys freedom and security. Pick which one you want wisely.”

2)“Wealth is completely relative.”

According to World Bank economist Branko Milanovic, “the poorest [5%] of Americans are better off than more than two-thirds of the world population.” Furthermore, “only about 3% of the Indian population have incomes higher than the bottom (the very poorest) U.S. percentile.” And those figures are adjusted for differences in cost of living.

“The easiest way to judge how well you’re doing is to compare yourself to people around you. The curse of living in the United States is that most people are doing well, so your own success looks ordinary. If you want to feel rich, look at the 90% of the world that isn’t American or European. You’ll realize that feeling rich is just a mental game.”

3)“The goal of investing isn’t to minimize boredom, it’s to maximize returns.”

“Successful investing is pretty boring. Its main requirement is patience and inaction. Most people demand more excitement, so they tweak, fiddle, and adjust their investments as much as necessary to destroy as much of their wealth as possible. If you want to do better than average at anything, you must do something that most people can’t. In investing, that means putting up with perpetual boredom. It’s a serious skill.”

4)“The only way to build wealth is to have a gap between your ego and your income.”

“Getting rich has little to do with your income and everything to do with your savings rate. And your savings rate is just the difference between your ego and your income. Keep the former in check and you should be fine over time.”

5)“The most valuable asset you can have is a strong propensity to not care what others think.”

“Most people are bad with money, so being good means doing things differently than they do. You won’t spend as much. You’ll invest differently. You’ll grow wealth slower. This can make you look like a fool in the short run. But who cares what others think? They’re probably idiots. As Charlie Munger put it, “Someone will always be getting richer faster than you. This is not a tragedy.” Not only is it not a tragedy, but it’s a necessity. The ability to not care what other people think about what you’re doing is mandatory in achieving abnormal results.”

6)“Spend more time studying failures than successes.”

“You can learn more about money from the person who went bankrupt with a subprime mortgage than you can from Warren Buffett. That’s because it’s easier and more common to be stupid than it is to be brilliant, so you should spend more effort trying to avoid bad decisions than making good ones. Economist Eric Falkenstein summed this up well: “In expert tennis, 80% of the points are won, while in amateur tennis, 80% are lost. The same is true for wrestling, chess, and investing: Beginners should focus on avoiding mistakes, experts on making great moves.”

7)“People are flawed, so a lot of stuff makes no sense.”

“As James Grant put it, “To suppose that the value of a stock is determined purely by a corporation’s earnings is to forget that people have burned witches, gone to war on a whim, risen to the defense of Joseph Stalin, and believed Orson Welles when he told them over the radio that the Martians had landed.”

8)“Anything can happen at any time for any reason. “

“You might be laid off next week. You can be sued tomorrow. Or win the lottery. Maybe you’ll get cancer. Or a huge promotion. Stocks can rally for twice as long as you think and crash twice as fast as you assumed. History is one damned thing after another, most of it involves money, and there’s nothing you can do about it.”

Slutsats

Egentligen är det ganska enkelt att investera i aktier som jag ser det…..  🙂

”Planera långsiktigt, Spara regelbundet och Investera klokt.”

Välj ut några stora, stabila och lönsamma bolag, gärna med långsiktiga huvudägare och en stark balansräkning. Bygg upp ett ordentligt investeringskapital genom regelbundet sparande. Köp sen dina planerade aktier regelbundet, men spara lite investeringskapital tills när börsen går neråt och alla aktier blir undervärderade. Den enda avkastning som räknas blir regelbundna och ökande utdelningar som återinvesteras varje år.

Vill man göra det ännu enklare för sig med ett långsiktigt pensionssparande, så köper man varje månad (autogiro…) fondandelar i en billig (gratis…) indexfond (Avanza Zero…) som behålls fram tills pensioneringen. Men då får man ingen realiserad avkastning varje år och man missar också den ökande kunskap och erfarenhet av aktier och investeringar som en egen aktieportfölj ger. För att inte tala om nöjet att se avkastningen och utdelningarna från sina aktier öka för varje år…..  🙂

Å andra sidan har man då fortfarande ett ordentligt stort pensionskapital som gör att man får ”ett hyfsat bra liv” även som pensionär. ”Det viktiga är att ha ett långsiktigt och riskbegränsat sparande i aktier oberoende av vilken väg du väljer”….  säger Besser  🙂

Besser

Det här inlägget handlar om pensionen. Många av de (aktie-…) investeringar vi gör, gör vi för att kunna få ”ett hyfsat bra liv” som pensionär. Även om man lyckas få ihop ett ordentligt pensionskapital så är det lätt hänt att det blir fel ändå om man inte tänker sig för.

Det här begreppet är något som jag stötte på för många år sen men som kan ge lite eftertanke även idag. Läs & Lär som man brukar säga…  🙂

The Retired Dentist Syndrome

Ett lite udda begrepp i amerikanska seglarkretsar och något som ibland omtalas i hamnarna i Västindien.

Ett bättre liv

Typexemplet är den framgångsrika entreprenören, i det här fallet tandläkaren från Boston på den amerikanska östkusten som tröttnar på det vardagliga och slitsamma jobbet som tandläkare. I mogen ålder och i en försenad fyrtioårskris skiljer han sig från frun och säljer villan och sin framgångsrika verksamhet, dvs tandläkarmottagningen. Han får loss massor av dollar, planerar för att segla i Västindien som han alltid drömt om, och köper en stor och fin segelbåt. Nu skall livet börja levas på riktigt.

Uppbrottet

Han har tröttnat på tråkigt vardagsliv. Han har skilt sig, sålt både företag och den fina villan för att få råd med sin stora drömbåt. Den inreds med alla bekvämligheter som man kan tänka sig, och det kostar naturligtvis en hel del. Han säger adjö till jobb, vänner och familj. De är naturligtvis alla välkomna att hälsa på när de väl kommer ner till Västindien. Men han räknar också med att få nya seglarvänner när han kommer ner till paradiset.

Drömmen blir sann

Det första året går bra och han trivs alldeles utmärkt. Det finns mycket nytt att se och uppleva. Han får nya bekantskaper bland de andra långseglarna och han hittar en ny och yngre kärlek, så livet leker igen. Även om den lilla ytan i en segelbåt gör att han aldrig kan vara helt ensam och ifred. Det görs många misstag det första åren. Både sådana som inte är så allvarliga men också några som kostar en hel del pengar. Budgeten för det första året håller inte alls. Men han har ju dollar så att han klarar sig och det innebär bara att man får dra ner lite på utgifterna de närmaste åren.

Verkligheten hinner ifatt

Efter den första tidens alla nya upplevelser blir vardagen plötsligt mer påtaglig. De nya öarna som man besöker är inte lika spännande längre, och de nya långfärdsseglarna som man träffar är inte annorlunda än alla andra. Det blir mest ytliga bekantskaper där seglingen är de enda gemensamma intresset och referensramarna. Alla seglare är inte så trevliga och man tröttnar snart på alla historier och goda råd. Det blir mest skryt där varje långfärdsseglare försöker vara värre än de andra. Det kostar fortfarande pengar att ligga i hamn. Hamnavgifterna är höga, så han och den nya partnern är mest ute på segling mellan öarna. Där blir det ännu mer nötning mot varandra och fler gräl, delvis beroende på att man inte har råd att unna sig något extra lika ofta.

Fortsättningen l

Det är lätt hänt att man blir besviken och tröttnar på livet som långfärdsseglare. Den krympande budgeten gör att man måste spara och den begränsade ekonomin tär på relationerna ombord. Att hela tiden vara tätt inpå sin partner frestar på ordentligt. Efter något år blir det åter skilsmässa, den nya partnern bryter upp ur relationen och åker hem till USA. Då är det lätt att misströsta, att åter gå in i hamn för att få lite sällskap och ta en drink för att stärka sig. Det finns alltid nya vänner om man har en drink att bjuda på.

Nya ovanor

”The Dentist” vill naturligtvis inte vara ensam och söker nytt socialt sällskap. Men det enda han har gemensamt är samma gamla seglarhistorier och känslan bland många av att vara i samma situation. Med en begränsad budget finns det inte så mycket annorlunda att göra. Det går inte att åka hem, för det finns inget jobb, ingen bostad och inga gamla vänner kvar. Värdet på båten har mer än halverats och att återvända hem vore också ett psykologiskt nederlag. Då är det lätt hänt att man åter söker sig till samma billigare hamnar som många andra långfärdsseglare. Man tar några drinkar på eftermiddagen och fortsätter med flera öl på kvällen.  Livet blir mest en enda långdragen väntan på nästa drink eller nästa öl med de andra grabbarna i hamnen.

Fortsättningen ll

Det blir inget underhåll på båten och det blir inte heller de vanliga småjobben blir gjorda. Dyngnets alla tider blir en enda lång röra där det bara finns tid att hänga med de andra seglarna, sova, äta och dricka. Båten blir allt ruffigare. Det finns inga pengar kvar för underhåll eller utbyte av trasiga delar. Den en gång så fina segelbåten blir en flytande ungkarlskvart utan städning och i allmän oordning. Det brukar inte sluta så bra för den här typen av långfärdsseglare men det kommer hela tiden nya och förhoppningsfulla seglarkompisar till hamnarna i Västindien.

”The Dentist”

Det finns ganska många människor av den här typen i Västindien. De flesta driver vidare, blir allt mer patetiska och blir mer och mer nergångna. Det blir ovårdade kläder, en nergången båt och mycket öl och alkohol. Man drar sig fram bland sina liknade vänner och försöker få ihop en slant till nästa drink. Det finns ingen plats i det vanliga samhället och man kan bara umgås med de andra i ”B-laget”. En ganska dyster framtid för en före detta framgångsrik tandläkare och egen företagare.

Hemma i Sverige

Hemma i Sverige blir det förhoppningsvis inte så många Västindien-seglare av den här sorten. I stället är det småföretagaren som säljer sitt företag och köper ett fint hus i Thailand för att börja spela golf på dagarna. Men när man spelat alla golfbanor tillräckligt många gånger, tröttnat på solen och börjat ta några drinkar till lunch, så är man på väg i samma nerförsbacke som ”The Dentist”.

Det blir mindre golf, långa sovmornar, mera billig skräpmat och man umgås mest med andra svenskar i samma situation. Det blir drinkar före lunch och några flaskor öl till maten. Under eftermiddagarna fortsätter man att värma upp inför kvällen med mera party och dricka. Det blir många drinkar och ölflaskor under kvällen. Både kropp och själ får mycket stryk.

Det här gäller även på spanska solkusten. Där finns det sedan länge både engelsmän, tyskar och skandinaver som krökat ner sig och som mest tvingas umgås med andra landsmän i samma situation. Kanske följer man livet i Sverige genom TV och media eller via internet. Det blir många timmar framför datorn varje dag när hemlängtan slår till. Har man tur och pengar kan man kanske åka hem någon gång per år och bo hos släkt eller vänner. Men det blir allt svårare för varje gång att hitta någon som vill ställa upp med gratis husrum. Att bo på hotell i Sverige kostar mer än det smakar och ofta har man inte råd med den lösningen.

Börjar man bli sjuk, skröplig och få krämpor så vill man nästan alltid åka tillbaka hem till Sverige igen. Men då finns inga pengar kvar och man blir en svensk ”fattigpensionär” som har svårt att hitta nya vänner, vettig sysselsättning och ett billigt boende.

Fortsättningen lll

För svenskar i Spanien är det lättare att återvända hem till Sverige igen. Det går kanske att skaffa ett enkelt och billigt boende långt ute på landet eller i utkanten av övriga samhället och sen leva på garantipensionen. Men det blir ett fattigt liv som pensionär och utan sociala kontakter. Bor man utan grannar blir man lätt issolerad och bor man i fel område så har man inte mycket gemensamt med de nya grannarna. Då får man hoppas på offentlig sjukvård och den kommunala långvården när alla egna tillgångar är borta.

De sista åren blir ganska besvärliga och nog inte vad man tänkt sig. De gamla vännerna är borta och kanske kan man hålla kontakten med och leva på barn och släktingar, men det är inte så lätt. De bor ofta långt borta och har alla sina egna jobb och bekymmer att ta hand om. Då finns det inte tid eller ekonomi att ta hand om och försörja ytterligare en person, som dessutom är en besvärlig fattigpensionär. Hemma i Sverige betalar vi höga skatter, då förväntas det också att man sköter sig själv och låter samhället ta hand om de som behöver hjälp.

Det finns även några allmänna frågor för framtiden. Hur mycket pengar kommer det att finnas kvar till offentlig sjukvård och åldringsvård framöver? Vilka pensionärer kommer då att prioriteras? Hur kommer den vården att vara och vilken kvalité kommer den vården att ha?

Bessers gissningar

Svensk sjukvård och äldreomsorg idag är inte vad den en gång var, och jag gissar att den inte blir bättre i framtiden. Den offentliga sektorn kräver allt högre skatter men blir bara allt ineffektivare, mest på grund av mer onödig administration och klåfingrig politisk styrning. Redan idag är det svårt att hitta kvalificerad arbetskraft till sjukvård och långvård. Det blir mycket stress och hög personalomsättning. Inte en trevlig miljö att tvingas tillbringa sina sista år.

Men en privatiserad långvård där giriga företag vinstmaximerar verksamheten gör varken livet eller arbetsmiljön bättre för ”kunder” och personal. Även här blir det hög personalomsättning och låg servicekvalite när vinsten är det som är viktigast.

Den privata, stiftelsebaserade och icke vinstdrivande, sjukvård som finns i USA saknas nästan helt i Sverige. Vi har inga privata stiftelser kvar som tar hand om sociala frågor. De institutioner som fanns tidigare har försvunnit under de senaste 100 åren när den offentliga sektorn expanderade och kvävde alla privata initiativ inom vård och omsorg. Här i Sverige är det numera mest hungriga storbolag som satsar allt mer på att ta en så stor bit som möjligt av de offentliga socialkostnaderna, och då blir det mest kortsiktig vinstmaximering som gäller.

Slutsats

Framtiden blir inte bättre bara för att du har finansiella förutsättningar till ett annat liv. Livet som pensionär blir inte bättre för att du köper en stor segelbåt och seglar till Västindien. Det finns alltid andra och viktigare ”investeringar” i livet för att få en meningsfull tillvaro som pensionär.

Med det sagt så kommer det trots allt att behövas en ganska stor ”ekonomisk buffert” för att kunna leva ett behagligt liv som pensionär även i Sverige. Det gäller att tänka långsiktigt från början och att ha en ordentlig finansiell reserv för ”oförutsedda händelser”. Kanske bör man också göra en ”Plan B” och en ”Plan C”. Den typen av planering gör att livet blir mycket enklare för de investerare och pensionssparare som redan planerar för att ha ”en välskött privatekonomi” även som pensionärer.

”Livet blir inte alltid som man tänkt sig, speciellt inte om man inte tänker sig för från början”… säger Besser  🙂

Besser

Det här inlägget är inspirerat av en artikel i Dagens Industri (DI) i förra veckan. Rubriken var ganska tuff…. ”Bolånebomb hot mot statskassan”.

Det är samma resonemang som jag själv drivit i några av mina tidigare inlägg. När räntan går upp ( det är inte en fråga ”om”…) så kommer den att påverka både privat konsumtion och skatteintäkter. Allt tack vare den extremt höga privata belåningen vi har i dagens Sverige. Det är främst den höga belåningen av bostäder men också övriga konsumtionslån som gör att den svenska ekonomin är känslig även för mindre ökningar av räntenivån.

Redan idag finns det många svenskar som inte kan hantera sina privata krediter och konsumtionslån. Som vi ser i Kronofogdens senaste årsrapport för 2018 så finns det nu 414.000 personer som har en total skuld till kronofogden på 81 miljarder kronor. Det innebär att 5 % av Sveriges vuxna befolkning har en medelskuld på 195 tkr och en medianskuld på 54 tkr bara till kronofogden. Det är ganska fantastiskt att så många svenskar (cirka 207.000…) inte ens kan betala en vanlig skuld på under 55 tkr utan att skulden går till Kronofogden som sista instans.

Då har vi inte heller räknat in alla inkassobolag som (förutom Kronofogden..) försöker driva in skulder från kreditförsäljning och vanliga smålån. Jag gissar att det finns minst lika många svenskar som även har skulder till inkassobolagen. Totalt finns det alltså drygt 800.000 svenskar (10 % av alla vuxna….) som har så dålig privatekonomi att de inte ens kan betala sina vanliga kreditlån och konsumtionsskulder.

Kreditförluster

Den största delen av alla svenskars lån är naturligtvis bolånen. Men det finns en mycket viktig skillnad mellan bolån och konsumtionslån. Skillnaden är att banken har bostaden som säkerhet.

Finansbolag och banker kollar naturligtvis upp kreditvärdigheten på sina kunder innan de ger kredit eller konsumtionslån. Men det finns sällan (eller aldrig…) några säkerheter för de här lånen. Privatpersoners kreditvärdighet är till 99 % beroende på inkomster (fasta och regelbundna…) och hur man tidigare har skött sina lån (dvs eventuella betalningsanmärkningar).

Visst kan även ”icke kreditvärdiga personer” få lån, men inte från bankerna. Då blir det helt andra finansbolag och lån till helt andra räntor och villkor.

Banker kan naturligtvis missbedöma en bostads (dvs ägd bostads) värde och ge ut lån som överstiger värdet på bostaden, men det är mycket ovanligt. Om bolånetagaren inte kan betala räntor och amortering (enligt plan….) så kan även banken gå till Kronofogden och begära tvångsförsäljning, men det händer ganska sällan. Totalt gjorde Kronofogden tvångsförsäljningar av 429 fastigheter och 289 bostadsrätter under 2018.

Det är mycket ovanligt att svenska banker får kreditförluster på vanliga bolån och vi vet inte hur stor kreditförlusten blev (om ens någon alls…) på de 718 bostäderna som Kronofogden sålde 2018.

Försäljningarna berode antagligen mest på missad betalning av räntor och amorteringar. Det här är också en av orsakerna till att bolånen är så lönsamma för de svenska storbankerna. (Och också en av anledningarna till att Besser har flera bankaktier i sin aktiefond och aktieportfölj…..)

Bolånebomben…

Så vad har då DI kommit framtill? Här kommer underrubriken…

”Det är hög tid att börja minska de generösa ränteavdragen i Sverige. Om räntorna normaliseras drabbas inte bara konsumtionen hårt – även statsfinanserna hotas av en vertialbel bomb”

Trots att konsumentlånen utan säkerhet ökat kraftigt de senaste åren (mycket pga oseriösa spelbolag och finansbolag…) så står de bara för 6 % av hushållens totala lån. Den största delen är fortfarande bostadslånen som står för 82 % av de 3.308 miljarder som svenska hushåll (privatpersoner…) har i skuld enligt SCB.

”De senaste tio åren har den utestående bostadslånestocken ökat med 94 %, alltså nästan en fördubbling. På 15 år är ökningen hela 266 %. BNP har ökat med 20 respektive 38 procent i Sverige under samma tid”  skriver DI.

Ganska fantastiskt, 15 år sen är bara februari 2004 då de totala bolånen uppgick till 1.020 miljarder jämför med februari 2019 på 2.712 miljarder. Det blir en ökning på 1.692 miljarder på 15 år eller över 112 miljarder per år under de senaste 15 åren. Jämför gärna den siffran med några budgetsiffror nedan…. 🙂 .

Dolda skulder…

”Det finns också en dold skuld som många inte tänker på. Även bostadsrättsföreningarna har lån som de boende indirekt svarar för. De uppgår nu till 484 miljarder.”

”Tyvärr ser vi inte sällan höga belåningsnivåer i nya bostadsrättsföreningar som har färdigställts de senaste åren, vilket tillsammans med nya lån för renoveringar har bidragit till låneökningen”

Låneexpansionen har gjort att hushållens totala skulder nu har ökat till drygt 185% av total disponibel inkomst enligt Riksbanken. Men samtidigt har hushållens räntekostnader i förhållande till disponibel inkomst sjunkit till drygt 2,5 % efter ränteavdrag.

”Det är faktiskt inte omöjligt att elräkningen numera är större än räntekostnaderna för många hushåll – åtminstone vintertid” skriver DI.

Tillgångar…

Självklart har ”hushållen” (SCB´s term för privatpersoner…) även tillgångar. Enligt senaste rapport från SCB så har hushållen finansiella tillgångar (aktier, fonder banksparande…) på 5.300 miljarder att jämföra med skulder på drygt 4.200 miljarder.

Enligt SCB´s rapport så hade hushållen bl. a. följande tillgångar i slutet av 2018…

Sedlar & mynt: 48 miljarder, Inlåning: 1.922 miljarder, Obligationer: 96 miljarder, Direktägda aktier:  2.083 miljarder, Fondandelar:  1.154 miljarder (Totalt 5.303 miljarder).

Försäkringssparande: 1.061 miljarder, Tjänstepensioner: 2.846 miljarder och Premiepensioner på 1.244 miljarder (Totalt 5.151 miljarder).

Men som vi vet från tidigare inlägg så är tillgångar i aktier extremt ojämt fördelade i Sverige, och den större delen av hushållens fondandelar är låst till eget pensionssparande. Visst finns det 1.871 miljarder (bankernas andel) på bankernas vanliga inlåningskonton, men även det kapitalet är relativt ojämnt fördelat. ”Vanliga svenskar med jobb och familj” har inget större extra kapital på bankernas nollräntekonton.

Vi vet också att den svenska börsen ligger högt i den senaste börscyklen där vi hade ATH på OMXS så sent som ni i veckan. Det betyder också att värdet på både aktier och fondandelar kan sjunka snabbt när börsen går ner mot mer normala nivåer.

Försäkrings och pensionssparande är nästan lika stort som de finansiella tillgångarna men är mer jämnt fördelat över Sveriges befolkning. Självklart finns det många som saknar tjänstepensioner (cirka 12 % av alla svenskar som har lön och inkomst av arbete) och många som också har låga löner och låga premiepensioner. Med en begränsad kreditvärdighet så är antagligen också bolånen låga eller saknas helt för dessa inkomstgrupper.

Skatterna…

Enligt DI så gjorde svenskarna avdrag på 78 miljarder för utgiftsräntor under senast godkända taxeringsåret 2017. Det betyder att hushållen under 2017 hade en genomsnittlig ränta på 2,1 %, en nivå som lär ha sjunkit ytterligare sen dess. För taxeringsåret 2018 gissar jag att nivån ligger på 1,9 %.

Med en mer normal bolåneränta på 5,25 % (enligt DI…) så skulle bolåneräntorna ligga på drygt 170 miljarder före ränteavdrag skriver DI. Det är en en skillnad på nästan 100 miljarder kronor jämfört med idag.

”Svenskarna skulle fortsätta att betala sina räntor som vanligt men för konsumtionen skulle det bli en smärre katastrof.” och ”1 procent högre ränta skulle medföra ytterligare boräntekostnader på cirka 33 miljarder kronor. Till det kommer räntor på konsumtionslån” skriver DI.

Även staten och skatteintäkterna skulle drabbas. Med en avdragsrätt på 30 % för utgiftsräntor slår ökande räntor hårt även mot skatterna.

”Utgiftsräntor på 170 miljarder kronor bara för bolån skulle ge totala ränteavdrag på 51 miljarder kronor, vilket motsvarar hela försvarsbudgeten. Som jämförelse uppgick statens kostnad för (total…) skattereduktion till 18,3 miljarder kronor netto 2017, där ränteavdragen stod för majoriteten.”

Statens kostnad för ”skattereduktion” har varit relativt jämn under åren, men 2012 när bolånen var lägre (cirka 2.000 miljarder) räntenivån var högre högre (cirka 4,0 %) så var den totala skattereduktionen ändå bara uppe i 25,6 miljarder. Det är bara hälften av de 51 miljarder som en högre ränta skulle innebära idag.

Ränteavdraget…

”Räntorna på bostadslånen ser inte ut att vara något större problem för vare sig hushållen eller staten i dagsläget. Men om de stiger markant skulle de troligen påverka  både konsumtionen och statsbudgeten kraftigt. Därför är det rimligt att minska ränteavdragen, även om det inte är populärt.” skriver DI

Ett enkelt sätt att begränsa ränteavdragen är att ytterligare minska taket för avdragen. Då blir det också en ”fördelningspolitisk fördel” för våra opportunistiska politiker. Om man sätter maxavdraget till 20.000 kronor (som DI tror…) så kan man fortfarande säga att ”vi har kvar 30 % avdragsrätt på bolån för vanliga bolåntagare” och att ”det är bara de rika som får betala en mer rättvis del av skatterna”. Men frågan är om det räcker. Även om man tar bort avdragsrätten på konsumtionslån så är det osäkert om man kan minska avdragsrätten med större delen av de cirka 100 miljarder som är skillnaden mot dagens skattereduktion.

(5,25 % ränta och max 20.000 kronor i avdrag ger ett bolån på max 380 tkr. För den summan blir det svårt att köpa en permanentbostad i Sverige, oberoende av storlek och läge, säger Besser…. 🙂

”Men troligen händer inget. Politikerna lär som vanligt fortsätta sparka burken framför sig nedför gatan ett tag till. Och hoppas att räntorna aldrig går upp igen.” skriver DI som avslutning.

Glöm inte moms…

Vad DI inte räknar med är att den minskade konsumtionen också slår hårt på skatteintäkterna i form av minskade momsintäkter. När svenskarna minskar konsumtionen så minskar också inbetalningen av moms som indirekta skatter. Om vi gissar att genomsnittlig moms för all konsumtion ligger på 20 % (av 25 %, 12 % eller 6 % moms) så betyder det skatteintäkten minskar med ytterligare 20 miljarder. Var skall man ta in de skatterna när vi i Sverige redan idag har ett av värdens högsta skattetryck?

Besser gissar som vanligt att det blir både nya och högre skatter. Det finns ingen gräns för politikers fantasi när det gäller att ta in pengar från de få svenskar som fortfarande har ”en välskött privatekonomi.” Bäst är att vara beredd på värsta…  🙂

Slutsats

Visst är det kanske några överdrifter i DI´s artikel om bolåneutvecklingen men det finns också många sanningar. Det man inte tänker på är att både avdrag och moms påverkas av högre räntor och lägre konsumtion. Det kommer att bli stora avbräck i statens skatteintäkter när räntan går upp. Hur stora de blir vet vi inte.

Det vi däremot kan vara ganska säkra på är att de totala skattetrycket inte kommer att minska. När räntorna ökar (om några år….) så kommer kommer det att behövas både nya och högre skatter för att finansiera det svenska samhälle som redan idag är baserat på en hög generell skattenivå.

Att tro på lägre skatter, smartare politiker och ett effektivare samhälle är som att tro på jultomten. Alla snackar om hur fint det vore med alla nya möjligheter och hur många och fina julklappar man vill ha, men i verkligheten så finns det ingen jultomte.

Det gäller alltså att förbereda sig för nya skatter och det nya samhälle som kommer, även om vi inte vet exakt hur det samhället kommer att se ut. Besser gissar som vanligt att det kommer att krävas mer individuell kunskap och mer relevant erfarenhet. Kunskap, som man bland annat kan få i den här bloggen…..  🙂

Det kommer också att krävas ett visst mått av oberoende och självständighet för att ha möjligheten att leva ”ett hyfsat bra liv” utan att behöva påverkas allt för mycket av politiska beslut. En riskbegränsad och långsiktig aktieportfölj är en bra början…..  🙂

Besser

 

Besser brukar gå på några årsstämmor varje år. Det är mest för att få förstahands information om bolagens syn på verksamhet och framtid utan att behöva filtrera den informationen via media. Det är också en möjlighet att bedöma  de personer som företräder bolagen. Främst ordförande och VD.

Besser har en god kompetens när det gäller att bedöma just individer på hur de agerar i svåra situationer. Det gäller inte bara vad som sägs och hur det sägs, dvs tonfall och röstbehandling, utan även hela kroppsspråket avslöjar individens känslor och tankar. Det är avslöjande hur man reagerar på oväntade och kritiska frågor från aktieägarna.

De flesta i styrelsen och ledningsgruppen med VD i spetsen är naturligtvis proffs, men just att bli utsatt för kritik och befinna sig i en okänd och kanske även en negativt laddad situation (som en bolagsstämma kan vara…) gör att de avslöjar sig väl för den som kan läsa av signalerna.

Besser har under många år jobbat med försäljning och marknadsföring, och därmed lärt sig många trix och knep om hur man gör ”säljande och trovärdiga presentationer” . Men det gör också att jag lättare kan genomskåda just den ”professionella attityd” som de flesta styrelseledamöter och medlemmar i ledningsgruppen visar utåt mot andra grupper, t.ex anställda och aktieägare.

Tre banker

Just 2019 så slumpade det sig så att Besser besökte 3 av de svenska storbankernas årsstämmor. Det var inte en planerad rapportering utan mer en slump. Dessutom var det årsstämma  3 dagar i rad för SEB, SHB och Swedbank. Här kommer några iakttagelser och synpunkter från de 3 årsstämmorna….

SEB den 26 mars

SEB är Investors och Wallenbergarnas husbank och det märks även på årsstämman. Årets stämma hölls i Stockholms Konserthus där Wallenbergs även är sponsorer till Kungliga Filharmonikerna.

Som vanligt serverades innan årsstämman en mycket uppskattad delikatesstalrik med vin, öl eller vatten till och sen kaffe med bullar efter det. När man kom in i konserthallen  så var det levande klassisk musik från en stråkkvartett på scen innan stämman började. En riktigt bra början.

De flesta Wallenbergsbolag brukar ha advokat Sven Unger som mötesordförande på sina årsstämmor. Så även här. Han är både effektiv, snabb och rolig som ordförande. Hela stämman hölls i en positiv anda. Ordförande Marcus Wallenberg var lite stel i sin inledning men VD Johan Torgeby var både positiv, avslappnad och säljande i sitt anförande. SEBs ledning gav ett positivt intryck.

Först ut bland aktieägare med allmänna frågor var Aktiespararna. Som vanligt med detaljerade och relevanta frågor som besvarades i positiv anda från SEB. Nummer två på frågelistan var, som oftast Folksam. Det är alltid en ”arg ung tjej” som läser innantill ur ett standardiserat och dåligt manuskript. Hon har antagligen inte ens läst årsredovisningen och frågorna blir bara allmänt flummiga. VD svarar naturligtvis positivt även på dessa frågor, även svaren också blir lite flummiga.

Totalt var det 1.172 personer, representerande 59 % av rösterna var närvarande på stämman. Hela stämman var totalt sett en positiv upplevelse både för aktieägarna och bolagets representanter.

SHB den 27 mars

SHB är Industrivärdens och numera även Fredrik Lundbergs husbank. SHB har en lång historia av att vara en stabil och välskött bank men de senaste tio åren har den bilden förändrats. Bankledningen har blivit girig och arrogant, och styrelseordförande Per Boman ger ett direkt negativt intryck gentemot aktieägarna.

Årsstämman hölls som vanligt på förmiddagen i Grand Hotels ”Vinterträdgård”. I år var det extra trångt med många stolar längs väggarna, flera med dold sikt mot podium. Många aktieägare fick nöja sig med att se stämman på bildskärmar.

Även SHB hade i år Sven Unger som mötesordförande, och han gjorde som vanligt ett bra jobb. Ordförande Pär Bomans inledningsanförande var oengagerat och ganska intetsägande, och det följdes av VD Anders Bouvin som höll mer eller mindre samma tal som förra året. Allt var bara slapp innantilläsning utan engagemang.

Samma representant för Aktiespararna som hos SEB fick första talartid. Som vanligt detaljerade och relevanta frågor som visade på kunskap och erfarenhet. Det blev tyvärr mest svammel som svar från VD. Sen följde som vanligt Folksam. Samma svammel och irrelevant innantilläsning från en ung kvinnlig representant som vanligt och samma intetsägande svar från VD.

Men det var också några ”vanliga aktieägare ” som hade mycket kritiska frågor till banken. Dels en aktieägare med fyra detaljerade frågor om regelefterlevnad på EU nivå och dels en aktieägare med en mycket kritisk skriftlig motion till stämman, som även framfördes muntligen, om en eventuell olaglig omplacering av bankens pensionskapital år 2016.

De var klara, allvarliga och relevanta frågor som förberetts väl och som tydligt framfördes till bankens ledning. Både VD och ordförande var otroligt arroganta. Pär Boman ”uppfattade inte frågan” om regelefterlevnad eftersom han inte brytt sig om att lysna. VD svarade ”goddag yxskaft” utan att säga något alls om fyra detaljerade frågor. Likadant med frågan om pensionskapitalet. Pär Boman svamlade kort och Anders Bovin försökte blanda bort korten. Till slut var dock Pär Boman tvungen att försöka förklara sakligt hur pensionskapitalet förvaltats. Varför inte svara ärligt redan från början?

En upprörd aktieägare refererade till Handelsbankens historia, och undrade vad Jan Wallander hade tyckt om de föreslagna höjningarna av nuvarande ledningens löner och arvoden. Det blev varken svar eller en kommentar från ledningen.

(Jan Wallander var VD för SHB från 1970 till 1978 och införde både den decentralisering och den kostnadsmedvetenhet som präglat banken sen dess. Även löner och arvoden för VD och övriga ledningen i SHB var då låga och återhållsamma, till skillnad mot den girighet och arrogans som dagens VD och styrelse visar.)

Stämman avslutades som vanligt med en utmärkt delikatesstallrik i Grand Hotels konferenslokaler, bl.a. i Spegelsalen . En miljö, service och upplevelse som är svår att överträffa.

Totalt var det 671 personer närvarande som representerade 790 aktieägare och 57 % av rösterna. Hela stämman gav en besk eftersmak där bankens ledning inte tog sitt ansvar för ärliga svar på svåra frågor. Per Boman var direkt arrogant och gav ett mycket negativt intryck.

Swedbank den 28 mars

En årsstämma i kalabalik redan från början. Årsstämman var flyttad från Oscarsteatern till City Conference Center (CCC)) för att ”man väntade ett större intresse i år”. Det började redan en timme innan start, då det meddelades att VD Birgitte  Bonnesen fått sparken. Det blev förseningar och när stämman sen började så höll ordförande Lars Idermark ett kort inledningsanförande. Talet var både blekt och yrvaket. Det verkade som att han inte riktigt förstod vad som hänt. Det var allmänt svammel om att banken tog alla problem på allvar och i framtiden skulle allt bli bra bara man hade tålamod. Helt meningslöst.

Den nya tillförordnade VD Anders Karlsson höll sedan ett flummigt tal om bankens ärorika historia, hur bra banken verksamhet utvecklats och hur fantastiska anställda och medarbetare banken hade. Inte ett ord om senaste tidens problem med penningtvätt eller om ledningens ansvar för verksamheten.

Swedbank är en så kallad folkrörelsebank med storägare från både lokala Sparbanker, Sparbanksgruppen, LRF, LO och sossarna och deras organisationer, främst Folksam. Men från de större ägarna hördes inte ett ljud, förutom ett kort inlägg från AMF.

Aktiespararna hade sin VD Joacim Olsson på plats som gjorde ett mycket bra inlägg om att inte bevilja styrelsen ansvarsfrihet för 2018. Det blev applåder för inlägget, men det hjälpte inte.

Alla de större aktieägarna valde 1) att bevilja hela styrelsen ansvarsfrihet för 2018, 2) att hela styrelsen omvaldes för ytterligare ett år och 3) att styrelsens arvoden höjdes för det kommande året. Ganska fantastiskt.

Vad krävs av en bankstyrelse att nekas ansvarsfrihet i Sverige? Vi har en bank som tvättat 1.400 miljarder i svarta pengar, en bank som amerikanska myndigheter inlett en undersökning emot, en bank där Ekobrottsmyndigheten gjort en razzia mot huvudkontoret dagen före stämman på grund av misstankar om röjande av insiderinformation och grovt svindleri.

Finansbolagen och bankerna är idag en rutten bransch. Det vi ser i Swedbank är bara ett exempel som vi kan se i media, det finns fler exempel om man lyssnar runt i branschen.

Totalt var det 912 personer närvarande som representerade 56 % av rösterna. Stämman gav ett kaotiskt och negativt intryck. Det var många upprörda inlägg från mindre aktieägare men bara oklara och fåordiga svar från VD och ordföranden. Inget ansvar utkrävdes av styrelsen, alla omvaldes och alla fick höjda arvoden. Så går det till på Swedbank….

Fyra bra ”bankböcker”

Om man vill veta mer hur bankerna ”hanterar sina kunder” så rekommenderar jag fyra böcker från finanskrisen efter IT kraschen skrivna av Lars Ohlson. Det är många år sen men alla böcker beskriver verkliga kundfall från de flesta av våra storbanker. Banken är inte din vän. Kom ihåg det. Om du får problem med dina lån eller din verksamhet så har alla storbanker hårda och obevekliga krav oberoende av tidigare kundrelationer och goda kontakter Böckerna är: Ruinmakarna 1 och 2, Rångivarna och Skambankerna. Googla gärna för att hitta begagnade exemplar.

Disclaimer

Besser är även i år mycket imponerad av Aktiespararnas representanter på bolagsstämmorna. I år, liksom även förr om åren har det alltid varit kunniga, pålästa och relevanta frågor som de ställt till VD och Ordföranden. För att det inte skall vara några missförstånd om oberoende så meddelas att Besser inte är medlem i Aktiespararna och heller aldrig tidigare varit medlem i Aktiespararna. Jag räknar mig dock som en kompetent och objektiv aktieägarna i de tre bolagen.

Hur hantera banker?

Det som de här tre bankernas årsstämmorna lärt mig är att det är bättre att äga aktier i svenska storbanker än att vara kund i någon av dem. Men i dagens samhälle måste man hantera alla sina privata finansiella transaktioner via en bank. Det bästa är att ha en av storbankerna som en ren ”transaktionsbank”, men att ha sparande (investeringar) och bolån (skulder) på andra ställen. (Se även mitt inlägg ”Banker och bankkunder” från 23 nov 2018).

Bankernas uppgift är att sälja så många ”finansiella tjänster” som möjligt till så stor lönsamhet som möjligt. De som får betala är bankkunderna och de som får dela på vinsterna är styrelse, VD, företagsledning, de anställda och aktieägarna.

Det här årets årsstämmorna (och även de förr om åren..) har lärt mig att de flesta personer i styrelser och företagsledningarna i svenska storbanker är både oetiska, oärliga och korrumperade. Det visas inte bara av det som framkommer i media utan också på det som jag själv ser och hör på bolagsstämmorna. Det är mest girighet och arrogans som visas upp av VD och bankledningen.

Den stora skillnaden mot andra företag är att bankerna inte producerar exportvaror som industrirobotar, lastbilar eller kullager, och inte heller främjar global handel med kläder eller möbler, utan mest säljer komplexa och onödiga finansiella tjänster som vanliga medborgare får betala dyrt för.

Börskurser?

Det vi också lärt oss den senaste tiden är att bankernas börskurser kan variera kraftigt. Det räcker med några rykten i media så dyker aktiekurserna ordentligt. Då är det bra att ha ett extra kapital för att kunna köpa lite fler bankaktier. Men bäst är naturligtvis att köpa regelbundet under flera år för att få en hyfsad genomsnittlig inköpskurs (GAV).

Med fler aktier så får man också en större utdelning. Även här en gammal sanning från Besser… :-). (Självklart kan utdelningarna också sjunka, speciellt för Swedbank, men för SEB och SHB så är det nog fortsatt stabila utdelningar som gäller. Bara som ett litet tips… J ) Besser är redan fullinvesterad i SHB, men jag har efter de 3 årsstämmorna köp fler aktier i både Swedbank och SEB.

Slutsats

Finansbranschen och storbankerna är som bolag mest skräp när det gäller etik, moral och ärlighet. Det är giriga styrelser och företagsledningar som drar personlig nytta av både pensionssparande och bostadslån från alla ”vanliga svenskar”. (SEB är delvis undantaget för SEB är främst en företagarbank).

Men alla måste vi ha en ”bankkontakt” och de flesta svenskar lämnar då över hela sin privatekonomi till någon av de svenska storbankerna och blir därmed mycket lönsamma helkunder. Visst kommer det till fler ”nischbanker” men storbankernas lönsamhet kommer alltid att ligga hyfsat bra till, även när konjunkturen vänder neråt om några år.

Storbankernas intäkter kommer antagligen att gå ner framöver men det kommer även kostnaderna att göra. Det blir mer digitalisering, både transaktioner (över weben redan idag…), rådgivning (med syntetisk AI…) och räntor (kreditvärdighet.…) påverkas . Vinstnivåerna kommer kanske att gå ner men det blir ingen katastrof. Det kommer fortfarande att bli gott om vinster att dela ut till aktieägarna. (För de flesta bankerna… 🙂 )

All digitalisering (i samhället och i bankerna….) leder till lägre kostnader men även färre anställda. Det är inte cheferna som blir färre, det är ”vanliga jobb” med medelinkomster som främst försvinner.  Kvar blir bara lågavlönade kassabiträden och några högavlönade specialister och chefer. Det ser inte så ljust ut även för många anställda inom bankerna framöver. (Se även tidigare inlägg…)

Några bra bankaktier bör alltid ingå i varje balanserad aktieportfölj. Köp regelbundet och ha alltid lite kapital i reserv när det blir bra tillfälle vid (tillfälliga…) nedgångar i börskursen.

Besser

Det här inlägget är lite inspirerat av två tidigare inlägg, ”Skattestruktur, del 1” och ”Skattetryck, del 2”. Där konstaterade Besser att det inte finns speciellt mycket information om beskattning av kapital på Skatteverkets hemsida. Visst kan man läsa något lite om kapitalskatten på reavinster (som är 30 %…) och ännu mindre om skatt på ISK konto. Men ”inkomst av kapital” är inte heller något som media och övriga samhället pratar om.

Varför är det så? Jag tror att det helt enkelt inte finns tillräckligt många svenskar som har just inkomst av kapital. Det finns ingen ränta på bankernas vanliga sparkonton och de flesta ”vanliga svenskar” använder det lilla kapital som blir över från löner och andra inkomster till konsumtion av varor eller tjänster. Det har varit en (delvis konstgjord…) högkonjunktur de senaste fem åren och då finns det ingen anledning att spara långsiktigt. Det är trevligare att åka på långresa, renovera köket, köpa ny bil eller skaffa sig några ytterligare nya och fantastiska prylar.

Några av de få svenskar som sparar och får lite mer kapital över, köper istället andelar i bankernas dyra och dåliga aktiefonder. Som man sen säljer i panik när börsen går neråt och konjunkturen når botten om några år. Eller så köper man aktier i IPOs och små förhoppningsbolag som skall få en ”fantastisk värdeutveckling” någon gång i framtiden. Oftast blir det bara fler nyemissioner och sen ”zombiebolag” eller konkurs på slutet. Inga bra alternativ det heller…

Men en stadig och regelbunden inkomst av kapital som komplement till lön eller pension är något som Besser alltid rekommenderar…  🙂. För Besser gäller att (ökande…) aktieutdelningar kommer in på ISK kontot varje år och de utdelningarna används sen till att köpa fler aktier som i sin tur ger ännu mer i utdelningar.

Någon gång i framtiden blir utdelningarna i stället ett komplement till min pension och övriga inkomster. Den stora skillnaden mot förhoppningsaktier i småbolag och teorin om framtida värdestegring är att utdelningar från stabila och lönsamma storbolag betalas in på konto varje år och ger en regelbunden avkastning även i praktiken.

Har man aktierna på ett ISK konto så slipper man också kapitalskatten på 30 %. För Besser ligger den totala ”avkastningsskatten” (för utdelningarna på mitt ISK konto) hela tiden under 10 %.

Info från SCB….

Så hur står det till med ”inkomst av kapital för vanliga svenskar”? SCB har som vanligt koll på svenskarnas privatekonomi. All statistik har sammanställts till en artikel som man gick ut med i media i december 2018. Som man kunde gissa var SCBs artikel inte helt objektiv. Det var mest tyckande och gnäll om orättvisor för ”många svenskar med låga inkomster” och avundsjuka att det finns ”några få rika svenskar” som har så mycket mer ”inkomst av kapital”.

Här kommer några utdrag ur artikeln….

”Stor del av kapitalinkomsterna går till hushållen med högst inkomster”

”År 2016 kom drygt 70 procent av inkomsterna hos Sveriges hushåll från marknadsinkomster, det vill säga löneinkomster och inkomster av näringsverksamhet samt kapitalinkomst. Men inkomsternas sammansättning varierar mellan hushåll i olika inkomstskikt.”

”Inkomst av lön och näringsverksamhet är den dominerande inkomsten i decilerna 4–9. I decil 10 är den totala inkomsten av lön och näringsverksamhet lika stor som kapitalinkomsten och tillsammans utgör de 90 procent av den totala disponibla inkomsten.”

”Ojämlik fördelning av kapitalinkomster”

”Av de sammanlagda kapitalinkomsterna 2016 gick 87 procent till de 10 procent av hushållen med högst disponibel inkomst (decil 10), medan 2 procent gick till den halva av hushållen som hade lägst disponibel inkomst (decil 1–5).”

”Fördelningen av kapitalinkomster är inte heller särskilt jämn i decil 10, utan även här förekommer en kraftig skevhet.”

”Med hjälp av percentiler kan vi zooma in på decil 10 och få en bild av hur kapitalinkomsterna fördelar sig i den inkomstgruppen. Det visar sig att 54 procent av de sammanlagda kapitalinkomsterna går till P100, det vill säga den hundradel av hushållen som har högst disponibel inkomst. Mönstret går igen även om vi skulle bryta ner P100 i tio lika stora grupper, det vill säga tusendelar. Den tusendel av hushållen med högst disponibel inkomst hade nästan 25 procent av de sammanlagda kapitalinkomsterna 2016.”

Enligt SCB finns det cirka 4.180.000 hushåll i Sverige. Det betyder att det finns 4.180 ”superrika hushåll” som tar hand om 25 % av kapitalinkomsterna. Det är i de här hushållen vi hittar familjer och ägare till många av de stora och framgångsrika ”familjebolagen”. Det gäller både börsnoterade bolag, allt från Axfood och Beijer till H&M och Lundbergs, men även större onoterade bolag som IKEA och Bonnier. Sen skall man inte heller glömma alla andra okända och ”medelstora” familjebolag där ägarna gärna tar ut delar av vinsten som utdelning med 25 % skatt.

Inkomst av kapital?

Men om man inte tillhör ett av ”hushållen med familjebolag”, vad gör man då?

Att vara avundsjuk på andra är inte en speciellt produktiv inställning. Det enda som man själv kan styra är sin egen situation. Att skaffa sig en stabil och regelbunden inkomst av kapital är ganska enkelt, egentligen.

 En lagom stor och diversifierad aktieportfölj med stora, stabila och lönsamma utdelningsbolag, där utdelningar återinvesteras och regelbundet sparande tillförs, ger en allt större inkomst av kapital över åren… hur svårt kan det vara säger Besser  🙂

En enkel kalkyl

Om vi börjar från början så har den övre hälften av alla svenska hushåll 98 % av kapitalinkomsterna. Den 10-del med högsta inkomsterna har 87% av kapitalinkomsterna, den 100-del med högsta inkomsterna har 54 % av kapitalinkomsterna och den 1.000-del som har de högsta inkomsterna har 25 % av kapitalinkomsterna.

Det betyder att det trots allt finns lite kapitalinkomster bland ”vanliga hushåll” med lite högre inkomster. Decil 6 till 9, dvs 40 % av alla hushåll har 11 % av kapitalinkomsterna. Vi vet dock inte vilken typ av kapitalinkomster det är, se vidare nedan.

Det vi ser ovan är att även för höginkomsttagare så är kapitalinkomsterna extremt ojämt fördelade. Det betyder också att 90 % av alla hushåll i decil 10 tillsammans har 33 % av alla kapitalinkomster. Då har vi tagit bort alla ”superrika hushåll” typ familjerna Wallenberg (Investor), familjerna Persson (H&M) och familjerna Lundberg (Lundbergs). Det är antagligen många ”vanliga” höginkomsttagare och företagare som jobbat hårt, sparat långsiktigt och investerat klokt som tar hand om en tredjedel av alla svenska kapitalinkomster.

Går vi vidare till ännu rikare hushåll men fortfarande tar bort alla 4.180 ”superrika hushåll” så får vi att 99 % av alla i decil 10 tillsammans har 62 % av alla kapitalinkomster.

Självklart är även det här mycket speciella hushåll, ofta med aktier i egna familjebolag. Men det visar också att oberoende av höga inkomster från anställning eller företagande, så kan inkomster av kapital vara ett bra komplement till privatekonomin.

Det spelar ingen roll vilken decil av disponibel inkomst som du tillhör, alla kan skaffa sig en extra inkomst av kapital. Visst är inkomster och intäkter viktiga med det är också utgifter och kostnader för att kunna genomföra ett långsiktigt sparande. Med kloka investeringar från början får man någon gång i framtiden en ”disponibel inkomst” som även inkluderar en substantiell och regelbunden inkomst av kapital.

Mer om kapitalinkomster från SCB…

”Större kapitalinkomster bland äldre”

”Kapitalinkomsternas andel av den disponibla inkomsten ökar med stigande ålder, medan de skattefria transfereringarnas andel minskar.”

Självklart är kapitalinkomsterna fortfarande extremt ojämnt fördelade även när man ser på inkomst som funktion av ålder och hushållstyp, men det visar också att inkomst av kapital blir viktigare för många hushåll med äldre som främst får sin inkomst av pension.

Det visar sig att för alla hushåll bestående av ”ensamstående eller sammanboende utan barn med en ålder av 65 år eller äldre” så består genomsnittlig disponibel inkomst till 68 % av pension, till 11 % av lön och näringsverksamhet och till 19 % av kapitalinkomst. Åter är det många ”superrika hushåll” som ingår i den här gruppen, men vi vet inte hur stor den andelen är.

En disponibel inkomst där 19 % kommer från kapitalinkomster är det kanske inte så många av dagens pensionärer som får. Men det ger också en hint om att det lönar sig att investera klokt under vanliga arbetslivet för att kunna ta ut lite extra inkomst av kapital som pensionär.

Besser anser att det inte är helt omöjligt att få 20 % av ”framtida disponibla inkomster” från regelbundna utdelningar som komplement till pensionen när man blir pensionär. Den extra inkomsten kommer att göra stora förändringar för livet som pensionär.  Dels kommer den extra inkomsten att behövas när de allmäna pensionerna blir allt lägre i framtiden och dels kan den behövas för att ge lite guldkant på tillvaron som ”fattig pensionär” någon gång i framtiden.

Värdena i den här artikeln gäller för 2016. Vi får hoppas att även framtida pensionärer är lika kloka och förutseende som dagens äldre generation…. 🙂

Vilka disponibla inkomster har hushållen?

”Samtliga inkomster i artikeln är redovisade efter skatt där inte annat framgår.”

”För att 2016 tillhöra decil 1 ska den disponibla inkomsten för en ensamstående person utan barn underskrida 131 000 kronor och för ett sammanboende par med två barn underskrida 321 000 kronor. För att tillhöra decil 10 ska den disponibla inkomsten för en ensamstående person utan barn överskrida 433 000 kronor och för ett sammanboende par med två barn överskrida 1 062 000 kronor.”

Skillnaden i disponibel inkomst för en ensamstående person i decil 1 jämfört med decil 10 är alltså lite drygt 25 tkr per månad. Ganska fantastiskt. Det som gör att skillnaden inte är större är det som SCB kallar ”skattefria transfereringar”. Vem tror du betalar för dessa transfereringar?

Om vi räknar med en total skattenivå på 35 % för högre ”inkomst av lön och näringsverksamhet” i decil 10, (skatt 2016 på löner, tabell 33, kolumn 1 med jobbskatteavdrag) så får vi en jämförbar bruttolön på 55.000 kr per månad för ensamstående och cirka 60.000 kr per månad per person för sammanboende par. (då är föräldrapenning, barnbidrag och andra transfereringar inräknat). Det är inga orimliga lönenivåer vi ser även när det gäller ”höginkomsttagare”.

Det vi ser här är dock bara en del av ekvationen. SCB redovisar ”disponibel inkomst” men säger inget om hushållens utgifter. Självklart är det så att det finns ett samband mellan hushållens inkomster, utgifter och sparande. Och utan långsiktigt sparande blir det svårt att göra kloka investeringar som sen ger en extra inkomst av kapital. Oberoende av vilken decil du tillhör.

Det SCB inte redovisar…

SCB ser bara på svenskars privatekonomi ur ett statistiskt perspektiv när man undersöker ”inkomst av kapital” och hushållens ”disponibla inkomst”. Det viktiga som SCB då inte redovisar är 1) Vilken typ av kapitalinkomst hushållen har och 2) Vilken skatt som betalas på den inkomsten och för 3) Vilka enskilda hushåll  inkomsten gäller.

Ett: Typ av kapitalinkomst kan grovt delas upp i två delar. Antingen som a) (engångs) reavinst från försäljning eller som b) (regelbundna) utdelningar från aktier. Jag gissar att 90 % av alla kapitalinkomster i decil 1 till 9 kommer från engångs reavinster på försäljning av fonder och bostäder, och att 90 % av kapitalinkomsterna i decil 10 kommer från regelbundna aktieutdelningar. Något att fundera över. Det är stor privatekonomisk skillnad mellan engångs reavinster och regelbundna utdelningar.

Två: Skatt på kapitalinkomst kan också delas upp i två delar. Antingen som a) (vanlig) kapitalskatt på 30 % eller som b) (schablon-) skatt på ISK konto. När det gäller reavinster på bostäder och fast egendom så är det alltid 30 % kapitalskatt (efter avdrag och kvittning ) men för aktieutdelningar så kan man själv välja vilken beskattning man vill ha.

Det betyder också att skatten blir ojämnt fördelad beroende på typ av kapitalinkomst. Gör man reavinst på en bostad så är det alltid 30 % i kapitalskatt (efter avdrag…) men för aktieutdelningar på ett ISK konto så blir det för det mesta under 10 %  i kapitalskatt. Något att fundera över. Även skattemässigt är det stor skillnad på engångs reavinster och regelbundna utdelningar.

Tre: Enskilda hushåll redovisas inte i statistiken och följs inte upp av SCB. Men det betyder också att SCB inte undersöker hur inkomsten av kapital förändras för varje enskilt hushåll över åren. Det blir lite som jag gissade under ”typ av kapitalinkomst” att många av kapitalinkomsterna för hushållen i decil 1 till 9 kommer från reavinster som bara sker mycket sällan eller en gång per hushåll (t.ex. försäljning vid arvskifte eller byte av bostad), medan kapitalinkomsterna i hushållen i decil 10 återkommer varje år till samma hushåll. Något att fundera över. Även mellan enskilda hushåll är det stor skillnad på enstaka reavinster och regelbundna utdelningar.

Mer skatteinfo för 2018…

Ekonomifakta har i en annan rapport även analyserat kapitalskatterna mer i detalj för taxeringsåret 2018.  Totalt beskattades svenska hushåll med 74 miljarder i kapitalskatt för 2018. Som jämförelse kan anges att samma skatt blev 28 miljarder år 2012 och 80 miljarder år 2017. Det är en minskning med 8 % jämfört med 2017, men en ökning med 160 % jämfört med 2012. Orsaken till den skatteökningen är främst börsuppgången och prisutvecklingen på bostäder under de senaste tio åren. Det har varit lätt att göra reavinster de senaste åren, men det kan ändras i framtiden. Tag varning….

SCB har också koll på kapitalskatten på kommunnivå. Om vi ser på de 10 kommunerna med högst genomsnittlig kapitalinkomstskatt så toppar Danderyd med 87 tkr per invånare, Lidingö är tvåa med 40 tkr, nummer är tre Båstad med 27 tkr och nummer tio är Österåker med 16,5 tkr per invånare. Minst betalade man i Malå kommun med 1.900 kronor per invånare. Genomsnittlig kapitalskatt för hela landet var 9.700 kronor. Självklart är även den kapitalskatten mycket ojämnt fördelad. Den mesta skatten kommer från reavinster på fastigheter och bostäder, och något från reavinster på aktier och fonder. Det är numera mycket få svenskar som får inkomst av kapital från ränta på vanliga bankkonton….. 🙂

Av de 10 kommunerna ligger 2 i Skåne och de 8 andra är Stockholm (6:e plats) och övriga är 7 st närkommuner norr om Stockholm.

SCB och kommunalskatten 2019.…

SCB håller också koll på hur kommunalskatten blir 2019. Av de 7 kommuner som under 2019 har en kommunalskatt på under 30 kronor, så ligger 2 i Skåne och de andra 5 är Stockholm (7:e plats) och 4 st av Stockholms norra närkommuner. Av de 11 kommuner som har en kommunalskatt på 34,70 eller mer så ligger 9 st i Norrland och 2 st i Västra Götaland. Något att fundera på. Det är viktigt var man bor, även för kommunalskatten.

Slutsats

Att ha en regelbunden inkomst av kapital är numera ganska ovanligt i Sverige. Det finns helt enkelt inte tillräckliga incitament att spara när det är en låg allmän räntenivå och nollränta på de flesta bankkonton. Då är det svårt att bygga upp ett långsiktigt investeringskapital som skulle kunna ge en stadigt och stabil framtida ”inkomst av kapital”.

Av de sammanlagda kapitalinkomsterna gick 87 % till decil 10 (10 % hushåll med högsta disponibla inkomst), 54 % till percentil 100 (1 % hushåll med högst total inkomst) och 25 % till den tusendel av hushållen med högst total inkomst. Men att vara avundsjuk på andra hjälper inte din egen framtid. Det spelar ingen roll vilken disponibel inkomst ditt hushåll har, alla kan skaffa sig en egen och regelbunden ”inkomst av kapital” med begränsade utgifter och långsiktigt sparande.

Besser rekommenderar som vanligt ”en lagom stor aktieportfölj med utdelningsaktier”…. 🙂

Skattemässigt är det viktigt även var man bor. Alla kan inte bo i Skåne eller i Stockholm med norra närkommuner, men också i övriga Sverige är det viktigt att välja rätt kommun redan från början för att hitta rätt plats att bo, jobba och leva i.

Som jag skrev i förra inlägget är det viktigt att tänka till ordentligt och att tänka långsiktigt redan från början om man vill få ”ett hyfsat bra liv”. Både under arbetslivet och när man blir pensionär. Framtiden ser inte så ljus ut för stora delar av det svenska samhället.

Det kommer alltid att finnas några få rika hushåll med mycket höga inkomster. Strunta i dem. Medelklassen med medelinkomster kommer sakta att försvinna och de flesta svenska hushåll blir låginkomsttagare som lever på bidrag, har låg lön eller låg pension.

Vi får ett annat Sverige där både jobb och livsstil kommer att ha stora skillnader framöver. Pensionsåldern kommer att öka ordentligt och de som i framtiden går i pension runt 65 år kommer att få en allt lägre allmän pension. Därför kommer både ”skattekunskap”, sparsamhet, eget arbete, låga allmänna levnadsomkostnader och extra inkomster behövas för att ha ”ett hyfsat bra liv” i framtiden.

Besser

I förra inlägget såg vi på skatter och skattestruktur från skatteverkets synvinkel. Den totala skattestrukturen är dock mycket svår att få fram ur den officiella information som skatteverket ger ut. Skatteverkets primära intresse är att få in så mycket skatt som möjligt från de inkomstslag som är öppna för medborgarna, typ löner, arvoden och försäljning av fastigheter och aktier.

De stora och dolda skatterna som vi betalar redovisas inte lika tydligt, och även en översikt av det totala skattetrycket saknas hos skatteverket.

I del två skall vi se på skatter och skattetryck från ett helt annat perspektiv. Det här inlägget baserar sig mest på text, siffror och information från ”Ekonomifakta”, en informationstjänst från Svenskt Näringsliv, som naturligtvis också intresserar sig för skatter… 🙂

Här kommer lite mer information från Ekonomifakta med mina kommentarer i mitten och på slutet.

”Skattetrycket per typ av skatt”

”Fram till mitten av 1980-talet steg skattetrycket kraftigt i Sverige. Bakom uppgången låg främst höjningar av arbetsgivaravgiften. Under 2000-talet har skattetrycket totalt sett sjunkit något, delvis på grund av de sänkningar som gjorts i inkomstskatten.

Att det totala skattetrycket steg i Sverige fram till 1990-talet berodde främst på höjningar av arbetsgivaravgiften. Denna steg kraftigt under framförallt 1970-talet. Höjningar av arbetsgivaravgiften är i viss mening mindre tydliga för skattebetalarna än höjningar av andra skatter eftersom arbetsgivaravgiften ofta inte redovisas på lönebesked. För närvarande uppgår arbetsgivaravgiften till 31,42 procent. Det innebär att om du tjänar 35 000 kronor i månaden är den totala kostnaden för arbetsgivaren närmare 46 000 kronor.

Vid sidan av den kraftigt höjda arbetsgivaravgiften är det momsen som ökat mest under de senaste 50 åren. Momsen är också den skatt som uppvisar en i det närmaste obruten uppgång i skatteintäkter i förhållande till BNP under perioden. Mervärdesskatten infördes 1969 i Sverige då den ersatte omsättningsskatten.

När det gäller skatterna på inkomster och vinster, där bland annat den vanliga inkomstskatten ingår, har dessa hållit sig relativt konstanta över perioden. Man kan dock urskilja att de sjönk en aning i samband med skattereformen 1990/91 och igen under perioden efter 2007 då jobbskatteavdraget infördes. Under de senaste åren har dock andelen ökat något igen. ”

”Skatteintäkter per skatt”

”60 procent av de totala skatteintäkterna kommer från skatt på arbete, framför allt inkomstskatter och arbetsgivaravgifter. Knappt 30 procent utgörs av skatter på konsumtion och insatsvaror. Resterande del, dryga 10 procent, utgörs av skatt på kapital. Totalt uppgick skatteintäkterna år 2017 till 2 020 miljarder kronor.”

”De totala skatterna i Sverige år 2017”

”Direkta skatter på arbete: 636,2 mdkr, Indirekta skatter på arbete: 558,7 mdkr, Skatt på kapital: 250,8 mdkr, Mervärdesskatt: 427,8 mdkr, Punktskatter: 127,6 mdkr, Skatt på import: 6,3 mdkr, Restförda och övriga skatter: 12,9 mdkr”

”Kapitalskatterna beräknas år 2017 att uppgå till cirka 250 miljarder kronor. Hälften av detta, drygt 120 miljarder, kommer från bolagsskatten vilken är en skatt på företagsvinster. Under senare år har ett antal förändringar skett i kapitalbeskattningen. Bland annat försvann arvs- och gåvoskatten år 2005. Två år senare försvann även förmögenhetsskatten och 2008 fick fastighetsskatten en annan utformning. Skatten på hushållens kapitalvinster uppgick år 2017 till drygt 70 miljarder kronor. Denna är naturligtvis mycket känslig för svängningar i konjunkturen.

Moms och punktskatter utgör knappt 30 procent av de totala skatteintäkterna. Av dessa är momsen den största enskilda intäktsposten. Exempel på punktskatter är tobaksskatt, alkoholskatt och skatterna på energi och koldioxid.”

Bessers kommentar: Några okända och dolda skatter….

Arbetsgivaravgifter: 541,1 mdkr, Egenavgifter: 12,2 mdkr, Särskild löneskatt: 45,6 mdkr, Skatt på företagsvinster: 122,1 mdkr, Kupongskatt: 6,4 mdkr, Avkastningsskatt: 4,4 mdkr, Stämpelskatt: 12,1 mdkr.

Skatt på tobak: 11,9 mdkr, Skatt på alkohol: 14,4 mdkr, Skatt på elektrisk kraft: 23,0 mdkr, Energiskatt bensin: 11,6 mdkr, Koldioxidskatt: 23,5 mdkr, Skatt på vägtrafik: 19,9 mdkr, Skatt på import: 6,3 mdkr. (mdkr = miljarder kronor dvs 1.000.000.000 kronor, ganska mycket pengar…)

Notera att skatten på både elektrisk kraft och koldioxidskatt är dubbelt så stor som punktskatten på tobak och energiskatten på bensin. Något som de flesta svenskar nog inte inser. De nya och  dolda energiskatterna är anledningen till att elräkningarna ökat ordentligt de senaste åren.

När det gäller skatt på fordon så betalar alla bilister både vanliga vägtrafikskatt och energiskatten på bensin och diesel. Dessutom betalas moms (25 %) på allt bränsle och alla tjänster (t.ex. service och besiktningen) som vi köper. Alla Sveriges bilister bidrar totalt med ganska många miljarder i skatt. Det är både punktskatter och moms som gör det dyrt att ha bil i Sverige.

Ett enkelt exempel…

Om man köper en ny (bensin eller dieseldriven…) bil av en bilfirma för 300.000 kronor så får företaget kvar 240.000 kronor efter moms. (25 % moms på ingående värde som ger 60.000 kronor i direkt skatt av försäljningspriset). De 240 tkr som är kvar skall då räcka till företagets vinst, företagets övriga kostnader (fastighet mm), övriga skatter (företagsskatter mm) och till lön (och arbetsgivaravgifter…) för säljaren. Jag gissar att det blir cirka 200.000 kvar för själva bilen.

Köparen får med nya Bonus/Malus skatten en extra skatt på cirka 12.00 kronor per år de närmaste 3 åren för en vanlig ”mellanbil” (typ Opel Insigna). Det betyder en extra skatt på 35.000 kronor för köparen och en total skatt på minst 95.000 kronor för en bil som är värd cirka 200.000 kronor. Det är skillnad på pris och värde även för (nya) bilar…. 🙂

Om man köper en begnad bil av en privatperson för 200.000 kronor så får säljaren behålla allt, dvs 200.000 kronor. Om bilen är registrerad före 1 juli 2018 så blir det ingen (extra…) skatt alls, varken för köpare eller säljare. Hela värdet på bilen överförs från säljare till köpare helt utan skattekonsekvenser. Det samma gäller för (nästan…) alla affärer mellan privatpersoner. Priset utan moms och andra skatter ligger närmare det ”verkliga värdet” för både varor och tjänster. Att undvika onödiga skatter ger både lägre kostnader och högre intäkter… 🙂

Något att tänka på när (och om…) man skall köpa en ny bil. (Men behöver man verkligen ha en egen bil när det finns hyrbilar, bilpooler, privatuthyrning, taxi och kollektivtrafik…?) Hur mycket skatt och övriga kostnader vill man egentligen betala för att ha en egen bil? frågar sig Besser, som trots allt har en stor och bra bil som är ”kostnadsoptimerad” och ganska billig i drift.

”Kommunalskatter”

”Den genomsnittliga kommunalskattesatsen, exklusive begravningsavgift, uppgår år 2018 till 32,12 procent. Detta är mer än en fördubbling jämfört med 1960 då kommunalskatten i genomsnitt låg på 14,63 procent. Framförallt gjordes höjningarna under 1960- och 1970-talen, men tendensen med stigande skattesatser har hållit i sig även under senare år. I genomsnitt är kommunalskatten idag 1,74 procentenheter högre än den var år 2000.

Förutom skatt till kommunen och landstinget inbegrep kommunalskatten tidigare även en skatt till kyrkan. I och med att kyrkan i princip helt skildes från staten år 2000 ingår dock sedan dess inte längre någon kyrkoskatt i kommunalskatten. I stället betalas en avgift av dem som tillhör Svenska kyrkan.

Begravningsavgiften är dock fortfarande obligatorisk. Tidigare varierande den från församling till församling, men från och med år 2017 är den enhetlig för hela landet med undantag för Stockholm och Tranås. I Stockholm uppgår begravningsavgiften år 2018 till 0,075 procent och i Tranås till 0,24 procent. I övriga landet ligger den på 0,242 procent.

Kommunalskatten varierar ganska kraftigt från kommun till kommun. Högst är den i Dorotea där den 2018 uppgår till 35,15 procent. Lägst är den i Vellinge: 29,19 procent.”

Bessers kommentar: Lite historik….

De flesta svenskar tror att vi alltid haft ett högt skattetryck i Sverige. Så är det inte. Från slutet av andra värdskriget, från 1945 och framåt, när den svenska exportindustrin utvecklades och blomstrade så skapades det svenska folkhemmet. Sverige hade länge haft fred och hade stark framtidstro. Det fanns gott om jobb och samhället utvecklades snabbt. Den medelkommunala skatten låg 1945 på 10,2 %, moms fanns inte alls.

Arbetskraftsinvandringen tog fart på 50-talet, främst var det finnar och italienare som kom till Sverige. De flesta var unga och duktiga industriarbetare som fick jobb direkt i den svenska exportindustrin som gick på högvarv. Alla invandrare hade i stort sett jobb, bostad och betalade skatt från första dagen. Exportintäkter och löner ökade varje år, skatterna var fortfarande relativt låga och det svenska folkhemmet utvecklades vidare. Den medelkommunala skatten låg 1955 på 12,2 %, moms fanns inte alls.

Det är ganska fantastiskt att tänka sig att en vanlig industriarbetare med lite extrajobb, låg skatt och med begränsade lån kunde spara ihop till en egen villa. Ofta var det självbyggen och ”egna hem rörelsen” som låg bakom husbyggandet. Skatterna höjdes allt efter som när ”folkhemmet” utvecklades, men det lönade sig fortfarande att arbeta och ta extrajobb. Hemmafruar var ganska vanligt och med låga skatter gick det alldeles utmärkt att försörja en hel familj på bara en lön. Det fanns jobb till alla som ville jobba och det fanns egentligen ingen marginalskatt att tala om även under de här åren. Den medelkommunala skatten låg 1965 på 17,2 %, moms (oms) låg på 6,4 %.

Snabbt fram till början av 1980-talet. Sverige var fortfarande ett framgångsrikt samhälle och en förebild för många länder. Men den vanliga kommunalskatten hade kompletterats med både statliga löneskatter, högre moms och många andra, ofta dolda, skatter. Marginaleffekterna blev helt otroliga. Några egenföretagare fick en marginalskatt på 102 % (Pomperipossaskatten). Det blev marginalskatt på runt 82 % även på vanliga inkomster. Lite högre inkomster hade en marginalskatt på 87 %. Den medelkommunala skatten låg 1980 på 29,1 %, moms låg på 23,5 %. (På 15 år hade kommunalskatten ökat med 69 % och momsen ökat med 267 %….)

Hur kunde man som vanlig löntagare leva och spara då? Svaret är att i stort sett alla kostnader under hela 1980-talet var avdragsgilla mot löneinkomster och att alla förmåner var gratis och obeskattade. Hade du tjänstebil så var den gratis och även bensinen var gratis. Det var fritt att köra privat hur mycket som helst. Betalade arbetsgivaren för lunch och gav höga traktamenten så var de också gratis och helt skattefria.

Övriga förmåner var också skattefria och gratis. Hade man t.ex. reseförmåner från sin arbetsgivare så var de helt skattefria. Jobbade man på ett flygbolag var alla flygresor skattefria, jobbade man på ett rederi var alla båtresor skattefria, jobbade man på SJ var alla tågresor skattefria och jobbade man på ett bussbolag var alla bussresor skattefria.

Men den största fördelen var att även alla skuldräntor var 100 % avdragsgilla mot lönen och inkomst av tjänst. Då spelade varken fastighetspriser eller räntenivå någon roll. Det var bara att låna så mycket som man kunde och sen investera i fastigheter eller egen bostad. Den genomsnittliga långa bolåneräntan låg på drygt 12 % per år under åren 1980 till 1990. Självklart ökade inflationen och fastighetspriserna varje år, men de som lånat till fastigheter och boende blev snabbt mycket rika tack vare den höga inflationen.

Hade man hög lön så betalade man runt 1,50 % netto i ränta med höga marginaleffekter under de här åren när inflationen var som högst. Den genomsnittliga inflationen låg på drygt 8 % under åren mellan 1980 och 1990. (Inflationen låg 1980 på 13,4 %, gick ner till 4,2 % 1986 och gick sen upp igen till 10,4 % 1990.) Under hela 1980-talet var det många som fick betalt för att bo när prisstegringar och inflationen tog ut skulderna. Den medelkommunala skatten låg 1990 på 31,2 %, moms låg på 24,2 %.

Idag 2019 har vi en förlängd och konstgjord högkonjunktur baserad på riksbankens expansiva penningpolitik och en oprövad minusränta under de senaste 5 åren. Åter är det många som lånar stora belopp för att köpa egen bostad. Fastighetsmarknaden har exploderat under de senaste åren, men nu ligger inflationen sedan länge stadigt runt 2 % och räntan kommer antagligen snart att öka. Räntan är fortfarande avdragsgill, men bara till 30 %, och vi vet inte hur länge till det gäller. Visst finns det fortfarande nya jobb, men det är främst låglönejobb i service och tjänstesektorn (i vården, inom handel, och inom resturang och hotell). De flesta industrijobben har flyttat utomlands och svenska storföretag expanderar sin verksamhet främst utanför Sverige.

Det höga skattetrycket har gjort att Sverige även ligger även i topp när det gäller rationaliseringar. Det behövs allt mindre arbetskraft för att göra samma jobb inom både industri och handel. Det gäller för både för industriarbetare och tänstemän, och inom handel så flyttas de mesta inköpen ut till ”on line”, ofta till företag utanför Sverige. Det finns allt färre ”vanliga jobb” att söka.

Det höga skattetrycket gör också att lönerna pressas uppåt för chefer och kvalificerade specialister. De ökande kostnaderna gör i sin tur att företagen anställer allt färre ”vanliga tjänstemän” och ”industriarbetare” för att behålla lönsamheten i företagen. Det blir billigare och enklare att köpa både tjänster och varor från Indien, Kina och övriga Asien. Vi får en negativ spiral av allt färre ”vanliga jobb” med hyfsat normala inkomster här i Sverige.

Sen har vi alla nya invandrare sen 2015 som inte får några jobb alls och lever på bidrag. De lever mest koncentrerat i egna förorter med en livsstil som inte liknar det Sverige som vi andra är vana vid. Där finns en stor del av dagens svenska befolkning som inte pratar svenska, inte har någon utbildning, inte får något jobb och som lever i en livsmiljö som inte ger något hopp om framtiden. Det ser inte så ljust ut i framtiden för stora delar av det svenska samhället. Den medelkommunala skatten låg 2018 på 32,12 %, moms ligger nu på 25,0 %. (vilket den gjort sen 1991)

Hur blir det i framtiden? Det är ganska enkelt att gissa hur de närmaste tio åren ser ut. Det kommer att bli allt större klyftor i samhället. Det blir fler ”vanliga svenskar” som inte hittar några jobb och det kommer att finnas många invandrare som fortfarande inte pratar svenska och saknar utbildning. Dessa invandrare kommer aldrig att få några riktiga jobb och kommer då att tvingas leva på bidrag, svartjobb eller kriminalitet. Den gruppen kommer heller aldrig att betala några inkomstskatter eller bidra till samhällets utveckling.

För att betala för den här nya samhällsutvecklingen kommer skatterna att behöva höjas ordentligt för alla som fortfarande har jobb, oberoende av om de är låginkomsttagare, medelinkomsttagare eller höginkomsttagare. Det blir både nya skatter och höjda skatter. Främst är det de dolda skatterna som kommer att höjas och skapas, ofta under beteckningen ”miljöskatter” eller ”miljöavgifter”.

Två nyligen införda ”miljöskatter” är flygskatten (från 1 april 2018) och kemikalieskatten (från 1 juli 2017). Båda skatterna har liten miljöpåverkan, tomma flygstolar ger ingen miljövinst och mer inköp av elektronikprylar utanför Sverige är inte bättre för miljön. Som alla produktskatter, så betalas de här skatterna bara på de varor och tjänster som köps i Sverige. Det finns många dolda skatter som bara vi svenskar tvingas att betala och det kommer att bli fler framöver.

Verkligheten är att det blir allt mindre kvar i plånboken för nästan alla när skatterna hela tiden ökar. Den medelkommunala skatten kommer 2028 att ligga på 37,50 % och moms kommer att ligga på 28,0 %. (En gissning från Besser…. )

Slutsats

Sverige är idag ett utpräglat högskatteland med ett mycket högt totalt skattetryck internationellt sett. Så har det inte alltid varit, men den närmaste årens samhällsutveckling kommer att kräva ytterligare ordentliga skattehöjningar. Dessa skattehöjningar kommer i huvudsak att vara dolda skatter som i många fall går under beteckningen ”miljöavgifter”. (typ energiskatt, koldioxidskatt, flygskatt, avfallsförbränningsskatt och kemikalieskatt)

Det kommer att krävas mer kunskap om både skattestrukturen och enskilda skatter för att kunna få en ”hyfsat välskött privatekonomi” framöver. Främst gäller det att undvika onödiga punktskatter och ”miljöavgifter”, men det kommer inte att räcka med det. Även skatten på inkomster kommer att öka, oberoende av om det är inkomst av tjänst, näringsverksamhet eller kapital. Det kommer att löna sig ännu mer att ha kunskap om skattestruktur och skattenivåer (och att just undvika”onödiga skatter” på både varor och tjänster) i framtiden.

Men höjda skatter löser inte alla samhällsproblem. För att få ”ett hyfsat bra liv” så måste man framöver vara mer uppmärksam på sin egen livssituation. Det blir viktigare var man bor och vilka grannar man har. Det blir viktigare vad man jobbar med och vilka inkomster man har. Det blir viktigare vilka man umgås med och i vilken social omgivning man har. Det blir viktigare vad man kan göra själv och vilka varor och tjänster man måste köpa. Det blir viktigare att välja rätt skolor och att kunna välja rätt vård och omsorg.  Att tänka långsiktigt kommer att löna sig ännu mer framöver.

Framtidens sociala och ekonomiska klyftor kommer att bli att allt större. Det gäller att välja sida redan idag. Långsiktiga investeringar och gedigen skattekunskap kommer att behövas för både social rörlighet och ekonomisk frihet, och därmed möjligheten att kunna välja ”ett hyfsat bra liv”.

Besser