Välkommen tillbaka efter sommaren till ”en något annorlunda blogg” om investeringar och privatekonomi. Det blir en lite udda blandning av mer fundamentala tankar kring investeringar i allmänhet och fördjupningar i privatekonomi från mer okända fakta, rapporter och redovisningar.

En av tankarna med bloggen är att ta fram den information som aldrig visas i media men som ger djupare kunskap och erfarenhet inom privatekonomi rent allmänt. Det blir också lite längre inlägg, typ teoretiska föreläsning med inslag av ”Besserwisser” attityd, därav namnet… 🙂  Normalt blir det ett inlägg varannan vecka, oftast inlagda fredag morgon. Nu kör vi…

Finansinspektionen (FI) kom i juni ut med en rapport om ”Svenska konsumtionslån”. Det är en gedigen rapport för alla nya konsumtionslån tagna under 2018 med många inblandade parter. Rapporten omfattar 34 olika finansbolag (långivare…) och även stickprov gjorda bland drygt 381.000 hushåll (låntagare…)

Som vanligt dyker Besser ner på djupet och hittar några oväntade (?) siffror för hur lånesituation och privatekonomi ser ut hos många svenska hushåll idag. Jag går igenom varje kapitel för sig med mina kommentarer….

Sammanfattning

”Eftersom konsumtionslån står för 18 procent av hushållens skulder utgör de endast en begränsad stabilitetsrisk i dagsläget.”

Ja, så är det i teorin, men bostadslånen är (borde vara …) så mycket större (stora lån under lång tid…), och konsumtionslån borde normalt vara rätt sällsynta. De är ”ganska speciella” som vi ser lite senare.

”Vart sjunde lån har inneburit ett inkassokrav för låntagaren. Det tyder på att många låntagare kan ha betalningssvårigheter”

Det visar sig vara som vi trodde, cirka 15% av alla hushåll som tar konsumtionslån har så dålig privatekonomi att de inte kunde betala tillbaka även sina mindre konsumtionslån under 2018. Ganska dyster info.

Nuläge

”konsumtionslån står för över hälften av hushållens skuldbetalningar.” och ”Hushåll med stora skulder binder upp en stor del av sin framtida inkomst i räntebetalningar och amorteringar. Om hushållens ekonomiska förutsättningar förändras kan de få svårt att klara dessa åtaganden”

Rent statistiskt så är skuldbetalningarna för konsumtionslån (18 % av lånen) större än för bostadslånen (82 % av lånen). Helt fantastiskt. Numera är alltså konsumtionslån en större kostnad för svenska hushåll än alla svenska bostadslån tillsammans. Hur har vi hamnat här….?

För 20 år sen var konsumtionslån mindre än 5 % av hushållens skulder, men de senaste åren har just enkla konsumtionslån (typ SMS lån, Kreditkort, Blankolån och Köpkrediter) exploderat. Mer dyster info nedan….

Jag gissar att en stor andel av de hushåll som har konsumtionslån är unga hushåll med en svag ekonomi och låga inkomster som saknar ägd bostad och därmed även bostadslån. Hela livsstilen och privatekonomin är baserad på inköp med krediter och smålån. Självklart saknar man då också ekonomiska marginaler och buffert för oväntade utgifter.

Det är just de hushållen som kommer att drabbas värst när (inte om…) räntan går upp, konsumtionen går ner och arbetslösheten stiger. En stor varning för konsumtionslån rent allmänt säger Besser.

Men även bolånen  har förändrats de senaste åren. Numera har de flesta bolånen låga räntor på stora skulder med minimala amorteringar. Då kommer även högavlönade och högbelånade hushåll med stora bolån som inte amorterats att drabbas när räntan går upp. En varning även för onödigt stora bolån säger Besser. (Visar åter hur viktigt det är med ”finansiell balans” även för högavlönade…)

”Bolagen i kartläggningen har ökat sin nyutlåning med 103 procent – eller 7 procent om året i genomsnitt – sedan 2008” och ” Ungefär 344 000 låntagare med nya revolverande krediter ingår i FI:s stickprov. Majoriteten av dessa lån var mindre än 2 000 kronor”

Det visar sig att ”revolverade krediter” är det samma som kreditkortsskulder. Där ligger mer än 50 % under 2 tkr  och 85 % ligger under 10 tkr. Det låter inte så farligt, men problemet för de flesta hushåll med svag privatekonomi är att de aldrig blir av ens med sina mindre kreditkortsskulder, som hela tiden rullas framåt med höga räntor. En stor varning för att använda kreditkort för en livsstil med nya inköp och shopping säger Besser… 🙂

Låntagare

”De som har både bolån och stora konsumtionslån har de högsta skuldkvoterna och betalar störst andel av inkomsten i räntor och amorteringar.” och ”Låntagare som bor utanför storstadsregionerna (kategorin Övriga landet) tar över hälften av konsumtionslånen”

Ganska självklart så finns det många hushåll med både bolån och konsumtionslån i ”storstäderna” (Sth, Gbg och Mmö) men det fantastiska är att mer än 50 % av alla konsumtionslån går till övriga landet där bostadspriserna ligger väsentligt under de priser som gäller i ”större städer” och ”övriga städer” (dvs de 19 största städerna i Sverige). Jag gissar att det är många låginkomsttagare ute i landet som försöker leva ett ”lyxliv” av samma typ som de medel och höginkomsttagare som bor i ”stan” och som syns i media. Tyvärr blir det mest ”Lyxfällan” av den livsstilen. Att shoppa och leva på kredit är är inget Besser rekommenderar. (Behöver kanske upprepas…. ??  🙂 )

”Stora lån växer snabbt”

”Det har blivit allt vanligare med konsumtionslån. Volymen nya lån som understiger 50 000 kronor har lite mer än fördubblats sedan 2008 . Det sammanfaller med ökad e-handel och att köp på internet oftare finansieras med revolverande krediter.”

Numera spelar det inge roll vad du köper (från T-shirts till bilar) eller var du köper (från små lokala småbutiker till e-handel från globala jättebolag), det finns alltid villiga finansbolag som fixar en kredit till köpet. Självklart är det inte säljbolaget själv som står för krediten. Det finns en uppsjö av finansbolag (minst 34 st…) som i bakgrunden ger konsumtionslån till allt och alla, och där säljaren får en bra provision av de krediter han lyckas förmedla. Kontantkunder är det man minst vill ha, kreditkunder är numera mycket lönsammare både för säljbolag och finansbranschen.

”De med tidigare skulder har högst skuldkvoter”

 

”FI beräknar här kvoten som låntagarens totala skuld genom årsinkomst efter skatt. En hög skuldkvot innebär att en större del av låntagarens inkomst går till räntebetalningar och eventuella amorteringar. Den genomsnittliga skuldkvoten i stickprovet är 364 procent.”

Ganska självklart igen. Om man redan tidigare har skulder och får nya skulder så får man också en större skuldkvot. Det som visar sig här är att trots man har högre löner i storstäderna så ökar även skuldkvoten rejält när boendekostnaderna skenar. Man kan räkna med att bostadskostnader fyrdubblas i Stockholm jämfört med ”övriga landet”. Då hjälper inga löneökningar alls, speciellt inte med en marginalskatt på 50 % för de allra flesta.

(Här är en av anledningarna till att många yngre medel och höginkomsttagare i Stockholm inte aktiesparar i speciellt stor omfattning. Det finns helt enkelt inga marginaler kvar att spara av.)

Det visar sig att den genomsnittliga skuldkvoten är 465 % i Stockholm, 400 % i Göteborg och 380 % i Malmö. Men av alla svenska hushåll som redan hade bolån och som tog ett nytt konsumtionslån under 2018 hade en genomsnittlig skuldkvot på 601 %. Det fantastiska är också att alla hushåll med bolån hade en genomsnittlig skuldbetalning på drygt 32,5 % av inkomsten.

Det betyder att det finns många svenska hushåll med både bolån och konsumtionslån, främst i storstäderna, som har ännu högre skuldkvot och skuldbetalningar. Med skuldkvoter på  mellan 700 till 800 % och med skuldbetalningar på över 50 % av inkomsten redan idag, blir det kärvt även för medel- och högavlönade hushåll när räntorna går upp och konjunkturen viker neråt. Då finns det inte utrymme för sparande, amorteringar eller ekonomisk buffert ens för höginkomsttagare.

Kostnader för att låna

”Nästan vart sjunde lån används för att betala av tidigare lån, visar FI:s kartläggning. De flesta konsumtionslån är små och många är dyra i relation till storleken. Små lån kan dessutom förvärra situationen för en redan utsatt låntagare och i värsta fall vara början på en skuldspiral”

Om man redan har hög skuldsättning och av slentrian eller nödvändighet fortsätter att ta nya lån för ytterligare konsumtion eller shopping så är man på ett sluttande plan. Det blir den klassiska ”lyxfällan” där en ”lyxig livsstil” betalas med kreditkort och nya konsumtionslån.

Det stora problemet är att man alltid kan få nya lån för varje nytt inköp man gör. Det finns inga spärrar mot antalet lån eller total skuldsättning, och alla säljare vill numera öka lönsamheten med nya finanskrediter.

”Annuitetslån kostar mer än lån med rak amortering”

”Ungefär 75 procent av lånen med redovisad amorteringstyp i kartläggningen är annuitetslån. Annuiteter är vanligast bland lån som har en annan säkerhet än bostad och de har ofta en högre nominell ränta än lån med rak amortering.”

En av de klassiska skuldfällorna är att ta ett annuitetslån. Det är tyvärr många som inte förstår tankarna bakom annuitet. Det låter lockande att få ”samma kostnad varje månad” när man tar ett nytt lån, men i verkligheten så kan finansbolaget ändra räntan när som helst.  Ofta gör man det efter någon tid, då blir det samma belopp, men ytterligar flera månader att betala av skulden på. Den totala lånekostnaden ökar bara ännu mer.

Vill man efter någon tid slutbetala ett annuitetslån så blir det ytterligare en obehaglig överraskning. Alla de avgifter man betalat in hitintills är mest räntekostnader och större delen av lånet finns fortfarande kvar, även efter många år av regelbundna månadsinbetalningar. Typexempel är att efter 50 % av kredittiden så återstår 75 % av skulden. Inte så kul att upptäcka efter många år med höga månadsbetalningar. (Visas enkelt i grafisk form…) Tag varning….

Rapporten har ett typiskt exempel på beräknad återbetalningskostnad på ett blancolån. Man lånar 124 tkr (beg bil eller badrumsrenovering?) under 7 år och 9 månader (totalt 93 månader…) till en ränta på 8,3 % (fast under hela löptiden..) . För rak amortering blir kostnaden 40,3 tkr och för ett annuitetslån 44,5 tkr. En skillnad på 4,3 tkr eller drygt 10 %. Det betyder att man betalar 32 eller 35 % av lånet i rena kreditkostnader. Under drygt 7 år betalar man mer än 5.000.- i snittränta varje år. Inte så kul att betala av skulden varje månad de sista åren, när värdet är borta (beg bil) eller nyhetens behag försvunnit (nytt badrum). Om man vill slutbetala lånet lite tidigare så blir det ofta en ”obehaglig överraskning”. (se ovan)

Sen har vi alla ”kreditförmedlare”, typ Lendo, Advisa och Zmarta . De gör dyr reklam för att ”sänka månadskostnaden genom att samla lånen” men verkligheten är att den totala lånekostnaden blir ännu mycket större när kredittiden förlängs och kreditförmedlarens provision skall betalas. Vem  betalar annars för ”kreditförmedlarens” stora annonser och höga vinster? (”Det är alltid kunden som betalar”, säger Besser. Undvik alla kreditförmedlare är ytterligare en rekommendation…. )

Låntagares betalningsförmåga

”Stresstester visar att många låntagare kan behöva betala mer än halva sin inkomst efter skatt i ränta och amorteringar om räntan ökar. De låntagarna kan få betalningsproblem eller vara tvungna att dra ned på sin konsumtion.”

Ganska självklart finns det ”många låntagare” som kan få stora problem framöver. Om det blir allt fler i samma situation kommer även den totala konsumtionen att minska i Sverige och då har vi en nedåtgående spiral mot en lågkonjunktur. Den kan komma tidigare än vi tror….

Påminnelseavgifter och inkassokrav…

När det gäller betalningspåminnelser med påminnelseavgifter så säger rapporten….”Bland låntagarna med revolverande krediter var andelen 55 procent under kreditens första tio månader.”.

Mer än hälften av alla med kontokortsskulder fick inom ett år en extra påminnelseavgift för att man inte betalat sina skulder i tid. Ganska dyster info.

När det gäller lite värre problem med upprepade missade betalningsanmärkningar så går skulden vidare till inkasso. När det gäller vanliga blancolån så säger rapporten….”Mer än var sjätte låntagare som tagit ett blancolån hos ett konsumentkreditinstitut har fått ett inkassokrav.”

Även om inte alla kraven går vidare till verklig inkasso så har cirka 18 % av låntagarna fått inkassokrav. Det visar hur allvarlig situationen är för många svenska hushåll. Även det ganska dyster info.

Bessers sammanfattning…

Det finns massor av siffror i rapporten men det mesta är bara statistik på längden och tvären. Det som visar sig är de extrema skillnaderna mellan att ta ett lån från någon av storbankerna och från ett av konsumentkreditinstituten (KKRI). Tar man ett normalt konsumtionslån på 5 till 10 tkr i en bank så kan man betala runt 5 till 7 % i effektiv ränta under ett eller två års tid. Om man tar samma lån från ett kreditinstitut så kan man betala 238 % i effektiv ränta per år (enligt ett exempel i rapporten…!!) under många, långa år. Det är den totala lånekostnaden som blir den stora skillnaden.

Ockerlagar?

Finns det inga ”ockerlagar” i Sverige? Som vanligt har vi mest inkompetenta politiker i Sverige. De ockerlagar som fanns för 50 år sen är alla borta sen länge, och många svenskar har de senaste 25 åren därför fastnat i lånefällan hos oseriösa finansbolag. Det har varit allt från kreditinstitutens hårdsålda blancolån och finanskredit på vanliga inköp till gratis kreditkort och SMS-lån inriktade mot tonåringar.  Bakom FI´s statistiksiffror döljer sig många personliga tragedier som ingen politiker vill ta ansvar för.

Nu har vi sent om sider återfått en lagstiftning mot oseriösa ränteupplägg. Sen 1 september 2018 har vi nu en lag om ”högkostnadskrediter” inom konsumentlagstiftningen. Det betyder att max skuldränta nu får vara 40 % över referensräntan (reporäntan) och max total kreditkostnad får vara 100 % av lånebeloppet, dock exkl. fakturaavgifter och uppläggningskostnader.

Fram till 1/9 2018 så låg ungefär 47 % av alla blankolån och 27 % av alla KKRI lån över värdena för högkostnadskrediter, (tänk 100 tusentals SMS lån till tonåringar….). Så illa har det alltså varit. Numera har finansbolagen istället höjt både uppläggningskostnader och fakturaavgifter, och där finns det inga gränser alls. Något att kolla nästa gång ni tar ett nytt lån… 🙂

Men nya lagar hjälper inte alltid. Om vi tar ett godkänt konsumtionslån från ett KKRI på t.ex. 100 tkr med 39 % ränta och rak amortering på cirka 5 år så blir den totala kreditkostnaden fortfarande upp mot 100 tkr. Då har vi inte räknat med uppläggnings- och fakturaavgifter. Ganska surt att man betalt dubbla kostnaden med 100 tkr extra efter 5 års betalning av alla räkningar. Det blir 20.000.- per år bara i räntekostnad för något som har mycket lite kvar av värdet efter 5 år.

Även med lägre ränta blir kreditkostnaden runt 100 % om man ökar kredittiden. Det är därför som alla finansbolag vill ha långa avbetalningstider. Det är så finansbolagen skapar sina vinster….

Konsumtionslån OK?

Finns det några tillfällen då det är OK med konsumtionslån enligt Besser? Ja det finns det faktiskt. Att köpa en (begagnad..) bil för att ta sig till ett nytt jobb är ett OK lån. Men då skall man inte köpa ”en mycket fin bil” (300 tkr) eller ”en riktigt fin bil” (150 tkr) utan ”en helt OK bil” (för 50 tkr) för att ta sig från A till B och inte för att imponera på grannarna. Skall man köpa en ”ny motorbåt” på kredit? Svar nej! Skall man använda sina kreditkort som uttagsautomater för shopping? Svar nej! Skall man köpa sina semesterresor på kredit? Svar nej!

För det vanliga livet så gäller att man får ”rätta mun efter matsäcken” och även ”spara först för att köpa sen”.  Konsumtionslån är inte bara dyra, de är också dåliga för den långsiktiga privatekonomin. Den bästa vägen är: 1) först jobba och få lön, 2) sen betala livets omkostnader, 3) och sen spara en bra bit av överskottet. Då har man antagligen råd med den övriga konsumtionen utan att ta några konsumtionslån…. 🙂

Senaste nytt

Jag kan inte låta bli att citera en text från TT i veckan (den 20/8). Så här ser kanske framtiden ut för konsumtionslån även i Sverige…

”I ryska shoppinggallerior syns ett nytt fenomen – maskiner där köpsugna kan mata in passet och sedan få ett litet lån på ett par minuter. Apparaterna, med skyhöga räntor på lånen, är ännu ett tecken på en lånefest som oroar.”

Det är inte bara i Sverige vi har (och får…) problem med konsumtionslån. De senaste tio åren sen finanskrisen 2008 (”sub prime”) så har den globala ekonomin ökat på även konsumtionslånen runt om i värden. Det blir antagligen fler länder som får problem och därmed förstärks även den globala nedgången. En ganska dyster gissning….

Slutsats

”Det är dyrt att vara fattig” är ett gammalt svenskt ordspråk och det stämmer fortfarande, speciellt  när det gäller konsumtionslån, kontokortsskulder och blancokrediter.

Därför är det fortfarande viktigt att ha en ”välskött privatekonomi” oberoende av vilka inkomster och intäkter man har. Att undvika alla former av konsumtionslån och speciellt annuitetslån är en ”stark rekommendation” från Besser… 🙂

(Med detta sagt så har även Bessser haft annuitetslån. Det var en köksrenovering för många år sen där det blev ett annuitetslån på 8 år. De vanliga bolånen, med rak ammortering, minskade för varje inbetalning, men annuitetslånet fortsatte på hög nivå under alla år. Vi firade med champagne efter sista månadsbetalningen… 🙂 )

Självklart skall man både ha och använda kreditkort och betalkort. Tricket är att inte köpa för mycket på kreditkortet utan betala alla utgifter varje månad. Då blir kreditkortet mer som ett betalkort men med en extra säkerhet att kunna ta en kortare kredit på några månader om det skulle behövas. Då kan även ett kreditkort göra nytta och samtidigt vara både ”bra och billigt”.

Ett av de stora problemen är all reklam som både finansbranschen och spelbolagen går ut med i media. Antingen kan man ”känna sig rik” genom att låna till shopping och konsumtion, eller så kan man ”enkelt bli rik” genom att spela på betting och nätcasino. Gå inte på den reklamen….

 Tyvärr finns det ingen som gör reklam för långsiktiga och kostnadseffektiva investeringar. Inte ens bankerna. Det finns ingen lönsamhet för ISK konton och egna aktier. Bankerna vill mest sälja sina egna dyra och dåliga aktiefonder. Besser rekommenderar som vanligt en egen långsiktig och riskbegränsad aktieportfölj…. 🙂

Besser

Advertisements

Så var det dags igen för en avstämning för mina aktieinvesteringar. Det blir som vanligt en kortare halvårsrapport. Oftare än så behöver man inte stämma av sina aktieinvesteringar om man är en långsiktig aktieinvesterare…. 🙂

Resultatet

Det är bara fyra fundamentala delar som är viktiga för min del när det gäller resultatet för det första halvåret.

Finansiering

Under det senaste halvåret har jag ökat mitt passiva investeringskapital med 108 tkr. Det mesta har varit regelbundet sparande, men också ränta och ”övriga oplanerade inkomster”.

Investering

Jag har totalt köpt 2.950 aktier i 4 bolag för 336 tkr (varav 61 tkr är utdelningar) under senaste halvåret. Det har varit 1.350 aktier till min aktiefond och 1.600 aktier till min aktieportfölj. Jag kommer att fortsätta köpa regelbundet under resten av året. Vilka aktier eller hur många det blir vet jag inte, men det blir bara aktier som redan är förbestämda i fonden eller som platsar i portföljen.

(Aktiefonden består av bolag som jag av olika orsaker gillar och där jag köper regelbundet. Det är helt ovetenskapligt planerad ”indexfond”, som någon gång i framtiden kommer att innehålla 42.000 aktier fördelade på 35 bolag. (16 bolag på OMXS30, 16 bolag på övriga LC och 3 bolag på MC). Det är minst 500 aktier och max 3.000 aktier förutbestämda i varje bolag. Det blir ”en lagom blandning bra bolag”, alla med riskbegränsade aktier.

Till Aktieportföljen köper jag fritt, minst 500 eller max 1.500 aktier i bolag jag gillar när det är ”bra pris på bra bolag”. Det betyder att jag aldrig kan ha mer än 4.500 aktier i mina favoritbolag, och aldrig mindre än 500 aktier i de bolag som jag gillar och som platsar i fonden eller i portföljen.)

Avkastning

Det senaste halvåret har jag fått 60.840.- i utdelningar. Jag räknar bara med utdelningar som avkastning på mina aktieinvesteringar och behåller alltid alla mina aktier. Det blir ytterligare några utdelningar under resten av året, och för helåret 2019 kommer det att bli drygt 82 tkr i utdelningar. Utdelningarna återinvesteras alltid i nya aktier.

Kostnader

Hitintills i år så har haft kostnader på totalt 3.659 kronor. Jag har betalat 323.- i avgifter och courtage, och det blir 3.336.- i ISK skatt. Det kommer att bli minst lika mycket kostnader under resten av året, även om jag försöker undvika skatter och onödiga kostnader så gott det går… 🙂 . Totalt kommer skatt och avgifter ligga på cirka 10 % av avkastningen på årsbasis, vilket är helt OK jämfört med vanlig kapitalskatt på 30 %.

Balansen

Jag visar också balansen och status för mina aktieinvesteringar. Vilka aktier jag har är inte så viktigt. Jag är inte intresserad av enskilda aktier eller aktiers värde. För mig är mina aktier mer som en privat indexfond där jag själv tar hand om utdelningarna.

Det finns många bra bolag att välja mellan på OMXS LC och MC. Huvudsaken är att bolagen är ”stora, stabila och lönsamma” och helst också har ”långsiktiga huvudägare” och ”en stark balansräkning”. ”Det viktiga är inte att hitta enstaka vinnare, det viktigaste är att undvika alla förlorare” som jag ser det.

Den typen av bolag är lätta att hitta på börsen och kräver ingen avancerad finansanalys. En enkel, balanserad och riskbegränsad fond och portfölj är vad jag planerar för.

Tillgångar

Jag har idag totalt 16.650 aktier i 12 bolag, varav 9.650 aktier i 10 bolag i min aktiefond, och 7.000 aktier i 7 bolag i min aktieportfölj. Värdet på mina aktier är helt ointressant när jag bara räknar med ”absolut och realiserad avkastning” i form av utdelningar.

Skulder och Eget Kapital

Jag har inga skulder och heller inget fritt eget (investerings-….) kapital i varken aktiefonden eller aktieportföljen. Alla aktier är inköpta med ett separerat investeringskapital som ligger helt utanför mina aktier. Det betyder att värdet på eget kapital bokföringsmässigt är lika med värdet på tillgångarna, dvs värdet på alla aktier.

Jag är alltid 100 % fullinvesterad och jag har alltid 100 % aktier i både aktiefonden och aktieportföljen.

Investeringskapital

Däremot har jag ett separat investeringskapital som är allokerat för mina aktieinvesteringar. Det kapitalet är uppdelat på ett passivt och finansiellt sparande för framtida aktieinvesteringar och ett aktivt och operativt kapital för inköp av aktier. Det är mest en administrativ uppdelning för att enklare hålla reda på hur investeringskapitalet förändras både för finansiering (sparande…) och investeringar (inköp….). Även den dokumentationen är viktig tycker Besser…  🙂

Annorlunda investerare

Jag har tidigare nämnt att jag är en mycket annorlunda investerare som bara fokuserar på realiserad och absolut avkastning. Det är utdelningarna som är viktigast för mig. Jag är också nogrann med att separera aktier och kapital, främst från en ”investeringsanalytisk” utgångspunkt. Investeringskapital och aktier är två helt skilda saker som aldrig skall blandas ihop. Ganska självklart tycker Besser….  🙂

Mitt mål är att om några år få ett stort och stabilt kapitalflöde av utdelningar och det får jag genom att ha en allt större samling av bra aktier i min aktiefond och aktieportfölj. Alla aktier i både fond och portfölj är ”stora, stabila och riskbegränsade” så det borde inte bli några allt för stora negativa överraskningar framöver, även om utdelningarna kanske kommer att minska i några bolag.

Mål och medel…

Om ett framtida stabilt kapitalflöde är mitt mål, så är mina aktieinvesteringar bara ett medel som jag använder för att nå (ett av…) mina mål. Jag är inte speciellt intresserad av enskilda aktier eller bolag och jag gör heller inga reavinster eller reaförluster med mina aktier. ”Det blir en enkel, effektiv och riskbegränsad strategi för att få ett extra kassaflöde och en lågbeskattad inkomst av kapital någon gång i framtiden.” (riskbegränsad, kassaflöde och lågbeskattad är de viktiga orden här…. 🙂 )

Flummig?

Besser beskylls ibland för att vara flummig och svår att förstå. Kanske är det så? Besser är inte intresserad av aktier och då blir (kanske…??) några bloggläsare besvikna på mina inlägg. Om man är intresserad av enskilda aktier finns det några få hyfsat bra (och ganska många dåliga…!!) bloggar, artiklar och analyser att läsa. Besser gör själv aldrig några aktieanalyser, det behövs inte när det finns andra som gör det bättre…. 🙂

En del kanske tror att det mesta Besser skriver är mycket snack och liten verkstad, så nu blev det mer fakta och siffror som redovisades även om det inte finns plats för enskilda aktier. Resultatet av mina aktieinvesteringar så här långt framgår ganska tydligt av ovanstående siffror, tycker jag.

Slutsats

Första halvåret 2019 ser helt OK ut för mina aktieinvesteringar, och jag gissar att helåret 2019 också blir helt OK.

Det gäller att alltid skilja på mål och medel och att prioritera rätt i det valet. Det gäller för alla investeringar och det är mycket svårare än man kan tro! Tänk efter före…. 🙂

 ”Realiserad avkastning är viktigare än teoretiskt värde på enskilda aktier” och ”Investeringar i aktier är bara ett medel för att nå ett av mina mål”… säger Besser…. 🙂

Besser tar nu sommarlov och återkommer i slutet av augusti med fler kloka ord och nya fakta och kunskaper. Tills dess önskar jag alla bloggläsare en skön och avkopplande sommar.

Besser

 

Vad är en miljon? Vad kan man göra med en miljon? Hur mycket sparande behövs det för att få ihop till en miljon? Svåra eller enkla frågor, det beror på vem man frågar och vem som svarar…  🙂

Det som gäller är att tänka ”utanför boxen” som man brukar säga. Besser inser att han har några fördelar här och att han även har en annorlunda livssituation än många andra, så det gäller att vara lite ödmjuk även om det är svårt…  🙂

Det som stör mig är att det saknas mer grundläggande och fundamentala diskussioner i media om just att ”spara och investera” långsiktigt. Det gäller både sociala media (men undantag för några få bloggare i en ganska snäv bloggsfär, där Besser är en av dessa bloggare…) och vanliga ”gammelmedia” som tidningar, tidskrifter och TV.

Etablerade media

Det vi läser i dagstidningar och ser på TV är mest korta snuttar från nyheter och aktuella händelser. Visst är det viktigt att hänga med i den ekonomiska utvecklingen, men om man saknar de grundläggande diskussionerna och kunskaperna, så blir ”nyheterna” bara en serie obegripliga händelser.

Dagens media och journalister ägnar sig mest åt tyckande och redovisar lite fakta. Framför allt tar media inte upp mer grundläggande kunskaper och fakta som behövs för att förstå det som händer i dagens samhälle.

Kanske är det inte heller medias uppgift att upplysa och utbilda, men mycket av den kunskap som behövs för att få ”ett hyfsat bra liv” får man inte heller lära sig i skolan, oberoende av i vilken skolform man avslutar sina studier.

Den vanligaste vägen till den typen grundläggande kunskap är en uppfostran med flit och sparsamhet. Får man inte den kunskapen från början är det svårt att ta igen både kunskap och erfarenheter senare i livet. Men det är inte omöjligt. Läser man Bessers inlägg så lär man sig alltid något…  🙂

Sociala media

Går vi över till sociala media så är det mest plattformar där alla försöker visa egna bilder av ett önskat och framgångsrikt liv. Det blir både överdrifter och småsaker som visas och diskuteras. Skall man länka till andra så blir det ofta bara kändisskvaller där det gäller att hänga med och kommentera senaste nytt eller tycka till om kändisar.

Det blir mest ytliga synpunkter och kommentarer om oväsentliga ämnen som inte ger någon bestående kunskap. Den dystra sanningen är att sociala media också tar upp mycket av den tid som skulle kunna använts bättre. Till exempel till att lära sig mer om samhällets grundläggande värden.

Böcker

Besser brukar alltid framhålla att ”kunskap och erfarenhet” är två viktiga egenskaper för att bli framgångsrik inom investeringar. Men det gäller inte bara där. För att få ett hyfsat bra liv måste man alltid läsa fler böcker och öka sin kunskap inom alla livets områden. Vilket tyvärr många inte förstår eller gör. Det gäller inte att läsa fler deckare, romaner eller andra nöjesböcker utan att läsa fler faktaböcker.

Läs fler fackböcker och öka dina kunskaper inom livets alla områden, allt från hälsa och matvanor till teknik och investeringar. Det är nog ett av de bästa råden Besser kan ge…  🙂

Det gäller alltså för investeringar, även aktieinvesteringar. Men det är inte främst den kunskap inom finansanalys som man lär sig på universitet och högskolor som är viktig, vilket kanske många aktieinvesterare tror. Läroböcker har bara en begränsad användning. Det som främst behövs är den bredare och mer allmänna kunskap som erfarna investerare och författare delar med sig av.

Läser man den typen av böcker får man både kunskap och erfarenhet till en mycket låg kostnad.  Köp och läs fler böcker, säger Besser….  🙂

En miljon?

Nu till grundfrågan. Hur hanterar man en miljon? Besser tycker som vanligt helt annorlunda vilket exemplet nedan visar….

Om man har ett (bo- ) lån i banken på en miljon till en låg ränta så är man smart eller hur? En av Besssers vänner har sina bolån på Nordnet till en ränta på 0.95 % och han är ganska smart. Det tycker han själv också… 🙂

Om man har en miljon på sitt lönekonto i banken till 0,00 % (noll…) ränta så är man riktigt dum eller hur? Då får man ingen avkastning alls på sitt kapital och inflationen minskar värdet på sparkapitalet över tiden. Det är tyvärr inte en ovanlig situation, men inte speciellt smart.

Men nu kommer frågan. Vad vill du helst ha, en miljon i lån till låg ränta eller en miljon på bankkontot till noll ränta? Besser tycker det är bättre att ha en miljon på banken till nollränta än lån på en miljon med låg ränta…

De flesta jag pratar med har svårt för att förstå det här. ”Så kan man inte säga” och ”Det är två helt olika situationer” är två invändningar som jag brukar få.  Några säger också ”Så kan man inte resonera, det är inte en rättvis jämförelse”.

Det som man då inte förstår är den fundamenta skillnaden mellan att ha ett eget kapital eller att vara i skuld.

Om jag har en miljon på bankkontot så har jag ”full finansiell frihet”. Jag kan med några enkla knapptryckningar på datorn ta ut hela kapitalet och på några minuter flytta det till ett bättre räntekonto, en räntefond eller använda pengarna till investeringar. Till exempel att köpa aktier som ger bra avkastning i form av utdelningar. Men även andra investeringar kan göras som familjen, hälsa, vänskap och kunskap. Då behöver man inte använda hela miljonen och kan ändå investera i fler aktier till sin aktieportfölj.

Om jag har ett banklån med låg ränta så sitter jag fast i ett ”starkt finansiellt beroende” till banken. Jag kan inte flytta mina lån för att få en bättre ränta och om räntan höjs så måste jag betala ännu mer pengar till banken. Om jag flyttar och köper ny bostad så måste jag på nytt förhandla med banken och riskerar då att få sämre villkor. Då sitter man kvar i bankens järngrepp. Jag gissar att de flesta som läser den här bloggen förstår resonemanget….

Eller som Besser också brukar säga. ”Det är bättre att vara rik och frisk än att vara sjuk och fattig”. Ett uttalande som är nästan omöjligt att förstå för många svenskar. ”Så kan man inte säga, alla kan drabbas av olyckor” är en vanlig invändning.

Förklaringen

Det som jag menar med mina resonemang ovan är att det lönar sig att vara långsiktigt redan från början och att alltid både planera och jobba för att få ett bättre resultat. Det gäller allt från aktieinvesteringar till hälsa och livet i övrigt.

Kanske kommar de flesta aldrig att få ihop en miljon i eget kapital, men det som är viktigt är att förstå den mer grundläggande problemet. Det är bättre att vara sparsam och flitig än att tro och chansa på ”smarta upplägg” som har hög risk att förlora investeringskapital på ren dumhet och girighet. Att ha en ”bra finansiell balans” mellan skulder och tillgångar gör att hela livet blir så mycket lättare, oberoende av vilka andra investeringar du gör i livet.

Det gäller även hälsan. Också här krävs kunskap om vad som behövs för att behålla en god hälsa och hur man kan undvika olyckor. Sjukdomar och olyckor sker inte alltid slumpmässigt, även om alla kan ha otur ibland . Att sköta sig och träna, både fysiskt och psykiskt (både kropp och själ) gör att risken för sjukdomar och olyckor minskar drastiskt under livet. Det viktigaste är nog att ha bra matvanor, regelbunden träning och minska på jobbstressen för att få ett ”hyfsat bra liv”. Även den kunskapen hittar man om man läser några bra böcker i olika ämnen som matvanor, träning och stress.

Slutsats

Självklart skall man låna i banken om man vill köpa sin bostad men det behöver inte vara en motsats till att vara långsiktig, sparsam och riskbegränsad i finansiella (och andra..) sammanhang….

Du kanske inte får ihop en miljon i eget kapital här i livet, men om man sparar långsiktigt och investerar klokt redan från början, så kommer man att få en bättre privatekonomi och ett ”hyfsat bra liv”, oberoende av vilket investeringskapital du sparar ihop.

Självklart kan man ha bolån i banken, men det gäller att inte låna för mycket så att övriga livet blir lidande. Det är också en av lärdomarna här. Planera redan från början för ett liv i ”finansiell balans”där det både finns bolån och eget kapital till andra investeringar. ”Finansiell frihet är en viktig del även för livets övriga investeringar” säger Besser…..  🙂

Vill man ha mer grundläggande information kan man läsa boken ”Så här blir du miljonär i hängmattan” av Per H Börjesson. Den kan man köpa på bokus.com för 55 kronor. Boken ger dig bra grundkunskaper och enkla råd för att lyckas till en billig penning. Men det kanske inte behövs om man läser den här bloggen…  🙂

Det finns massor av bra böcker att läsa om investeringar (och andra ämnesområden…). Man blir aldrig fullärd. Inte ens Besser…  🙂

Besser

 

Ibland bör man gå tillbaka till grunderna för att se om de fortfarande håller. Det här inlägget blir en (lite väl… ?) teoretisk genomgång av mina grundstrategier för aktieinvesteringar att jämföra med vad jag gjort och tänkt under de senaste åren.  Inlägget är mest ett fundamentalt och teoretiskt resonemang om mina investeringar, och kanske inte intressant för alla, så nu är ni varnade…. 🙂

(Och jag är en mycket annorlunda aktieinvesterare så alla ni andra fantastiska ”swing traders” som vill göra stora, snabba och enkla vinster kan sluta läsa direkt…)

Tre personliga livsfilosofier….

När det gäller livet i allmänhet och aktieinvesteringar i synnerlighet så har jag tre grundläggande filosofiska tankar över hur jag lever och investerar. Min investeringsfilosofi bygger på följande delar….

Sparsamhet…. Jag lever ett gott liv och unnar mig mycket men jag undviker onödiga kostnader och slösar aldrig med pengar. Jag är i grunden en sparsam person men är inte snål mot mig själv, mot min familj, mina vänner eller andra.

Långsiktighet….. Jag tänker långsiktigt och planerar för framtiden. Framtiden blir inte alltid som man tänkt eller vill, men jag planerar och förbereder mig för risker, möjligheter och olika utfall. Det lönar sig alltid att vara långsiktig även om man får välja en ”Plan B” ibland.

Självständighet…. Jag tar egna beslut och har gott självförtroende för de beslut jag fattar. Jag har både kunskap och erfarenhet som grund för mina beslut. Jag ökar min kunskap kontinuerligt och får mer erfarenheter för varje år som går.

Det tar några år att inse hur man vill ha det, men det gäller också att formulera och dokumentera sina egna personligheter.  Mycket av vår livsfilosofi grundläggs genom uppfostran i tidiga åldrar men kan också utvecklas med åren. Framför allt genom att bygga på med mer kunskap och erfarenhet inom livets olika delar, där ”aktieinvesteringar” bara är ett (men ett viktigt….) område.

Tre strategiska principer….

Jag har bara tre strategiska principer som jag skall följa när det gäller mina aktieinvesteringar. De bygger på mina personliga livsfilosofier och är ganska enkla att förstå och tillämpa. De har hängt med sen jag började med aktier för många år sen. De kommer här….

Buy&Hold…. Jag köper aktier och behåller dem. Jag samlar alltså på aktier. Ganska enkelt.

Contrarian…. Jag köper aktier tvärt emot marknaden. Jag köper mest när andra vill sälja. Enkelt igen.

Compounding…. Jag återinvesterar avkastningen på mina aktier.  Jag tar inte ut något kapital från mina aktieinvesteringar. Hur enkelt som helst.

Problemet med de här grundprinciperna (strategiska principer…) är att de inte säger något alls om hur man skall göra i praktiken för att lyckas. Det behövs både mer planering och tillämpningar (taktiska tillämpningar…) och handgripliga råd och regler (operativa regler…) för att man i verkligheten skall få ett ”optimalt slutresultat” av sina aktieinvesteringar….

Sex klassiska frågor….

För att få lite mer kött på benen till grundprinciperna så måste man besvara 6 enkla (eller svåra….?) frågor. De kommer här…

När skall jag köpa aktier? Var skall jag köpa aktier? Hur skall jag köpa aktier? Vem skall välja och köpa aktierna? Vilka aktier skall jag köpa? Varför skall jag köpa aktier?

Man måste bestämma principer, tillämpningar och regler redan från början för att nå ett bra slutresultat. Det är svaren på de sex klassiska frågorna som bildar underlag för både taktiska tillämpningar och operativa regler.

Tre taktiska tillämpningar…

Jag har också tre taktiska tillämpningar på de grundläggande strategierna. Jag har tidigare lite slarvigt beskrivit dem (3P) som ”min investeringsstrategi” men det är (i teorin…) egentligen bara ”taktiska tillämpningar” av mina övergripande ”strategiska principer”. Ni har hört dem förut men här blir det en kort repetition av ”3P”…

Planning….. Jag planerar långsiktigt redan från början vilka aktier och hur många aktier jag skall köpa till min aktiefond. Det blir en fiktiv och riskbegränsad aktiefond som bara behöver fyllas på med mina utvalda aktier. Jag har också en extra aktieportfölj med lite friare placeringsregler.

Preparation….. Jag förbereder och planerar för det investeringskapital som behövs för att göra inköpen. Jag har ett regelbundet sparande som varje månad bygger upp mitt investeringskapital. Ibland får jag oplanerade inkomster, de och alla utdelningar återförs också till investeringskapitalet.

Performance…. Jag köper aktier regelbundet varje kvartal, men också oregelbundet när det blir tillfällen att köpa ”bra aktier till bra priser”. Alla aktier behålls och som avkastning räknas bara utdelningar. Alla inköp, utdelningar, sparande, skatter och avgifter dokumenteras löpande.

Det blir fortfarande inga detaljerade svar på de sex klassiska frågorna men med de taktiska tillämpningarna är lite mer konkreta mina än strategiska principer…

Sex operativa regler

Det är först med operativa regler som det blir det mer detaljerade svar på ”de sex klassiska frågorna”.  Jag går igenom frågorna och mina svar, som också är de operativa regler som jag följer.

När köper jag aktier? Jag köper regelbundet aktier till min förbestämda ”aktiefond”, en eller flera gånger per kvartal. Det är ofta runt 200 till 250 aktier per inköp, oberoende av inköpskurs och jag väljer alltid en aktie som tillfälligt har en låg inköpskurs. Jag köper också oregelbundet aktier till min aktieportfölj när ”bra bolag har bra aktiekurser” men jag köper bara max 1.000 aktier i varje bolag.

Var köper jag aktier? Jag köper bara aktier på Stockholmsbörsen (OMXS) och bara på Large Cap (LC) eller Mid Cap (MC). Jag köper aldrig utländska aktier, onoterade aktier eller aktier på någon av småbörserna. Det blir mindre risk med aktier i ”stora, stabila och lönsamma bolag”.

Hur köper jag aktier? Jag köper bara aktier med befintligt investeringskapital och jag lånar aldrig kapital och belånar aldrig mina aktier. Jag har ett separat investeringskapital redo för köp och behöver aldrig riskera tvångsförsäljning och reaförluster av mina aktier vid en eventuell börsnedgång.

Vem köper mina aktier? Jag väljer själv ut och köper själv de aktier jag vill investera i. Jag har fullt ansvar för alla inköp och jag lämnar inte över det ansvaret eller den uppgiften till någon utomstående fondförvaltare eller någon annan”rådgivare” inom finansbranschen.

Vilka aktier köper jag? Jag köper bara aktier i bolag som är ”stora, stabila och lönsamma”. Helst skall bolagen också ha ”långsiktiga huvudägare” och ”en stark balansräkning”. Då blir det automatiskt långsiktiga och riskbegränsade aktieinvesteringar över tiden .

Varför köper jag aktier? Jag vill ha ett långsiktigt, stabilt och ökande kassaflöde av utdelningar varje år.  Mina aktier skall ge en extra inkomst av kapital och vara en del av mina privata pensionsinkomster någon gång i framtiden.

Hitintills har jag faktiskt klarat av att följa alla mina operativa regler så mina aktieinvesteringar är ”både enkla och effektiva”.  🙂

Några fördelar…

Att ha enkla och klara principer, tillämpningar och regler för mina aktieinvesteringar ger mig också flera ordentliga fördelar. Här är några av dem…

Jag behöver inte bry mig om aktiers värde. ”Värde” är bara en teoretisk beräkning som inte betyder något i praktiken. Mina krav på avkastning gäller bara för mina aktiers realiserade utdelningar.

Jag behöver inte ta några svåra säljbeslut eller riskera att göra reaförluster på mina aktier. Jag samlar på aktier och behåller alltid alla aktier jag köper.

Jag behöver inte lägga tid på att vara aktiv och kontinuerligt följa börsen. Jag köper bara aktier någon eller några gånger varje kvartal och då enligt min tidigare planering.

Jag behöver inte lägga tid och energi på att hitta komplexa formler eller teorier. Jag har enkla och klara regler för mina aktieinvesteringar som inte kräver onödig tid eller tankemöda.

Jag är inte beroende av andra och tar själv ansvar för mina aktieinvesteringar. Jag är mer noggrann innan jag investerar, undviker onödiga kostnader och bygger upp både kunskap och erfarenhet under tiden.

Jag får aldrig bekymmer eller dåligt samveta av mina aktier. Mina aktieinvesteringar är bara en lönsam hobby, och jag belånar aldrig mina aktier, investerar bara på lång sikt och endast med investeringskapital som kan undvaras.

Track Record….

Hur har jag följt mina egna principer, tillämpningar och regler under de senaste åren? Jag tycker att det har gått ganska bra.  Sen jag gjorde en ”nystart” med aktieinvesteringarna under 2015 så har resultatet blivit följande:

Personliga livsfilosofier…. Mina personliga livsfilosofier är grunden till min personlighet och till den person jag är idag. Jag följer alltid mina egna livsfilosofier.

Strategiska principer…. Jag följer alla principerna mycket väl, även om det ibland har varit svårt att pricka in lägsta inköpspris under ”Contrarian” till min aktieportfölj.

Taktiska tillämpningar…. Även här följer jag mina tillämpningarna ganska väl. Men jag startat för några år sen också en oplanerad aktieportfölj med oregelbundna inköp som ett komplement till min fiktiva och planerade aktiefond.  Den blir lite som en säkerhetsventil med övriga aktieköp.

Operativa regler…. Jag har faktiskt följt mina 6 grundregler fullt ut hitintills. Det är ganska enkla och effektiva regler som inte behöver några förändringar.

Enkel portföljteori…

Det gäller inte bara att investera i aktier, man bör också samla dem i en aktieportfölj. Även här är Besser ganska basic. Jag har bara tre grundregler för min aktiefond och min aktieportfölj….

Jag köper aktier i många bolag. Det blir mindre risk om man har många olika bolag i portföljen.

Jag köper många aktier i varje bolag. Det blir större absolut avkastning om man har många aktier i varje bolag.

Jag köper bara aktier i bra bolag. Det blir både mindre risk och större avkastning om man bara köper aktier i bra (”stora, stabila och lönsamma”…) bolag.

Åter igen ganska enkelt och effektivt. Att bygga en lönsam och långsiktig aktieportfölj kräver inte heller några komplexa finansteorier…. 🙂

Några av er tycker kanske att ovanstående är ganska självklart, men så är det inte för de allra flesta svenska aktiesparare. Genomsnittlig portföljstorlek är 3,8 bolag och 46 % (=  820.000 aktiesparare) äger bara aktier i ett enda bolag.  Medianvärdet för alla svenska aktieportföljer är 32.000 kronor och det finns över 65.000 förhoppningsfulla, godtrogna och lättlurade aktieägare bara i Fingerprint. I Telia finns det idag kanske 350.000 aktieägare som fastnade i ”IPO fällan” och har förluster sedan Telias IPO i i juni år 2000. Ganska dystra siffror….

(btw, Det finns fortfarande kvar drygt 15.700 aktieägare i Eniro, och bland de 10 största aktieägarna finns både Avanza pension (2:a) och Nordnet pension (8:a). Det blir som vanligt en stor varning för pensionsfonder och pensionsbolag, se även mitt inlägg ”Uttagsfasen” från 12 oktober 2018)

Komplexa portföljteorier…

Det finns naturligtvis också många komplexa portföljteorier. De flesta kan man strunta i, men om man vill ha lite mer detaljerade anvisningar än ”Bessers enkla portföljteori” så rekommenderar jag de regler för aktiefonder enligt UCITS som gäller för banker och fondbolag inom EU.

En aktiefond får enligt UCITS placera högst 10 % av fondkapitalet i ett bolag, samt att de bolag som var och en representerar 5 % eller mer av fondkapitalet, tillsammans inte får utgöra mer än 40 % av det totala fondkapitalet.

Om man räknar på ovanstående så ser man att det krävs minst 17 bolag i en aktiefond för att uppfylla kraven enligt UCITS, men i verkligheten krävs det naturligtvis många fler bolag för att det skall bli en vettig aktiefond. Även en normalt ”koncentrerad aktiefond” innehåller alltid minst 35 bolag.

De klassiska frågorna igen…

De klassiska frågorna kan användas i många sammanhang där man planerar för framtiden. Om man tar sig tid och svarar uppriktigt, så är de här frågorna ett bra hjälpmedel att ”göra rätt från början”.

Vi tar ett enkelt exempel: Du skall söka ett nytt jobb. Då bör du kunna svara på följande frågor innan du börjar leta efter det nya jobbet…

När skall du söka nytt jobb? Var skall du söka nytt jobb? Hur skall du söka nytt jobb? Vem skall hjälpa dig söka det nya jobbet? Vilka nya jobb skall du söka? och Varför skall du söka nytt jobb?

Man börjar lämpligen med den sista frågan. Varför söka nytt jobb? Det är en svår fråga som kräver eftertanke och planering. Tänk till ordentligt! Ta fram ett blankt papper och skriv ner de sex frågorna på höger sida. Sen är det bara att svara på varje fråga med en eller två meningar. Det blir ett viktigt dokument för framtiden…

Om du har ”rätt svar” på alla sex frågorna så blir sannolikheten mycket större att du verkligen lyckas hitta ett bra jobb som du trivs med, och då kan Besser verkligen säga: Grattis till det nya jobbet!

(Vad är ”rätt svar” på de sex frågorna? Det vet du bara själv, men om du inte har ett svar på någon av frågorna så kommer du att garanterat få problem…. )

Slutsats

Oberoende av vilken personlig livsfilosofi, långsiktiga principer, kortsiktiga tillämpningar och operativa regler du har för dina aktieinvesteringar så bör de vara en kedja av tankar som håller ihop hela vägen från din personlighet fram till det verkliga aktieinköpet.

Att tänka till ordentligt innan man köper aktier på börsen är naturligtvis viktigt. Oberoende av vilken aktiestrategi eller vilka tillämpningar du använder så gäller det att alltid kunna svara på de sex klassiska frågorna redan innan man börjar investera i aktier.

Att säga att man har en aktiestrategi utan att veta vad det verkligen betyder är ganska vanligt. Även Besser har gjort den tabben. Det gäller att komplettera strategi och principer med taktik och tillämpningar och även operativa regler för att slutresultatet skall bli bra.

Att bygga en bra aktieportfölj är inte heller så svårt. Att planera för framtiden med en lagom stor, diversifierad och riskbegränsad aktieportfölj är alltid en bra målsättning att börja med….  🙂

Besser

Besser läser många böcker om investeringar och även en hel del andra artiklar och inlägg både i media och på webben. Det finns bara några få bra journalister i svenska media men flera bra och kloka skribenter på webben, speciellt i USA.

En av mina absoluta favoriter är Morgan Housel. Han var mer aktiv med inlägg fram till 2016 då han jobbade på The Motley Fool (fool.com). Numera jobbar han på en ny Investment fond och har tyvärr slutat med inläggen. Han skriver (skrev…) både enkelt och smart om investeringar och investeringspsykologi. På fool.com finns fortfarande alla inlägg kvar i kronologisk ordning. Det är bara att börja läsa där.

Det var en kommentar nyligen på en av mina blogg grannarnas inlägg där han åter citerades, och det fick mig att söka efter fler av hans texter. Jag får tacka ”Kalle 56” som för flera år sen fick mig att upptäcka Morgan Housel och för mig är han är lika aktuell än i dag.

För er som inte tidigare läst Morgan Housel så kommer här en klassiker, ”Iron Rules of Money”. För er andra blir det en nyttig repris och repetition…   🙂

Iron Rules of Money 

“No matter who you are, how much you earn, or how you invest, a few truths apply to you and your money.”

1)“Spending money to show people how much money you have is the surest way to have less money.”

Singer Rihanna earns tens of millions of dollars, but found herself “effectively bankrupt” in 2009. She sued her financial adviser for not doing his job. He offered a legendary response: “Was it really necessary to tell her that if you spend money on things you will end up with the things and not the money?”

“The first iron rule of money is that wealth is the stuff you don’t see. It’s the cars not purchased, the clothes not bought, the jewelry forgone. Money buys things, but wealth — assets such as cash, stocks, bonds, in the bank, unspent — buys freedom and security. Pick which one you want wisely.”

2)“Wealth is completely relative.”

According to World Bank economist Branko Milanovic, “the poorest [5%] of Americans are better off than more than two-thirds of the world population.” Furthermore, “only about 3% of the Indian population have incomes higher than the bottom (the very poorest) U.S. percentile.” And those figures are adjusted for differences in cost of living.

“The easiest way to judge how well you’re doing is to compare yourself to people around you. The curse of living in the United States is that most people are doing well, so your own success looks ordinary. If you want to feel rich, look at the 90% of the world that isn’t American or European. You’ll realize that feeling rich is just a mental game.”

3)“The goal of investing isn’t to minimize boredom, it’s to maximize returns.”

“Successful investing is pretty boring. Its main requirement is patience and inaction. Most people demand more excitement, so they tweak, fiddle, and adjust their investments as much as necessary to destroy as much of their wealth as possible. If you want to do better than average at anything, you must do something that most people can’t. In investing, that means putting up with perpetual boredom. It’s a serious skill.”

4)“The only way to build wealth is to have a gap between your ego and your income.”

“Getting rich has little to do with your income and everything to do with your savings rate. And your savings rate is just the difference between your ego and your income. Keep the former in check and you should be fine over time.”

5)“The most valuable asset you can have is a strong propensity to not care what others think.”

“Most people are bad with money, so being good means doing things differently than they do. You won’t spend as much. You’ll invest differently. You’ll grow wealth slower. This can make you look like a fool in the short run. But who cares what others think? They’re probably idiots. As Charlie Munger put it, “Someone will always be getting richer faster than you. This is not a tragedy.” Not only is it not a tragedy, but it’s a necessity. The ability to not care what other people think about what you’re doing is mandatory in achieving abnormal results.”

6)“Spend more time studying failures than successes.”

“You can learn more about money from the person who went bankrupt with a subprime mortgage than you can from Warren Buffett. That’s because it’s easier and more common to be stupid than it is to be brilliant, so you should spend more effort trying to avoid bad decisions than making good ones. Economist Eric Falkenstein summed this up well: “In expert tennis, 80% of the points are won, while in amateur tennis, 80% are lost. The same is true for wrestling, chess, and investing: Beginners should focus on avoiding mistakes, experts on making great moves.”

7)“People are flawed, so a lot of stuff makes no sense.”

“As James Grant put it, “To suppose that the value of a stock is determined purely by a corporation’s earnings is to forget that people have burned witches, gone to war on a whim, risen to the defense of Joseph Stalin, and believed Orson Welles when he told them over the radio that the Martians had landed.”

8)“Anything can happen at any time for any reason. “

“You might be laid off next week. You can be sued tomorrow. Or win the lottery. Maybe you’ll get cancer. Or a huge promotion. Stocks can rally for twice as long as you think and crash twice as fast as you assumed. History is one damned thing after another, most of it involves money, and there’s nothing you can do about it.”

Slutsats

Egentligen är det ganska enkelt att investera i aktier som jag ser det…..  🙂

”Planera långsiktigt, Spara regelbundet och Investera klokt.”

Välj ut några stora, stabila och lönsamma bolag, gärna med långsiktiga huvudägare och en stark balansräkning. Bygg upp ett ordentligt investeringskapital genom regelbundet sparande. Köp sen dina planerade aktier regelbundet, men spara lite investeringskapital tills när börsen går neråt och alla aktier blir undervärderade. Den enda avkastning som räknas blir regelbundna och ökande utdelningar som återinvesteras varje år.

Vill man göra det ännu enklare för sig med ett långsiktigt pensionssparande, så köper man varje månad (autogiro…) fondandelar i en billig (gratis…) indexfond (Avanza Zero…) som behålls fram tills pensioneringen. Men då får man ingen realiserad avkastning varje år och man missar också den ökande kunskap och erfarenhet av aktier och investeringar som en egen aktieportfölj ger. För att inte tala om nöjet att se avkastningen och utdelningarna från sina aktier öka för varje år…..  🙂

Å andra sidan har man då fortfarande ett ordentligt stort pensionskapital som gör att man får ”ett hyfsat bra liv” även som pensionär. ”Det viktiga är att ha ett långsiktigt och riskbegränsat sparande i aktier oberoende av vilken väg du väljer”….  säger Besser  🙂

Besser

Det här inlägget handlar om pensionen. Många av de (aktie-…) investeringar vi gör, gör vi för att kunna få ”ett hyfsat bra liv” som pensionär. Även om man lyckas få ihop ett ordentligt pensionskapital så är det lätt hänt att det blir fel ändå om man inte tänker sig för.

Det här begreppet är något som jag stötte på för många år sen men som kan ge lite eftertanke även idag. Läs & Lär som man brukar säga…  🙂

The Retired Dentist Syndrome

Ett lite udda begrepp i amerikanska seglarkretsar och något som ibland omtalas i hamnarna i Västindien.

Ett bättre liv

Typexemplet är den framgångsrika entreprenören, i det här fallet tandläkaren från Boston på den amerikanska östkusten som tröttnar på det vardagliga och slitsamma jobbet som tandläkare. I mogen ålder och i en försenad fyrtioårskris skiljer han sig från frun och säljer villan och sin framgångsrika verksamhet, dvs tandläkarmottagningen. Han får loss massor av dollar, planerar för att segla i Västindien som han alltid drömt om, och köper en stor och fin segelbåt. Nu skall livet börja levas på riktigt.

Uppbrottet

Han har tröttnat på tråkigt vardagsliv. Han har skilt sig, sålt både företag och den fina villan för att få råd med sin stora drömbåt. Den inreds med alla bekvämligheter som man kan tänka sig, och det kostar naturligtvis en hel del. Han säger adjö till jobb, vänner och familj. De är naturligtvis alla välkomna att hälsa på när de väl kommer ner till Västindien. Men han räknar också med att få nya seglarvänner när han kommer ner till paradiset.

Drömmen blir sann

Det första året går bra och han trivs alldeles utmärkt. Det finns mycket nytt att se och uppleva. Han får nya bekantskaper bland de andra långseglarna och han hittar en ny och yngre kärlek, så livet leker igen. Även om den lilla ytan i en segelbåt gör att han aldrig kan vara helt ensam och ifred. Det görs många misstag det första åren. Både sådana som inte är så allvarliga men också några som kostar en hel del pengar. Budgeten för det första året håller inte alls. Men han har ju dollar så att han klarar sig och det innebär bara att man får dra ner lite på utgifterna de närmaste åren.

Verkligheten hinner ifatt

Efter den första tidens alla nya upplevelser blir vardagen plötsligt mer påtaglig. De nya öarna som man besöker är inte lika spännande längre, och de nya långfärdsseglarna som man träffar är inte annorlunda än alla andra. Det blir mest ytliga bekantskaper där seglingen är de enda gemensamma intresset och referensramarna. Alla seglare är inte så trevliga och man tröttnar snart på alla historier och goda råd. Det blir mest skryt där varje långfärdsseglare försöker vara värre än de andra. Det kostar fortfarande pengar att ligga i hamn. Hamnavgifterna är höga, så han och den nya partnern är mest ute på segling mellan öarna. Där blir det ännu mer nötning mot varandra och fler gräl, delvis beroende på att man inte har råd att unna sig något extra lika ofta.

Fortsättningen l

Det är lätt hänt att man blir besviken och tröttnar på livet som långfärdsseglare. Den krympande budgeten gör att man måste spara och den begränsade ekonomin tär på relationerna ombord. Att hela tiden vara tätt inpå sin partner frestar på ordentligt. Efter något år blir det åter skilsmässa, den nya partnern bryter upp ur relationen och åker hem till USA. Då är det lätt att misströsta, att åter gå in i hamn för att få lite sällskap och ta en drink för att stärka sig. Det finns alltid nya vänner om man har en drink att bjuda på.

Nya ovanor

”The Dentist” vill naturligtvis inte vara ensam och söker nytt socialt sällskap. Men det enda han har gemensamt är samma gamla seglarhistorier och känslan bland många av att vara i samma situation. Med en begränsad budget finns det inte så mycket annorlunda att göra. Det går inte att åka hem, för det finns inget jobb, ingen bostad och inga gamla vänner kvar. Värdet på båten har mer än halverats och att återvända hem vore också ett psykologiskt nederlag. Då är det lätt hänt att man åter söker sig till samma billigare hamnar som många andra långfärdsseglare. Man tar några drinkar på eftermiddagen och fortsätter med flera öl på kvällen.  Livet blir mest en enda långdragen väntan på nästa drink eller nästa öl med de andra grabbarna i hamnen.

Fortsättningen ll

Det blir inget underhåll på båten och det blir inte heller de vanliga småjobben blir gjorda. Dyngnets alla tider blir en enda lång röra där det bara finns tid att hänga med de andra seglarna, sova, äta och dricka. Båten blir allt ruffigare. Det finns inga pengar kvar för underhåll eller utbyte av trasiga delar. Den en gång så fina segelbåten blir en flytande ungkarlskvart utan städning och i allmän oordning. Det brukar inte sluta så bra för den här typen av långfärdsseglare men det kommer hela tiden nya och förhoppningsfulla seglarkompisar till hamnarna i Västindien.

”The Dentist”

Det finns ganska många människor av den här typen i Västindien. De flesta driver vidare, blir allt mer patetiska och blir mer och mer nergångna. Det blir ovårdade kläder, en nergången båt och mycket öl och alkohol. Man drar sig fram bland sina liknade vänner och försöker få ihop en slant till nästa drink. Det finns ingen plats i det vanliga samhället och man kan bara umgås med de andra i ”B-laget”. En ganska dyster framtid för en före detta framgångsrik tandläkare och egen företagare.

Hemma i Sverige

Hemma i Sverige blir det förhoppningsvis inte så många Västindien-seglare av den här sorten. I stället är det småföretagaren som säljer sitt företag och köper ett fint hus i Thailand för att börja spela golf på dagarna. Men när man spelat alla golfbanor tillräckligt många gånger, tröttnat på solen och börjat ta några drinkar till lunch, så är man på väg i samma nerförsbacke som ”The Dentist”.

Det blir mindre golf, långa sovmornar, mera billig skräpmat och man umgås mest med andra svenskar i samma situation. Det blir drinkar före lunch och några flaskor öl till maten. Under eftermiddagarna fortsätter man att värma upp inför kvällen med mera party och dricka. Det blir många drinkar och ölflaskor under kvällen. Både kropp och själ får mycket stryk.

Det här gäller även på spanska solkusten. Där finns det sedan länge både engelsmän, tyskar och skandinaver som krökat ner sig och som mest tvingas umgås med andra landsmän i samma situation. Kanske följer man livet i Sverige genom TV och media eller via internet. Det blir många timmar framför datorn varje dag när hemlängtan slår till. Har man tur och pengar kan man kanske åka hem någon gång per år och bo hos släkt eller vänner. Men det blir allt svårare för varje gång att hitta någon som vill ställa upp med gratis husrum. Att bo på hotell i Sverige kostar mer än det smakar och ofta har man inte råd med den lösningen.

Börjar man bli sjuk, skröplig och få krämpor så vill man nästan alltid åka tillbaka hem till Sverige igen. Men då finns inga pengar kvar och man blir en svensk ”fattigpensionär” som har svårt att hitta nya vänner, vettig sysselsättning och ett billigt boende.

Fortsättningen lll

För svenskar i Spanien är det lättare att återvända hem till Sverige igen. Det går kanske att skaffa ett enkelt och billigt boende långt ute på landet eller i utkanten av övriga samhället och sen leva på garantipensionen. Men det blir ett fattigt liv som pensionär och utan sociala kontakter. Bor man utan grannar blir man lätt issolerad och bor man i fel område så har man inte mycket gemensamt med de nya grannarna. Då får man hoppas på offentlig sjukvård och den kommunala långvården när alla egna tillgångar är borta.

De sista åren blir ganska besvärliga och nog inte vad man tänkt sig. De gamla vännerna är borta och kanske kan man hålla kontakten med och leva på barn och släktingar, men det är inte så lätt. De bor ofta långt borta och har alla sina egna jobb och bekymmer att ta hand om. Då finns det inte tid eller ekonomi att ta hand om och försörja ytterligare en person, som dessutom är en besvärlig fattigpensionär. Hemma i Sverige betalar vi höga skatter, då förväntas det också att man sköter sig själv och låter samhället ta hand om de som behöver hjälp.

Det finns även några allmänna frågor för framtiden. Hur mycket pengar kommer det att finnas kvar till offentlig sjukvård och åldringsvård framöver? Vilka pensionärer kommer då att prioriteras? Hur kommer den vården att vara och vilken kvalité kommer den vården att ha?

Bessers gissningar

Svensk sjukvård och äldreomsorg idag är inte vad den en gång var, och jag gissar att den inte blir bättre i framtiden. Den offentliga sektorn kräver allt högre skatter men blir bara allt ineffektivare, mest på grund av mer onödig administration och klåfingrig politisk styrning. Redan idag är det svårt att hitta kvalificerad arbetskraft till sjukvård och långvård. Det blir mycket stress och hög personalomsättning. Inte en trevlig miljö att tvingas tillbringa sina sista år.

Men en privatiserad långvård där giriga företag vinstmaximerar verksamheten gör varken livet eller arbetsmiljön bättre för ”kunder” och personal. Även här blir det hög personalomsättning och låg servicekvalite när vinsten är det som är viktigast.

Den privata, stiftelsebaserade och icke vinstdrivande, sjukvård som finns i USA saknas nästan helt i Sverige. Vi har inga privata stiftelser kvar som tar hand om sociala frågor. De institutioner som fanns tidigare har försvunnit under de senaste 100 åren när den offentliga sektorn expanderade och kvävde alla privata initiativ inom vård och omsorg. Här i Sverige är det numera mest hungriga storbolag som satsar allt mer på att ta en så stor bit som möjligt av de offentliga socialkostnaderna, och då blir det mest kortsiktig vinstmaximering som gäller.

Slutsats

Framtiden blir inte bättre bara för att du har finansiella förutsättningar till ett annat liv. Livet som pensionär blir inte bättre för att du köper en stor segelbåt och seglar till Västindien. Det finns alltid andra och viktigare ”investeringar” i livet för att få en meningsfull tillvaro som pensionär.

Med det sagt så kommer det trots allt att behövas en ganska stor ”ekonomisk buffert” för att kunna leva ett behagligt liv som pensionär även i Sverige. Det gäller att tänka långsiktigt från början och att ha en ordentlig finansiell reserv för ”oförutsedda händelser”. Kanske bör man också göra en ”Plan B” och en ”Plan C”. Den typen av planering gör att livet blir mycket enklare för de investerare och pensionssparare som redan planerar för att ha ”en välskött privatekonomi” även som pensionärer.

”Livet blir inte alltid som man tänkt sig, speciellt inte om man inte tänker sig för från början”… säger Besser  🙂

Besser

Det här inlägget är inspirerat av en artikel i Dagens Industri (DI) i förra veckan. Rubriken var ganska tuff…. ”Bolånebomb hot mot statskassan”.

Det är samma resonemang som jag själv drivit i några av mina tidigare inlägg. När räntan går upp ( det är inte en fråga ”om”…) så kommer den att påverka både privat konsumtion och skatteintäkter. Allt tack vare den extremt höga privata belåningen vi har i dagens Sverige. Det är främst den höga belåningen av bostäder men också övriga konsumtionslån som gör att den svenska ekonomin är känslig även för mindre ökningar av räntenivån.

Redan idag finns det många svenskar som inte kan hantera sina privata krediter och konsumtionslån. Som vi ser i Kronofogdens senaste årsrapport för 2018 så finns det nu 414.000 personer som har en total skuld till kronofogden på 81 miljarder kronor. Det innebär att 5 % av Sveriges vuxna befolkning har en medelskuld på 195 tkr och en medianskuld på 54 tkr bara till kronofogden. Det är ganska fantastiskt att så många svenskar (cirka 207.000…) inte ens kan betala en vanlig skuld på under 55 tkr utan att skulden går till Kronofogden som sista instans.

Då har vi inte heller räknat in alla inkassobolag som (förutom Kronofogden..) försöker driva in skulder från kreditförsäljning och vanliga smålån. Jag gissar att det finns minst lika många svenskar som även har skulder till inkassobolagen. Totalt finns det alltså drygt 800.000 svenskar (10 % av alla vuxna….) som har så dålig privatekonomi att de inte ens kan betala sina vanliga kreditlån och konsumtionsskulder.

Kreditförluster

Den största delen av alla svenskars lån är naturligtvis bolånen. Men det finns en mycket viktig skillnad mellan bolån och konsumtionslån. Skillnaden är att banken har bostaden som säkerhet.

Finansbolag och banker kollar naturligtvis upp kreditvärdigheten på sina kunder innan de ger kredit eller konsumtionslån. Men det finns sällan (eller aldrig…) några säkerheter för de här lånen. Privatpersoners kreditvärdighet är till 99 % beroende på inkomster (fasta och regelbundna…) och hur man tidigare har skött sina lån (dvs eventuella betalningsanmärkningar).

Visst kan även ”icke kreditvärdiga personer” få lån, men inte från bankerna. Då blir det helt andra finansbolag och lån till helt andra räntor och villkor.

Banker kan naturligtvis missbedöma en bostads (dvs ägd bostads) värde och ge ut lån som överstiger värdet på bostaden, men det är mycket ovanligt. Om bolånetagaren inte kan betala räntor och amortering (enligt plan….) så kan även banken gå till Kronofogden och begära tvångsförsäljning, men det händer ganska sällan. Totalt gjorde Kronofogden tvångsförsäljningar av 429 fastigheter och 289 bostadsrätter under 2018.

Det är mycket ovanligt att svenska banker får kreditförluster på vanliga bolån och vi vet inte hur stor kreditförlusten blev (om ens någon alls…) på de 718 bostäderna som Kronofogden sålde 2018.

Försäljningarna berode antagligen mest på missad betalning av räntor och amorteringar. Det här är också en av orsakerna till att bolånen är så lönsamma för de svenska storbankerna. (Och också en av anledningarna till att Besser har flera bankaktier i sin aktiefond och aktieportfölj…..)

Bolånebomben…

Så vad har då DI kommit framtill? Här kommer underrubriken…

”Det är hög tid att börja minska de generösa ränteavdragen i Sverige. Om räntorna normaliseras drabbas inte bara konsumtionen hårt – även statsfinanserna hotas av en vertialbel bomb”

Trots att konsumentlånen utan säkerhet ökat kraftigt de senaste åren (mycket pga oseriösa spelbolag och finansbolag…) så står de bara för 6 % av hushållens totala lån. Den största delen är fortfarande bostadslånen som står för 82 % av de 3.308 miljarder som svenska hushåll (privatpersoner…) har i skuld enligt SCB.

”De senaste tio åren har den utestående bostadslånestocken ökat med 94 %, alltså nästan en fördubbling. På 15 år är ökningen hela 266 %. BNP har ökat med 20 respektive 38 procent i Sverige under samma tid”  skriver DI.

Ganska fantastiskt, 15 år sen är bara februari 2004 då de totala bolånen uppgick till 1.020 miljarder jämför med februari 2019 på 2.712 miljarder. Det blir en ökning på 1.692 miljarder på 15 år eller över 112 miljarder per år under de senaste 15 åren. Jämför gärna den siffran med några budgetsiffror nedan…. 🙂 .

Dolda skulder…

”Det finns också en dold skuld som många inte tänker på. Även bostadsrättsföreningarna har lån som de boende indirekt svarar för. De uppgår nu till 484 miljarder.”

”Tyvärr ser vi inte sällan höga belåningsnivåer i nya bostadsrättsföreningar som har färdigställts de senaste åren, vilket tillsammans med nya lån för renoveringar har bidragit till låneökningen”

Låneexpansionen har gjort att hushållens totala skulder nu har ökat till drygt 185% av total disponibel inkomst enligt Riksbanken. Men samtidigt har hushållens räntekostnader i förhållande till disponibel inkomst sjunkit till drygt 2,5 % efter ränteavdrag.

”Det är faktiskt inte omöjligt att elräkningen numera är större än räntekostnaderna för många hushåll – åtminstone vintertid” skriver DI.

Tillgångar…

Självklart har ”hushållen” (SCB´s term för privatpersoner…) även tillgångar. Enligt senaste rapport från SCB så har hushållen finansiella tillgångar (aktier, fonder banksparande…) på 5.300 miljarder att jämföra med skulder på drygt 4.200 miljarder.

Enligt SCB´s rapport så hade hushållen bl. a. följande tillgångar i slutet av 2018…

Sedlar & mynt: 48 miljarder, Inlåning: 1.922 miljarder, Obligationer: 96 miljarder, Direktägda aktier:  2.083 miljarder, Fondandelar:  1.154 miljarder (Totalt 5.303 miljarder).

Försäkringssparande: 1.061 miljarder, Tjänstepensioner: 2.846 miljarder och Premiepensioner på 1.244 miljarder (Totalt 5.151 miljarder).

Men som vi vet från tidigare inlägg så är tillgångar i aktier extremt ojämt fördelade i Sverige, och den större delen av hushållens fondandelar är låst till eget pensionssparande. Visst finns det 1.871 miljarder (bankernas andel) på bankernas vanliga inlåningskonton, men även det kapitalet är relativt ojämnt fördelat. ”Vanliga svenskar med jobb och familj” har inget större extra kapital på bankernas nollräntekonton.

Vi vet också att den svenska börsen ligger högt i den senaste börscyklen där vi hade ATH på OMXS så sent som ni i veckan. Det betyder också att värdet på både aktier och fondandelar kan sjunka snabbt när börsen går ner mot mer normala nivåer.

Försäkrings och pensionssparande är nästan lika stort som de finansiella tillgångarna men är mer jämnt fördelat över Sveriges befolkning. Självklart finns det många som saknar tjänstepensioner (cirka 12 % av alla svenskar som har lön och inkomst av arbete) och många som också har låga löner och låga premiepensioner. Med en begränsad kreditvärdighet så är antagligen också bolånen låga eller saknas helt för dessa inkomstgrupper.

Skatterna…

Enligt DI så gjorde svenskarna avdrag på 78 miljarder för utgiftsräntor under senast godkända taxeringsåret 2017. Det betyder att hushållen under 2017 hade en genomsnittlig ränta på 2,1 %, en nivå som lär ha sjunkit ytterligare sen dess. För taxeringsåret 2018 gissar jag att nivån ligger på 1,9 %.

Med en mer normal bolåneränta på 5,25 % (enligt DI…) så skulle bolåneräntorna ligga på drygt 170 miljarder före ränteavdrag skriver DI. Det är en en skillnad på nästan 100 miljarder kronor jämfört med idag.

”Svenskarna skulle fortsätta att betala sina räntor som vanligt men för konsumtionen skulle det bli en smärre katastrof.” och ”1 procent högre ränta skulle medföra ytterligare boräntekostnader på cirka 33 miljarder kronor. Till det kommer räntor på konsumtionslån” skriver DI.

Även staten och skatteintäkterna skulle drabbas. Med en avdragsrätt på 30 % för utgiftsräntor slår ökande räntor hårt även mot skatterna.

”Utgiftsräntor på 170 miljarder kronor bara för bolån skulle ge totala ränteavdrag på 51 miljarder kronor, vilket motsvarar hela försvarsbudgeten. Som jämförelse uppgick statens kostnad för (total…) skattereduktion till 18,3 miljarder kronor netto 2017, där ränteavdragen stod för majoriteten.”

Statens kostnad för ”skattereduktion” har varit relativt jämn under åren, men 2012 när bolånen var lägre (cirka 2.000 miljarder) räntenivån var högre högre (cirka 4,0 %) så var den totala skattereduktionen ändå bara uppe i 25,6 miljarder. Det är bara hälften av de 51 miljarder som en högre ränta skulle innebära idag.

Ränteavdraget…

”Räntorna på bostadslånen ser inte ut att vara något större problem för vare sig hushållen eller staten i dagsläget. Men om de stiger markant skulle de troligen påverka  både konsumtionen och statsbudgeten kraftigt. Därför är det rimligt att minska ränteavdragen, även om det inte är populärt.” skriver DI

Ett enkelt sätt att begränsa ränteavdragen är att ytterligare minska taket för avdragen. Då blir det också en ”fördelningspolitisk fördel” för våra opportunistiska politiker. Om man sätter maxavdraget till 20.000 kronor (som DI tror…) så kan man fortfarande säga att ”vi har kvar 30 % avdragsrätt på bolån för vanliga bolåntagare” och att ”det är bara de rika som får betala en mer rättvis del av skatterna”. Men frågan är om det räcker. Även om man tar bort avdragsrätten på konsumtionslån så är det osäkert om man kan minska avdragsrätten med större delen av de cirka 100 miljarder som är skillnaden mot dagens skattereduktion.

(5,25 % ränta och max 20.000 kronor i avdrag ger ett bolån på max 380 tkr. För den summan blir det svårt att köpa en permanentbostad i Sverige, oberoende av storlek och läge, säger Besser…. 🙂

”Men troligen händer inget. Politikerna lär som vanligt fortsätta sparka burken framför sig nedför gatan ett tag till. Och hoppas att räntorna aldrig går upp igen.” skriver DI som avslutning.

Glöm inte moms…

Vad DI inte räknar med är att den minskade konsumtionen också slår hårt på skatteintäkterna i form av minskade momsintäkter. När svenskarna minskar konsumtionen så minskar också inbetalningen av moms som indirekta skatter. Om vi gissar att genomsnittlig moms för all konsumtion ligger på 20 % (av 25 %, 12 % eller 6 % moms) så betyder det skatteintäkten minskar med ytterligare 20 miljarder. Var skall man ta in de skatterna när vi i Sverige redan idag har ett av värdens högsta skattetryck?

Besser gissar som vanligt att det blir både nya och högre skatter. Det finns ingen gräns för politikers fantasi när det gäller att ta in pengar från de få svenskar som fortfarande har ”en välskött privatekonomi.” Bäst är att vara beredd på värsta…  🙂

Slutsats

Visst är det kanske några överdrifter i DI´s artikel om bolåneutvecklingen men det finns också många sanningar. Det man inte tänker på är att både avdrag och moms påverkas av högre räntor och lägre konsumtion. Det kommer att bli stora avbräck i statens skatteintäkter när räntan går upp. Hur stora de blir vet vi inte.

Det vi däremot kan vara ganska säkra på är att de totala skattetrycket inte kommer att minska. När räntorna ökar (om några år….) så kommer kommer det att behövas både nya och högre skatter för att finansiera det svenska samhälle som redan idag är baserat på en hög generell skattenivå.

Att tro på lägre skatter, smartare politiker och ett effektivare samhälle är som att tro på jultomten. Alla snackar om hur fint det vore med alla nya möjligheter och hur många och fina julklappar man vill ha, men i verkligheten så finns det ingen jultomte.

Det gäller alltså att förbereda sig för nya skatter och det nya samhälle som kommer, även om vi inte vet exakt hur det samhället kommer att se ut. Besser gissar som vanligt att det kommer att krävas mer individuell kunskap och mer relevant erfarenhet. Kunskap, som man bland annat kan få i den här bloggen…..  🙂

Det kommer också att krävas ett visst mått av oberoende och självständighet för att ha möjligheten att leva ”ett hyfsat bra liv” utan att behöva påverkas allt för mycket av politiska beslut. En riskbegränsad och långsiktig aktieportfölj är en bra början…..  🙂

Besser