Tidigare i våras kom en uppmärksammad studie (Spiva, från Standard & Poor (S&P)) som visade att de flesta ”aktiva” aktiefonder inte överträffar avkastningen över en börscykel jämfört med indexfonder. En intressant iaktagelse som kräver en lite noggrannare undersökning.  🙂

Spiva

Det var nyhetsbyrån Direkt som rapporterade att  inte mindre än 92 av 100 aktivt handlade amerikanska Large Cap aktiefonder misslyckades med att nå sina jämförelseindex under perioden 2001-2016.

”Det skriver Wall Street Journal med hänvisning till den färska undersökningen S&P Indices Versus Active (Spiva), som för första gången omfattar 15 år.

“Vi får ofta höra från aktiva förvaltare att de bör utvärderas över längre perioder, men nu ser vi att även i en fullständig marknadscykel med toppar och bottnar utvecklas en majoritet av de aktiva fonderna ogynnsamt jämfört med index”, kommenterar Aye Soe, analyschef vid S&P Dow Jones indicies.

Sedan millennieskiftet har aktivt handlade fonder tappat mark som investeringsobjekt, medan passiva indexfonder ökat i popularitet. Sedan 2007 har sparare minskat sina investeringar i aktiva fonder i USA med 1.200 miljarder dollar, och satsat nästan lika mycket, 1.100 miljarder dollar, i passiva fonder, rapporterar Wall Street Journal.”

Om man läser Spiva rapporten lite noggrannare så var resultatet för LC fonder 92.15%, för MC fonder 95.40% och för SM fonder 93.21% som alla misslyckades att slå sina index. Det gick alltså ännu sämre för fonder som investerade i små och medelstora bolag.

Det är mer generellt en fråga om aktiva contra passiva aktieinvesteringar, något som jag skrivit om tidigare. Både aktiva och passiva investerare kan lära sig något av den här studien…  🙂

Det som också var fantastiskt är att 58% av alla amerikanska aktiefonder antingen var sammanslagna eller helt avslutade efter 15 år. Det visar hur svårt det är att hålla uppe avkastningen under lång tid. Om fonden har negativ avkastning jmf index under flera år så är det enklare för fondbolaget att börja om med en sammanslagning eller avsluta och börja om med en ny fond igen.  Så sker med många av storbanksfonderna även i Sverige. Det bara talas inte mycket om det. Finansbranschen  har många trix för att lura godtrogna fondsparare och göra stora vinster.

De som lyckas?

Men det finns trots allt några fondförvaltare som lyckas bättre. Finns det några gemensamma nämnare som man kan lära sig något av? I rapporten finns inga slutsatser men det finns andra som har synpunkter.
Tidskriften Money hade en artikel med rubriken…. ”Most Stock Pickers Stink. Here’s a Smarter Way to Invest” där man drar några slutsatser om just framgångsrika fondförvaltare. Där har Vanguard , ett av de större fondbolagen i USA (med fler än 100 ”Mutual Funds”) i en studie undersökt alla aktiva fonder med mer än 15 års track record. De hittade bara 14 fonder som gått bättre än S&P 500 (ackumulerat) under de senaste 15 åren.
De aktiefonder som lyckats har två saker gemensamt. Deras avgifter ligger långt under genomsnittet och fondförvaltningen är konsistent och gruppbaserad.
 Vad kan vi lära här? 1) Åter igen, höga avgifter tar större delen av avkastningen. Inga  avgifter alls eller låga skatter, avgifter och kostnader är alltid bäst. 2) Det finns (nästan..) inga fantastiska enskilda ”stock pickers”, inte ens bland alla proffs. Att tro att man som amatör kan hitta aktier som inte ens proffsen hittar är bara dumt. Lämna ditt ego utanför dina aktieinvesteringar och ha en långsiktigt genomtänkt investeringsstrategi.

 

Börsen och verkligheten

Det finns många fantastiska hemligheter inom investeringar och investeringspsykologi. Ett av de vanligaste misstagen (och jag har gjort det själv..) är att inte följa sina egna investeringsregler. Det är så otroligt svårt att göra det som man borde göra (behålla portföljen…?) när marknaden förändras, då är det lätt att drabbas av ”greed” och ta hem fina reavinster.

Det gäller även för börsnedgångar. När de stora nedgångarna på börsen kommer, som de gjorde 2001 och 2008, då är det lätt att ryckas med om man inte har förberett sig.

Det finns ännu en intressant studie, från Dalbar Inc. (Boston, USA) som visar den stora skillnaden mellan vad börsen avkastar och vad vanliga investerare avkastar. Det spelar ingen roll om det är egna aktieportföljer, aktiva aktiefonder eller lågpris indexfonder. Nästan alla drabbas ändå av de här investeringspsykologiska effekterna.

Enligt Dalbar var den genomsnittliga avkastningen på S&P 500 under åren 1985 till 2015 på 10.28%. Det betyder en fördubbling av kapitalet på 7 år.  Genom att bara äga en vanlig indexfond så  hade man gjort fantastiska vinster. Med en investering på 50.000 dollar år 1985 så hade resultatet av återinvesterad avkastning gjort att kapitlet efter 30 år vuxit till 940.000 dollar år 2015.

Men den genomsnittlige aktieinvesteraren i USA ha bara fått en avkastning på 3.66% under samma period. Med en investering på 50.000 dollar år 1985 så blir det ett kapital på 147.000 dollar år 2015. Skillnaden är fantasiska 793.000 dollar som  kunde använts till pensionen 30 år senare. Nästan 85% av pensionssparandet har försvunnit bara pågrund av  investeringspsykologi.

Vad är det som har hänt? Enligt Dalbar är det två huvudorsaker till att ”vanliga investerare” inte lyckas med avkastningen på långsiktiga investeringar.

För det första, ett vanligt psykologiskt betende som ”Greed & Fear”…..  Många (de flesta…) ”vanliga aktiesparare” som vill köpa när börsen går mot toppen och media skriver om alla ”fantastiska aktier”. Då vill många vara med och bli rika (Greed).  När börsen sen vänder och går neråt så väntar man och hoppas  att det skall vända (Loss aversion) ända tills börsen verkligen når botten och rädslan gör att allt säljs av (Fear).

Det blir det klassiska ”Buy high, sell low”. En vanlig tabbe om man inte tänker sig för och planerar sina investeringar.

För det andra så är det finansbranschen och alla  avgifter. Det finns massor med kostnader  som måste betalas för aktiva aktiefonder. Några kostnader är dolda, många kostnader är höga och flera kostnader är onödiga. Men det är avgifterna som finansbranschen lever gott av. Det är svårt att beräkna utfallet efter alla avgifter.

Men det gäller även för den som har egna aktier. Om man är aktiv och har frekvent handel så blir även transaktionskostnaderna höga. (Det är courtage och avgifter som t.ex. Avanza lever gott av….)

Specilellt på några års sikt, så tar avgifterna en allt större del av den långsiktiga avkastningen. I Sverigen har vi också höga skatter om man inte tänker sig för. (… och nej, ISK konto är inte skattefritt, speciellt inte på lång sikt!)

Ett typexempel

Det här gäller även enskilda bolag där kursen oväntat går upp. Typexempel är Fingerprint. Då är det många som köper när kursen rusar uppåt och som sen väntar på  att kursen skall fortsätta att stiga allt högre (Greed). När kursen sen börjar gå neråt vill man inte ta en första förlust, och man väntar fortfarande på bättre utfall (Loss aversion). De flesta säljer antagligen först om några år när botten är nådd  och paniken är nära (Fear).

Enligt Avanza så låg 77% av alla deras Fingerprint ägare på minus redan  i slutet av april. Det betyder att mer än 39.000 småsparare ligger back bara på Avanza. På Nordnet är det antagligen cirka 10.000 aktieägare i samma situation. Totalt blir det över 50.000 aktieägare som redan idag ligger back på ett bolag som Fingerprint. (Det kommer över åren antagligen att bli ännu fler som förlorar pengar på det bolaget…)

Hur går det för Besser?

Jag fick en spydig kommentar från ”Jochen” igen. Hur är det med Besser? Mycket snack och liten verkstad? Bäst att göra en redovisning av senaste årets track record….  🙂

Jag gjorde en tabbe och gick ur för tidigt, något som jag tidigare skrivit om. Jag sålde nästan ”allt”, aktiefonder, småbolagsaktier och hela min ”storbolagsportfölj” under våren 2014 (efter utdelningarna!). Sen blev det ATH våren 2015, och nu ATH igen våren 2017, så jag missade 3 års uppgång och utdelningar. Men det är ingen katastrof. Jag sålde allt med en ordentlig reavinst och jag har nu ett väl tilltaget investeringskapital som väntar på rätt tillfälle.

Men jag har fortsatt med regelbundet sparande och även regelbundna aktieinköp. Under 2016 så ökade mitt investeringskapital med 287.000 och jag köpte aktier för 111.000. För 2017 kommer mitt investeringskapital att öka med en liknade siffra, men jag kommer nog att dubbla mina inköp. En av fördelarna med att separera investeringskapital från investeringar är just att kunna köpa aktier när, var och hur man själv önskar. Jag räknar med att fördubbla både mina inköp och mina utdelningar  under de närmaste åren.

(En av Warrens Buffetts mer okända (??) aktiestrategier är just att ha ett större investeringskapital redo när det blir tillfälle till bra aktieinköp. ”Load the gun…”)

Även 2001 och 2008 började jag köpa lite i nerförsbacken men det mesta köptes på botten av respektive börscykel. Det var nog mer tur än skicklighet och jag behöll alla aktier fram till 2014. Vilket naturligtvis är förklaringen till en mycket bra reavinst våren 2014. Den här gången blir det inga aktiefonder och inga småbolag. Mina (planerade…) aktieportföljer speglar ganska väl index på OMXS LC med undantag av de bolag som jag inte tror på långsiktigt.

De aktiva portföljerna (som naturligtvis kan ses som en enda aktieportfölj..) kommer att omfatta 42.000 aktier ojämt fördelade på 35 bolag varav 16 inom OMXS30, 16 övriga på LC och 3 på MC när de är fullinvesterade. Hitintills har jag köpt 3.500 aktier inom portföljerna och 600 utanför de planerade portföljer.  Mitt investeringskapital täcker idag cirka 85% av planerade investeringar.

Även inom ”enkla index”  (som OMXS30) finns det dåliga bolag. Typexempel även här är Fingerprint, som också ingår i alla indexfonder, som t.ex. Avanza Zero . Genom att ”följa börsen” ( index) men undvika de allra sämsta bolagen så borde den långsiktiga avkastningen bli helt OK. Framför allt som jag vill ha min avkastning i form av regelbundna utdelningar.

Jag började köpa mindre poster per kvartal ett drygt halvår efter förra ATH (Q4, 2015) . Nu är det våren 2017 med ny ATH och jag köper fortfarande för mindre belopp (cirka 1 % av kapitalet) per kvartal. Vi får väl se när nergången börjar. Jag har inte bråttom och känner ingen stress. Mina aktieinvesteringar är trots allt bara en hobby bland flera andra.

Sammanfattning

En kort sammanfattning av några av mina något defensiva ”investeringsstrategier” skulle kunna vara….

”Kunskap, erfarenhet och investeringskapital är allt som behövs för att lyckas med aktieinvesteringar”.

”En sund investeringsprocess bygger på ”Planning, Preparation and Performance” där kunskap och erfarehetär grundförutsättningar”.

”Utan investeringskapital blir det  inga investeringar alls”

” Det är bättre att investera i stora, välskötta och lönsamma företag än i små, misskötta eller olönsamma företag.”

Genom att följa den här bloggen så får man lite ( men inte allt…) av den kunskap som behövs. Jag delar med mig av mina erfarenheter, men några erfarenheter måste man göra själv (dock inte allt för stora tabbar…). När det gäller investeringskapital så kommer det mer i nästa inlägg.

Slutsats

Det är inte lätt att investera i aktier. Det finns många fällor och fallgropar att ramla  i om man inte tänker sig för.

Att vara en framgångsrik ”stock picker” är alltid svårt, framför allt i ett längre perspektiv över flera börscykler. Det gäller både för proffs och amatörer. Att långsiktigt slå börsen är svårare än man kan tro. Lämna ditt ego utanför dina aktieinvesteringar.

En viktig parameter som också spelar in är de avgifter som skall betalas för aktieinvesteringarna. Det gäller både fondavgifter för aktiva aktiefonder eller courtage och avgifter för egen, aktiv handel med aktier. Undvik alltid skatter, avgifter och kostnader.   

Men den vanligaste fällan är nog att ge efter för ”Greed & Fear” som kombineras med ”Loss aversion”. Då spelar det ingen roll om man har aktiva aktiefonder,  indexfonder eller en egen aktieportfölj. (Mer om detta i nästa inlägg…)

Genom ”Buy high, sell low” så kommer många att alltid förlora större delen av den långsiktiga avkastningen……  

Besser

Advertisements

Det här inlägget inspirerades av PerPenning, ett av hans inlägg där just sparande och inkomster diskuterades. Hur kommer det sig att det finns kloka och förståndiga människor som ofta är stressade över sin privatekonomi och som ändå inte sparar regelbundet av sina inkomster?

Sparande…?

Själv tycker jag det är självklart att vara ”sparsam” även om jag har bra inkomster och ”en mycket stabil och välskött privatekonomi” Det blir en genomgång av några möjliga orsaker till varför många svenskar inte sparar och varken har ett buffertkapital eller ett långsiktigt privat pensionssparande.

Man har inte lärt sig att vara sparsamma hemifrån… Det här är nog den vanligaste orsaken. Det är en fråga om uppfostran och vanor.  Det har inget med att göra med hur familjens ekonomi såg ut, spara kan alla göra. Det är helt enkelt så att uppfostran och sparsamhet saknas i allt fler familjer. Jag tycker synd om alla barn och ungdomar som få en sämre start i livet, och i många fall ett svårare liv med stress och oro för skulder och dålig privatekonomi. Det som saknas är långsiktigt tänkande. Det är också den typen av personer som också drabbas av girighet och vill tjäna ”snabba cash”. Det gäller allt från spelberoende på nätkasino till att satsa allt sparkapital på små förhoppningsbolag.

Man hoppas och tror att det inte behövs någon sparande… Det är ett önsketänkande att det nog ordnar sig i framtiden. I Sverige behöver man inte ta något eget ansvar för sin ekonomi. Det finns alltid ett samhälle som tar hand om sina medborgare och det finns alltid något bidrag om det skulle behövas. Om man bara jobbar och betalar skatt så blir framtiden ljus.

Man är helt säker på att det inte behövs något sparande … Det skrivs och sägs i media och det säger också många politiker. Det behövs ingen eget sparande för våra skatter (som är ganska höga..) betalar allt som behövs för framtidens pensionärer. Så har det alltid varit i folkhemmet, för staten och samhället tar hand om oss alla när vi blir äldre och då får vi en bra pension som gör att vi inte behöver vara oroliga eller bry oss om framtiden.

Man gissar att allt löser sig i den okända framtiden…. Man behöver inte spara eller bekymra sig just nu, det är bättre att ta hand om problemen när de dyker upp. ”Kommer tid kommer råd” heter det ju och varför skall man oroa sig för framtiden? Lev i nuet och ta hand om problemen senare. Det är ingen ide att tänka på det som kan hända i framtiden just nu.

Man saknar kunskap och medvetenhet om ekonomi.… Om man inte har koll på sin privatekonomi idag, så är det nästan omöjligt att kunna förutsäga hur den blir i framtiden. Det kan vara bristande medvetenhet och intresse, allt funkar bra idag, eller bristande kunskap om hur ekonomin förändras när vi blir pensionärer. Varför skall man spara om man inte förstår varför det behövs?

Man har motstånd att ta tag i något som är tråkigt och besvärligt… Ett mycket vanligt psykologiskt motstånd att göra saker just nu. Man inser att det behövs men det blir flera tillfällen att börja spara. Varför inte vänta på ett bättre tillfälle? Kanske försvinner behovet eller löser sig problemet bara man väntar lite till. Det är samma sak här, ekonomi är tråkigt, man hoppas att problemet försvinner eller att det känns bättre att ta tag i problemet någon annan gång.

Oberoende till vilka orsaker eller anledningar till, att man skjuter upp eller helt undviker att ta tag i sparandet så är det fel. Det finns ingen rätt tid att börja spara, man måste alltid spara och det skall vara regelbundet. Men det behöver inte vara mycket, huvudsaken är att det är en vana som följer med hela livet. Man vet aldrig när ett extra buffertkapital kan behövas, och till pensionen kommer det garanterat att behövas ett privat pensionssparande.

Registrering…?

Hur vet man vilka som sparar? Och vilka inkomster och ekonomiska möjligheter som olika individer har? ”Förr i tiden” kunde man se i Taxeringskalendern vad folk tjänade, vilken ekonomi de hade och hur förmögna de var. Många (kloka och förståndiga personer som PerPenning…  🙂 ) tror fortfarande att det är så. Men tiderna förändras.

Även om allt blir mer transparent, med allt mer info på webben, så är det också många som inser att så är fallet. Då agerar man därefter för att ha sina inkomster och privatekonomi i fred, både för myndigheter och för det övriga samhället. Besser är en utpräglad sådan person. ”Fly below the radar” är en av mina främsta egenskaper.

Jag ser till att mina inkomster, min privatekonomi och mina investeringar varken synas av nyfikna grannar, av halvskumma ”finansrådgivare” eller kriminella bedragare som bara är ute efter ”snabba cash”. Man bör även se upp med vad politiker och myndigheter vet om sitt privatliv och sin privatekonomi.

Inkomster…?

Om vi börjar med offentligt registrerad inkomst och den information som skattemyndigheter och taxeringskalendern har, så består inkomsten av 4 inkomstslag. Det är också de 4 vanligaste inkomsterna som man betalar skatt för. Besser (och många andra…) vill gärna ”optimera” sina skatter… 🙂 , så här kommer några argument till varför registrerade inkomster inte alltid stämmer med verkligheten och ”sanningen”.

Inkomst av tjänst… Den inkomsten som redovisas här är den info som arbetsgivaren skickar in med kontrolluppgiften. Men inkomst av tjänst redovisar inte ”inkomst från svartjobb” eller ”inkomst av eget arbete”. Svartjobben har minskat de senaste åren men jag tror att de kommer att öka igen om några år när nästa lågkonjunktur kommer. Politikerna kommer att öka skattetrycket och fler kommer att bli arbetslösa. För många blir svartjobb och bidrag ett sätt att överleva. Det blir också allt fler ”nya svenskar” som inte kan ta kvalificerade jobb överhuvudtaget. Då blir tillfälliga svartjobb en möjlig inkomst.

”Eget arbete” är något som redan idag är mycket vanligt i Sverige, och det kommer att bli ännu mer lönsamt med stigande skatter och ”skattekilar”. De flesta svenskar fixar idag själva fönstermålning och altanspikning i stället för att lägga ut jobbet till ”vita” företag med momsredovisning, trots ROT avdrag. När ROT avdraget sen försvinner helt om några år, så blir det igen bara svartjobb och eget arbete som gäller. Många kommer också att lägga mindre tid och energi på ”beskattningsbara inkomster”. Sen har vi alla ”långtidsarbetslösa” som inte har något vanligt jobb alls. Där blir svartjobb, småjobb och bidrag räddningen.

Det betyder att registrerad ”inkomst av tjänst” inte kommer att vara hela sanningen för allt fler svenskar och det blir också större skillnader mellan beskattade och obeskattade inkomster.

Inkomst av näringsverksamhet… Numera startar många svenska egna företag och det finns också flera anledningar till det. Antingen för att man vill vara sin egen chef eller för att man tror att det är mer lönsamt än att vara anställd. (Med ett eget företag kan lönen (i teorin…) bli hur stor som helst… J) Men många gör det också för att man inte kan få några andra jobb alls. Man är inte ”anställningsbar” helt enkelt. Många ”nya svenskar” saknar grundläggande kunskap och kvalifikationer för att bli anställda i ”vanliga företag” eller i offentlig verksamhet. Ett eget företag (inom service, hantverk eller handel…) blir då den enda räddningen för många svenskar.

Med ett eget företag så kan man (både helt legalt och olagligt…) fixa och trixa med bokföring och redovisning. Både resultaträkning och balansräkning kan ”justeras med bokslutsdispositioner” så att den deklarerade inkomsten optimeras. (Ofta vill företagare bara ha så låg registrerad inkomst som möjligt, men då glömmer man att både allmän pension och tjänstepension är beroende av den beskattade och registrerade lönen.)

Har man ”inkomst av näringsverksamhet” så har man stora möjligheter att justera den registrerade inkomsten så att den passar den nettoinkomst man själv vill ha ut.

Inkomst av kapital….  Numera har vi ingen förmögenhetsskatt och allt fler har sina aktier och fonder på ISK konto. Därmed finns det ingen anledning alls att visa om man har några ”inkomster av kapital”. Både utdelningar och reavinster är på ISK konto schablonbeskattas och är därmed inte heller redovisade i deklarationer eller i taxeringskalendern. ISK konto är en av anledningarna till att många svenskar inte skyltar med sina aktieinvesteringar eller sina förmögenheter.

Den enda anledningen att ta upp inkomst av kapital är när man har skulder, dvs ”negativ inkomst av kapital”. Då är det helt OK ta up räntor och göra avdrag på skatten. (Egentligen är det ganska fantastiskt att vi har 30% skatteavdrag för skuldräntor samtidigt som samma person kan ha stora inkomster från aktieutdelningar och reavinster som är lågt beskattade på ett ISK konto.)

Inkomst av kapital är numera bara något som används för att göra skatteavdrag för räntor i deklarationen. De flesta svenskar med ”vanliga kapitalinkomster” har kapitalet på ISK konto eller undviker att registrera affärerna överhuvudtaget (t.ex. reavinst på lös egendom….).

Inkomst av fastighet…. Det är också fantastiskt att om man har en fastighet så anses man också ha en inkomst av den. Därmed tvingas man också betala skatt på den ”fiktiva” inkomsten. Numera har fastighetsskatten (kommunal fastighetsavgift…) sen några år tillbaka begränsats (till max 7.812.-  för år 2018) men det krävs bara några pennstreck så kan politiker höja även den skatten. Alla fastigheter måste registreras med lagfart hos lantmäteriet och därmed är det enkelt för skatteverket att veta vem som äger en villa, ett radhus eller en sommarstuga som kan beskattas Det är nära nog omöjligt att undvika fastighetsskatten om man har registrerad fast egendom.

Det fantastiska är att allt annat boende, som äldre, stora och centrala hyreslägenheter (med låga hyror…) eller stora och dyra bostadsrätter (med stora realvärden…) inte är registrerade på samma sätt och inte heller anses ge en ”inkomst” i samma utsträckning.

Inkomst av fastighet gäller bara för boende i egna fastigheter (fast egendom…) helt oberoende av värdet på boendet. Bor man i hyresrätt (med fiktivt värde, svartkontrakt) eller bostadsrätt (med realt värde, reavinst) så betalar man ingen avgift på inkomst av fastighet.

Inkomst av fastighet och taxeringsvärdet säger inget om värdet på boendet för de flesta svenskar. Bostadsrätter kan vara lika dyra som villor och radhus.

Fly below the radar…

Hur är det med Bessers beskattningsbara inkomster? Besser är sparsam, men inte snål och han har en bra beskattningsbar inkomst av tjänst (utan att behöva jobba allt för mycket :-)). Men jag är också händig och behöver oftast inte anlita hantverkare, varken med vit betalning eller som svartjobbare. Det blir en del skattefritt ”eget arbete”.  Jag har inget eget företag och därmed ingen inkomst från näringsverksamhet, men inte heller något administrativt jobb med firman eller någon offentlig registrering av verksamhet.

Besser har inga skulder alls, och därmed inga amorteringar eller avdrag för räntor. Men jag har en hel del övriga tillgångar (en stark balansräkning…. :-)) och har hyfsat stora aktieutdelningar på ett ISK konto. Det blir ingen inkomst av kapital och ingen avkastning eller ekonomiska tillgångar som syns i deklarationen eller i taxeringskalendern.

Besser har ingen inkomst av fastighet (ingen fast egendom…) men har en stor, dyr och central bostadsrätt och en mycket fint belägen (arrenderad…) sommarstuga. Jag betalar ingen fastighetsskatt och har alltså ingen registrerad fast egendom eller taxeringsvärde.

Det här gäller inte bara offentliga register och skattemyndigheten utan också banker och finansinstitut. Jag har mina tillgångar, mitt sparande, mina aktieinvesteringar och mina vanliga bankärenden (lön, kreditkort och betalningar) i olika banker. Då blir det svårt för utomstående banker och finansbolag att få grepp om min privatekonomi och det blir det färre ”rådgivare” som ringer upp och vill ”hjälpa till” med min privatekonomi. ”Fly below the radar” gäller även här.… 🙂.

Slutsats

Regelbundet sparande är grunden till en välskött privatekonomi. Det spelar mindre roll hur mycket man sparar i absoluta tal men sparkvoten bör nog ligga på minst mellan 10 till 25 % beroende på den egna situationen. Antagligen ganska självklart för de som läser den här bloggen… 🙂

Man bör undvika att registrera och visa upp allt för mycket av sin privatekonomi. Det gäller både för politiker, myndigheter, grannar, vänner och på sociala medier. Det kan bli otrevliga överraskningar både i form av onödiga skatter, halvskumma rådgivare och rena bedrägerier.

När det gäller ”inkomster” så är det stora skillnader på de inkomster som beskattas och de inkomster som är netto redan från början. Tyvärr kommer den skillnaden att öka i framtiden, så det gäller att tänka till redan idag. Det hjälper att ha bra koll på skattelagstiftningen… 🙂. (Lite skattetips kommer även i nästa inlägg…)

Besser

 

Det här är den tredje delen i genomgången av klassiska finansböcker. Jag tycker att alla tre böckerna är läsvärda och rekommenderar dem varmt (Richest man in Babylon, Where are the Customers Yachts? och Extraordinary Popular Delusions). De är kanske överkurs för många aktieinvesterare, men vill man få djupare perspektiv på och erfarenhet av investeringar så borde de tre böckerna vara obligatorisk läsning.

Ekonomisk historia

Besser som gillar både ekonomisk historia och bra böcker vet att allt som vi ser i finansbranschen idag också har hänt förut. Det är därför man just inom aktieinvesteringar kan lära sig av historien och andra tider.  Börscyklerna och nedgångar upprepar sig med förvånande regelbundenhet (2008,2001, 1990…..) och finansbranschen är sig fortfarande lik.

Redan år 1841 kom ” Extraordinary Popular Delusions and the Madness of Crowds” ut, skriven av Charles Mackay. En bok som idag kanske är helt bortglömd men som var tidigt ute och varnade för investeringshysteri och spekulationsbubblor.

Boken finns nu i nytryck från 2013 och finns att köpa häftad från t.ex. adlibris.com för 113 kronor. Det är en ganska tunn bok på bara 115 sidor och den är lättläst. Om man inte vill investera tid (3 tim) och pengar (113.-) så finns ett sammandrag nedan…. 🙂

Det är ganska fantastiskt att den masspsykologi som beskrevs 1841 även gäller för börsen 2018, 177 år senare. Man kan alltid lära sig något av historien.

Tre bubblor

Boken beskriver tre tidiga ”spekulationsbubblor” som orsakades masspsykos bland ”investerare” (som egentligen bara var spekulanter). Två av bubblorna var resultatet av rent bedrägeri, något som vi också sett hemma i Sverige de senaste åren.

Den första bubblan som beskrivs var ”The Mississippi Scheme” i Frankrike år 1716. Ett bluffbolag som fick exklusiva rättigheter att handla med de franska kolonierna runt Mississippi. Andelar i bolaget såldes genom ryktesspridning till allt högre priser, och bolaget svarade med att utfärda allt fler andelar. Alla som kunde köpte andelar. Alla ville vara med och bli rika. Det var främst adel och godsherrar som satsade stort, där många lånade och pantsatte delar av sin förmögenhet. När bubblan sprack så fanns det ingen vettig redovisning av andelarna, och alla pengar var borta. Varje andelssedel (aktie) var i princip värdelös. Många adelsmän flydde ut på den franska landsbygden eller utomlands för att undgå sina skulder. Det var bara början till det folkliga missnöjet med den franska adeln. Finalen kom sen den 14 juli 1789.

Den andra bubblan var av samma typ, ”The South Sea Bubble” år 1711 i England. Även detta var ett bluffföretag som fick exklusiv handels rättigheter via mutor till politiker och rätt inom myndigheter och offentlig verksamhet. Det gick något år men sen sprack bubblan. De flesta högre politiker var inblandade och det blev uppror bland folket där vanliga arbetare och småföretagare förlorat stora delar av sitt kapital. Många hade dessutom belånat sig för att kunna köpa ännu fler andelar.

I efterdyningarna, när alla politiker försökte förklara vad som hänt, så var det alltid någon annan som var skyldig. Alla skylde på andra och dokumentation och registreringar försvann. Det blev slutet för många politiker och en utrensning i parlamentet. Det engelska parlamentet överlevde, men överhuset med adeln förlorade mycket av sin makt.

Det är bara ett exempel på korruptionen inom den offentliga förvaltningen som även i våra dagar existerar . Det är samma sak som vi ser i ”Muthärvan i Göteborg” eller bygget i Stockholm av ”Nya Karolinska Sjukhuset, NKS”.

Den tredje spekulationsbubblan var den välkända (??) ”Tulpanbubblan” i Holland år 1635. Det var inte ett personligt bedrägeri utan mer ett pyramidspel där ”investerare” hoppades att det alltid fanns någon som ville betala ett högre värde i framtiden för de tulpanlökar som man köpte idag. Det var också här som många ”företagare” som på spekulation köpte hela partier med tulpanlökar för att senare levereras till köpare på beställningar till förbestämda (och höga…) priser. När marknadspriset rasade så var det få som ville lösa in sina beställningar, och hela samhället kom i gungning. Det blev långa förhandlingar i domstolar, men det civila samhället överlevde spekulationsbubblan ganska oskadat.

Det är samma sak vi ser idag när många tror att priset på bostäder, framför allt nyproducerade BRF lägenheter i storstäderna, alltid kommer att gå upp. Det finns alltid någon annan som kan låna ännu mer kapital från banken och då köpa en ännu dyrare lägenhet. Att sen allt betalas med gratis ”monopolpengar” och låga räntor gör det hela bra lättare att fortsätta ”investera” i nya och större lägenheter. Något som också alla nystartade ”fastighetsbolag” drar nytta av med ännu fler och lyxigare nyproduktion av bostäder. Kanske är även det här en svensk spekulationsbubbla?

Sammanfattning

Det är ganska fantastiskt att Charles Mackay skrev boken 1841 när de tre bubblorna var från 1635, 1711 och 1716. Anledningen är antagligen att de två senaste spekulationsbubblorna (1711 och 1716) båda påverkade både det Engelska och Franska samhället under de närmaste 100 åren.

Charles Mackay var en publicist och ”grävande journalist” av bästa sort. Han blev också senare chefredaktör för ”London Illustrated News”.  Det han har gjort i boken är att gå igenom data och domstolsprotokoll för alla inblandade. Även om individerna i de båda bubblorna kanske är ointressanta så är det nyttigt att se hur just ”Madness of Crowds” påverkat också på individnivå. Både allmänt kloka, förnuftiga och smarta människor dras med när girigheten slår till.

 Spekulation bygger på att någon annan skall betala mer än vad man själv har gjort. Då är det lätt att bli girig och dras med i ”madness of crowds”. Men spekulationsbubblor spricker alltid, förr eller senare…..!!

(Det är även idag lätt att bli girig och ryckas med i en masspsykos om man inte stannar upp, tänker till och använder ”sunt förnuft”. Vill man veta mer om investeringsbedrägerier under de senaste 100 åren så kan man läsa wikipedia under ”List_of_ Ponzi _schemes”. Det är en ganska fantastisk lista av lurade ”investerare” ända fram till våra dagar…..)

Vad händer med Eniro och Fingerprint…?

Två av mina favoritexempel på oärliga och oseriösa bolag i Sverige är just Eniro och Fingerprint. Jag har tidigare skrivit inlägg om dem, men med tanke på det här inläggets rubrik kan jag komplettera med lite mer info…

Eniro kurs låg runt 0.30 fram till november 2017 när man gick ut med info om en ny kontantemission. Kursen föll till 0.10 och sen igen till 0.05 i december 2017. Det betyder att kursen gått ner 83 % på tre månader och kursen har gått ner mer än 99 % under de senaste 3 åren. Eniro har idag 7.800 aktieägare i Avanza.

Vad beror allt det här på? Delvis en oskicklig styrelse och företagsledning. Företaget blöder kapital och intäkterna minskar hela tiden. Ett exempel på hur Eniro handskas med sin egen ekonomi är en tvist om eniro.fi  i augusti 2017. Det finska bolaget Fonecta köpte 2010 Eniros verksamhet i finland, och därmed rätten till domänen eniro.fi . (Ganska otroligt att sälja ut sitt eget varumärke i ett nordiskt grannland…!!). Eniro ville fortfarande få tillgång till trafiken under 2017 och drog Fonecta till skiljenämnd där man förlorade tvisten. Eniro fick stå för alla kostnader och notan slutade på 11.4 miljoner kronor.

För mig är det helt otroligt att Eniro först säljer ut sitt eget varumärke och sen gå in i en tvist som man med stor sannolikhet skulle förlora.  Att företaget förlorar 11.4 miljoner helt i onödan tyder på desperation och inkompetens hos företagsledningen. Ytterligare en orsak att inte köpa aktier i Eniro.

Fingerprint vinstvarnade igen den 25 januari i år (den fjärde sedan december 2016) och aktien föll 25 % till 12.50 efter nyheten. Enligt Claes Hemberg (på Avanza..) finns det idag totalt cirka 60.000 aktieägare, där 90% har köpt efter toppen i december 2015 (med kurser runt 135 kr).

Kursen är ner 75 % det senaste året och aktien har idag 33.600 aktieägare i Avanza. Snittköpet ligger kring 80 kronor, och snittförlusten på mellan 70.000 och 100.000 per aktieägare enligt Avanza.

Det betyder att det nu finns cirka 54.000 besvikna aktieägare, där de flesta förlorat stora belopp. De kommer antagligen kommer att hålla kvar sina aktier vad som än händer. Tyvärr fungerar det mänskliga psyket så. Nya och oerfarna aktieägare tror på en ”turn around” och vill inte inse sanningen att det blir en (realiserad…) förlust. Har man inte sålt aktierna, så har man fortfarande kvar hoppet att vinna tillbaka vinsten i framtiden.

Personerna i och runt Fingerprint är en speciell historia. I onsdags dömdes ”Fingerprintprofilen Crowdhater” till böter på 150.000.- för att ha manipulerat kursen på Fingerprints aktie. Han hade lagt köporder på totalt 3,5 miljarder vid 78 tillfällen utspritt under 58 dagar. Det var köporder som inte var avsedda att leda till avslut utan bara för att få upp aktiekursen. Förra året dömdes två tidigare styrelseledamöter i Fingerprint till fängelse i 1,5 år för insiderbrott. Ytterligare en rättegång påbörjas antagligen under våren, där bolagets huvudaktieägare nu är misstänkt för grovt insiderbrott. En härlig samling småskurkar… 🙂

Handeln i Fingerprint kommer antagligen att tvina bort, ingen vill sälja (säker förlust…) och inga (nya aktieägare…) vill köpa så det blir ”död aktie” på en permanent låg kursnivå. Några fonder och institutioner kommer kanske att bita i det sura äpplet och ta smällen med en reaförlust, men de allra flesta småsparare kommer att behålla sina aktier ända fram till konkursen.

Slutsats

Det gäller att skilja på ”att spekulera” och på ”att investera”. När girigheten slår till så är det lätt att ryckas med i en spekulationsbubbla. Då är sannolikheten stor att man som småsparare förlorar hela sitt ”investeringskapital”.

Det här vet många ”smarta finansmän” om. Det är därför som de flesta spekulationsbubblor också är rena finansiella bedrägerier i grunden. Det finns alltid några få som gör vinst även på spekulationsbubblor.

Eller för att citera Warren Buffett:  “When a man with money meets a man with experience, the man with experience leaves with money and the man with money leaves with experience”

Warren Buffett brukar också säga ”Turns around seldom turn” men i verkligheten så gäller ”Turns around almost never turn”. Att köpa aktier i den typen av bolag med förhoppningen att aktiekursen kommer att gå uppåt är inget som rekommenderas.

Det finns något att lära av Eniro och Fingerprint. Alla aktiekurser för alla bolag går både upp och ner. Att ”köpa bra bolag när de är billiga” är något helt annat än att ”köpa dåliga bolag som alltid är för dyra”, oberoende av deras börskurs.

Besser

Ja, vad händer med H&M i framtiden? Det vet jag inte, men man kan alltid gissa. Men först en kort redovisning av mina egna tankar om H&M.

Annorlunda tänkande

De som läser den här bloggen vet att jag är en (helt?) annorlunda aktieinvesterare.  Jag bryr mig inte om finansanalys med snygga siffror i Excel ark (från resultaträkningar, balansräkningar och årsredovisningar)och inte heller fina ord i avancerade aktieanalyser (från duktiga (?) och kompetenta (?)fondförvaltare, bankanalytiker, ekonomijournalister eller bloggare).

Jag väljer att ha ett mycket enklare urval av aktier. Det blir investeringar i en bred samling aktier i ”stora, stabila och lönsamma bolag” som kanske ligger ganska nära index men utan de riktiga skräpbolagen (typ Eniro och Fingerprint).

Servettanalys

Det var ett blogginlägg från ”Lundaluppen” (30/12 2017, finns här) där både H&M och aktieanalys diskuterades. Behöver man göra mer än en ”servettanalys” av en aktie innan man investerar i bolaget?  Det fanns flera synpunkter, men som framgår ovan anser jag att en ”servettanalys” kanske räcker.

Personanalys

Om en servettanalys kanske räcker, vad behövs då mer? När det gäller H&M så vet jag inget om mode, butiksetableringar, e-handel eller logistikflöden, men det behöver jag inte heller bry mig om.

Hur utvecklingen blir för företaget H&M är helt upp till huvudägare, styrelse och företagsledning att ta ansvar för. Om marknaden förändras så får också H&M förändras. Och om det finns kunniga, erfarna och kompetenta personer på alla positioner så räcker det för mig.

Det som förvånar mig är att så få gör en bättre ”personanalys” när det gäller investeringar i aktier. Det är trots allt individer som formar framtiden för varje bolag, både verksamhet, den långsiktiga värdeutvecklingen och därmed (i viss mån..) den långsiktiga lönsamheten och kursutvecklingen.

Om ett bolag har oseriösa huvudägare, en korrumperad och inkompetent styrelse och kriminella personer i företagsledningen så spelar varken siffror (i årsredovisningen) eller ord (i en aktieanalys) någon som helst roll för en långsiktig värdering.

Vi har sett flera bolag av den typen på börsen de senaste åren. Ändå är det många som köper aktier i just sådana bolag. För mig är det mycket ”förvånande”… 🙂

Jag känner naturligtvis inte personligen de personer som ansvarar för H&Ms framtid, men jag har en ganska klar bild av de viktigaste personerna och det räcker för mig.

Huvudägaren (och Ordförande) är en bevisat strategiskt kompetent person, övriga styrelsemedlemmar är alla kända och hyfsat kompetenta inom sina respektive område, och VD har både sin egen förmögenhet investerad i och en lång relation med bolaget. Det finns all anledning att tro att både han och alla andra kommer att kämpa på för att få bra resultat för sig själva och alla aktieägare framöver.

När marknaden förändras så kommer en flexibel och kompetent styrelse och VD att anpassa företagets verksamhet efter marknadens förändringar. Det kommer kanske att ta lite tid, men H&M är fortfarande (och kommer nog att förbli….) ett ”stort, stabilt och lönsamt bolag”.

Huvudägaren

Vad har då en bevisat kompetent person som Stefan Persson gjort det senaste året? Han har kontinuerligt köpt ytterligare aktier under hela 2017.

Han köpte 3,9 miljoner B-aktier den 4 till 6 juni till kursen 212.- till 214.- . Därefter köpte han 4,4 miljoner B-aktier den 28 sep till 2 okt till kursen 211.- . Året avslutades med köp av 20 miljoner B-aktier den 15 till 19 dec till kursen 168.- till 173.- .  Totalt inköp av mer än 28 miljoner aktier bara under senaste halvåret 2017.

Idag har Stefan Persson med familj 492 miljoner B-aktier och 194 miljoner A-aktier vilket representerar 41.5 % av kapitalet och 71.6% av rösterna.

Om huvudägaren och ordförande i ett bra bolag med tillfälliga (??) problem köper fler aktier när kursen går ner så är det en signal som jag noterar.

Investeringsregler

Som jag tidigare skrivit så har jag en planerad (och delvis fiktiv…) ”aktiefond” som innehåller 42.000 aktier. Dessutom har jag en liten aktieportfölj som jag kallar ”Övriga aktier” där jag kan välja fritt bland alla aktier på LC och MC. Men jag har också investeringsregler för både aktiefonden och Övriga aktier.

Min aktiefond får innehålla max 3.000 aktier i H&M och för portföljen Övriga aktier så får varje bolag (med aktiekurs över 150.-) bara innehålla 500 aktier. (För bolag med aktiekurs runt eller under 150.- får jag köpa max 1.000 aktier.) Det betyder att jag tidigare kunde köpa totalt 3.500 aktier i H&M innan det blev köpstopp. Men när kursen nu kom ner till ”runt 150.-” så kunde jag nu köpa 500 aktier till. Det blir totalt 4.000 aktier och jag kan väl redan avslöja att jag nu har nått den gränsen  🙂

Tvätta byket?

Det var Lundaluppen som skulle ”tvätta byket” och redovisade hur han under 2017 köpt allt fler aktier i H&M. Då får väl jag försöka göra samma sak….

Inköp Aktiefonden:

Inköp H&M B:  dec 2016, 100 st a 255.- /  jan 2017, 100 st a 242.- / feb 2017, 100 st a 234.- / maj 2017, 100 st a 218.- / juni 2017, 100 st a 211.- / sep 2017, 250 st a 201.-  / nov 2017, 250 st a 207.- / jan 2018, 2.000 aktier a 168.-. Det blir totalt 3.000 aktier med GAV på 185.-

Inköp Övriga aktier:

Inköp H&M B:   apr 2017, 100 st a 225.- / juli 2017, 100 st a 212.- /  nov 2017, 100 st a 194.- / jan 2018, 200 st a 168.-. / jan 2018, 500 st a 158.-  Det blir totalt 1.000 aktier med GAV på 175.-.

Behavioral Finance

Det finns naturligtvis också psykologiska aspekter på aktieinvesteringar. En av de grundläggande delarna inom Behavioral Finance är ”Overreaction and Availability Bias”.  Så här beskrivs begreppet av investopedia…

 ”One consequence of having emotion in the stock market is the overreaction toward new information. According to market efficiency, new information should more or less be reflected instantly in a security’s price. For example, good news should raise a business’ share price accordingly, and that gain in share price should not decline if no new information has been released since.

Reality, however, tends to contradict this theory. Oftentimes, participants in the stock market predictably overreact to new information, creating a larger-than-appropriate effect on a security’s price. Furthermore, it also appears that this price surge is not a permanent trend – although the price change is usually sudden and sizable, the surge erodes over time.”

Redan 1985 gjorde Werner De Bont och Richard Thaler en studie om det här fenomenet med titeln ”Does the Market Overreact?”. Studien bestod av ett antal aktieportföljer med ”vinnare” och ”förlorare”. Resultatet av studien beskrivs så här…

”In both the winners and losers portfolios, investors essentially overreacted. In the case of loser stocks, investors overreacted to bad news, driving the stocks’ share prices down disproportionately. After some time, investors realized that their pessimism was not entirely justified, and these losers began rebounding as investors came to the conclusion that the stock was underpriced. The exact opposite is true with the winners portfolio: investors eventually realized that their exuberance wasn’t totally justified.”

”According to the Availability Bias, people tend to heavily weight their decisions toward more recent information, making any new opinion biased toward that latest news.”

Investeringar i H&M

Själv är jag helt OK med mina investeringar i H&M. Då spelar det ingen roll vad som händer med aktiekurs och utdelningar. Jag behöver inte bry mig om kursen går ner till 150.- eller om utdelningarna halveras.  Jag har en riskbegränsad och diversifierad investeringsstrategi där enskilda aktier inte har någon avgörande betydelse.

Jag har köpt alla de aktier i H&M som jag planerade för och det finns ytterligare 39.000 (delvis fiktiva…) aktier i min aktiefond som  jag kan kompensera med om det nu skulle gå illa för H&M. (Men det gör det antagligen inte… 🙂 ) Även om utdelningarna halveras så blir direktavkastningen helt OK på mina GAV värden. Vi får väl se vad som händer fram till årsstämman i vår.

Vad händer i framtiden?

Om nu konkurrensen från e-handel ökar och butiksförsäljningen skulle minska, vad händer då? Det gäller som vanligt att skilja på pris (aktiekurser) och värde (framtida lönsamhet). Jag bryr mig inte om att aktiekursen är kortsiktigt volatil och inte heller så mycket om gissningar om framtida värde. För mig räcker det att den långsiktiga lönsamheten är tillräkligt stor för att betala utdelningar varje år.

Om intäkterna minskar så får väl H&M också minska på sina kostnaderna. Där har H&M unika möjligheter, med låga hyror och korta  hyreskontrakt. Under senaste verksamhetsåret så öppnades 408 butiker med varumärket H&M och 82 butiker stängdes . Om vi antar att H&M istället stänger 160 mindre lönsamma butiker per år så borde den totala lönsamheten öka ordentligt. Samtidigt som den internationella expansionen fortsätter i mer normal takt.

Det är lätt att stirra sig blind på den svenska hemmamarknaden, både när det gäller köpmönster och marknadsutveckling, men H&M har ett internationellt försäljningsnät av butiker och det finns fortfarande utrymme för internationell expansion i många nya länder. Om än i lugnare takt….

(Vill man veta vad Peter Malmqvist tycker om H&M kan man läsa det   här  )

Ett Gott Nytt Börs År 2018

Jag fick en hälsning från R M på mitt senaste inlägg med en önskan om ”Ett Gott Nytt Börs År 2018.” Men vad är ett gott börsår? Det finns flera tolkningar, ”Ett Gott Börs År” kan betyda så mycket….. 🙂

Det kan antingen betyda “att bra bolag blir billiga” dvs det blir låga priser på ”stora, stabila och lönsamma bolag” så att långsiktiga aktieinvesterare kan göra lönsamma investeringar eller ”högre aktiekurser på alla mina egna aktier”, dvs en fiktiv avkastning som gör att många aktieinvesterare tycker att de själva både är smarta och framgångsrika. (Ni vet vad jag föredrar…. 🙂 )

Nästa inlägg blir en sammanfattning och recension av den tredje och avslutande boken i serien klassiska investeringsböcker. Den skrevs redan för 177 år sen men innehållet är lika aktuellt idag som 1841. Missa inte det inlägget om två veckor…. 🙂

Slutsats

När det gäller framtiden för H&M så behöver jag inte bekymra mig alls. Jag har gjort alla de investeringar som jag planerat för och det finns massor med andra aktier att fortsätta investera i. För mig är aktieinvesteringar (till skillnad från många andra investeringar !!!) bara en hobby.

Ett av de fyra grundläggande krav jag har på mina aktieinvesteringar är att de skall vara just ”Bekymmersfria”. Så här är det formulerat…

”Mina aktieinvesteringar ger mig aldrig bekymmer, tunga tankar eller dåligt samvete. Jag belånar aldrig aktier, investerar bara på lång sikt och endast med kapital som jag kan undvara.”

Med en redan från början planerad riskbegränsning och diversifiering så har enskilda aktier en begränsad påverkan av det totala utfallet. H&M utgör bara 7 % (i antal aktier !!)av min aktiefond och det är en ganska lagom viktning som jag ser det.

(Yes, jag räknar i antalet aktier och tycker att antalet aktier är viktigt. För det är bara antalet aktier som avgör hur stora utdelningarna blir. Dvs jag tycker att det är bättre att ha 3.000 aktier i H&M än att ha t.ex 300 aktier i H&M…. 🙂 . Men det är naturligtvis alltid bättre att ha några aktier i H&M (med rätt GAV…?) än att inte ha några aktier alls)

Besser

Det blir en kort avstämning för 2017. Jag gjorde tidigare en avstämning efter första halvåret men nu är det helåret 2017 som gäller. Avstämningen är mest en sammanfattning av året för mig själv, men också en redovisning på att jag verkligen ”gör som jag skriver”. (Vilket några kanske betvivlar…? 🙂  )

Hur har det gått 2017? Det är bara fyra delar som är viktiga. Men först en uppdatering av investeringsstrategin.

Investeringsstrategi

De som läster den här bloggen vet att jag är ”en något annorlunda investerare”, är långsiktig och helst vill ”köpa bra bolag billigt”. Men sen våren 2015 så köper jag också aktier mer regelbundet. (Vilket jag också gjorde 2008 till våren 2014. Sen gick jag ur börsen (dumt!!), men jag har fortfarande kvar regelbundet sparande, och jag har lärt mig en läxa)

Sen 2014 har jag redan sex planerade (fiktiva..)aktieportföljer.  Mina investeringsregler bestämmer bara när, hur och till vilket pris jag skall köpa mina aktier. De har alltså inget att göra med vilka aktier jag köper eller antal aktier, dvs varje portfölj har bestämda aktier och antal redan från början.

Det är färdiga aktieportföljer som bara behöver fyllas på med aktier till rätt pris i rätt bolag. Totalt omfattar mina sex planerade ”aktiva portföljer” 42.000 aktier, något ojämnt fördelade på 35 bolag. Av bolagen är 16 st inom OMXS30, 16 st inom övriga LC och 3 st inom MC.

Det blir egen aktiefond (helt enligt UCITS 4…(Googla?)) som både är riskbegränsad och som kommer att ge regelbundna utdelningar, både nu och i framtiden. Den ligger också nära en indexfond, (men utan Fingerprint och Eniro… 🙂 ). Värdeutvecklingen är inte så viktig, men förhoppningsvis kommer min ”aktiefond” att utvecklas som index. För mig är utdelningarna alltid viktigast.

Det är alltså numera två aktiestrategier som jag använder.

Strategi 1: Regelbundet sparande, Regelbundna investeringar…. Jag gör ett eller flera inköp varje kvartal. Det är inköp till mina fiktiva portföljer, men också till ”Övriga aktier” som ligger utanför de förbestämda aktieportföljerna. Det är främst inköp när det blir ”bra tillfällen i bra bolag”, helt oberoende av mina planerade portföljer.

Strategi 2: Regelbundet sparande, Skapa investeringskapital, Investera selektivt….  Det här är min grundläggande strategi där jag fortfarande bygger upp mer investeringskapital för framtida bruk. Jag har drygt 80 % av det kapital som jag (tror att jag….) behöver för att investera i mina aktiva portföljer.  Det är naturligtvis bara gissningar av framtida aktiekurser, så jag kommer antagligen också att behöva ett extra buffertkapital för att klara alla inköp.

Finansiering 2017

Totalt har jag under 2017 ökat mitt investeringskapital med 231 tkr (brutto).  Det har varit regelbundet sparande, men med olika belopp varje månad. Jag har också haft några större oväntade utgifter under året. Bland annat har jag betalat en restskatt på drygt 20.000 som jag inte räknade med. Men nästa år borde det bli pengar tillbaka från skatten istället. (Hoppas jag  J). Jag sålde även av mina sista aktiefonder i början av året för 44.800 kronor (med bra reavinst), och de är inkluderade i årets finansiering, liksom ränta, aktieutdelningar och diverse andra ”oplanerade inkomster”.

Investering 2017

Totalt har jag under 2017 gjort 13 investeringar och köpt 3.050 aktier, en total investering på 393 tkr.  Av dessa så har 1.900 aktier för 248 tkr varit till de aktiva portföljerna. Som vi ser så har inköpen varit mycket större än sparandet, men både mina regelbundna och selektiva investeringar i aktiva portföljer betalas av mitt befintliga investeringskapital.

Som jag tidigare skrivit, här är en av fördelarna med att separera investeringskapital (Preparation) och investeringar (Performance). Eller för att uttrycka det på svenska, det är viktigt att skilja på finansiering och investering… 🙂 . (Jag har två konton för mitt investeringskapital, ett konto för sparande och insättningar (finansiering) och ett annat konto för uttag och inköp (investeringar)).

Avkastning 2017

Avkastningen under 2017 har varit aktieutdelningar på totalt 16.095 kr. Jag har inte sålt några aktier och jag har därmed inte gjort några reavinster på aktier. Men jag har heller inte gjort några reaförluster! Hela tanken med avkastning i form av utdelningar är att behålla aktier som ger (ökande…?) utdelningar varje år. (Se även inlägget ”De rikas hemlighet” från 15/9 2017)

Med en huvudsaklig ”Buy&Hold” strategi försöker jag undvika både reavinster och reaförluster… J. Alla mina aktier ger löpande utdelningar och antalet aktier kommer att öka framöver.

Avkastningen (utdelningarna..) har realiserats (utbetalats..) med en genomsnittlig YOC på 3,67 %.  Detta delvis pga halv utdelning på senast köpta H&M aktier (mellan 17/4 till 14/11). Nästa år blir det mer än fördubblad avkastning och ett bättre YOC-värde, (hoppas jag… 🙂 ).

Skatt, Avgifter och Kostnader 2017

Den totala skatten på mina aktier och utdelningar har under året varit 1.567 kr. För mig är skatter (och andra avgifter och löpande kostnader…) är en viktig del av planeringen. Det är de löpande kostnaderna (och skatterna..!) som tar en stor del av den långsiktiga avkastningen, som vi också sett i några tidigare inlägg. Skatter är också kostnader!. Jag har alla mina aktier i ett ISK konto och har därmed betalt ISK-skatt på kapitalunderlag för 2017. Men det viktiga är inte bara den totala skatten i absoluta tal, utan också skatt i relation till avkastning.

(Skatten på ISK-konto beräknas på ”kapitalunderlag” (0.375% år 2017 och 0.450% år 2018, en skattehöjning på 20%!!) men skatten på en aktiedepå beräknas på realiserad avkastning (30%). Det betyder att det alltid finns en brytpunkt där aktiedepå blir förmånligare än ISK-konto beroende på avkastning. För 2018 går gränsen vid 1.50% i nettoavkastning.)

Totalt har jag betalat 9.7 % i skatt på mina utdelningar (avkastningen). Så för 2017 var ISK fortfarande förmånligare än aktiedepå .

Mina 13 inköp har kostat 897.- i courtage och mitt ISK konto i SEB har för närvarande ingen avgift. För övrigt finns inga andra kostnader eller avgifter för mina aktieportföljer. Det betyder att mina totala avgifter och kostnader för 2017 uppgår till 0.23% av investerat kapital. Helt OK.

Min målsättning är också att mina kostnader för varje enskild investering alltid skall ligga under 0.50% av investerat kapital. Något som jag lyckats med i alla mina 13 investeringar under 2017.

Track Record

Det som är så viktigt när det gäller aktieinvesteringar är att dokumentera alla aspekter av de investeringar man gör. Det är därför som regelbundna avstämningar är så viktiga, och det är avstämningar som gör att man kan lära sig av sina misstag. Men också att göra bättre förutsägelser och gissningar om framtiden. Det blir en stor fördel att veta vad man kan göra om man redan vet vad man har gjort.

Några gissningar inför 2018… Finansiering och sparande kommer i stort sett att bli lika som 2017, Investeringar och inköp kommer att öka med cirka 50 %, och Avkastningen kommer att öka med mer än 150 % jämfört med 2017. Skatten och kostnader kommer att öka i absoluta tal, men ISK skatten kommer fortfarande ligga under 15 % i relativa tal.

3P, en gång till

Det är egentligen ganska lätt att ”bli framgångsrik med aktier”. Det behövs bara tre steg för att lyckas…

Planning…. Planera din aktiestrategi, vilka aktier och vilken typ av avkastning du vill ha på dina investeringar. Själv föredrar jag ett stort antal aktier i ett stort antal stora, stabila och lönsamma bolag som alla ger regelbundna utdelningar (realiserad avkastning). Planning är att vilja investera.

Preparation… Skapa förutsättningar och investeringskapital för att kunna genomföra investeringarna. Jag ökar min kunskap genom att läsa ”bra böcker” och jag sparar regelbundet för att öka mitt investeringskapital. Kapitalet kompletteras också med utdelningar och olika typer av “oplanerade inkomster”. Preparation är att kunna investera.

Performance…. Genomför dina planer regelbundet under lång tid. Jag investerar regelbundet i mina ”fiktiva” portföljer men har också extra investeringskapital att köpa andra aktier när det blir tillfälle. Alla inköp analyseras och dokumenteras både före (planning) och efter inköp (review). Performance är att genomföra investeringarna.

Det som skrivs ovan skulle också kunna beskrivas med Vilja, Kunna, Genomföra. Men då gäller det att man 1) vet vad man vill, 2) vet vad man kan och 3) vet vad man gör. Att ha en genomtänkt och långsiktig strategi redan från början är självklart bäst.

Girighet, Möjlighet, Verklighet (!).

Om man vill göra snabba reavinster (Girighet) genom att köpa t.ex. Fingerprint eller Eniro, så är det helt OK. Och om man också har kapital att köpa för (Möjlighet) så är det också helt OK. Med då krävs det att man också verkligen lyckas med den planerade reavinsten och ”aktieklippet” (Verklighet). Dessutom skall man helst upprepa bedriften flera gånger. Något som är svårare än man kan tro… 🙂

Det är just svårigheten att i praktiken verkligen genomföra det man planerat och vill göra, som är det stora problemet med aktieinvesteringar. Det är också här teori (köpa billigt och sälja dyrt) inte klaffar med praktiken (köpa skräpaktier, IPOs och nyemissioner med fallande börskurs).

Att tänka till, planera väl och ta hänsyn till risker innan man investerar i aktier är helt fundamentalt. Om man vill uppnå det önskade resultatet i verkligheten så måste man också ta hänsyn till riskerna i redan i planeringen. Det är i planeringen som det verkliga utfallet (dvs realiserad avkastning…) i praktik och verklighet grundläggs.

Slutsats

Det är ganska enkelt i teorin.  Det bästa är naturligtvis att göra rätt från början och fortsätta så under lång tid. ”Köp rätt aktier till rätt pris” eller ”Köp rätt aktier regelbundet”. Båda strategierna fungerar utmärkt.

I praktiken är det lite svårare. Det krävs kunskap och erfarenhet för att analysera och planera sina aktieinvesteringar. Det tar lång tid att skapa både ett större investeringskapital och en aktieportfölj. Framför allt krävs det tålamod och självdisciplin för att genomföra sina planer och investeringsstrategi under en lång tid.

Om man vill göra det enklare för sig köper man i stället regelbundet andelar i en indexfond. Men då måste det vara en gratisfond, och man måste fortfarande vara långsiktig och ha både tålamod och disciplin.

(Den stora nackdelen med indexfonder (och värdeökning på aktier..) är att det inte blir någon regelbunden och realiserad avkastning (dvs pengar i handen…). Det kommer senare under 2018 ett inlägg om just ”avkastning”.  En genomgripande analys av alla fundamentala delar i det begreppet.)

Det som är så fantastiskt med aktieinvesteringar, är att skillnaden mellan teori och praktik är så otroligt stor.

Att göra rätt i teorin betyder ingenting, men om man gör rätt i praktik och verklighet så ser framtiden ganska ljus ut för dina aktieinvesteringar….  🙂

Besser

Ja, det kan man fråga sig. Men frågan ovan är också titeln på en av de bättre och roligaste finans- och investeringsböcker som skrivits. Och den skrevs redan 1940 av Fred Schwed (jr). Senaste upplagan (fjärde upplagan) kom 2005 och boken är lika aktuell idag som den var då den kom ut för mer än 77 år sen.

Undertiteln är mer talande:  “A Good Hard Look at Wall Street”.  Det som boken egentligen handlar om är hur vanliga ”aktiesparare” förlorar sina sparpengar genom girighet och rädsla när finansbranschen (”Wall Street”) säljer “finansiella produkter” (aktiefonder, optioner, IPOs mm).

Det fantastiska är att i stort sett samma sak händer här i Sverige år 2017. Det är samma mentalitet där man spelar på osäkerhet och okunskap (”köp aktiva aktiefonder” med höga avgifter) till girighet (”köp IPO´s i nya fantastiska bolag”) och rädsla (”bäst att din bankrådgivare tar hand om ditt fondsparande och dina investeringar”).

Börskraschen 1929

Fred Schwed var en av de många aktiemäklare som jobbade på Wall Street redan under 1920 talet. Han började sin karriär som aktiemäklare på Wall Street redan 1927 och hade själv erfarenhet av finansbranschen, både under uppgången mot börstoppen hösten 1929 och depressionen som följde under hela 1930-talet efter kraschen i oktober 1929.

Då var det många (fiktiva!) förmögenheter som skapades när ”alla” lyckades med aktiespekulationer och blev rika under ”det glada 20-talet”. Men aktieägare drabbades också av stora (reella!) förluster efter börskraschen i oktober 1929. Det har alltid funnits börscykler men skillnaden 1929 var att nästan alla ”vanliga människor” (dvs arbetare och lägre tjänstemän) också chansade och spekulerade på börsen. Ofta även med lånade pengar. Börskraschen 1929 bidrog till den finansiella katastrof som drabbade nästan alla familjer och påverkade hela samhället under de närmaste 15 åren fram till slutet på andra världskriget 1945.

Okända börsbubblor

Men redan 1936 och 1937 var det dags för en ny börsbubbla i USA. Den har mycket få personer hört talas om eftersom den drabbade de ytterst få rikare privatpersoner som då hade kapital investerat på börsen. För den stora allmänheten var det fortfarande svåra tider. Det blev en recession som nådde sin botten 1940, samma år som boken kom ut för första gången. Intresset för aktier var lågt och försäljningen tog aldrig fart. Andra upplagan kom 15 år senare, 1955. Då var det åter högkonjunktur och boken blev en bestseller. Fred Schwed dog i New York 1960.

Priset på aktier?

Det som Fred själv skrev i förordet till den andra upplagan (1955) är något som jag själv tycker är så fantastiskt. Vem eller vilka vill egentligen ha låga priser på aktier?

”The year the book was written (1940) was a sluggish one in Wall Street with stocks at low prices….very few peoples are emotionally stirred by low stock prices…. Only a few traditionally wealthy families are interested in low stock prices…..”

Även idag är aktieintresset mest baserat på börsutvecklingen. När svenska börsen de senaste åren når ATH på våren 2015 (och igen hösten 2017) så finns det massor av nya aktiebloggare och ”aktieinvesterare”, med de flesta kommer nog att försvinna när börsen och aktiekurserna går neråt. Vi såg det senast vid ”lilla nedgången våren 2011” och det kommer att hända igen.

Men om man är en långsiktig aktieinvesterare så vill man väl köpa bra aktier till låga priser? Det är då det visar sig om man har kunskap, investeringskapital och tålamod att kunna ta vara på tillfället.(Läs också mitt inlägg ”De rikas hemlighet” från den 15 september 2017)

(I förordet till tredje upplagan (1995) skrevs det om författaren… ”He preferred golf and drinking to work, and wrote only a few things….” Det passar också helt in på Besser (säger de som känner honom!!.. 🙂  )

Äga aktier?

Det var först vid krigsslutet 1945 som den allmänna optimismen började återvända i USA och Europa. Även idag finns många äldre vars far och morföräldrar förlorade allt i kraschen 1929, och som därmed inte alls vågade investera i aktier, oberoende av bolag.

”Nästa börsnedgång (när den nu…) kommer kanske inte att bli lika allvarlig som 1929, men många ”aktieinvesterare” kommer även då att drabbas av panik, sälja av allt och förlora stora delar av sitt investeringskapital.”   Besser

Om man skall äga aktier så är det bäst att äga dem långsiktigt. Då behöver man inte bry sig om volatilitet eller ens riktiga börsnedgångar. Behåll aktierna, det kommer alltid en börsuppgång efter en börsnedgång. Det smarta är i stället att köpa fler aktier när de blir billiga.

Recensioner

Några ord om boken från andra som läst den…

”The only financial book, out of the hundreds I’ve read, that will provoke you, teach you and crack you up all at once” Jason Zweig, Money Magazine

“What Schwed has done is capture fully – in deceptive clean language – the lunacy at the heart of the investment business” Michael Lewis, author of Liars Poker

“How great to have a reissue of a hilarious classic that proves the more things change, the more they stay the same” Michael Bloomberg, CEO Bloomberg L.P.

Boken rekommenderas även av Besser. Det är naturligtvis en rekommendation som inte väger lika tungt som de ovan, men som ändå ger en liten fingervisning  :-). Den kan t.ex. köpas på adlibris.com för 133 kronor (2005 ed.) ”En bra investering med garanterad avkastning i form skratt, kunskap och erfarenhet” som man skulle kunna säga :-).

Var ställde jag min Maserati?

Det fantastiska är att även Besser jobbade några år i finansbranschen och sett samma saker här i Sverige. Jag satt ”mitt i smeten” bland alla finansnissar med fina kostymer och backslic. (Yes, även jag såg prydlig och seriös ut, dock utan röda hängslen och backslick  🙂 ). När det var dags att åka hem så kom ibland frågan från mina kollegor: Var ställde jag min Maserati?

Redan på den tiden kostade dagens lunch 159.- och en parkeringsplats i garaget vid kontoret kostade över 4.000.- i månaden (om det gick att få tag på en). Runt kontoret stod en felparkerad SUV eller Porsche var 10:e meter (svårt att få P-plats, men det drabbade ingen fattig). Unga damer flockades på restaurangerna runt alla framgångsrika finansmän och på kvällarna serverades det Champagne.

Vem betalade kalaset? Gissa själva.

Inkomster, Sparande & Investeringar

Det som skiljer finansbranschen från nästan alla andra verksamheter och branscher är den extremt höga lönsamheten och marknadspenetrationen. Och därmed höga löner och bonusar till alla de som lever på att hantera andra svenskars sparande och investeringar.  Det är därför som ”alla andra” bör undvika kontakt med just den här typen av verksamhet.

Med tanke på att medianinkomsten (för senast godkända taxering, 2016) är 25.500 i Stockholm och 22.500 i övriga Sverige, så finns det många  svenskar som själva skulle behöva ta hand om sina surt förvärvade inkomster, istället för att bli lurade av banker och finansbolag. Tyvärr är det oftast de som mest behöver lite extra långsiktigt kapital (t.ex. till pensioner) som blir lurade av finansbranschen.

Nästa inlägg blir en avstämning för 2017 i början av januari och därefter kommer en recension av den tredje och sista boken i serien ”klassiska investeringsböcker”. Den boken skrevs redan 1841 men lika aktuell och bra även 2018, 177 år senare!!

Slutsats

Innehållet i ”Where Are The Customers Yachts?” är mest de gamla vanliga sanningarna om börsen och finansbranschen. Skillnaden är att den här boken ger lite tidsperspektiv på vanliga aktieinvesteringar och att den är mycket roligare att läsa.

Budskapet är ganska enkelt, ”skaffa egen finansiell kunskap och erfarenhet istället för att bli lurad av banker och finansbolag.”

Alla behöver kanske inte läsa den för att få ännu mer kunskap, det är mer av en nöjesbok. Men om man är en ”seriös investerare” och har både tid och intresse så kan den rekommenderas.

Därmed får jag önska alla läsare en God Jul och Ett Gott Nytt År. Besser återkommer även 2018 med fler kloka ord och funderingar.

Besser

Det här inlägget inspireras av Per Penning och inlägget om ”skulder som tynger”. Hela inlägget kan läsas här . Inlägget fick mig att köpa och läsa ytterligare en klassiker inom just privatekonomi och investeringar. Regelbundna läsare av den här bloggen vet att Besser har ett gediget bibliotek av investeringsböcker, men det var en klassiker som saknades. Nu är även den inköpt och läst. Mer info om boken kommer nedan men först några tankar om ”kunskap”.

Finansanalys ?

Kunskap och erfarenhet är viktigt för att lyckas med aktieinvesteringar, så långt är nog alla med. Men vilket typ av kunskap behövs bäst och vilken kunskap är viktigast? Många ”yngre akademiker” tror att den som kan mest om finansanalys också är den som lyckas bäst med aktieinvesteringar. Så är det inte!! Det är i många fall tvärt om. Så kallad ”värdeanalys” är bara baserad på siffror och ord i årsredovisningar och kvartalsrapporter. Som jag tidigare skrivit, man kan aldrig lita på det som sägs och skrivs av bolagets styrelse och VD i en årsredovisning.

Årsredovisningen är naturligtvis bara en partsinlaga. Där egenintresset överglänser sanningen och objektiviteten. En VD kommer aldrig att skriva i årsredovisningens ”VD-ord” att han är inkompetent eller har misslyckats och klantat sig om bolaget går dåligt. Det är alltid någon annans fel. Ofta är det ”marknaden” eller ”konkurrenterna” som inte gör som styrelsen och VD vill. Ännu värre är det med ”förhoppningsbolag” där upplägget är ett kriminellt bedrägeri redan från början. (Men de tror alla att framtiden blir bättre, bara aktieägarna betalar in mer kapital som nyemissioner till bolaget…. :-)

Alla tal och siffror i resultaträkningen är lika osäkra. Antingen fixar och trixar man med ”bokslutsdispositioner”. Det finns både lagliga och olagliga bokslutsdispositioner som är nästan omöjliga att upptäcka. Då spelar det ingen roll hur mycket företagsekonomi man läst på universitet och högskolor, det går alltid att fixa och trixa med siffrorna i årsredovisningen så att de ser bra ut.

I teorin är det alltid en revisor som skall kolla att alla siffror stämmer. I verkligheten är revisorn och revisionsbolaget bara konsulter som vill fortsätta att tjäna mer pengar på att ”hjälpa” bolagen att göra fina redovisningar. Ofta är revisionsfirman också konsulter till samma bolag. Det är där de stora inkomsterna kommer in.

Summa summarum. Lita aldrig på att styrelse, VD och revisorer arbetar för alla aktieägares bästa. Styrelsen kan vara inkompetent (Allra), VD vara halvkriminell (Eniro)och revisorn korrumperad (HQ Bank).

Styrelsen utser VD med lön och bonus och revisorn får alltid sina fakturor godkända av VD. Det är alltid bolaget (aktieägarna) som betalar styrelsens arvode, VDs lön och bonus, revisorns räkningar och revisionsbolagets vinster.

Tre klassiker

Det finns mycket att lära av historien. Det är där verkligt relevant kunskap och erfarenheten kommer in i bilden. Det fantastiska är att investeringar och privatekonomi inte är något nytt. Människor har i alla tider försökt tjäna pengar på eget kapital. Problemet är ofta att det saknas just kapital när allt annat är betalt.

Det som är viktigt i aktieinvesteringar är inte den teoretiska kunskapen utan verkliga och praktiska erfarenheter som samlats in över åren. Det är därför man kan lära sig så oerhört mycket om investeringar bara genom att läsa äldre, klassiska böcker i samma ämne.

Det blir en genomgång av tre klassiska böcker som behandlar olika delar av privatekonomi, finansbranschen och investeringar. Tre bra böcker som jag verkligen rekommenderar!!

The Richest Man in Babylon

Det här inlägget blir alltså en kort genomgång av den första av tre klassiska böcker om investeringar. Boken heter ”The Richest Man in Babylon” av George S. Classon och skrevs redan 1926. Den är på 183 sidor och går att köpa på t.ex. bokus.se  för 107.-, klart prisvärd.

Jag köpte boken på rekommendation av Per Penning, och jag måste erkänna att jag var lite skeptisk till upplägget. Det är några få enkla kapitel med berättelser av äldre typ. Historien börjar med 2 goda vänner, en vagnmakare (hantverkare) och en musiker (artist) som båda kämpar på med mycket jobb och god lön, men som aldrig ser någon ljusning i sin privatekonomi. All lön de drar in tar fort slut och det blir aldrig något över.  En ganska vanlig situation även idag för många svenskar. Men det fanns goda råd i Babylon redan för 6000 år sen. Boken är enligt baksidestexten ”a guide to financial understanding” och den levererar fantastiskt bra på den punkten. Här är mer text…

”Money is governed today by the same laws which controlled it when prosperous men thronged the streets of Babylon, six thousand years ago.”

De 183 sidorna är väl värda att läsas på allvar. Några kloka ord om boken….

”Den skrift som jag fortfarande håller högst” Per Penning

”The most inspiring book on wealth ever written”   Pengguin Books

”A wonderful, refreshing read for even the most experienced investor..”  Los Angeles Times

(Besser, som nog får räknas in i den kategorin… 🙂 kan inte annat än att hålla med.)

Varför behövs pengar?

Det är inte den som har mest pengar (eller högst lön..) som lever det rikaste livet. Men ett eget kapital ger en ekonomisk frihet som ger människor fler möjligheter att välja sitt eget liv. Boken är mycket tydlig på den punkten. Med kapital och inkomster kommer också eget ansvar, både för sig själv, sin familj och sin omgivning. Det beskriv ganska väl i alla kapitel.

Vad kan vi lära oss?

Den första lärdomen är ”A part of all you earn is yours to keep”. Betala alltid till dig själv först. Minst 10% av vad du tjänar skall gå till eget sparande. Efter ett år har du då mer än en hel (beskattad..) månadslön. Regelbundet sparande (och kunskap… :- ) )är grundläggande för alla aktieinvesteringar.

Det andra vi lär oss är ”Seven curses for a lean purse”.  Hur man börjar från noll och bygger upp en ”välskött privatekonomi”.  Ganska enkelt, men det krävs också tålamod och självdisciplin.

Det tredje vi lär oss är ” Men of action are favored by The Goodess of Good Luck”. Att förstå vad som händer och gripa tillfället i flykten. Det gäller att vet vad man vill och kunna ta vara på tillfället när det väl kommer. Det krävs både kunskap och erfarenhet. Om man väntar eller tvekar så försvinner chansen eller så är det någon annan som tar den.

Ett kapitel heter ”The five laws of gold”. Det är fem ganska enkla investeringsregler för att bli ”rik och få guld”. Jag översätter och tolkar dem till investeringsregler för aktieinvesteringar. Här är fem enkla sanningar…

1)Spara regelbundet, minst 10% av din lön varje månad, till ett eget investeringskapital. 2) Gör kloka investeringar så att kapitalet ökar över tiden. 3) Investeringar skyddas av den som är försiktig och som har både kunskap och erfarenhet. 4) Investeringar försvinner för den som inte vet vad han gör eller inte lyssnar på kloka råd (från t.ex. Besser… :-) ) 5) Investeringar försvinner för den som är girig, lyssnar på bedragare eller saknar egen erfarenhet.

Några andra kloka ord…. Om investeringar: ”Better a Little Caution Than a Great Regret”. Om personlig säkerhet: ”We Cannot Afford to Be Without Adequate Protection”. Om handlingskraft: ”Where The Determination Is, The Way Can Be found”

Det finns mycket mer att läsa i boken, inte bara om ”finansiella investeringar”, utan om hur man bör leva ”ett rikt liv”. Boken är mycket bättre än man kan tro. Läs den med eftertanke.

Nästa inlägg

Nästa inlägg blir bok nummer två. Den heter ”Where Are the Customers Yachts?” från 1940. Boken är skriven med stor humor och beskriver varför vi bör undvika fällorna i finansbranschen om vi vill göra framgångsrika aktieinvesteringar.  Grundtanken är att det är bättre att vara långsiktig och lita på sig själv i stället för att bli lurad av finansbranschen.

Slutsats

Det är inte så svårt att skaffa sig en ”välskött privatekonomi” . Alla de fundamentala delarna finns med i den här boken. Det är bara att läsa, lära och genomföra.

Enligt boken bör man även vara försiktig med skuldsättning. Även hemma i Sverige måste man (oftast…) betala tillbaka det man låna även om räntan just nu är låg. Ett av Bessers favoritordspråk har samma mening…

”Compound interest, he who understands it earns it, he who don´t pays it”  Albert Einstein

Boken kanske är lite annorlunda, det är många äldre engelska termer med ålderdomlig meningsuppbyggnad, typ bibeltext, men man vänjer sig.  Läs den själva med eftertanke, det är den värd.

Besser

Inom den klassiska marknadsföringen talar man ofta om ”marknadssegmentering”. Det gäller att dela upp den totala marknaden i olika ”segment” (dvs kundgrupper), som skall bearbetas med olika typer marknadspåverkan.  Ni (…som läser den här bloggen är både kunniga och smarta…) har säkert redan koll på läget.

Segmentering brukar vanligtvis vara på ”socioekonomiska grunder”, t.ex ålder, bostadsort eller inkomst, men i Sverige finns det en mycket vanligare och viktigare segmentering. Här har vi en ganska speciell situation jämfört med andra länder, främst beroende på hög skattenivå och komplex skattelagstiftning. I Sverige finns det få rika privatpersoner och många skattegynnade företag.

Segmentering !

Det finns en allt tydligare uppdelning av kunder när det gäller tjänsteföretag. Numera riktar företagen in sig på en av två fundamentalt olika marknadssegment, privatpersoner eller företagskunder. Den stora skillnaden är alltså vem som betalar för de inköpta tjänsterna.

För privatpersoner betalas de flesta tjänster med beskattad löneinkomst, ofta med 52% eller 57% marginalskatt. För företag är de flesta tjänster avdragsgilla till 100%, ger många fördelar till de anställda och minskar dessutom den beskattningsbara bolagsskatten. Det blir stora skattekilar beroende av vem som betalar, men också stora skillnader i utbud och prissättning för samma tjänster men från olika typer av tjänstebolag.

Antingen riktar man sig mot privatpersoner eller mot företagskunder. Mer sällan har tjänsteföretag ett jämt antal kunder från båda grupperna.

Några exempel

Några exempel på tjänstebolag och branscher som idag är allt mer segmenterade är resturanger, hotell, bilverkstäder, resor och media. Det blir stora skillnader i prissättning men kanske mindre skillnader i kvalitet…. 🙂

Om vi ser på de fem exemplen ovan så finns det resturanger där 95% av kunderna är företagskunder (representation och konferens) och andra resturanger där 99% av kunderna är privatpersoner (t.ex. billiga lunchresturanger). Priset för en måltid kan variera från 89.- till en bra bit över 5.000.-

Det samma gäller även för hotellbranschen. Några hotell har 95% företagskunder (tjänsteresor och konferenser) och några hotell har 90% privatkunder (barnfamiljer och privatresor). Priset för en övernattning kan variera från 500.- till över 5.000.-

Även bilverkstäder är numera segmenterade. Vissa verkstäder har 85% företagskunder (leasing och tjänstebilar) och några bilverstäder har 99% privatkunder (äldre privatbilar). Priset för en vanlig service kan variera från 900.- till över 9.000.-

Några klassisk exempel på segmentering är alla resebolag. Det gäller främst flyg men numera också tåg och bussresor. Det är samma sträcka och samma restid, men ”business class” kostar mycket mer än ekonomiklass. Visst är det kanske skillnad i service, men prisskillnaden är alltid ännu mycket större. När företag betalar för resan blir marginalerna större. Prisskillnaden för samma resa kan vara mer än 200%.

En något ovanlig branch i det här sammanhanget är dagstidningar med nyheter och information. Det finns dagstidningar där 85% av prenumerationerna betalas av företag, dvs arbetsgivaren, (Dagens Industri) och en dagstidning från samma mediakonsern, dvs Bonniers, där 95% betalas av privatpersoner med skattade inkomster (Dagens Nyheter). En årsprenumeration på DI (papperstidning) kostar 7.560.- och en årsprenumeration på DN (digitalt, e-DN) kostar 2.148.- . En skillnad på 350%.

Sen har vi gratistidningar som Metro och all info på webben som är gratis. Det blir allt svårare att ta betalt från privatpersoner från ”gammalmedia”

Den viktigaste lärdommen av ovanstående är att man som privatperson inte (aldrig..!!) bör köpa tjänster som är inriktade mot företagskunder. Visst är det (ibland…) någon skillnad i kvalitet, men prisskillnaden är alltid mycket större. Vill man ha en välskött privatekonomi måste man helt enkelt köpar rätt typ av tjänster från rätt typ av tjänstebolag. Annars förlorar man stora pengar.

Gör det själv…

En stor skillnad är också att många privatpersoner idag gör den här typen av tjänster själv i stället för att köpa tjänster, även om de är billiga. Skattenivån vi har i Sverige gör att även ”billiga tjänster”  görs både bättre och ännu billigare av enskilda privatpersoner än av (slarviga och okunniga…?) s.k. ”proffs”. Om vi ser till de fem brancherna ovan så får vi följande möjligheter. ..

1) Många tar med sig egen matlåda isf att äta dålig mat på en sunkig lunchresturang.  2) Allt fler privatresenärer hyr  numera lägenhet privat, typ ”Airbnb”, än att välja trista lågprishotell eller vandrarhem. 3) Vanlig bilservice kan man enkelt göra själv eller be en kompis att se över bilen mot lämplig betalning. 4) Långresor blir bara billigare med lågprisbolagen, även om man får betala extra för bagage och annat. De vanliga flygbolagen är numera för dyra. Det är billigare (och lika bra och pålitligare… ) att välja bussresor än att ta tåget (med opålitlig tidtabell…). 5) Att få nyheter och senaste nytt är (mycket snabbare och …) gratis på nätet. Man kan läsa Metro i de flesta städer och det finns allt fler gratis lokaltidningar. Varför då betala för en prenumererad  papperstidning?

Att göra saker själv är inte bara billigare, utan också ofta bättre. Om man vet vad man gör, om man kan sin sak och jobbar åt sig själv. Alla jobb passar inte för alla, det gäller att 1) veta vad man vill, 2) veta vad man kan, och 3) veta vad man gör…!!

Finansbranchen?

Det finns ett område där nästan alla vanliga svenskar kan göra ett bättre jobb än så kallade proffs. Det gäller finansbranchen. Investera i en portfölj med egna aktier i stora, stabila och lönsamma bolag, eller köp fondandelar i gratis indexfonder. Svårare är det inte! Då slipper man alla dyra och oseriösa fondförvaltare eller rena bedragare med IPO och nyemissioner i skräpbolag.

Ett nytt Sverige?

Jag har skrivit många inlägg om hur viktigt det är att ha en ”välskött privatekonomi”, och det kommer att bli ännu viktigare i framtiden.  Vi kommer antagligen att få ”ett nytt Sverige”.

Det blir samma typ av samhälle som fanns i Sverige före 1950. Ni har säkert sett de svenska svart/vita ”pilsnerfilmerna” och det samhälle som visades där. Det fanns några få ”Fabrikörer” och några ”Godsägare” men mest var det affärsbiträden, pigor, bönder och arbetare.  Några få i överklassen var mycket rika men de allra flesta svenskar jobbade hårt och var fattiga arbetare. Det fanns alltid arbete att göra och alla fick jobba och hjälpa till efter förmåga.

Sen fanns det också en liten grupp medelklass som hade det lite bättre ställt och levde ett bra liv. De flesta var sparsamma och bättre utbildade. Medelklassen hade sparat till ett eget kapital och kunde köpa sina egna bostäder. Ofta kunde man också hjälpa barnen till högre utbildning (”studenten”). Men medelklassen var en relativt liten grupp i samhället, de allra flesta svenskar var fattiga och levde ett hårt liv.

Så kommer det antagligen att bli också i framtidens Sverige. Medelklassens möjligheter kommer att krympa dramatiskt. De allra flesta kommer att ha höga skulder och höga kostnader med allt mindre valmöjligheter till en bekvämt liv. Då gäller det att välja rätt från början. Ett eget sparkapital och kloka investeringar är grunden för en ”välskött privatekonomi” som också ger möjlighet till ”ett bättre liv”, oberoende av om man är ”medelklass” eller inte.

Vad händer sen?

Man kan naturligtvis spekulera i olika scenarior, men det finns flera dystra framtidsutsikter. Vad händer när räntorna går upp och börsen går ner?

Allt flersvenskar har stora skulder, oberoende av inkomst. Högre inkomst har bara blivit högre skulder, högre räntebetalningar och högre konsumtion. Många med höga löner som tidigare sågs som rika och stabila konsumenter, kommer att konsumera allt mindre när boende och viktigare utgifter prioriteras.

Vad händer då med jobben? Om man förlorar jobbet?  Lägre konsumtion ger sämre vinster och färre anställda. Många småföretag kommer att helt försvinna och många större företag kommer att minska antalet anställda.

Då spelar det ingen roll om man tidigare hade hög lön och dyra vanor. Med högre räntor måste man sälja ut sina tillgångar. Inte bara sommastugan och motorbåten utan också alla aktiefonder. Kanske måste också man välja ett billigare och mindre boende. Vad händer då med börsen och bostadsmarknaden? Efterfrågan på många tjänster kommer att minska kraftigt. Det blir att säga upp abonemang, både för fritid, underhållning och nöjen, och det blir allt mindre över till lyxkonsumtion.

Plus alla de som redan nu sitter fast i ”lyxfällan”  där skulder överstiger inkomster och tillgångar. För dem blir det ännu svårare när både räntor och skulder ökar samtidigt som jobben minskar.

Vad göra?

Jag tror att det blir allt viktigare att ha ett stadigt och stabilt jobb och en sund privatekonomi om man skall leva väl i framtiden. Det är inte de höga lönerna som blir avgörande, utan ett bra och säkert jobb där man trivs och gör en bra insats. Då kanske arbetsgivaren fortfarande bjuder på både tjänsteresor och konferenser, och med lite tur får man både leasingbil och dagstidning (DI) betald av företaget… 🙂

Slutsats

Det är stora skillnader när det gäller prisnivån på tjänsteföretag, beroende på om de riktar sig mot företag eller privatpersoner.Men det är ofta mindre skillnader i kvalite.

Som privatperson bör man alltid välja ”prisvärda” tjänsteföretag eller göra mera själv för att hålla nere sina privata kostnader. Det är då det blir möjligt att ha ett regelbundet sparande och göra kloka investeringar.

Som anställd eller egenföretagare bör man alltid göra ett bra jobb som ger en säker och stabil inkomst. Det blir allt viktigare att vara en ”lönsam och pålitlig medarbetare”.  Då kan man kanske också dra nytta av alla de tjänsteföretag som kanske ger lite bättre (??) men mycket dyrare (!!) tjänster som betalas av företaget.

Besser