Besser brukar gå på några årsstämmor varje år. Det är mest för att få förstahands information om bolagens syn på verksamhet och framtid utan att behöva filtrera den informationen via media. Det är också en möjlighet att bedöma  de personer som företräder bolagen. Främst ordförande och VD.

Besser har en god kompetens när det gäller att bedöma just individer på hur de agerar i svåra situationer. Det gäller inte bara vad som sägs och hur det sägs, dvs tonfall och röstbehandling, utan även hela kroppsspråket avslöjar individens känslor och tankar. Det är avslöjande hur man reagerar på oväntade och kritiska frågor från aktieägarna.

De flesta i styrelsen och ledningsgruppen med VD i spetsen är naturligtvis proffs, men just att bli utsatt för kritik och befinna sig i en okänd och kanske även en negativt laddad situation (som en bolagsstämma kan vara…) gör att de avslöjar sig väl för den som kan läsa av signalerna.

Besser har under många år jobbat med försäljning och marknadsföring, och därmed lärt sig många trix och knep om hur man gör ”säljande och trovärdiga presentationer” . Men det gör också att jag lättare kan genomskåda just den ”professionella attityd” som de flesta styrelseledamöter och medlemmar i ledningsgruppen visar utåt mot andra grupper, t.ex anställda och aktieägare.

Tre banker

Just 2019 så slumpade det sig så att Besser besökte 3 av de svenska storbankernas årsstämmor. Det var inte en planerad rapportering utan mer en slump. Dessutom var det årsstämma  3 dagar i rad för SEB, SHB och Swedbank. Här kommer några iakttagelser och synpunkter från de 3 årsstämmorna….

SEB den 26 mars

SEB är Investors och Wallenbergarnas husbank och det märks även på årsstämman. Årets stämma hölls i Stockholms Konserthus där Wallenbergs även är sponsorer till Kungliga Filharmonikerna.

Som vanligt serverades innan årsstämman en mycket uppskattad delikatesstalrik med vin, öl eller vatten till och sen kaffe med bullar efter det. När man kom in i konserthallen  så var det levande klassisk musik från en stråkkvartett på scen innan stämman började. En riktigt bra början.

De flesta Wallenbergsbolag brukar ha advokat Sven Unger som mötesordförande på sina årsstämmor. Så även här. Han är både effektiv, snabb och rolig som ordförande. Hela stämman hölls i en positiv anda. Ordförande Marcus Wallenberg var lite stel i sin inledning men VD Johan Torgeby var både positiv, avslappnad och säljande i sitt anförande. SEBs ledning gav ett positivt intryck.

Först ut bland aktieägare med allmänna frågor var Aktiespararna. Som vanligt med detaljerade och relevanta frågor som besvarades i positiv anda från SEB. Nummer två på frågelistan var, som oftast Folksam. Det är alltid en ”arg ung tjej” som läser innantill ur ett standardiserat och dåligt manuskript. Hon har antagligen inte ens läst årsredovisningen och frågorna blir bara allmänt flummiga. VD svarar naturligtvis positivt även på dessa frågor, även svaren också blir lite flummiga.

Totalt var det 1.172 personer, representerande 59 % av rösterna var närvarande på stämman. Hela stämman var totalt sett en positiv upplevelse både för aktieägarna och bolagets representanter.

SHB den 27 mars

SHB är Industrivärdens och numera även Fredrik Lundbergs husbank. SHB har en lång historia av att vara en stabil och välskött bank men de senaste tio åren har den bilden förändrats. Bankledningen har blivit girig och arrogant, och styrelseordförande Per Boman ger ett direkt negativt intryck gentemot aktieägarna.

Årsstämman hölls som vanligt på förmiddagen i Grand Hotels ”Vinterträdgård”. I år var det extra trångt med många stolar längs väggarna, flera med dold sikt mot podium. Många aktieägare fick nöja sig med att se stämman på bildskärmar.

Även SHB hade i år Sven Unger som mötesordförande, och han gjorde som vanligt ett bra jobb. Ordförande Pär Bomans inledningsanförande var oengagerat och ganska intetsägande, och det följdes av VD Anders Bouvin som höll mer eller mindre samma tal som förra året. Allt var bara slapp innantilläsning utan engagemang.

Samma representant för Aktiespararna som hos SEB fick första talartid. Som vanligt detaljerade och relevanta frågor som visade på kunskap och erfarenhet. Det blev tyvärr mest svammel som svar från VD. Sen följde som vanligt Folksam. Samma svammel och irrelevant innantilläsning från en ung kvinnlig representant som vanligt och samma intetsägande svar från VD.

Men det var också några ”vanliga aktieägare ” som hade mycket kritiska frågor till banken. Dels en aktieägare med fyra detaljerade frågor om regelefterlevnad på EU nivå och dels en aktieägare med en mycket kritisk skriftlig motion till stämman, som även framfördes muntligen, om en eventuell olaglig omplacering av bankens pensionskapital år 2016.

De var klara, allvarliga och relevanta frågor som förberetts väl och som tydligt framfördes till bankens ledning. Både VD och ordförande var otroligt arroganta. Pär Boman ”uppfattade inte frågan” om regelefterlevnad eftersom han inte brytt sig om att lysna. VD svarade ”goddag yxskaft” utan att säga något alls om fyra detaljerade frågor. Likadant med frågan om pensionskapitalet. Pär Boman svamlade kort och Anders Bovin försökte blanda bort korten. Till slut var dock Pär Boman tvungen att försöka förklara sakligt hur pensionskapitalet förvaltats. Varför inte svara ärligt redan från början?

En upprörd aktieägare refererade till Handelsbankens historia, och undrade vad Jan Wallander hade tyckt om de föreslagna höjningarna av nuvarande ledningens löner och arvoden. Det blev varken svar eller en kommentar från ledningen.

(Jan Wallander var VD för SHB från 1970 till 1978 och införde både den decentralisering och den kostnadsmedvetenhet som präglat banken sen dess. Även löner och arvoden för VD och övriga ledningen i SHB var då låga och återhållsamma, till skillnad mot den girighet och arrogans som dagens VD och styrelse visar.)

Stämman avslutades som vanligt med en utmärkt delikatesstallrik i Grand Hotels konferenslokaler, bl.a. i Spegelsalen . En miljö, service och upplevelse som är svår att överträffa.

Totalt var det 671 personer närvarande som representerade 790 aktieägare och 57 % av rösterna. Hela stämman gav en besk eftersmak där bankens ledning inte tog sitt ansvar för ärliga svar på svåra frågor. Per Boman var direkt arrogant och gav ett mycket negativt intryck.

Swedbank den 28 mars

En årsstämma i kalabalik redan från början. Årsstämman var flyttad från Oscarsteatern till City Conference Center (CCC)) för att ”man väntade ett större intresse i år”. Det började redan en timme innan start, då det meddelades att VD Birgitte  Bonnesen fått sparken. Det blev förseningar och när stämman sen började så höll ordförande Lars Idermark ett kort inledningsanförande. Talet var både blekt och yrvaket. Det verkade som att han inte riktigt förstod vad som hänt. Det var allmänt svammel om att banken tog alla problem på allvar och i framtiden skulle allt bli bra bara man hade tålamod. Helt meningslöst.

Den nya tillförordnade VD Anders Karlsson höll sedan ett flummigt tal om bankens ärorika historia, hur bra banken verksamhet utvecklats och hur fantastiska anställda och medarbetare banken hade. Inte ett ord om senaste tidens problem med penningtvätt eller om ledningens ansvar för verksamheten.

Swedbank är en så kallad folkrörelsebank med storägare från både lokala Sparbanker, Sparbanksgruppen, LRF, LO och sossarna och deras organisationer, främst Folksam. Men från de större ägarna hördes inte ett ljud, förutom ett kort inlägg från AMF.

Aktiespararna hade sin VD Joacim Olsson på plats som gjorde ett mycket bra inlägg om att inte bevilja styrelsen ansvarsfrihet för 2018. Det blev applåder för inlägget, men det hjälpte inte.

Alla de större aktieägarna valde 1) att bevilja hela styrelsen ansvarsfrihet för 2018, 2) att hela styrelsen omvaldes för ytterligare ett år och 3) att styrelsens arvoden höjdes för det kommande året. Ganska fantastiskt.

Vad krävs av en bankstyrelse att nekas ansvarsfrihet i Sverige? Vi har en bank som tvättat 1.400 miljarder i svarta pengar, en bank som amerikanska myndigheter inlett en undersökning emot, en bank där Ekobrottsmyndigheten gjort en razzia mot huvudkontoret dagen före stämman på grund av misstankar om röjande av insiderinformation och grovt svindleri.

Finansbolagen och bankerna är idag en rutten bransch. Det vi ser i Swedbank är bara ett exempel som vi kan se i media, det finns fler exempel om man lyssnar runt i branschen.

Totalt var det 912 personer närvarande som representerade 56 % av rösterna. Stämman gav ett kaotiskt och negativt intryck. Det var många upprörda inlägg från mindre aktieägare men bara oklara och fåordiga svar från VD och ordföranden. Inget ansvar utkrävdes av styrelsen, alla omvaldes och alla fick höjda arvoden. Så går det till på Swedbank….

Fyra bra ”bankböcker”

Om man vill veta mer hur bankerna ”hanterar sina kunder” så rekommenderar jag fyra böcker från finanskrisen efter IT kraschen skrivna av Lars Ohlson. Det är många år sen men alla böcker beskriver verkliga kundfall från de flesta av våra storbanker. Banken är inte din vän. Kom ihåg det. Om du får problem med dina lån eller din verksamhet så har alla storbanker hårda och obevekliga krav oberoende av tidigare kundrelationer och goda kontakter Böckerna är: Ruinmakarna 1 och 2, Rångivarna och Skambankerna. Googla gärna för att hitta begagnade exemplar.

Disclaimer

Besser är även i år mycket imponerad av Aktiespararnas representanter på bolagsstämmorna. I år, liksom även förr om åren har det alltid varit kunniga, pålästa och relevanta frågor som de ställt till VD och Ordföranden. För att det inte skall vara några missförstånd om oberoende så meddelas att Besser inte är medlem i Aktiespararna och heller aldrig tidigare varit medlem i Aktiespararna. Jag räknar mig dock som en kompetent och objektiv aktieägarna i de tre bolagen.

Hur hantera banker?

Det som de här tre bankernas årsstämmorna lärt mig är att det är bättre att äga aktier i svenska storbanker än att vara kund i någon av dem. Men i dagens samhälle måste man hantera alla sina privata finansiella transaktioner via en bank. Det bästa är att ha en av storbankerna som en ren ”transaktionsbank”, men att ha sparande (investeringar) och bolån (skulder) på andra ställen. (Se även mitt inlägg ”Banker och bankkunder” från 23 nov 2018).

Bankernas uppgift är att sälja så många ”finansiella tjänster” som möjligt till så stor lönsamhet som möjligt. De som får betala är bankkunderna och de som får dela på vinsterna är styrelse, VD, företagsledning, de anställda och aktieägarna.

Det här årets årsstämmorna (och även de förr om åren..) har lärt mig att de flesta personer i styrelser och företagsledningarna i svenska storbanker är både oetiska, oärliga och korrumperade. Det visas inte bara av det som framkommer i media utan också på det som jag själv ser och hör på bolagsstämmorna. Det är mest girighet och arrogans som visas upp av VD och bankledningen.

Den stora skillnaden mot andra företag är att bankerna inte producerar exportvaror som industrirobotar, lastbilar eller kullager, och inte heller främjar global handel med kläder eller möbler, utan mest säljer komplexa och onödiga finansiella tjänster som vanliga medborgare får betala dyrt för.

Börskurser?

Det vi också lärt oss den senaste tiden är att bankernas börskurser kan variera kraftigt. Det räcker med några rykten i media så dyker aktiekurserna ordentligt. Då är det bra att ha ett extra kapital för att kunna köpa lite fler bankaktier. Men bäst är naturligtvis att köpa regelbundet under flera år för att få en hyfsad genomsnittlig inköpskurs (GAV).

Med fler aktier så får man också en större utdelning. Även här en gammal sanning från Besser… :-). (Självklart kan utdelningarna också sjunka, speciellt för Swedbank, men för SEB och SHB så är det nog fortsatt stabila utdelningar som gäller. Bara som ett litet tips… J ) Besser är redan fullinvesterad i SHB, men jag har efter de 3 årsstämmorna köp fler aktier i både Swedbank och SEB.

Slutsats

Finansbranschen och storbankerna är som bolag mest skräp när det gäller etik, moral och ärlighet. Det är giriga styrelser och företagsledningar som drar personlig nytta av både pensionssparande och bostadslån från alla ”vanliga svenskar”. (SEB är delvis undantaget för SEB är främst en företagarbank).

Men alla måste vi ha en ”bankkontakt” och de flesta svenskar lämnar då över hela sin privatekonomi till någon av de svenska storbankerna och blir därmed mycket lönsamma helkunder. Visst kommer det till fler ”nischbanker” men storbankernas lönsamhet kommer alltid att ligga hyfsat bra till, även när konjunkturen vänder neråt om några år.

Storbankernas intäkter kommer antagligen att gå ner framöver men det kommer även kostnaderna att göra. Det blir mer digitalisering, både transaktioner (över weben redan idag…), rådgivning (med syntetisk AI…) och räntor (kreditvärdighet.…) påverkas . Vinstnivåerna kommer kanske att gå ner men det blir ingen katastrof. Det kommer fortfarande att bli gott om vinster att dela ut till aktieägarna. (För de flesta bankerna… 🙂 )

All digitalisering (i samhället och i bankerna….) leder till lägre kostnader men även färre anställda. Det är inte cheferna som blir färre, det är ”vanliga jobb” med medelinkomster som främst försvinner.  Kvar blir bara lågavlönade kassabiträden och några högavlönade specialister och chefer. Det ser inte så ljust ut även för många anställda inom bankerna framöver. (Se även tidigare inlägg…)

Några bra bankaktier bör alltid ingå i varje balanserad aktieportfölj. Köp regelbundet och ha alltid lite kapital i reserv när det blir bra tillfälle vid (tillfälliga…) nedgångar i börskursen.

Besser

Advertisements

Det här inlägget är lite inspirerat av två tidigare inlägg, ”Skattestruktur, del 1” och ”Skattetryck, del 2”. Där konstaterade Besser att det inte finns speciellt mycket information om beskattning av kapital på Skatteverkets hemsida. Visst kan man läsa något lite om kapitalskatten på reavinster (som är 30 %…) och ännu mindre om skatt på ISK konto. Men ”inkomst av kapital” är inte heller något som media och övriga samhället pratar om.

Varför är det så? Jag tror att det helt enkelt inte finns tillräckligt många svenskar som har just inkomst av kapital. Det finns ingen ränta på bankernas vanliga sparkonton och de flesta ”vanliga svenskar” använder det lilla kapital som blir över från löner och andra inkomster till konsumtion av varor eller tjänster. Det har varit en (delvis konstgjord…) högkonjunktur de senaste fem åren och då finns det ingen anledning att spara långsiktigt. Det är trevligare att åka på långresa, renovera köket, köpa ny bil eller skaffa sig några ytterligare nya och fantastiska prylar.

Några av de få svenskar som sparar och får lite mer kapital över, köper istället andelar i bankernas dyra och dåliga aktiefonder. Som man sen säljer i panik när börsen går neråt och konjunkturen når botten om några år. Eller så köper man aktier i IPOs och små förhoppningsbolag som skall få en ”fantastisk värdeutveckling” någon gång i framtiden. Oftast blir det bara fler nyemissioner och sen ”zombiebolag” eller konkurs på slutet. Inga bra alternativ det heller…

Men en stadig och regelbunden inkomst av kapital som komplement till lön eller pension är något som Besser alltid rekommenderar…  🙂. För Besser gäller att (ökande…) aktieutdelningar kommer in på ISK kontot varje år och de utdelningarna används sen till att köpa fler aktier som i sin tur ger ännu mer i utdelningar.

Någon gång i framtiden blir utdelningarna i stället ett komplement till min pension och övriga inkomster. Den stora skillnaden mot förhoppningsaktier i småbolag och teorin om framtida värdestegring är att utdelningar från stabila och lönsamma storbolag betalas in på konto varje år och ger en regelbunden avkastning även i praktiken.

Har man aktierna på ett ISK konto så slipper man också kapitalskatten på 30 %. För Besser ligger den totala ”avkastningsskatten” (för utdelningarna på mitt ISK konto) hela tiden under 10 %.

Info från SCB….

Så hur står det till med ”inkomst av kapital för vanliga svenskar”? SCB har som vanligt koll på svenskarnas privatekonomi. All statistik har sammanställts till en artikel som man gick ut med i media i december 2018. Som man kunde gissa var SCBs artikel inte helt objektiv. Det var mest tyckande och gnäll om orättvisor för ”många svenskar med låga inkomster” och avundsjuka att det finns ”några få rika svenskar” som har så mycket mer ”inkomst av kapital”.

Här kommer några utdrag ur artikeln….

”Stor del av kapitalinkomsterna går till hushållen med högst inkomster”

”År 2016 kom drygt 70 procent av inkomsterna hos Sveriges hushåll från marknadsinkomster, det vill säga löneinkomster och inkomster av näringsverksamhet samt kapitalinkomst. Men inkomsternas sammansättning varierar mellan hushåll i olika inkomstskikt.”

”Inkomst av lön och näringsverksamhet är den dominerande inkomsten i decilerna 4–9. I decil 10 är den totala inkomsten av lön och näringsverksamhet lika stor som kapitalinkomsten och tillsammans utgör de 90 procent av den totala disponibla inkomsten.”

”Ojämlik fördelning av kapitalinkomster”

”Av de sammanlagda kapitalinkomsterna 2016 gick 87 procent till de 10 procent av hushållen med högst disponibel inkomst (decil 10), medan 2 procent gick till den halva av hushållen som hade lägst disponibel inkomst (decil 1–5).”

”Fördelningen av kapitalinkomster är inte heller särskilt jämn i decil 10, utan även här förekommer en kraftig skevhet.”

”Med hjälp av percentiler kan vi zooma in på decil 10 och få en bild av hur kapitalinkomsterna fördelar sig i den inkomstgruppen. Det visar sig att 54 procent av de sammanlagda kapitalinkomsterna går till P100, det vill säga den hundradel av hushållen som har högst disponibel inkomst. Mönstret går igen även om vi skulle bryta ner P100 i tio lika stora grupper, det vill säga tusendelar. Den tusendel av hushållen med högst disponibel inkomst hade nästan 25 procent av de sammanlagda kapitalinkomsterna 2016.”

Enligt SCB finns det cirka 4.180.000 hushåll i Sverige. Det betyder att det finns 4.180 ”superrika hushåll” som tar hand om 25 % av kapitalinkomsterna. Det är i de här hushållen vi hittar familjer och ägare till många av de stora och framgångsrika ”familjebolagen”. Det gäller både börsnoterade bolag, allt från Axfood och Beijer till H&M och Lundbergs, men även större onoterade bolag som IKEA och Bonnier. Sen skall man inte heller glömma alla andra okända och ”medelstora” familjebolag där ägarna gärna tar ut delar av vinsten som utdelning med 25 % skatt.

Inkomst av kapital?

Men om man inte tillhör ett av ”hushållen med familjebolag”, vad gör man då?

Att vara avundsjuk på andra är inte en speciellt produktiv inställning. Det enda som man själv kan styra är sin egen situation. Att skaffa sig en stabil och regelbunden inkomst av kapital är ganska enkelt, egentligen.

 En lagom stor och diversifierad aktieportfölj med stora, stabila och lönsamma utdelningsbolag, där utdelningar återinvesteras och regelbundet sparande tillförs, ger en allt större inkomst av kapital över åren… hur svårt kan det vara säger Besser  🙂

En enkel kalkyl

Om vi börjar från början så har den övre hälften av alla svenska hushåll 98 % av kapitalinkomsterna. Den 10-del med högsta inkomsterna har 87% av kapitalinkomsterna, den 100-del med högsta inkomsterna har 54 % av kapitalinkomsterna och den 1.000-del som har de högsta inkomsterna har 25 % av kapitalinkomsterna.

Det betyder att det trots allt finns lite kapitalinkomster bland ”vanliga hushåll” med lite högre inkomster. Decil 6 till 9, dvs 40 % av alla hushåll har 11 % av kapitalinkomsterna. Vi vet dock inte vilken typ av kapitalinkomster det är, se vidare nedan.

Det vi ser ovan är att även för höginkomsttagare så är kapitalinkomsterna extremt ojämt fördelade. Det betyder också att 90 % av alla hushåll i decil 10 tillsammans har 33 % av alla kapitalinkomster. Då har vi tagit bort alla ”superrika hushåll” typ familjerna Wallenberg (Investor), familjerna Persson (H&M) och familjerna Lundberg (Lundbergs). Det är antagligen många ”vanliga” höginkomsttagare och företagare som jobbat hårt, sparat långsiktigt och investerat klokt som tar hand om en tredjedel av alla svenska kapitalinkomster.

Går vi vidare till ännu rikare hushåll men fortfarande tar bort alla 4.180 ”superrika hushåll” så får vi att 99 % av alla i decil 10 tillsammans har 62 % av alla kapitalinkomster.

Självklart är även det här mycket speciella hushåll, ofta med aktier i egna familjebolag. Men det visar också att oberoende av höga inkomster från anställning eller företagande, så kan inkomster av kapital vara ett bra komplement till privatekonomin.

Det spelar ingen roll vilken decil av disponibel inkomst som du tillhör, alla kan skaffa sig en extra inkomst av kapital. Visst är inkomster och intäkter viktiga med det är också utgifter och kostnader för att kunna genomföra ett långsiktigt sparande. Med kloka investeringar från början får man någon gång i framtiden en ”disponibel inkomst” som även inkluderar en substantiell och regelbunden inkomst av kapital.

Mer om kapitalinkomster från SCB…

”Större kapitalinkomster bland äldre”

”Kapitalinkomsternas andel av den disponibla inkomsten ökar med stigande ålder, medan de skattefria transfereringarnas andel minskar.”

Självklart är kapitalinkomsterna fortfarande extremt ojämnt fördelade även när man ser på inkomst som funktion av ålder och hushållstyp, men det visar också att inkomst av kapital blir viktigare för många hushåll med äldre som främst får sin inkomst av pension.

Det visar sig att för alla hushåll bestående av ”ensamstående eller sammanboende utan barn med en ålder av 65 år eller äldre” så består genomsnittlig disponibel inkomst till 68 % av pension, till 11 % av lön och näringsverksamhet och till 19 % av kapitalinkomst. Åter är det många ”superrika hushåll” som ingår i den här gruppen, men vi vet inte hur stor den andelen är.

En disponibel inkomst där 19 % kommer från kapitalinkomster är det kanske inte så många av dagens pensionärer som får. Men det ger också en hint om att det lönar sig att investera klokt under vanliga arbetslivet för att kunna ta ut lite extra inkomst av kapital som pensionär.

Besser anser att det inte är helt omöjligt att få 20 % av ”framtida disponibla inkomster” från regelbundna utdelningar som komplement till pensionen när man blir pensionär. Den extra inkomsten kommer att göra stora förändringar för livet som pensionär.  Dels kommer den extra inkomsten att behövas när de allmäna pensionerna blir allt lägre i framtiden och dels kan den behövas för att ge lite guldkant på tillvaron som ”fattig pensionär” någon gång i framtiden.

Värdena i den här artikeln gäller för 2016. Vi får hoppas att även framtida pensionärer är lika kloka och förutseende som dagens äldre generation…. 🙂

Vilka disponibla inkomster har hushållen?

”Samtliga inkomster i artikeln är redovisade efter skatt där inte annat framgår.”

”För att 2016 tillhöra decil 1 ska den disponibla inkomsten för en ensamstående person utan barn underskrida 131 000 kronor och för ett sammanboende par med två barn underskrida 321 000 kronor. För att tillhöra decil 10 ska den disponibla inkomsten för en ensamstående person utan barn överskrida 433 000 kronor och för ett sammanboende par med två barn överskrida 1 062 000 kronor.”

Skillnaden i disponibel inkomst för en ensamstående person i decil 1 jämfört med decil 10 är alltså lite drygt 25 tkr per månad. Ganska fantastiskt. Det som gör att skillnaden inte är större är det som SCB kallar ”skattefria transfereringar”. Vem tror du betalar för dessa transfereringar?

Om vi räknar med en total skattenivå på 35 % för högre ”inkomst av lön och näringsverksamhet” i decil 10, (skatt 2016 på löner, tabell 33, kolumn 1 med jobbskatteavdrag) så får vi en jämförbar bruttolön på 55.000 kr per månad för ensamstående och cirka 60.000 kr per månad per person för sammanboende par. (då är föräldrapenning, barnbidrag och andra transfereringar inräknat). Det är inga orimliga lönenivåer vi ser även när det gäller ”höginkomsttagare”.

Det vi ser här är dock bara en del av ekvationen. SCB redovisar ”disponibel inkomst” men säger inget om hushållens utgifter. Självklart är det så att det finns ett samband mellan hushållens inkomster, utgifter och sparande. Och utan långsiktigt sparande blir det svårt att göra kloka investeringar som sen ger en extra inkomst av kapital. Oberoende av vilken decil du tillhör.

Det SCB inte redovisar…

SCB ser bara på svenskars privatekonomi ur ett statistiskt perspektiv när man undersöker ”inkomst av kapital” och hushållens ”disponibla inkomst”. Det viktiga som SCB då inte redovisar är 1) Vilken typ av kapitalinkomst hushållen har och 2) Vilken skatt som betalas på den inkomsten och för 3) Vilka enskilda hushåll  inkomsten gäller.

Ett: Typ av kapitalinkomst kan grovt delas upp i två delar. Antingen som a) (engångs) reavinst från försäljning eller som b) (regelbundna) utdelningar från aktier. Jag gissar att 90 % av alla kapitalinkomster i decil 1 till 9 kommer från engångs reavinster på försäljning av fonder och bostäder, och att 90 % av kapitalinkomsterna i decil 10 kommer från regelbundna aktieutdelningar. Något att fundera över. Det är stor privatekonomisk skillnad mellan engångs reavinster och regelbundna utdelningar.

Två: Skatt på kapitalinkomst kan också delas upp i två delar. Antingen som a) (vanlig) kapitalskatt på 30 % eller som b) (schablon-) skatt på ISK konto. När det gäller reavinster på bostäder och fast egendom så är det alltid 30 % kapitalskatt (efter avdrag och kvittning ) men för aktieutdelningar så kan man själv välja vilken beskattning man vill ha.

Det betyder också att skatten blir ojämnt fördelad beroende på typ av kapitalinkomst. Gör man reavinst på en bostad så är det alltid 30 % i kapitalskatt (efter avdrag…) men för aktieutdelningar på ett ISK konto så blir det för det mesta under 10 %  i kapitalskatt. Något att fundera över. Även skattemässigt är det stor skillnad på engångs reavinster och regelbundna utdelningar.

Tre: Enskilda hushåll redovisas inte i statistiken och följs inte upp av SCB. Men det betyder också att SCB inte undersöker hur inkomsten av kapital förändras för varje enskilt hushåll över åren. Det blir lite som jag gissade under ”typ av kapitalinkomst” att många av kapitalinkomsterna för hushållen i decil 1 till 9 kommer från reavinster som bara sker mycket sällan eller en gång per hushåll (t.ex. försäljning vid arvskifte eller byte av bostad), medan kapitalinkomsterna i hushållen i decil 10 återkommer varje år till samma hushåll. Något att fundera över. Även mellan enskilda hushåll är det stor skillnad på enstaka reavinster och regelbundna utdelningar.

Mer skatteinfo för 2018…

Ekonomifakta har i en annan rapport även analyserat kapitalskatterna mer i detalj för taxeringsåret 2018.  Totalt beskattades svenska hushåll med 74 miljarder i kapitalskatt för 2018. Som jämförelse kan anges att samma skatt blev 28 miljarder år 2012 och 80 miljarder år 2017. Det är en minskning med 8 % jämfört med 2017, men en ökning med 160 % jämfört med 2012. Orsaken till den skatteökningen är främst börsuppgången och prisutvecklingen på bostäder under de senaste tio åren. Det har varit lätt att göra reavinster de senaste åren, men det kan ändras i framtiden. Tag varning….

SCB har också koll på kapitalskatten på kommunnivå. Om vi ser på de 10 kommunerna med högst genomsnittlig kapitalinkomstskatt så toppar Danderyd med 87 tkr per invånare, Lidingö är tvåa med 40 tkr, nummer är tre Båstad med 27 tkr och nummer tio är Österåker med 16,5 tkr per invånare. Minst betalade man i Malå kommun med 1.900 kronor per invånare. Genomsnittlig kapitalskatt för hela landet var 9.700 kronor. Självklart är även den kapitalskatten mycket ojämnt fördelad. Den mesta skatten kommer från reavinster på fastigheter och bostäder, och något från reavinster på aktier och fonder. Det är numera mycket få svenskar som får inkomst av kapital från ränta på vanliga bankkonton….. 🙂

Av de 10 kommunerna ligger 2 i Skåne och de 8 andra är Stockholm (6:e plats) och övriga är 7 st närkommuner norr om Stockholm.

SCB och kommunalskatten 2019.…

SCB håller också koll på hur kommunalskatten blir 2019. Av de 7 kommuner som under 2019 har en kommunalskatt på under 30 kronor, så ligger 2 i Skåne och de andra 5 är Stockholm (7:e plats) och 4 st av Stockholms norra närkommuner. Av de 11 kommuner som har en kommunalskatt på 34,70 eller mer så ligger 9 st i Norrland och 2 st i Västra Götaland. Något att fundera på. Det är viktigt var man bor, även för kommunalskatten.

Slutsats

Att ha en regelbunden inkomst av kapital är numera ganska ovanligt i Sverige. Det finns helt enkelt inte tillräckliga incitament att spara när det är en låg allmän räntenivå och nollränta på de flesta bankkonton. Då är det svårt att bygga upp ett långsiktigt investeringskapital som skulle kunna ge en stadigt och stabil framtida ”inkomst av kapital”.

Av de sammanlagda kapitalinkomsterna gick 87 % till decil 10 (10 % hushåll med högsta disponibla inkomst), 54 % till percentil 100 (1 % hushåll med högst total inkomst) och 25 % till den tusendel av hushållen med högst total inkomst. Men att vara avundsjuk på andra hjälper inte din egen framtid. Det spelar ingen roll vilken disponibel inkomst ditt hushåll har, alla kan skaffa sig en egen och regelbunden ”inkomst av kapital” med begränsade utgifter och långsiktigt sparande.

Besser rekommenderar som vanligt ”en lagom stor aktieportfölj med utdelningsaktier”…. 🙂

Skattemässigt är det viktigt även var man bor. Alla kan inte bo i Skåne eller i Stockholm med norra närkommuner, men också i övriga Sverige är det viktigt att välja rätt kommun redan från början för att hitta rätt plats att bo, jobba och leva i.

Som jag skrev i förra inlägget är det viktigt att tänka till ordentligt och att tänka långsiktigt redan från början om man vill få ”ett hyfsat bra liv”. Både under arbetslivet och när man blir pensionär. Framtiden ser inte så ljus ut för stora delar av det svenska samhället.

Det kommer alltid att finnas några få rika hushåll med mycket höga inkomster. Strunta i dem. Medelklassen med medelinkomster kommer sakta att försvinna och de flesta svenska hushåll blir låginkomsttagare som lever på bidrag, har låg lön eller låg pension.

Vi får ett annat Sverige där både jobb och livsstil kommer att ha stora skillnader framöver. Pensionsåldern kommer att öka ordentligt och de som i framtiden går i pension runt 65 år kommer att få en allt lägre allmän pension. Därför kommer både ”skattekunskap”, sparsamhet, eget arbete, låga allmänna levnadsomkostnader och extra inkomster behövas för att ha ”ett hyfsat bra liv” i framtiden.

Besser

I förra inlägget såg vi på skatter och skattestruktur från skatteverkets synvinkel. Den totala skattestrukturen är dock mycket svår att få fram ur den officiella information som skatteverket ger ut. Skatteverkets primära intresse är att få in så mycket skatt som möjligt från de inkomstslag som är öppna för medborgarna, typ löner, arvoden och försäljning av fastigheter och aktier.

De stora och dolda skatterna som vi betalar redovisas inte lika tydligt, och även en översikt av det totala skattetrycket saknas hos skatteverket.

I del två skall vi se på skatter och skattetryck från ett helt annat perspektiv. Det här inlägget baserar sig mest på text, siffror och information från ”Ekonomifakta”, en informationstjänst från Svenskt Näringsliv, som naturligtvis också intresserar sig för skatter… 🙂

Här kommer lite mer information från Ekonomifakta med mina kommentarer i mitten och på slutet.

”Skattetrycket per typ av skatt”

”Fram till mitten av 1980-talet steg skattetrycket kraftigt i Sverige. Bakom uppgången låg främst höjningar av arbetsgivaravgiften. Under 2000-talet har skattetrycket totalt sett sjunkit något, delvis på grund av de sänkningar som gjorts i inkomstskatten.

Att det totala skattetrycket steg i Sverige fram till 1990-talet berodde främst på höjningar av arbetsgivaravgiften. Denna steg kraftigt under framförallt 1970-talet. Höjningar av arbetsgivaravgiften är i viss mening mindre tydliga för skattebetalarna än höjningar av andra skatter eftersom arbetsgivaravgiften ofta inte redovisas på lönebesked. För närvarande uppgår arbetsgivaravgiften till 31,42 procent. Det innebär att om du tjänar 35 000 kronor i månaden är den totala kostnaden för arbetsgivaren närmare 46 000 kronor.

Vid sidan av den kraftigt höjda arbetsgivaravgiften är det momsen som ökat mest under de senaste 50 åren. Momsen är också den skatt som uppvisar en i det närmaste obruten uppgång i skatteintäkter i förhållande till BNP under perioden. Mervärdesskatten infördes 1969 i Sverige då den ersatte omsättningsskatten.

När det gäller skatterna på inkomster och vinster, där bland annat den vanliga inkomstskatten ingår, har dessa hållit sig relativt konstanta över perioden. Man kan dock urskilja att de sjönk en aning i samband med skattereformen 1990/91 och igen under perioden efter 2007 då jobbskatteavdraget infördes. Under de senaste åren har dock andelen ökat något igen. ”

”Skatteintäkter per skatt”

”60 procent av de totala skatteintäkterna kommer från skatt på arbete, framför allt inkomstskatter och arbetsgivaravgifter. Knappt 30 procent utgörs av skatter på konsumtion och insatsvaror. Resterande del, dryga 10 procent, utgörs av skatt på kapital. Totalt uppgick skatteintäkterna år 2017 till 2 020 miljarder kronor.”

”De totala skatterna i Sverige år 2017”

”Direkta skatter på arbete: 636,2 mdkr, Indirekta skatter på arbete: 558,7 mdkr, Skatt på kapital: 250,8 mdkr, Mervärdesskatt: 427,8 mdkr, Punktskatter: 127,6 mdkr, Skatt på import: 6,3 mdkr, Restförda och övriga skatter: 12,9 mdkr”

”Kapitalskatterna beräknas år 2017 att uppgå till cirka 250 miljarder kronor. Hälften av detta, drygt 120 miljarder, kommer från bolagsskatten vilken är en skatt på företagsvinster. Under senare år har ett antal förändringar skett i kapitalbeskattningen. Bland annat försvann arvs- och gåvoskatten år 2005. Två år senare försvann även förmögenhetsskatten och 2008 fick fastighetsskatten en annan utformning. Skatten på hushållens kapitalvinster uppgick år 2017 till drygt 70 miljarder kronor. Denna är naturligtvis mycket känslig för svängningar i konjunkturen.

Moms och punktskatter utgör knappt 30 procent av de totala skatteintäkterna. Av dessa är momsen den största enskilda intäktsposten. Exempel på punktskatter är tobaksskatt, alkoholskatt och skatterna på energi och koldioxid.”

Bessers kommentar: Några okända och dolda skatter….

Arbetsgivaravgifter: 541,1 mdkr, Egenavgifter: 12,2 mdkr, Särskild löneskatt: 45,6 mdkr, Skatt på företagsvinster: 122,1 mdkr, Kupongskatt: 6,4 mdkr, Avkastningsskatt: 4,4 mdkr, Stämpelskatt: 12,1 mdkr.

Skatt på tobak: 11,9 mdkr, Skatt på alkohol: 14,4 mdkr, Skatt på elektrisk kraft: 23,0 mdkr, Energiskatt bensin: 11,6 mdkr, Koldioxidskatt: 23,5 mdkr, Skatt på vägtrafik: 19,9 mdkr, Skatt på import: 6,3 mdkr. (mdkr = miljarder kronor dvs 1.000.000.000 kronor, ganska mycket pengar…)

Notera att skatten på både elektrisk kraft och koldioxidskatt är dubbelt så stor som punktskatten på tobak och energiskatten på bensin. Något som de flesta svenskar nog inte inser. De nya och  dolda energiskatterna är anledningen till att elräkningarna ökat ordentligt de senaste åren.

När det gäller skatt på fordon så betalar alla bilister både vanliga vägtrafikskatt och energiskatten på bensin och diesel. Dessutom betalas moms (25 %) på allt bränsle och alla tjänster (t.ex. service och besiktningen) som vi köper. Alla Sveriges bilister bidrar totalt med ganska många miljarder i skatt. Det är både punktskatter och moms som gör det dyrt att ha bil i Sverige.

Ett enkelt exempel…

Om man köper en ny (bensin eller dieseldriven…) bil av en bilfirma för 300.000 kronor så får företaget kvar 240.000 kronor efter moms. (25 % moms på ingående värde som ger 60.000 kronor i direkt skatt av försäljningspriset). De 240 tkr som är kvar skall då räcka till företagets vinst, företagets övriga kostnader (fastighet mm), övriga skatter (företagsskatter mm) och till lön (och arbetsgivaravgifter…) för säljaren. Jag gissar att det blir cirka 200.000 kvar för själva bilen.

Köparen får med nya Bonus/Malus skatten en extra skatt på cirka 12.00 kronor per år de närmaste 3 åren för en vanlig ”mellanbil” (typ Opel Insigna). Det betyder en extra skatt på 35.000 kronor för köparen och en total skatt på minst 95.000 kronor för en bil som är värd cirka 200.000 kronor. Det är skillnad på pris och värde även för (nya) bilar…. 🙂

Om man köper en begnad bil av en privatperson för 200.000 kronor så får säljaren behålla allt, dvs 200.000 kronor. Om bilen är registrerad före 1 juli 2018 så blir det ingen (extra…) skatt alls, varken för köpare eller säljare. Hela värdet på bilen överförs från säljare till köpare helt utan skattekonsekvenser. Det samma gäller för (nästan…) alla affärer mellan privatpersoner. Priset utan moms och andra skatter ligger närmare det ”verkliga värdet” för både varor och tjänster. Att undvika onödiga skatter ger både lägre kostnader och högre intäkter… 🙂

Något att tänka på när (och om…) man skall köpa en ny bil. (Men behöver man verkligen ha en egen bil när det finns hyrbilar, bilpooler, privatuthyrning, taxi och kollektivtrafik…?) Hur mycket skatt och övriga kostnader vill man egentligen betala för att ha en egen bil? frågar sig Besser, som trots allt har en stor och bra bil som är ”kostnadsoptimerad” och ganska billig i drift.

”Kommunalskatter”

”Den genomsnittliga kommunalskattesatsen, exklusive begravningsavgift, uppgår år 2018 till 32,12 procent. Detta är mer än en fördubbling jämfört med 1960 då kommunalskatten i genomsnitt låg på 14,63 procent. Framförallt gjordes höjningarna under 1960- och 1970-talen, men tendensen med stigande skattesatser har hållit i sig även under senare år. I genomsnitt är kommunalskatten idag 1,74 procentenheter högre än den var år 2000.

Förutom skatt till kommunen och landstinget inbegrep kommunalskatten tidigare även en skatt till kyrkan. I och med att kyrkan i princip helt skildes från staten år 2000 ingår dock sedan dess inte längre någon kyrkoskatt i kommunalskatten. I stället betalas en avgift av dem som tillhör Svenska kyrkan.

Begravningsavgiften är dock fortfarande obligatorisk. Tidigare varierande den från församling till församling, men från och med år 2017 är den enhetlig för hela landet med undantag för Stockholm och Tranås. I Stockholm uppgår begravningsavgiften år 2018 till 0,075 procent och i Tranås till 0,24 procent. I övriga landet ligger den på 0,242 procent.

Kommunalskatten varierar ganska kraftigt från kommun till kommun. Högst är den i Dorotea där den 2018 uppgår till 35,15 procent. Lägst är den i Vellinge: 29,19 procent.”

Bessers kommentar: Lite historik….

De flesta svenskar tror att vi alltid haft ett högt skattetryck i Sverige. Så är det inte. Från slutet av andra värdskriget, från 1945 och framåt, när den svenska exportindustrin utvecklades och blomstrade så skapades det svenska folkhemmet. Sverige hade länge haft fred och hade stark framtidstro. Det fanns gott om jobb och samhället utvecklades snabbt. Den medelkommunala skatten låg 1945 på 10,2 %, moms fanns inte alls.

Arbetskraftsinvandringen tog fart på 50-talet, främst var det finnar och italienare som kom till Sverige. De flesta var unga och duktiga industriarbetare som fick jobb direkt i den svenska exportindustrin som gick på högvarv. Alla invandrare hade i stort sett jobb, bostad och betalade skatt från första dagen. Exportintäkter och löner ökade varje år, skatterna var fortfarande relativt låga och det svenska folkhemmet utvecklades vidare. Den medelkommunala skatten låg 1955 på 12,2 %, moms fanns inte alls.

Det är ganska fantastiskt att tänka sig att en vanlig industriarbetare med lite extrajobb, låg skatt och med begränsade lån kunde spara ihop till en egen villa. Ofta var det självbyggen och ”egna hem rörelsen” som låg bakom husbyggandet. Skatterna höjdes allt efter som när ”folkhemmet” utvecklades, men det lönade sig fortfarande att arbeta och ta extrajobb. Hemmafruar var ganska vanligt och med låga skatter gick det alldeles utmärkt att försörja en hel familj på bara en lön. Det fanns jobb till alla som ville jobba och det fanns egentligen ingen marginalskatt att tala om även under de här åren. Den medelkommunala skatten låg 1965 på 17,2 %, moms (oms) låg på 6,4 %.

Snabbt fram till början av 1980-talet. Sverige var fortfarande ett framgångsrikt samhälle och en förebild för många länder. Men den vanliga kommunalskatten hade kompletterats med både statliga löneskatter, högre moms och många andra, ofta dolda, skatter. Marginaleffekterna blev helt otroliga. Några egenföretagare fick en marginalskatt på 102 % (Pomperipossaskatten). Det blev marginalskatt på runt 82 % även på vanliga inkomster. Lite högre inkomster hade en marginalskatt på 87 %. Den medelkommunala skatten låg 1980 på 29,1 %, moms låg på 23,5 %. (På 15 år hade kommunalskatten ökat med 69 % och momsen ökat med 267 %….)

Hur kunde man som vanlig löntagare leva och spara då? Svaret är att i stort sett alla kostnader under hela 1980-talet var avdragsgilla mot löneinkomster och att alla förmåner var gratis och obeskattade. Hade du tjänstebil så var den gratis och även bensinen var gratis. Det var fritt att köra privat hur mycket som helst. Betalade arbetsgivaren för lunch och gav höga traktamenten så var de också gratis och helt skattefria.

Övriga förmåner var också skattefria och gratis. Hade man t.ex. reseförmåner från sin arbetsgivare så var de helt skattefria. Jobbade man på ett flygbolag var alla flygresor skattefria, jobbade man på ett rederi var alla båtresor skattefria, jobbade man på SJ var alla tågresor skattefria och jobbade man på ett bussbolag var alla bussresor skattefria.

Men den största fördelen var att även alla skuldräntor var 100 % avdragsgilla mot lönen och inkomst av tjänst. Då spelade varken fastighetspriser eller räntenivå någon roll. Det var bara att låna så mycket som man kunde och sen investera i fastigheter eller egen bostad. Den genomsnittliga långa bolåneräntan låg på drygt 12 % per år under åren 1980 till 1990. Självklart ökade inflationen och fastighetspriserna varje år, men de som lånat till fastigheter och boende blev snabbt mycket rika tack vare den höga inflationen.

Hade man hög lön så betalade man runt 1,50 % netto i ränta med höga marginaleffekter under de här åren när inflationen var som högst. Den genomsnittliga inflationen låg på drygt 8 % under åren mellan 1980 och 1990. (Inflationen låg 1980 på 13,4 %, gick ner till 4,2 % 1986 och gick sen upp igen till 10,4 % 1990.) Under hela 1980-talet var det många som fick betalt för att bo när prisstegringar och inflationen tog ut skulderna. Den medelkommunala skatten låg 1990 på 31,2 %, moms låg på 24,2 %.

Idag 2019 har vi en förlängd och konstgjord högkonjunktur baserad på riksbankens expansiva penningpolitik och en oprövad minusränta under de senaste 5 åren. Åter är det många som lånar stora belopp för att köpa egen bostad. Fastighetsmarknaden har exploderat under de senaste åren, men nu ligger inflationen sedan länge stadigt runt 2 % och räntan kommer antagligen snart att öka. Räntan är fortfarande avdragsgill, men bara till 30 %, och vi vet inte hur länge till det gäller. Visst finns det fortfarande nya jobb, men det är främst låglönejobb i service och tjänstesektorn (i vården, inom handel, och inom resturang och hotell). De flesta industrijobben har flyttat utomlands och svenska storföretag expanderar sin verksamhet främst utanför Sverige.

Det höga skattetrycket har gjort att Sverige även ligger även i topp när det gäller rationaliseringar. Det behövs allt mindre arbetskraft för att göra samma jobb inom både industri och handel. Det gäller för både för industriarbetare och tänstemän, och inom handel så flyttas de mesta inköpen ut till ”on line”, ofta till företag utanför Sverige. Det finns allt färre ”vanliga jobb” att söka.

Det höga skattetrycket gör också att lönerna pressas uppåt för chefer och kvalificerade specialister. De ökande kostnaderna gör i sin tur att företagen anställer allt färre ”vanliga tjänstemän” och ”industriarbetare” för att behålla lönsamheten i företagen. Det blir billigare och enklare att köpa både tjänster och varor från Indien, Kina och övriga Asien. Vi får en negativ spiral av allt färre ”vanliga jobb” med hyfsat normala inkomster här i Sverige.

Sen har vi alla nya invandrare sen 2015 som inte får några jobb alls och lever på bidrag. De lever mest koncentrerat i egna förorter med en livsstil som inte liknar det Sverige som vi andra är vana vid. Där finns en stor del av dagens svenska befolkning som inte pratar svenska, inte har någon utbildning, inte får något jobb och som lever i en livsmiljö som inte ger något hopp om framtiden. Det ser inte så ljust ut i framtiden för stora delar av det svenska samhället. Den medelkommunala skatten låg 2018 på 32,12 %, moms ligger nu på 25,0 %. (vilket den gjort sen 1991)

Hur blir det i framtiden? Det är ganska enkelt att gissa hur de närmaste tio åren ser ut. Det kommer att bli allt större klyftor i samhället. Det blir fler ”vanliga svenskar” som inte hittar några jobb och det kommer att finnas många invandrare som fortfarande inte pratar svenska och saknar utbildning. Dessa invandrare kommer aldrig att få några riktiga jobb och kommer då att tvingas leva på bidrag, svartjobb eller kriminalitet. Den gruppen kommer heller aldrig att betala några inkomstskatter eller bidra till samhällets utveckling.

För att betala för den här nya samhällsutvecklingen kommer skatterna att behöva höjas ordentligt för alla som fortfarande har jobb, oberoende av om de är låginkomsttagare, medelinkomsttagare eller höginkomsttagare. Det blir både nya skatter och höjda skatter. Främst är det de dolda skatterna som kommer att höjas och skapas, ofta under beteckningen ”miljöskatter” eller ”miljöavgifter”.

Två nyligen införda ”miljöskatter” är flygskatten (från 1 april 2018) och kemikalieskatten (från 1 juli 2017). Båda skatterna har liten miljöpåverkan, tomma flygstolar ger ingen miljövinst och mer inköp av elektronikprylar utanför Sverige är inte bättre för miljön. Som alla produktskatter, så betalas de här skatterna bara på de varor och tjänster som köps i Sverige. Det finns många dolda skatter som bara vi svenskar tvingas att betala och det kommer att bli fler framöver.

Verkligheten är att det blir allt mindre kvar i plånboken för nästan alla när skatterna hela tiden ökar. Den medelkommunala skatten kommer 2028 att ligga på 37,50 % och moms kommer att ligga på 28,0 %. (En gissning från Besser…. )

Slutsats

Sverige är idag ett utpräglat högskatteland med ett mycket högt totalt skattetryck internationellt sett. Så har det inte alltid varit, men den närmaste årens samhällsutveckling kommer att kräva ytterligare ordentliga skattehöjningar. Dessa skattehöjningar kommer i huvudsak att vara dolda skatter som i många fall går under beteckningen ”miljöavgifter”. (typ energiskatt, koldioxidskatt, flygskatt, avfallsförbränningsskatt och kemikalieskatt)

Det kommer att krävas mer kunskap om både skattestrukturen och enskilda skatter för att kunna få en ”hyfsat välskött privatekonomi” framöver. Främst gäller det att undvika onödiga punktskatter och ”miljöavgifter”, men det kommer inte att räcka med det. Även skatten på inkomster kommer att öka, oberoende av om det är inkomst av tjänst, näringsverksamhet eller kapital. Det kommer att löna sig ännu mer att ha kunskap om skattestruktur och skattenivåer (och att just undvika”onödiga skatter” på både varor och tjänster) i framtiden.

Men höjda skatter löser inte alla samhällsproblem. För att få ”ett hyfsat bra liv” så måste man framöver vara mer uppmärksam på sin egen livssituation. Det blir viktigare var man bor och vilka grannar man har. Det blir viktigare vad man jobbar med och vilka inkomster man har. Det blir viktigare vilka man umgås med och i vilken social omgivning man har. Det blir viktigare vad man kan göra själv och vilka varor och tjänster man måste köpa. Det blir viktigare att välja rätt skolor och att kunna välja rätt vård och omsorg.  Att tänka långsiktigt kommer att löna sig ännu mer framöver.

Framtidens sociala och ekonomiska klyftor kommer att bli att allt större. Det gäller att välja sida redan idag. Långsiktiga investeringar och gedigen skattekunskap kommer att behövas för både social rörlighet och ekonomisk frihet, och därmed möjligheten att kunna välja ”ett hyfsat bra liv”.

Besser

Besser är (som ni kanske noterat…) intresserad av skatter. En anledning är att jag inte vill betala mer skatt än nödvändigt. Det är ingen stor grej. Jag är en vanlig svensk med vanliga inkomster (inte helt sant…..  🙂 , så jag utnyttjar inte de mest extrema delarna av skatteplanering som man kan göra som egen företagare eller juridisk person.

Men om man inte har grundläggande kunskap om skatter och skattestruktur så är det lätt hänt att man betalar för mycket skatt helt i onödan. De här inläggen (del 1 och 2) ger inga tips om ”smart skatteplanering” men ger en (unik…?) överblick över strukturen och vilka skatter som finns i Sverige. Med den kunskapen kan man också vara lite mer uppmärksam och kanske undvika några av de ”onödiga skatterna”….. 🙂

Det mest fantastiska är att det inte finns någon officiell och översiktlig information om den totala skattestrukturen (och skattetrycket….) i Sverige. På skatteverket.se så finns massor av info, men bara om inkomstskatter för löntagare eller företagare. Alla andra skatter finns spridda på olika ställen och utan struktur eller sammanhang. Den här sammanställning är dock i huvudsak baserad på officiella texter och information från skatteverket.se.

Skattestruktur

Skatterna i Sverige delas officiellt upp i fem olika typer av skatter. Det är skatt på tre inkomstslag samt skatt på konsumtion och punktskatter på insatsvaror.

  • Skatt på anställning och tjänst
  • Skatt på företagande och näringsverksamhet
  • Skatt på inkomst av kapital
  • Skatt på konsumtion av varor och tjänster
  • Skatt på insatsvaror och punktskatter

 

En genomgång av den principiella skattestrukturen och de fem delarna ger följande resultat…

Skatt på inkomst av anställning och tjänst.…

Inkomst av tjänst är vanlig lön eller arvoden från anställning som utbetalas regelbundet, t.ex lön varje månad eller arvode, ersättning och bonus som engångsbelopp. Skatten periodiseras på kalenderår och bestäms av skattetabell och skattekolumn.

Inkomst av pension gäller för olika typer av pension som 1) allmän pension, 2) tjänstepension och 3) privat pension. Skatten periodiseras på kalenderår och bestäms av skattetabell och skattekolumn. Skatt på pension är också åldersberoende vilket framgår av skattekolumnerna.

Arbetsgivaravgift är också en (ofta okänd..) skatt på arbete som inte anges på lönen. Arbetsgivaravgiften är idag 31,42 % på alla löner, arvoden och andra beskattningsbara ersättningar som utbetalas av arbetsgivaren. I arbetsgivaravgiften ingår även speciell löneskatt och egenavgifter.

Skattetabeller är beroende av inkomstnivåer och geografisk hemvist, dvs den kommun där man var mantalsskriven den 1 november året innan beskattingen. Skatten för månadslön beräknas i steg om 200 kronor och skatten är också beroende av totalt beräknad 1) statlig skatt, 2) landstingsskatt och 3) kommunal skatt. Inkomstskatten har också två brytpunkter för marginalskatt. För 2019 är den (för inkomst av tjänst i kolumn 1) 20 % statlig skatt från 40. 900.- / månad och 25 % värnskatt från 57.450.- / månad.

Skattekolumner i varje skattetabell är beroende av inkomstslag och ålder. De sex tabellerna omfattar i huvudsak följande kombinationer. 1) lön upp till 65 år, 2) pension från 66 år, 3) lön från 66 år, 4) sjukersättning upp till 65 år, 5) arbetslöshetsersättning och 6) pension upp till 65 år. Det är stora skillnader i skatt mellan de sex skattekolumnerna, vilket kanske inte alla inser. På ersättningar som inte är huvudinkomst görs skatteavdrag med 30 procent.

Skatt på inkomst av företagande och näringsverksamhet…

Skatt på näringsverksamhet är beroende av både typ av näringsverksamhet och omfattning av verksamheten. Skatten har många specialregler för företagare, t.ex. 3:12 reglerna för fåmansbolag, och är i övrigt mycket komplex. Jag gör ingen genomgång av företagsbeskattningen i det här inlägget.

Näringsverksamhet som bedrivs av juridisk person t.ex. aktiebolag eller handelsbolag beskattas alltid som näringsverksamhet.

Verksamhet som bedrivs av fysisk person skall uppfylla tre villkor för att räknas som näringsverksamhet. Villkoren är att näringsverksamheten 1) har självständighet, 2) har vinstsyfte och 3) och bedrivs med varaktighet.

Beskattningen av näringsverksamhet är som sagt extremt komplex och det finns många möjlighet att undvika skatt för företag och bolag.

Skatt på inkomst av kapital…

Till skillnad från skatt på anställning (inkomst av tjänst) och företagande (inkomst av näringsverksamhet) som är progressiva skatter med många tröskeleffekter, så är skatten på kapital (inkomst av kapital) proportionerlig mot inkomsten (t.ex. reavinst och utdelning) från första kronan helt utan begränsningar för storlek på inkomst eller över tid. Det fantastiska är att vanlig kapitalskatt på 30 % gäller utan tidsbegränsning och för all form av lös och fast egendom. Inkomster och utgifter får kvittas mot varandra inom samma beskattningsslag och nettot blir föremål för beskattning.

Det finns två undantag (skattemässiga asymmetrier…) från skatt på inkomst av kapital och avkastning (reavinster och utdelningar…). En är ISK skatten, som är en schablonskatt på ett kapitalunderlag som beräknas 4 gånger per år, och den andra är skatt på fonder och kapitalförsäkringar, som tas ut på värdet av andelarna vid beskattningsårets början.

Några vanliga kapitalskatter är…

Skatt på kapitalvinst vid försäljning av fastighet, inkl. hyreshus, jordbruk, privat bostad eller bostadsrätt. Realiserad vinst vid försäljning får kvittas mot förlust av annan inkomst upp till 70 %.

Skatt på räntor och utdelningar från t.ex. bankkonton och aktieutdelningar. Underskott från samma inkomstslag får kvittas till 70 % Om ränteavdrag medför att underskottet av kapital överstiger 100 000 kronor medges skattereduktion med 21 % för det överskjutande beloppet.

Skatt på kapitalvinster från värdepapper.  Kapitalförluster på värdepapper får kvittas till 70 % mot förluster på annan inkomst. Vinst eller förlust på onoterade aktier får tas upp med 5/6 (83,3 %) under vissa förutsättningar.

Skatt på ISK konto, innehållande kapital, fonder, aktier samt övriga värdepapper. Skatten beräknas med en schablonskatt som baseras på slr (statslåneräntan) sista fredagen i november året innan beskattningsåret.

Skatt på fonder och kapitalförsäkringar. Skatten är en avkastningsskatt som beräknas som en schablonintäkt på värdet av fondandelarna eller försäkringen. Skatten bestäms av värdet vid ingången av kalenderåret (beskattningsåret) och tas ut med 0,12 %.

Till kapitalskatten räknas också stämpelskatt, kupongskatt, fastighetsskatt och expansionsfondsskatt.

Har man fondandelar på ett ISK konto så blir det alltså dubbel schablonbeskattning förutom eventuella fondavgifter. Något att tänka på (och räkna på…). Har man fritt kapital på ISK konto med nollränta så blir det ”garanterad negativ avkastning” som Besser brukar säga….  🙂

Skatt på konsumtion av varor och tjänster…

Skatter på konsumtion av varor och tjänster beskattas med både mervärdesskatt (moms) och i vissa fall med punktskatter.

Mervärdesskatt (moms) betalas av privatpersoner på både varor och tjänster. För privatpersoner är moms alltid inräknat i priset, och kan därmed även räknas som en ”dold” skatt. Moms är inte avdragsgill för privatpersoner och utgår med 3 skattesatser. 1) 25 %, generell skattesats, 2) 12 %, livsmedel, hotell- och restaurangtjänster, 3) 6 %, dagstidningar, böcker och persontransport.

Skatt på insatsvaror och punktskatter…..

Punktskatter är speciella konsumtionsskatter på särskild utvalda varor och tjänster. Punktskatterna är tänkta att används för att styra konsumtionen i en för samhället önskvärd riktning. Några vanliga punktskatter är skatt på: sprit, tobak, bensin, vägtrafik, energi och koldioxid.

De flesta punktskatterna är både dolda och relativt höga. Till exempel, för bensin och diesel är skatten numera 45 % och moms är 25 % av konsumentpriset. Det betyder att om bensin kostar 15 kronor per liter så är 9.75 kronor (dvs 65 %) ren skatt.

Punktskatter omfattar även tull och skatt på import av varor utanför EU. Några nyare punktskatter är energiskatt och koldioxidskatt Dessutom finns flera andra punktskatter såsom alkoholskatt, tobaksskatt, fordonsskatt, trängselskatt, importskatt, lotteriskatt och reklamskatt. Notera att moms alltid läggs ovanpå alla punktskatter. Det är inte bara ”bensinen” som drabbas av dold moms.

Sammanfattning

Den första delen av skattestruktur och skatter är helt ”objektiv” och det mesta av info är tagen från skatteverket. Det vi främst ser är att många skatter är både dolda och okända (t.ex. löneskatter, moms och punktskatter).

Att vara medveten om att vi har ett högt (och i många fall extremt…) skattetryck i Sverige gör att det ofta är mer lönsamt att undvika skatt än att öka inkomsterna. Det gäller för både företagare och vanliga löntagare.

Vi har stora ”skattekilar” i Sverige. Inte bara mellan beskattat arbete (tjänster) och obeskattat arbete (svartjobb eller eget jobb), utan också på en mängd punktskatter, t.ex. mellan beskattad sprit (Systembolaget) och obeskattad sprit (hembränning eller tax free). Med de höga skatter som vi har i Sverige, så lönar det sig att ha kunskap om skattestruktur och skattenivåer för att kunna hitta obeskattade alternativ till både produkter, varor och tjänster.

Här finns delvis också förklaringen varför många svenskar satsar på ”snabba klipp” i stället för långsiktiga investeringar. Det finns få möjligheter till en bättre privatekonomi genom mer (beskattat…) arbete eller långsiktigt sparande och investeringar.

Typexempel är att en lönehöjning på 1.000 kr (på lön över 40.900 kr /mån) som kostar arbetsgivaren 1.314 kr så får löntagaren behålla 479 kr (2018). Det blir en total marginalskatt på drygt 63  %. Ett annat exempel är kapitalskatten på reavinster (30 %) från t.ex. aktieaffärer är lika stor oberoende om du ägt aktierna i 5 minuter eller i 50 år.

Slutsats

Det finns många olika skatter i Sverige, (ett understatement…) där flera skatter är både okända och  och relativt höga. Att kunna mer om våra skatter och skattestruktur ger möjlighet att undvika onödiga utgifter och kostnader både för privatpersoner och företag.

De dolda skatterna, som löneskatt, moms på både produkt och punktskatt (t.ex. bensin och alkohol)  och okända punktskatter t.ex. (energiskatt och koldioxidskatt) gör att de flesta svenskarna inte inser hur högt skattetryck vi har i Sverige.

Ett av de stora problemen med svenska skatter är att de inte tar hänsyn till investeringar, långsiktighet och innehavstid. Det gäller både reavinster på aktier, fastigheter och lös egendom. Resultatet blir att många svenskar inte tänker långsiktigt över huvudtaget och missar möjligheten att genom investeringar, över tid, bygga upp en ”välskött privatekonomi”.

I nästa del, Skattestruktur del 2 om två veckor, blir det lite mer siffror och info som visar på hur resultatet av våra skatter blir i praktiken, och hur det kan se ut i framtiden. Missa inte det inlägget…  🙂

Besser

 

Det här inlägget är åter en ganska enkel analys av hur jag anser att man bör ”investera i aktier”. Det mesta är ganska självklart och sunt förnuft. Men det finns nog många som inte håller med mig och tycker att det jag skriver bara är ”dumt och fånigt”…. 🙂

Det här är inga nya spännande teorier som jag framför, det mesta har ni (kanske…) hört förut. Det blir inte heller några ”komplexa finansanalytiska teorier” som skall ge ”fantastiska framtida resultat”. Men kanske kan några (få…) läsare lära sig något…. 🙂  (Ni andra kan hoppa över det här inlägget…)

Mycket av framgångsrika aktieinvesteringar bygger på att ”köpa rätt aktier till rätt pris”. De två grundfrågorna blir då: Vilka bolag skall man köpa aktier i? och Hur mycket skall man betala för aktierna? Jag går igenom min enkla syn på några olika kombinationer av hur man köper aktier i bolag och det pris man betalar.

Bra bolag och Billigt…

Att köpa aktier i bra bolag (typ Lundbergs) till låga kurser….  Det här är min absoluta favorit när det gäller att ”investera i aktier”. Men det är också ganska svårt. Det behövs minst två förutsättningar: Tålamod och Investeringskapital.

Tålamod är en mycket svår egenskap att lära sig. Den kräver både kunskap (att det är lönsamt….) och erfarenhet (att det fungerar…) för att man skall försöka sig på den här metoden. Ofta lyckas man inte helt, men desto mer tålamod man har desto bättre blir ofta resultatet… 🙂

Investeringskapital är inte heller så lätt att skaffa. Det kräver både långsiktighet (planering i förväg…) och självdisciplin (att fortsätta spara….). Att få ihop ett ordentligt investeringskapital är alltså inte heller så lätt som de flesta inser, men om man börjar i liten skala så växer kapitalet med åren… 🙂

Besser har både kunskap och erfarenhet av aktier och finansbranschen, men tycker fortfarande att det är svårt med tålamod och självdisciplin.  Det är antagligen ännu svårare för många andra (yngre…?) aktiesparare. Det är därför det är så ovanligt att vara framgångsrik med den här metoden i praktiken, även om den är mycket framgångsrik i teorin… 🙂. Besser har redan ett hyfsat investeringskapital redo, så vi får se om Besser lyckas köpa några aktier i Lundbergs. Men först om några år när aktierna blir billiga… 🙂

Bra bolag och Regelbundet…

Att köpa aktier i bra bolag (typ Lundbergs) regelbundet till genomsnittliga aktiekurser. Det här är en lite enklare metod och även en metod som Besser använder i stor utsträckning.  Metoden kräver fortfarande investeringskapital men mindre kapital och inte speciellt mycket tålamod. Det kapital man regelbundet sparar ihop varje månad (eller kvartal…) köper man aktier i bra bolag för. ”Enkelt och Effektivt” säger Besser…. 🙂

Att regelbundet köpa aktier varje månad (eller kvartal…) med ett (mindre…) investeringskapital är alltså en både bra och vanlig metod att investera i aktier. Det finns dock några problem. Dels måste man fortsätta köpa aktier under lång tid. Även när börsen är på väg mot botten och alla framtidsutsikter ser mörka ut. Det krävs det fortfarande självdisciplin för att fortsätta köpa med den här metoden.

Dels blir också kostnaderna större och hanteringen lite besvärligare. Det blir flera transaktioner och mer administration som tar mer tid. Man måste vara med på börsen för att följa inköpen, men ett eller flera inköp (enligt plan…) varje kvartal är kanske inte så betungande.

Bra bolag med Problem…

Att köpa aktier i bra bolag (typ Ericsson och H&M.…) med tillfälliga problem (som kan lösas..). Det här är en mycket osäker metod att köpa aktier. Inte något Besser rekommenderar. ”Turns around seldom turn” som Warren brukar säga…

Men Besser har använt även den här metoden. Den kräver dock att man har ”unik information” om både företaget, problemen och den som skall fixa alla problem. Om man inte har just ”unik information” (om bolaget, problemen och om den (de..) som skall göra jobbet) , så är det ingen metod att rekommendera. Har du inte den speciella kunskapen så blir det bara besvikelser….

Besser har hyfsat bra allmän kunskap om telecom och detaljhandel och jag är bra på personbedömningar. Jag gillar både Börje Ekholm och Stefan Persson och båda har stora egna insatser i respektive bolag. Då var det ett enkelt beslut att köpa aktier i Ericsson och H&M när kurserna låg som lägst. Men den här metoden är antagligen inget jag kommer att använda i framtiden. Den ”unika informationen” om bolagen saknar jag tyvärr i de flesta fall… 🙂

Bra bolag och Dyrt…

Att köpa bra bolag (typ Lundbergs…) för höga aktiekurser… Att gå in med ett större investeringskapital vid ett tillfälle är inte något som Besser rekommenderar. Självklart kan man alltid köpa bra bolag till höga aktiekurser, men då bör det vara en del av en redan befintlig långsiktig planering. Den bästa metoden även med ett större kapital är att sprida sina inköp över en längre tidsperiod. (Metoden kallas också DCA (Dollar Cost Averaging) och finns beskriven i tidigare inlägg.)

Då är vi tillbaka till metoden att köpa regelbundet till genomsnittliga aktiekurser, men tyvärr med ett litet problem. Har man ett större (och oväntat…) investeringskapital så är det lätt hänt att man vill bränna allt och gå ”all in”. Det krävs då fortfarande tålamod och självdisciplin (och kunskap och erfarenhet…) för att dela upp inköpen över tid, något som tyvärr inte alla ”aktieinvesterare” har…. 🙂

Dåliga bolag och Billigt….

Att köpa aktier i dåliga bolag (typ de flesta IPOs…) till låga aktiekurser. Det här är antagligen den allra vanligaste metoden att ”investera i aktier” Det är den ”förhoppningsstrategi” som är så vanlig bland oerfarna aktiesparare. (Och som jag tidigare beskrivit i inlägget ”Olika investeringsstrategier” den 14 september 2018).

Det som lockar är de låga aktiekurserna (billiga (?) aktier….) och de stora förhoppningarna. Det är ganska enkelt för ett förhoppningsbolag att genom upprepade nyemissioner ge ut massor av aktier till låga aktiekurser. Sen behövs bara några pressreleaser med ”marknadsgenombrott” eller ”tekniska framsteg” för att snacka upp kursen så att alla känner sig som vinnare. Då kan man enkelt fortsätta med ytterligare emissioner så att alla aktieägare fastnar ännu hårdare på kroken.

När man väl investerat sitt kapital i den här typen av bolag är det nästan omöjligt att hoppa av och för sig själv erkänna att allt är en stor förlust. Oftast fortsätter man lägga in mer kapital fram till att bolaget blir ett ”zombiebolag” eller går i konkurs . Då är det bättre att ta ett svårt beslut och sälja aktierna med en större förlust. Förhoppningsvis blir det en läxa och erfarenhet som man lär sig något av. ”En stor varning för små förhoppningsbolag” säger Besser… 

Dåliga bolag och Dyrt…

Att köpa aktier i dåliga bolag (typ Fingerprint…) till höga aktiekurser. Finns det verkligen aktieinvesterare som gör det? Japp, det är mycket vanligare än man kan tro. Det är alla förhoppningsfulla och blåögda ”aktieinvesterare” som lite senare än ”alla andra” får höra om de stora framgångarna och ”den fantastiska kursutvecklingen” i ”nya och innovativa bolag”. När alla andra skryter med sina ”smarta aktievinster” så är det lätt att vilja haka på och köpa det som ”alla andra” också vill köpa. Det blir ingen ordentlig bolagsanalys, bara köp av aktier på tro, tyckande och rykten.  Problemet är att man vill vara lika ”smart och framgångsrik” som alla andra, men att man är för sent ute.

Om vi tar typexempel Fingerprint AB så var det många nya aktieägare som gick in i bolaget hösten 2015 på aktiekurser runt 100.-  när hypen var som störst. De flesta fortsatte att köpa under hela 2016 till kurser mellan 120.- och 80.- .Sen kom verkligheten ifatt och kursen rasade neråt.  Idag, vinter 2019, så står kursen i runt 15 kronor och det finns mer än 70.000 aktieägare i Fingerprint AB där de flesta fortfarande inte förstått vad som hänt med bolaget. ”En stor varning även för stora förhoppningsbolag.…”

Bra bolag…?

Vad är bra bolag? Det fantastiska är att det finns så många bra bolag på OMXS LC och MC att man kan välja ganska fritt. Huvudsaken är att du har en portfölj på minst 10 (helst 15…) bolag, sprider aktierna i olika branscher och att du gör hemläxan innan du gör investeringarna.

”Investigate before investing” som Besser brukar säga. Besser köper bara aktier i ”stora, stabila och lönsamma” bolag. Det är också det jag också rekommenderar andra att göra. Vad som sen läggs i de begreppen får man avgöra själv. Sen vill jag också att bra bolag har ”långsiktiga huvudägare” och ”en stark balansräkning”. Ganska enkelt… J.

(För Besser gäller: stora = OMXS LC eller MC, stabila = minst 25 år på LC eller MC och lönsamma = positivt resultat och utdelningar de senaste 25 åren)

Små bolag…?

Men finns det inte bra bolag också på OMXS SC och andra småbörser? En berättigad fråga. Kanske finns det bra bolag även där, men jag vet inte vilka av bolagen som är ”bra bolag”! Jag har inte den ”unika information” som behövs för att kunna avgöra vilka bolag som är ”bra” och som (kanske…!) kommer att bli framgångsrika.

Men däremot vet jag, att med ”avancerad och komplex finansanalys” går det inte att förutsäga vilka småbolag som lyckas i framtiden, vilket tyvärr många ”värdeinvesterare” tror.

”Att analysera siffror och tro att man då kan förutsäga framtiden är bara dumheter” säger Besser (som ändå hög akademisk kompetens inom finansanalys…..)

Den dystra sanningen är att de flesta bolag på OMXS SC och andra småbörser, bara är riktigt ”skräpbolag” och i många fall rena bedrägerier redan från början. Då är det bättre att vänta och se vilka bolag som växer under lönsamhet för att eventuellt bli ”stora, stabila och lönsamma” bolag någon gång i framtiden.  Besser anser att 90 % av alla småbolag är rena skräpbolag och inget som passar i en ”riskbegränsad aktieportfölj”. En stor varning igen…

100/10/10 regeln

Besser har också jobbat inom finansbranschen på investmentbolag. Där hade vi en enkel regel för att göra en första analys och urval för att investera även i ”mindre bolag”. Det var en mycket enkel regel. Minst 100 miljoner i omsättning och minst 10 % i bruttomarginal där båda villkoren skulle vara uppfyllda de senaste 10 åren. En regel som även kan användas för vanliga aktieinvesterare innan man går vidare med en fördjupad analys…. 🙂

I steg två är det inte detaljer i resultaträkning och balansräkning som blir avgörande. Den viktiga analysen är en gedigen och detaljerad personkontroll av alla inblandade personer, från grundare och huvudägare till styrelse och företagsledning. Finns det de minsta tveksamheter om ärlighet och integritet för någon av dessa personer, så undvik bolaget helt och hållet…

I steg tre så undersöker och djupdyker man i affärsplanen, och gör dessutom egna bedömningar av lönsamheten, marknaden, konkurrenter, produktkvalitet och logistik. Det gäller att ta referenser, läsa på i utredningar och fråga andra branschexperter.

Kanske ser man senare i steg fyra även lite mer på resultaträkning och balansräkning, men oftast ger de tre första stegen tillräckligt beslutsunderlag för om man vill gå vidare med investeringen i bolaget.

(Om vi skall vara ärliga så är det mycket få bolag som både klarar de första tre stegen och som vill ta in externt investeringskapital med riktade nyemissioner. De bolagen är redan lönsamma och stabila, och kan oftast expandera med eget eller lånat kapital. Den typen av bolag vill inte späda ut ägandet med nya aktieägare….)

Slutsats…

Det är inte så svårt att bygga en lönsam och riskbegränsad aktieportfölj. Köp aktier i ”bra bolag regelbundet” under en lång tid, så växer både portföljen och avkastningen över åren.

Spara gärna lite av investeringskapitalet för att ha i beredskap när det blir tillfällen till låga aktiekurser i bra bolag. Men köp inte ”turn around cases” om du inte har ”unik information” om både bolag, problem och företagsledning.

Det man alltid skall undvika är ”dåliga bolag”, oberoende av vad aktiekursen är eller vad ”alla andra” tror och tycker. En stor varning för att följa fel aktiebloggar, tro på stora annonser från IPOs och att agera på rykten, oberoende om det är ”nya och spännande bolag” som IPOs och onoterade småbolag eller om det är ”kursraketer” typ Fingerprint.

Besser

Besser försöker alltid undvika bekymmer. Jag vill leva ett behagligt liv utan alltför mycker bekymmer men ibland kan man inte undvika just ”bekymmer”. (Vad nu det ordet innebär?…  🙂  Men Besser brukar också säga att… ”Om man inte tar sitt ansvar idag så kan man få bekymmer i framtiden” så det finns även ett samband mellan ansvar och bekymmer.

Man kan säga att jag undviker ”onödiga bekymmer” och att jag då också undviker ”onödigt ansvar”. Men allt ansvar leder inte till bekymmer och alla bekymmer kommer inte från ansvar, så vi får en logisk uppdelning av vilka ansvar och bekymmer som är (dvs som Bessser anser vara….  🙂 ) ”nödvändiga” och vilka ansvar och bekymmer som är ”onödiga”….  🙂

Ansvar

Här kommer listan på några ”nödvändiga ansvar” dvs områden där man måste planera, ta egna initiativ och genomföra med egna handlingar för att undvika ”onödiga bekymmer” i framtiden…

Ansvar för dig själv och din hälsa..

Först och främst har du ett ansvar för dig själv. Om du inte tar hand om dig själv kan du inte heller ta hand om och ta ansvar för andra. Ganska självklart. Det betyder så många olika saker. Att hålla kroppen i trim med vardagsmotion och träningspass. Att äta ordentligt och sköta sig rent allmänt. Men det betyder också att ta hand om själen och psyket, att leva i harmoni och trivas med livet i övrigt. Det kräver också att livet alltid måste gå vidare med nya kunskaper och nya erfarenheter även efter negativa händelser. Att helt enkelt utvecklas som människa och social varelse genom hela livet….

”Var nöjd med allt som livet ger och allting som du kring dig ser. Glöm bort bekymmer, sorger och besvär. Var glad och nöjd för vet du vad, en björntjänst gör ju ingen glad. Var nöjd med livet som vi lever här…” Något som lär oss av Baloo varje julafton….  🙂

Ansvar för din familj och dina vänner…

Du har också ett ansvar för andra. Främst för din närmaste familj och dina vänner. Det ansvaret går både framåt och bakåt i livet. Du kommer att få (har…) ansvar både för dina föräldrar och för dina barn, och det är ett stort ansvar. Just därför bör man kanske under den tiden med småbarn och åldrande föräldrar inte bygga på med mer ”onödigt ansvar”.

Men du har också ett ansvar för dina vänner och andra människor i samhället. Det är lätt att glömma sina vänner, speciellt när livet går på högvarv. Men man måste fortfarande hålla kontakten. Om du inte hör av dig regelbundet så är det lätt hänt att vännerna försvinner. Du har ett stort och viktigt ansvar att vara social mot både familjen, vänner och övriga samhället.

Ansvar för ditt jobb…

Det spelar ingen roll vilket jobb du har. Du har alltid ett ansvar att göra det bästa du kan av det jobb du har. Kanske kan man efter en tid få utökat ansvar i jobbet, eller ett helt nytt jobb, men det gäller att tänka efter före. Hur mycket ansvar vill du ha? Vill du ha chefsansvar för andras jobb? Hur mycket totalt ansvar klarar du av och orkar med? Vad är (den dolda….?) kostnaden för ett utökat ansvar?

För med mer ansvar kommer oftast mer bekymmer, och att skaffa sig många nya ”onödiga bekymmer” ovanpå ett redan stort och tungt ansvar är inget som Besser rekommenderar… :-). Självklart skall du ta ett så stort ansvar som du kan hantera även i jobbet, men det gäller att förstå vilka konsekvenser det ger. Vi har alla olika kapacitet, även när det gäller ansvar, så det finns inget ”rätt svar” som gäller för alla.

Besser rekommenderar ett utvecklande och självständigt jobb med lagom stort ansvar och ett minimum av ”onödiga bekymmer”…. 🙂  (Lätt att säga, svårare att göra… )

Ansvar för din privatekonomi…

Det här är ett ansvar som många tyvärr inte tar på allvar. Om du har fullt upp med ansvar för egen hälsa och utveckling, ett ökande ansvar för familj och vänner och det dessutom blir mer ansvar på jobbet, så räcker kanske varken tiden eller orken till även för den egna privatekonomin. En mycket stort varning….

Varför ta mer ansvar på jobbet (och få mer bekymmer…?) för att få en högre lön, om du inte tar eget ansvar för den extra inkomsten? Om du tror att ”någon annan” skall ”hjälpa dig”  så är du bara naiv. Bankens, försäkringsbolagets eller finansbolagets ”rådgivare” är inte din vän, han/hon är bara en vanlig säljare med provisionsbaserad lön. Hans (eller hennes…) jobb är att dra in så mycker pengar till arbetsgivare som möjligt och att själv få en så hög lön och bonus som möjligt.

Då är det viktigt att ta eget ansvar även här, men det kräver förstås både kunskap och erfarenhet. Även det här ansvaret kräver din tid och dina resurser, men det är en mycket viktig del i ditt ”totala ansvar”.  Ta den tiden och det ansvaret för din egen skull….

”Att ta ansvar för sin egen privatekonomi är att ta ansvar för sin egen framtid” säger Besser… 🙂

Ansvar för dina ägodelar…

Du har också ett ansvar för allt du köper och äger, det gäller både fast och lös egendom. Om du inte tar hand om  och underhåller det du äger så blir det stora bekymmer framöver. Äger du hus eller lägenhet så krävs det regelbundet underhåll och ibland kanske även en större renovering. Du har alltid ett ansvar för din bostad, ibland mindre ansvar (hyreslägenhet i stan…) och ibland ett större ansvar (villa med stor tomt…), och med ansvar kommer bekymmer!

Det samma gäller för lös egendom. Allt från gräsklippare till bilar och segelbåt kräver tillsyn och underhåll. Det betyder att du både måste offra tid, pengar och får mer bekymmer.  Om man inte tar det ansvaret så slutar antingen prylar att fungera (gräsklipparen..),  klarar inte besiktningen (bilen..) eller så blir det värdeminskning och kapitalförstöring (segelbåten…).

Att just äga fler prylar kräver allt mer ansvar, tar mer tid och ger mer bekymmer. Något att tänka på innan man gör det nya inköpet….

Bekymmer…

Livet är inte bara ansvar, ibland blir det också bekymmer. Det finns många typer av ”bekymmer”. Några är ”kära bekymmer”, andra är ”svåra bekymmer” men det finns också ”nödvändiga bekymmer” och några ”onödiga bekymmer”.

Bekymmer kan också vara ”planerade” eller ”oplanerade”. Även om man ofta kanske inte inser det själv, så är en stor del av framtidens bekymmer resultatet av egna handlingar eller att man tidigare inte tagit det ansvar som behövts. Därför är det så viktigt att inse hur just hanteringen av ”ansvar” också påverkar möjliga ”bekymmer” i framtiden… 🙂

Kära bekymmer…

Kära bekymmer är att kunna välja mellan olika positiva alternativ. Typiskt är att det finns extra och oväntade resurser (t.ex.  extra kapital från oväntat arv, lottovinst, löneökning eller bonusutbetalning). Har man oplanerat fått ett extra kapital så rekommerar Besser att man planerar för framtiden och investerar (en del av kapitalet…) i en egen aktieportfölj. Desto tidigare man börjar desto bättre blir slutresultatet, om man bara har ”gjort rätt från början”. När det gäller ”investeringar i aktier” så finns det massor av bra info i tidigare inlägg…. 🙂

Kära bekymmer kan också vara att ta hand om planerad avkastning, t. ex. att ta hand om extra inkomster eller utdelningarna från sin aktieportfölj. Just den aktieportfölj som man startade många år tidigare med några oplanerade inkomster. Eftersom man redan då tog ett eget ansvar för sin privatekonomi.

Så är det för Besser som varje år får en allt större realiserad avkastning (utdelningar…) från sin aktiefond och aktieportfölj att ta hand om…

Svåra bekymmer…

Svåra bekymmer är att ha så stora problem att man inte kan se någon lösning på problemen. Även här är det ofta ekonomiska problem eftersom man inte tagit ansvar för sitt liv, sina handlingar och sin privatekonomi. Att hamna i ”lyxfällan” är  inget som händer av en slump.

Har man fått ”svåra bekymmer” så påverkar det allt i livet, och man kan oftast inte hitta lösningen själv. Då krävs det hjälp från andra. Kanske kan någon i familjen eller någon av vännerna hjälpa till, men bäst är att söka hjälp av proffs utifrån.  Det är ett svårt steg att ta, men desto tidigare man tar tag i problemen desto bättre blir lösningen och desto snabbare blir livet åter normalt igen.

Nödvändiga bekymmer…

Det finns faktiskt också nödvändiga bekymmer. Har man ansvar för andra, det kan vara familjen eller om man är chef med ansvar för personal, så har man också ”nödvändiga bekymmer” för utveckling och välbefinnande för de personer som man har ansvar för.

Det behöver inte vara ”svåra bekymmer”, om man tar sitt ansvar på allvar och planerar för framtiden. De flesta förstår att man har ett ansvar för sin närmaste familj och sina vänner, men som chef har man också ett stort ansvar för sina medarbetare. Då blir det fler ”nödvändiga bekymmer” även utanför den privata sfären. Se till att du har tid, ork och kapacitet att hantera även dem…

Onödiga bekymmer…

Det är ganska vanligt att man skaffar sig ”onödiga bekymmer” om man inte tar ansvar för sin privatekonomi. Speciellt om man får ett oplanerat extra kapital och inte tänker långsiktigt. Många väljer då att skaffa sig (köper…) fler och mer ”prylar”. Man känner sig rikare om man har fler prylar, men är det verkligen så?

Allt man köper och allt man äger kräver ansvar och med mer ansvar kommer mer bekymmer. Oftast är det ”onödiga bekymmer”….

”Onödiga bekymmer” kan gälla för allt du äger. Det kan vara stora inköp, typ ”hus i Spanien” eller ”lägenhet i Thailand” eller något annat som ligger långt bort geografiskt. Mycket kan hända när du inte är på plats, Det kan vara allt från inbrott till översvämning i badrummet. Om man är tusentals mil bort så blir det svårt att hålla koll. Det blir bara mer ”onödiga bekymmer”…

Det kan också vara köpa dyra och mer komplexa ”prylar”som en ny motorbåt eller en stor åkgräsklippare, men alla prylar kärver också underhåll och tillsyn. Om något går sönder så blir det problem och om man lämnar saker obevakade så kan de stjälas. Åter blir det bara mer ”onödiga bekymmer”…

Investeringar…?

Har ansvar och bekymmer verkligen med investeringar att göra? Ja, det finns ett samband… J. Man brukar säga att man kan göra investeringar med hjärnan eller med hjärtat. Att investera med hjärnan ger (förhoppningsvis…) avkastning i form av bättre ekonomi och mer kapital och att investera med hjärtat ger avkastning i form av personlig tillfredsställelse. Men det gäller att se upp med ”hjärtats investeringar”. Ofta blir det oövertänkta impulsköp eller så är det bara en kortsiktig personlig tillfredsställelse av status och habegär. (Behöver du verkligen en ny åkgräsklippare?  Är inte mer motion viktigare? Något att tänka på…..).

Att investera med hjärtat kan också vara att använda tid och resurser (”investeringskapital”…?) till att umgås mer med familjen eller vänner. Det är däremot en investering som Besser alltid rekommenderar… 🙂

Besser rekommenderar…

Besser börjar allt mer göra sig av med det som han inte behöver äga för att kunna utnytja. Det givetvis en balansgång mellan tillgänglighet och bekvämlighet, och Besser är visserligen ganska lat och bekväm, men ännu mer undviker han ”onödiga bekymmer”…

Det här är ingen ”rocket science”. Behöver man en bil för en week-end eller en semestervecka så rekommenderar jag sunfleet.com, okq8.se eller snappcar.se  Vill man ut och segla en vecka eller två så rekommenderar jag rtc.se, hyrabat.nu eller blocket.se. Vill man resa till varmare länder och hitta en bra bostad så rekommenderar jag  airbnb.com eller hotels.com. Vill man ha en sommarstuga under semestern så rekommenderar jag någon lokal uthyrning på orten där du vill vara eller blocket.se. Svårare än så är det inte…

Det fantastiska är att man numera inte behöver ta ett stort ansvar och att äga allt det du vill använda själv. Med ”delningsekonomin” finns det mesta att hyra, du får full valfrihet och slipper många ”onödiga bekymmer” på köpet…..

Feed back

Om man har en blogg och skriver inlägg om aktieinvesteringar så får man ibland även kommentarer och feed back. Det tycker jag är trevligt. Men alla tycker inte som Besser. En av dem är ”Jochen”. Så här skrev han om mitt senaste inlägg:

”Du är ju en virrpanna av sällan skådat mått. Din årsredovisning, med noll siffror, fiktivt jox, portfölj hit och dit, blandat med babbel. Har du fått en diagnos?”

Besser önskar ”Jochen” lycka till, och hoppas att även han lyckas med sina investeringar och aktieaffärer. Besser gör en ny halvårsredovisning av sina aktieinvesteringar i början av juli. (Kommentaren är borttagen av Besser, men det kan kanske vara av intresse för andra bloggläsare att se vilken typ av feed back man också kan få inom den här bloggsfären….)

Slutsats…

Det mesta här i livet förutsätter att man tar ”ett personligt ansvar”. Och om man inte tar det ansvaret så blir det ”bekymmer i framtiden”. Om vi tänker på det i ett totalperspektiv så är hela livet fullt av eget ansvar, men man väljer själv om man skall bygga på med mer onödigt ansvar….

Bekymmer behöver inte vara svåra att hantera och många bekymmer är nödvändga resultat av de ansvar man väljer att ta på sig. Det man måste tänka på är att den totala mängden ansvar man tar på sig också matchas av mer bekymmer. Se till att det inte blir för många bekymmer totalt och undvik ”onödiga bekymmer”….

Köp inte fler prylar och skippa ”hus i Spanien”  eller ”lägenhet i Thailand”. Det mesta går att hyra och du får full valfrihet. Det blir billigare i längden och det kapital du sparar på att hyra kan du investera i dig själv, din familj eller i pensionssparande med aktier som ger bra utdelningar varje år framöver. Det blir helt enkelt en win-win-win situation….

Besser

Det var en artikel i SvD av Peter Benson (en av mycket få ekonomijournalister som har både kunskap, erfarenhet och kompetens) om ”fake news” och hur falsk information därmed även ger ”falska bolag”, som inspirerade till det här inlägget.

Det här är en av mina käpphästar, jag anser att nästan alla (mer än 90 %…??) småbolag och förhoppningsbolag är skräp och ofta rena bedrägerierna redan från början. Att starta upp ett nytt bolag är bara ett enkelt sätt för smarta företagare och bolagsgrundarna att få andra att betala feta löner, arvoden och bonus så länge som möjligt. Det spelar ingen roll om det är IPO´s eller upprepade nyemissioner, huvudsaken är att någon annan (lättlurade och godtrogna aktiesparare…) får betala för ”bolagets verksamhet”. När företaget så småningom börjar gå neråt med aktiekurser och verksamhet, och bolaget slutar i konkurs så är det bara att starta om med ett nytt bolag.

Det finns alltid fler optimistiska aktiesparare som vill vara med och satsa på ”nya fantastiska möjligheter”. Det finns alltid fler idioter och mer kapital att hämta där ute…..

Falsk information

Den svåra frågan är hur man vet om företaget är ett ”falskt bolag”? Det vet man oftast inte. Peter Benson (PB) beskriver hur vanligt det är att bolagen skriver upprepade pressreleaser med felaktig och falsk information. De flesta av dessa pressreleaser hamnar i media som okritiskt kopierar texten rakt av. Här är en stor anledning till att inte lita på journalister och media när det aktier och investeringar.

Det är helt omöjligt att veta vad som är sant i vanliga media. Det finns oftast varken tid eller resurser att kontrollera källan och de flesta journalister är tyvärr mest lata och kopierar det som serveras rakt av. Det är samma sak med intervjuer av företagare och kändisar. Det blir mest enkla och okritiska frågor som man publicerar under stora rubriker. För det är tyvärr så, att om man som (frilans…) journalist inte ”sköter sig” och istället ställer svåra och kritiska frågor så blir det inga fler intervjuer, och då får man inte heller några fler jobb (uppdrag…) och inte någon lön (arvoden…)  Dagens journalister saknar ofta integritet och är mest korrumperade och opålitliga.Ytterligare en anledning att inte lita på allt som sägs och skrivs i media.

Det finns dock fortfarande några få ekonomijournalister med integritet, kunskap och erfarenhet. Det gäller bara att veta vilka man kan lita på…  🙂

Handel med småbolag…

Som jag skrev i ett tidigare inlägg så fanns det enligt SCB 827 börsnoterade bolag i Sverige, och av dessa så är 610 st ”småbolag” på OMXS SC och småbörserna.

Märk väl att dessa 610 bolag är noterade på en ”aktiebörs” som både inspekteras och regleras av FI (Finans Inspektionen) . Det är naturligtvis ingen garanti eller kvalitetsstämpel för bolagen men det är lite svårare att komma in på börsen. Fördelen för bluffbolag att komma in på en börs är att grundarna med en IPO kan sälja av sina aktier till fantastiska reavinster. Bara aktier som finns på en aktiebörs får kallas ”börsnoterade aktier”.

Sen finns det också ett antal ”marknadsplatser” där man kan köpa och sälja aktier i flera hundratal olika småbolag. Dessa bolag är inte noterade, men även en ”marknadsplats” måste registreras hos FI. Skillnaden är att det bara gäller en enkel registrering. Det finns alltså inga krav på ”reglering” från FI´s sida. Det blir lite svårare att göra en IPO här, men man kan fortfarande göra många nyemissioner. Aktier som handlas på en marknadsplats har nästan inga formella krav alls.

Men den stora varningen är för de bolag som inte kan handlas alls. Det är tusentals småbolag som med stora annonser i media försöker få upp intresse för sin verksamhet och sina nyemissioner. Det är nästan uteslutande bluffbolag som satsar några hundra tusentals kronor i annonser på att få in nya aktieägare och därmed ännu mer kapital till företagets löner och bonusar. Ofta pratar man om bolagets ”fantastiska expansion” med” nya marknader” och ”tekniska genombrott”, men allt är mest bara bluff. Ägarna har inget intresse att få bolaget lönsamt, bara att få in mer kapital till sig själva via upprepade nyemissioner.

Falska bolag…

Så vad anser Peter Benson om ”fake news” och ”falska bolag”?  ”Det här är bara toppen på ett isberg”skriver PB. Han tar också fram ett nytt (och mycket snällt…) mått på hur vi kan bedöma ”falska bolag”.

”Som ett grovt mått på detta har vi sorterat fram de börsbolag vars historiska förluster är större än dagens börsvärde. Vi hittar ganska exakt 100 sådana bolag.” skriver Peter Benson. Men det gäller bara de 610 börsnoterade bolagen, för alla andra småbolag är det antagligen ännu mycket större andel.

”Dessa extremt höga förluster är så klart i sig inget bevis för en ohållbar affärsmodell, men det är åtminstone en allvarlig tankeställare” På SvD får man inte skriva vad som helst, och PB har både hängslen och livrem. Vad han inte tar upp är varför det blir upprepade förluster. Är det ”affärsmodellen” (dvs marknaden…) eller ”företagsledningen” (dvs individer, som antingen är oskickliga, oetiska, oärliga eller helt enkelt kriminella)

Den totala förlusten (för bara de här 100 bolagen..) beräknas till 18.2 miljarder. Om vi gissar att det finns 500.000 aktieägare (= 5.000 aktieägare per bolag i snitt…) som har aktier i de här bolagen så har varje aktieägare förlorat 36.400 kronor i snitt. Samtidigt är ”börsvärdet” (aktiekursen…) mindre än 18.2 miljarder, så de 500.000 aktieägarna har (idag…) teoretiskt fortfarande kvar aktier för runt 36.000 kronor. Men värdet på de 100 bolagen är i verkligheten långt under 18.2 miljarder. Det kommer fortfarande att komma flera nyemissioner och aktiekurserna kommer fortfarande att gå kraftigt neråt. För de här aktieägarna blir det antagligen bara ännu större förluster framöver….

De aktieägare som sitter på ”Svarte Petter” när bolagen går i konkurs eller likvidation, har för det mesta förlorat mycket mer än 36.000 kronor under årens lopp. Något att tänka på…..

Problemet med måttet ”förluster jämfört aktiekurs” är att det i praktiken bara gäller bolag med längre verksamhet. Det krävs ofta flera års (ökande…) förluster för att nå upp till uppblåsta aktiekurser. Alla bluffbolag som bara har några få år bakom sig och där aktiekurserna fortfarande är oseriöst upptrissade faller inte under PBs definition av ”falska bolag”.

Varför blir det så här?

”Den svenska myllan är tyvärr ovanligt bördig för fejkbolag” skriver PB. Det är som han ser det tre huvudanledningar till att vanliga småsparare går på bluffar om ”falska bolag”

”Här finns ett unikt stort och brett aktieintresse”. Det är främst den äldre generationen som började köpa aktier i svenska industri- och exportbolag redan på 1950-, 1960- och 1970-talet. Sverige har haft fantastiskt framgångsrika bolag som har kunnat exportera sina varor globalt efter andra världskriget. När hela Europa var i ruiner och USA hade fokus på krigsindustrin så blomstrade svenska exportföretag. Många av dagens äldre pensionärer har blivit rika på sina aktier som köptes då.

Men så är inte dagens situation. Sveriges framtid från 2015 och framåt ser helt annorlunda ut jämfört med 1945. (Dagens understatement….  🙂 ) Nu är det globalisering som gäller och ”den svenska modellen” med höga löner, höga skatter och höga bidrag kommer att få det mycket svårare i framtiden.

”Det svenska samhället präglas av hög tillit vilket underlättar för de som far med osanning” skriver PB. Ja, så är det tyvärr. Som jag skriver ovan så är de flesta svenskar ”blåögda, godtrogna och lättlurade”.  Även här förändras Sverige, men många (äldre…) svenskar lever mentalt kvar i gårdagens Sverige.

Det här hände Besser för några veckor sen. Jag skulle köpa en snabb fika och bulle i Pressbyrån, lämnade fram en hundralapp, och fick kvitto och växel i handen. Jag hade redan kaffekoppen i andra handen och när jag fyllde på kaffet så skulle jag stoppa kvitto och växel i fickan. Men växeln stämde inte, det saknades en guldtia. Jag gick tillbaka till kassan, påtalade saken och fick min tia helt utan kommentarer eller reaktion från killen bakom disken. Ingen ursäkt och ingen förklaring.

Besser har under åren (bl.a. som exportsäljare…) rest en hel del och lärt sig att vara försiktig och uppmärksam, speciellt i ”sydligare länder”, men aldrig behövt räkna på växelpengarna när man handlat i Sverige. Jag klarar mig nog utan den tian och jag är hyfsat snabb i huvudräkning, så för mig är det här inget stort problem. Men för allt fler ”vanliga svenskar” så minskar tilliten i det svenska samhället. Nu kan man inte lita på personal i Pressbyrån (eller andra affärer…?) längre.

”Sverige är också en konsensuskultur … där vi till varje pris bör stötta ”goda branscher”skriver PB. Ja visst är det så. Många bolag spelar på våra dåliga samveten eller våra idealistiska framtidsdrömmar. Det är fantastiska miljöbolag som skall rädda värden med vindkraft eller solenergi eller andra smarta life science bolag som hittar mediciner till svåra sjukdomar. Men det mesta är bara bluff. ”Tro aldrig på något som står i stora annonser från små bolag” som Besser brukar säga..…  🙂

Slutsats

Många småbolag är en ren bluff redan från början. Om du inte personligen känner grundare, styrelse och företagsledning och med 100 % säkerhet vet att alla i bolaget (ägare, styrelse och företagsledning…) är ärliga människor med stor integritet, så köp inte aktier i bolaget.

Men även seriösa småbolag blir desperata när försäljningen (intäkter…) inte tar fart men utgifter (kostnader….) för löner och utveckling fortfarande finns kvar. Att minska kostnader genom att avskeda kompisar är inte så kul och att grundarna själva skulle förlora både sin lön och sitt levebröd är inte en realistisk möjlighet. Då är det lättare att gamla och nya aktieägare får betala för företagets fortsatta verksamhet med upprepade nyemissioner. Det är inte bara ”skurkbolag” som gör nyemissioner, även andra småbolag gör så, men bolagen blir inte lönsammare för det…  🙂

Besser investerar aldrig i småbolag. Jag har lärt mig läxan för många år sen. Som tur var så var det ett mycket begränsat investeringskapital. Jag kom billigt undan.

Tyvärr måste man numera också vara mer uppmärksam även i övriga samhället. Det är inte alla människor man kan lita på, även i vanliga butiker och affärer. Till exempel i Pressbyrån….

Besser